Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Silver

Veckans färg hos Charlotta är silver. En riktig utmaning för mig. Jag gillar varma färger mest och när det kommer till smycken föredrar jag guld. Det krävs både tolerans och fantasi hos betraktaren för att mina bilder ska  kvala in i begreppet.

Men blåsilvrigt bladverk lyser i rabatterna och bryter mot sommarens massiva grönska, så silver får man allt jobba med när man planerar. Jag behövde nog bli påmind om detta.

Blåsvingel, Abies koreana och Andromeda plifolia 'Blue Ice' (rosling)

Som material för möbler och inredning ute är aluminium mycket användbar och passar fint till vårt mörka hus. Så det fick bli foto på lite föremål också.


Spaljé Tin Tree av aluminium 

Japansk dvärgpil 'Hakuru Nishiki',  stenkant och björkstammar i "silver"

Brunnea macrophylla 'Jack Frost' för några dagar sedan

Mossa på silverfat

Lammöron, japansk malört och nejlika i försommarrabatt

Tack för idag! Nu ska jag ut och plocka in de sista dahliorna.

Taggat med: 

,

Fyndiga pynt


Anja har lagt ut bilder på sin fantastiska uteplats på sin blogg, missa inte den, klickbar länk finns i sidopanelen. Jag besökte hennes trädgård i somras och jag kan garantera att hennes uterum är lika mysigt live som på bilder. Adventsinredningen är helt underbar. Jag har i min kommentar till inlägget kallat Anja för Sveriges okrönta utepyntdrottning. Möjligen är det Anna Vattenkanna som kan utmana henne om den  - i mina ögon mycket åtråvärda – titel. (Jag vill bara vara lite slagkraftig i mina uttryck, egentligen är jag emot titlar och tävlingar och förlåt alla andra vars blogg jag ännu inte hittat). Jag väntar med spänning på Annas adventspynt. Hon har inte varit aktiv på sin blogg de senaste veckorna vilket jag hoppas beror på självvalt och välförtjänt vila och inte några elaka yttre omständigheter.

Själv har jag en passionerad relation till trädgårdspynt som jag också redogjort för i en intervju i AoT. I nummer 13 kunde ni läsa vad jag tycker om pynt och eftersom jag är upphovskvinna till texten, citerar jag den nedan, så det inte råder några tveksamheter kring min ståndpunkt i detta fantastiskt roliga ämne.

Artikel i Allt om trädgård i slutet av augusti i år

"Trädgårdspynt är ett omstritt kapitel bland trädgårdsvänner men för egen del är tycker jag inte att hemkänslan infinner sig utan dessa. Möbler är ett absolut måste om trädgården inte ska upplevas som en park. Vill man vara återhållsam kan man alltid börja med att låta snygga bruksföremål stå framme; krukor, vattenkannor, korgar med ogräs och vissna blommor, en stege lutad mot ett frukträd ger en känsla av att det händer saker i trädgården och att den är omhändertagen och älskad. Omsorgsfullt placerade prydnader kan väcka känslor och fördjupa karaktären i miljön. Lyckas man dessutom återvinna material eller förmedla humor har man tillfört en ny dimension."

Att jag älskar pynt betyder dessvärre inte att jag är särskilt pyntig av mig. Jag vaknar ofta sent (typ som nu, det är första advent i helgen, jösses!), jag förlägger mina prylar, har dålig finmotorik och ännu sämre tålamod. Höstpyntet hoppar jag alltid över eftersom jag oftast lägger ner hela min själ på sommarpynt och då har jag inte hjärta att bara blåsa ut allt till förmån av ljung och silverek. Mina dahlior och fuchsior brukar prunka en bra bit in på hösten, det får räcka. Men nu  - natten till förrigår  - har mina fuchsior frusit, så trappan vid ingången  ser ”kom och hjälp mig ” ut och loungen är skräpig och kal.

