Ala buskar och träd som blommar på fjolårsved blommar hysteriskt i år, troligen pga förra sommarens ovanligt höga temperaturer. Så även rhododendron. 

Jag skattar rhododendron väldigt högt, men det är inte på grund av blomningen ändå. Jag tycker det blir för tät blomning på alla dessa hybrider som jag har, de gröna bladen blir helt täckta av blommorna.

Vintergrönskan och knopparna gör rhododendron till den oumbärliga planta som den är på en skogsbacke. Och vi ska inte glömma formbarheten. Ska du klippa in dina rhododendron, ska du göra det nu efter blomningen. Rhododendron bryter på gamla ved utan problem.

Favoriten 

Martas gräddbakelser

 

Det svala majvädret har tacksamt förlängt vårblomningen men nu vill vi ha värme, eller hur.

Har man många olika sorters växter tar det tid att umgås med varje enskild individ. Igår jag tog mig tiden och det var ett sant nöje att se hur pigga och glada växterna blivit efter det välbehövliga, stilla men rikliga regnet på runt 25 mm. Hurra! 

Generös knoppsättning efter förra årets värme verkar vara det mest utmärkande för denna vår. 

Det mest sensationella är min Cersis canadensis  ’Forest Pansy’ som kommer nog att blomma i år. Jag har faktiskt endast sett detta träd i blom på bild. Jag trodde inte att den över huvud taget kunde blomma i Sverige. 

Och jo, det var en sak till. 

En storm förra hösten delade itu det relativt unga och yviga trädet. Eftersom etableringen har varit mödosam har jag alltid tyckt att judasträdet är mycket kinkigt. Jag trodde nog inte att det över huvud taget skulle överleva. 

Det var främst i syfte att ta beslut om bortgrävning jag letade efter livstecken på de få kvarvarande grenarna. Och så hittar jag blomknoppar! 

Det sägs ju att växter som håller på att dö, försöker blomma/blommar överdådigt en sista gång för att sprida sina gener. 

Nu vill jag så gärna tro att det är en myt.

Jag håller tummarna för ännu mer regn under natten, varje droppe behövs. 

Nu ligger trädgården i startgroparna. Vårlökar, ljung och julrosor blommar för fullt, men härligast av allt är när träd och buskar börjar grönska. Vi hade över 15 grader här på Väskusten igår, så det händer massor. 

Jag har strikta vårrutiner, hösten och vintern måste vara bortstädat för att jag ska kunna njuta till fullo. Nerblåsta grenar och torra löv får inte förekomma, åtminstone inte på gräsmattan, på gruslagda ytor och på uteplatserna. 

Rabatterna däremot fyller jag med fjolårslöv och nermalt växtmaterial, som i och för sig kan ge stökigt intryck så här års, men nyttan vida överväger de estetiska nackdelarna. Och tjocka lager blir det. En liten scilla orkar kämpa sig igenom uppochnervända grässvålar, om det behövs, så det är bara att fylla på. Runt trädstammar får man dock vara försiktig.

Till min hjälp i detta arbete använder jag dels en elektrisk handsax dels en kompostkvarn, båda av märket Bosch. Suveräna apparatet för den lite större trädgården. Att ta hand om och återvinna sitt trädgårdsavfall sänker klimatångest i rekordfart. Inga transporter behövs, vare sig till tippen eller för jordinköp till plantskolan, jordförbättringsfrågan är löst. Även plånboken skonas, åtminstone efter den initiala investeringen. 

Det nerklippta japanska gräset åker raka vägen ut i rabatterna. Lite grovt, kan man tycka, men tänk vad det skulle kräva för tid att göra det för hand. 

Veckans stora trädgårdshändelse har varit att min rosa kamelias enda knopp har slagit ut. Den växer i kruka och står på entrétrappan året om. Bra kämpat! 

Snöblandat och duggregn, snålblåst och nära nollan på en ledig dag är ingen hit för en trädgårdslängtande kontorsråtta som jag. 

Och som det har regnat de senaste dagarna! Backen är blöt och kall, mysfaktorn ute är minimal. 

Men det finns ljuspunkter.

Den har skett en större förändring i trädgården under mitt blogguppehåll. 

Jag kom till ett avgörande och befriande beslut, nämligen att ge upp växthusdrömmarna. Det har varit slitigt att längta och samtidigt veta chanserna till bygglov är minimala. Hur vi än har ställt frågan har vi fått väldigt snabba och tveklösa förhandsbesked, vi får inte bygga. Att till slut släppa taget om denna växthusdröm har faktiskt gjort mig gott.  

Och då fick reservplanen träda in. 

Ledstjärnan i mitt trädgårdsbygge har varit att utemiljön ska vara tilltalande året om. Det har blivit en hel del vintergrönt och jag är inte missnöjd med resultatet, men.

Och det är ett stort MEN. 

Jag behöver blommor och färg så fort det är möjligt på våren. Det räcker inte med trollhassel och snödroppar. Jag vill ha mer.

Så jag åkte jag till plantskolan. Ok, jag kollade på väderprognosen först. Jag borde veta bättre, men jag lyckades hålla ifrån mig alla plågsamma tankar om frost och elände. 

Och mycket riktigt, hela vårvintersortimemtet stod uppdukat. 

Jag plockade på mig lite av varje, blundade hårt vid kassan och åkte hem. Lycklig.