Säsongens "pynta trädgården" - projekt gick ut på att vi har skaffat flaggstångbelysning. Efter en inköpsresa till Rusta och några timmars trixande med alla lååånga slingor som hela tiden trasslade in sig i varandra var spektaklet upphissat och klart. Såå mycket bättre än förväntat! Det blev en fantastisk rumskänsla. För första gången under alla år så uppskattar jag flaggstången, som jag annars inte är så glad i. Under ljustältet råkar jag ha min vintergröna plantering med barrväxter, ljung och lite annat smått som får strålkastarljus över sig för 44 W (LED, så klart). Jag är sååå nöjd. 

Svårt att återge känslan av ett ljustält

I gryningen 

Planteringen under ljustältet


Officiell tändning först på söndag, min man tillåter ingen fusk.

Tack för idag! Jag får åka till jobbet nu.

Vintersnygg alunrot, Del 4

Jag ska avrunda mina samlade erfarenheter om Heuchera - Tiarella - Heucherella i det här inlägget. 

Några mycket åtråvärda namnsorter har efter minst två försök blivit svartlistade hos mig. Sweet Tea och Silver Scroll går bara inte, de klarar inte minusgrader under långa perioder eller så klarar de inte mig. Beauty Color dör inte, men tappar sin frodighet. Den är lätt att dela men svår att få fart på. Några enstaka blad på långt skaft gör ingen glad. Lime Rickey är nyckfull, så dela och hoppas. Ljus skugga ökar chansen.

Sweet Tea, Silver Scroll, Beauty Color, lime Rickey

Den gulbladiga plantan i bildens framkant är namnlös och ny för säsongen. Den liknar Southern Comfort i storlek och växtsätt men har helt gula blad utan skiftningar.

Jag har tyvärr dålig koll på de rödbladiga varianterna, jag tycker att de med tiden tenderar att "likna" varandra, vilket försvårar identifieringen. Gemensamt är att de är soldyrkare.

Kakaoskal är snyggt att täcka jorden men förmultnar under mindre än en säsong
 

I eftermiddagssol kan planteringen förväxlas med en salladsodling

Inspiration från Chelsea: upphöjning med hjälp av stubbar/bark


Sätter punkt med en frostbiten bild

Tack för idag! Nu ska jag kolla på andra bloggar.

Taggat med: 

, ,

Någon?

.....som vet vad klätterväxten på bilden här heter? I helgen besökte vi julmarknaden på Tjolöholms slott utanför Kungsbacka och som vanligt sprang jag runt i trädgården och jagade bildobjekt innan mörkrets inbrott. Jag var inte ensam, det var många som tog foton på denna skönhet och ingen verkade känna till namnet på den. Tjolöholms slott ligger alldeles vid havet, antagligen zon 1 (eller 0) så det kan förklara att den är ovanlig. Är den ovanlig? Bladen är tjocka, lite grova.

Den 24 november 3013

Hela muren är täck 

Blommornas färg är vit, rosa och mittemellan

Slottets trädgård har rustats upp på senare tid och är värd ett besök för den trädgårdsintresserade.

Och ett bonusfoto:

En seglivad digitalis som trodde att det var försommar

Ha det bra! Ännu en tuff arbetsdag som väntar.

Vintersnygg alunrot, Del 3

Egentligen är det ett risktagande i sig att plantera grön-, gul-, röd- och bärnstensfärgade sorter i samma rabatt eftersom de har något olika krav på sol. Rödbladiga får de mest intensiva nyanserna i  full sol medan lime- och bärnstensfärgade kan lätt få brända blad om de utsätts för stark sol. Halvskugga är en fungerande kompromiss, men man kan ändå tänka på att de ljusbladiga helst inte ska ha sol på sig mitt på dagen. En högre kontrastväxt kan tjäna som skydd.

Utbudet är enormt, särskilt på sensommaren. Hittar man inte sin favorit på sin plantskola har Tuijas växter Sveriges, tror jag, bredaste sortiment och postorderförsäljning på sin hemsida. Jag har inte provat, men har besökt plantskolan i Blekinge (Kyrkhult) den är en pärla. Själv handlar jag mest på Botaniska Trädgården i Gbg, där kan man också studera sorternas överlevnadsförmåga på senvåren i rabatterna längst huvudstråket. 

Det är ogörligt att omnämna alla de sorter jag har prövat. Att de sparade etiketterna är betydligt fler än de levande plantorna, kan jag dock avslöja. Jag nämner mina absoluta favoriter och några som jag bara kan avråda ifrån. Tyvärr omfattar den senare kategorin ofta mycket snygga och udda varianter.

Till att börja med är snarlika klockvippan (korsning mellan Heuchera och Tiarella) ett mycket tåligare släkting som också lämpar sig bättre som marktäckare. På plantskolan kan de vara mycket svåra att skilja åt, men växtsättet är annorlunda, klockvippan revar och breder ut sig. Jag ser sällan den som marktäckare i trädgårdar, vilket är synd.

 
Heucherella  'Tapestry'  vid inköp sommaren 2010

Och i november 2013

En mörkbladig alunrotfavorit är Rachel, äldre sort, med röda blad som skiftar i grönt. Det finns mera attraktiva rödbladiga sorter, men Rachel har underbara rosa vippor och återkommer utan krångel varje vår. Liten eller medium i växten med medelstora blad. 

'Rachel'

Brownies färg påminner om Rachels, men plantans storlek är XL. Den blommar lääänge med vindtåliga  vita vippor. Hos mig övergår Brownie i mörkgrönt under sommaren, bladens undersida skiftar i lila. Växer fort.

Brownie i november. I förgrunden favoriten 'Paris'

En i mitt tycke görsnygg alunrot är 'Paris'. Blågröna, silverskimrande blad och intensivt rosa blommor, ganska liten men mycket iögonfallande. 

Nyss hemburen från Botan


'Paris' i blom till vänster

'Paris' längst ner i höger hörn

Den bärnstensfärgade jätten i mitten på fotot ovan heter 'Southern Comfort' och kan bli 50-60 cm i diameter. Den varierar mycket i bladfärg beroende på solexponering. Intill den lilla lönnen är den mycket grönare med rosalila undersida på bladen. Jag förlorade två av mina tre plantor i våras, men sorten har två kalla och snörika vintrar på sin meritlista, så jag ersatte dem snabbt. En annan mycket trevlig orange-rosa-lila historia är 'Marmelade'  på bilden nedan, med mindre blad men bra och stabil tillväxt. 

Av utrymmesskäl blir det ett fjärde inlägg i morgon med bl a varningstecken för några förföriska snyggingar.

Tack för idag, nu är det läggdags.

Taggat med: 

, ,

Orange

Orange är en storfavorit hos mig och jag är alltid på jakt efter nya representanter. Mitt bidrag till Charlottas länksamling:

 

 

 

 



Vintersnygg alunrot, Del 2

Ni som bor i snörika områden höjer säkert på ögonbrynen och tänker - med all rätt - att en liten alunrot inte har en chans att hävda sig under snötäcket. Inte är den särskilt glad i massa minusgrader heller, så släktets "vinterstyrka" behöver inte överdrivas. Jag tycker ändå att den är värdefull med sin höstlika färgskala just på senhösten och så länge det är ingen eller lite snö. Här på västkusten har vi normalt milda vintrar med lite snö (även om de senaste tre vintrarna inte uppfört sig som de ska) och då kan vi  njuta av våra heuchera under en annars färgfattig period. På våren har heuchera en svacka i april-maj, innan de nya bladen täcker fjolårets trötta. Då klipper jag bort de allra fulaste bladen, något jag brukar få hjälp med av traktens hungriga rådjur, se upp för Bambi! Vad gäller sniglar så gör de ingen större skada i den här rabatten. 

"Svackan" i april

Kombinationsmöjligheterna är stora, men jag tycker att de gör sig bäst med varandra. Jag är restriktiv med att plantera andra växter i min heuchera-tiarella-rabatt men har testat några.

Japanska lönnar förstärker den exotiska känslan och ger höjd

Här har det smugit in en daglilja "Pinkär Damast" vars orangebruna blomma är tänkt att fånga upp färgskalan.
Längst upp i  höger hörn syns ett hakonegräs  

Dagens bild. En iris bryter mot mönstret och  förhoppningsvis kommer att blomma i aprikos som utlovat

Heuchera har en tendens att "stiga upp" ur jorden med åren och mår bra av att delas och omplanteras. Jag gjorde en total make over i min rabatt i början av augusti i år, en bit in i planteringens fjärde år. Jag upptäckte att syrenen på plankets andra sida, som jag trodde levde på ingenting på kal berg, levde visst på den porösa grus- och sandblandade rabattjorden inne på tomten, trots "luft" mellan rabatten och planket:

Kantstöd skyddar planket

Och i en sådan konkurrens är alunroten dödsdömd. Så jag grävde upp alla plantor, la dem på presenning på gräsmattan bredvid, rensade jorden från inkräktarens rötter och fixade rotspärr på botten och på sidan. Jag passade på att förbättra jorden med gödsel och ännu mer grus. Inte så mycket för avrinningens skull, den har varit ok, utan snarare för att jorden ska tina upp snabbare på våren. Jag tog också rotsticklingar som ser lovande ut så här långt. 

Sticklingar nergrävda i var sin kruka, bilden är tagen 131123

Heuchera är ganska dyr växt med stor skillnad på överlevnadsförmåga mellan namnsorterna och det kan därför vara bra att veta vilka man har en rimlig chans att behålla. Imorgon skriver jag om mina erfarenheter inom detta område. 

Tack för idag! Nu ska jag ut i det fina vädret.

Taggat med: 

,

Vintersnygg alunrot, Del 1

I min lilla serie om växter med prydnadsvärde vintertid har turen kommit till heuchera (alunrot), tiarella (spetsmössa) och heucherella (klockvippa). Jag har en hel rabatt på temat som jag lite vitsigt kallar för "alunroteln". Detta är ett älsklingstema för mig och jag tänkte dela upp inlägget i tre delar. Idag skriver jag om min inspirationskälla, i morgon (förhoppningsvis) om mina allmänna erfarenheter och sist omdömen om några enskilda namnsorter.

Inspirationen kommer från mitt första besök på Chelsea Flower show.  

Lycklig och förväntansfull vid ingången

I den stora paviljongen inne på utställningsområdet trängs hundratals utställare som har specialiserat sig på en viss släkt. Det kan se ut så här:

Rosor, klematis och lupiner i massor på Chelsea Flower show

Ett par stycken av alla dessa framstående odlare visar heuchera, tiarella och heucherella. Visningsrabatterna ligger förstås i lagom ögonhöjd. Den lilla jord som inte täcks av de perfekt rundade plantorna döljs med tjock smaragdgrön mossa. Belysningen är sänkt men välriktade spottar belyser de mest spektakulära exemplaren och i ett hörn lyfter den "varma" jordens ånga och lägger sig mystiskt över detta miniparadis. Det enda som fattas är tystnad och fågelkvitter. Hela härligheten är naturligtvis väl avgränsad från omvärlden och det är just de svarta väggarna som gjorde att jag genast visste var nånstans i min trädgård allt detta skulle flytta in. 

Minst sagt tilltalande, eller hur?

Chelsea Flower Show 2010

I flera år har vi från vår soffa i vardagsrummet stirrat in in mörk plank som avgränsar trädgården från en stig som leder upp till skogen. Det har inte gått att plantera något eftersom det är berg under den torra och eländiga grässvålen. Alunrot har ytligt rotsystem, 25-30 cm jordlager räcker gott och väl och när jag väl började gräva - dagen efter hemresan från London - upptäckte jag att det fanns lite håligheter i berget där små japanska lönnar kunde få plats. Det fick ändå bli en upphöjd rabatt, vilket är en klar fördel av flera anledningar. 

  

Min version. Sommarvy från vardagsrummet.

Från sidan

Och för att inte helt tappa fokus från vinteregenskaperna en bild från förra veckan:

November 2013 (med belysningssladd i bildens mitt)

Forts följer.

Tack för idag! Nu blir det en tripp till Tjolöholms julmarknad.

Taggat med: 

,

Vintersnyggt

Att börja blogga i november är inte helt okomplicerat, det lilla som händer i trädgården missar jag att föreviga pga mörkret. Det är mörkt när jag ger mig av till arbetet och det är ännu mörkare när jag kommer hem så det gäller att leta i "arkivet" och fota på helgerna. 

I morse var jag lite sen, det började ljusna och jag fick syn på en växt som jag tror väldigt få av er har i sin trädgård. Inte för att den är en raritet utan snarare tvärtom, den är lite töntig och gammaldags. Men den var en storfavorit hos mig redan från början pga sin underbara doft och enastående förmåga att väcka barndomsminnen. Mormor använde den som kantväxt och jag försökte göra det samma. Jag tänker på den romantiska fjädernejlikan, Dianthus plumaris, som har fyllda blommor och finns i flera rosa och vita nyanser.

Nyplantering 2007

Min nejlika heter 'Ipswich var.', är alldeles blåbladig, tuvbildande och anspråkslös. Den blommar i stark rosa samtidigt med pionerna, dock under längre tid. Den funkar också som snittblomma.

Midsommartid 2009


Från min Cottage garden-period  2009, den rosa nejlikan finns mitt i bilden

I år har min nejlika hoppat över blomningen. Som många andra växter såg den död ut en bra bit in i juni, men har återhämtat sig sedan sakteligen och brett ut sig ytterligare. Nejlikan är inte rolig efter blomningen och jag brukar lägga en kvart på att klippa bort de bruna blomställningarna. Resultatet blir en snygg blå matta som sedan håller sig tills det är dags för de nya bladen på våren.



Mellan liljor och buxbom i augusti

 Och så här såg den ut i morse:

Blått och koppar (björklöv) den 21 november 2013


Öppen planlösning i trädgården? Del 2

Igår visade jag vår trädgårds yttre väggar. Idag är det dags att bekänna att jag aldrig förmått att resa inre väggar av häckar, buskage, spaljé eller liknande. Jag har ingen berså, ingen pergola och våra björkar är för stora för att skymma sikten, de bildar tak istället. Hur mycket jag än försöker trivs jag inte med att sitta och dricka kaffe i en lövsal med en liten öppning på. Klaustrofobiskt. Jag vill kunna sitta och ha utsikt över så stor del av min trädgård som möjligt. Låta blicken vandra.

Vy från skogen 

 
Och från uteplatsen i söder

Men det klart, på det sättet blir det inga långa kaffestunder, jag får alltid syn på något som ska göras och det mesta ska göras omedelbart. Vill man ha lugn och ro är det kanske smart med en begränsad vy.

I vår trädgård flödar blicken fritt och jag älskar det! Det känns stort och fritt men ändå ombonat tack vore de tydliga yttre väggarna. Jag tycker inte att det blir tråkigt eftersom det som är långt borta kan bara anas och lockar därför.  Jag känner mig stolt ungefär som när man har alla sina barn samlade runt omkring sig: Allt detta har jag skapat! 

Rummen bildas genom osynliga väggar som små nivåskillnader eller stora träds vandrande skugga. Förhoppningsvis uppfattar besökaren att det är olika teman i rabatterna, för någon enhetlig stil är det absolut inte tal om.  Experimentlusten är stor. Mer om detta en annan gång.

Tack för idag! Nu ska det ätas en pizza.

Äldre inlägg