Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Öppen planlösning i trädgården? Del 1

Heminredningstrenden att skapa stora gemensamma utrymmen i våra bostäder för gemenskap och umgänge kan betraktas som fullbordad. Det har rivits väggar mellan kök och vardagsrum de senaste 20 åren och jag vill också påminna mig om en trendrapport i en flashig heminredningsmagasin: ett badrum utan sedvanliga väggar – en zick-zacklösning var ämnad att skänka ro på toaletten!


I våra trädgårdar råder ett annat ideal. Där vill vi ha massor med små hemliga rum som ska omrama växtmiljöer av skilda slag. ”Den trädgård som man ser på en gång är en tråkig trädgård.” eller ” Det ska finnas något nytt att upptäcka bakom varje hörn.”  Ny vy ska öppna sig bakom rhododendronbusken och ännu en vid stigens ände, lyder råden.  Detta har jag funderat mycket på.  I min egen trädgård hade jag i alla fall tur med de yttre väggarna. Det finns en tydlig avgränsning från omvärlden på ett omväxlande sätt.


Garageuppfarten avgränsas med 6 stycken välvuxna sockertoppsgranar som bildar lä och för tankarna till ett sagolandskap. Mina tankar ska jag kanske tillägga. En bilintresserad, men förlåten familjemedlem tänker visst på motorsåg när han ser dem breda ut sig över hans älskade asfalt.

Bakom sockertopparna ligger vårt garage(dubbel!)


                                                Plank som går över till staket i öster

Staketet i öster fortsätter mot skogen i söder

I öster finns alltså ett prydligt byggt staket i varierande höjd, omsorgsfullt målat i samma färg som huset. En svartbrun färg som jag brukar beskriva som färgen på fuktig skogsjord och det passar ju fint, eftersom ”väggen” i söder är just en skog. Höga tallar som skyddar från vind och bildar uppropstecken: Här tar trädgården slut! 

Skogen i söder med en ung ginko i förgrunden

I väster utgörs ytterväggen av en blåbärsklädd sluttning som går över till kal berg på toppen. Perfekt, västanvinden är väck! 

Berget i nordväst

I norr byggde vi (läs: den bilintresserade) ett enkelt staket i samma stil som i öster, fast något högre.  

Staket, spaljé och bänk i norr

Så här långt är allting enligt regelboken. I morgon fortsätter jag med mina funderingar om de inre väggarna.

Tack för idag! Nu går jag och nattar pojkarna.

Eldkorg - vintersäsongens bästa pryl


Jag är mycket förtjust i tanken att inte endast betrakta sin trädgård som en snygg inramning till huset utan också som ett grönt vardagsrum med möjlighet till många olika aktiviteter för hela familjen. Trädgårdsarbetet är träning i både kondition och avkoppling, sittplatserna inbjuder till måltid och vila, gungan och gräsytorna till lek och i uppblåsbar bassäng badar vi när vädret tillåter. Sommartid gör jag det mesta utomhus, skalar potatis i hammocken, gräddar våfflor och styrker kläder på altanen. Och på vintertid eldar vi gärna.


Det var på mitt första besök på Chelsea Flower Show 2008 jag fick idén att skaffa en eldkorg till trädgården. Det är där jag såg fire bowls för första gången och tänkte genast att det är en perfekt grej för vår naturtomt.

Vår trädgård angränsar till allmänning i tre vädersträck, så det är liten risk att röken, om det nu skulle blåsa under eldningen, stör grannar. Vi skyddas också av ett stort berg i nordväst, det håll som det mest blåser ifrån här på Västkusten. Berget är på gott och ont så klart, men jag har alltid tyckt att fördelarna överväger. Vindskyddet är nog den största behållningen och det märker vi inte minst när vi eldar.


2008 fanns det inte ett sådant utbud av eldkorgar som det finns idag, så jag fick leta på nätet. Vi beställde handgjorda eldkorgen Tor från Järnkonst i Ljungbyhed. Deras eldkorgar användes som interiör vid inspelningen av Arn-filmerna. De tillverkar även staket, spaljéer, vattenbad mm, kolla gärna deras hemsida, www.eldkorgen.se. 

Eldkorgen Tor

Tor är tung, blåser inte omkull och är en snygg inredningsdetalj året runt. Att inreda med eldkorg är ett bra sätt att förstärka rumkänslan, men det viktigaste är att familjen lockas ut när det egentligen inte är väder för att vara ute. Ett helt annat användningsområde är att sätta en kruka eller snittblommor (gladiolus?) i den. 


Vi skaffade ett grillgaller till eldkorgen och kompletterade även med ett fat för att samla upp askan t ex när vi eldar på vår träaltan.


Det har blivit många mysiga stunder, eld är mycket rogivande. Vi har skålat runt elden med våra vuxna gäster och grillat korv och marsmallows på barnkalas, men för det mesta sitter vi bara och stirrar in i elden med ett glas i handen. 

Tack för idag! Nu läggdags för pojkarna.

Taggat med: 

Våra förväntningar på vädret

.....skiljer sig åt. På min löprunda igår morse såg jag att man försöker anlägga is på Ruddalens bandybana. 

Jag vet sedan mina barn var små och gick i bandyskola att det är så gott som ogörligt att få åkbar is under bar himmel när det är 8-9 plusgrader. Men bandyklubben hoppas på kyla så klart. 

Vad jag går och hoppas på är plusgrader länge till. En mild vinter. Viveka Ljungström skriver i sin ledare i Fixa Vinter att hon längtar efter en svart vinter, alltså snöfattig, och jag instämmer. Hon vill slippa skotta snö tills hon stupar och det vill jag med. Jag vill ha en sådan fuktig, dimmig, molnig vinter med plusgrader som alla andra avskyr. Men jag har flera skäl.

1. Man kan vara ute och gräva och förbereda nya planteringar. Jag har en hel del planer som jag vet inte blir gjort på sommarhalvåret, då måste man ju njuta. 

2. Mossan på våra klippor får en hel underbar lyster när det är milt:

3. Och alunrotrabatten prunkar:

 

4. Mitt apträd och en del andra zonknäckare får en chans att överleva:

5. Och sist men inte minst slipper jag att gräva ner alla krukor som jag satte lökar i, fast det är kanske lite väl mycket att begära:

Snö finns inte med på min önskelista. Och ABSOLUT INTE vinterhögtryck på vårkanten med sol och 10 minus, snälla vädergudar. Lyssna inte på bandyspelarna!

Tack för idag! Nu börjar Dawnton Abbey som jag inte vill missa.


Utomhusloppis i Skåne

Om jag ska beskriva mitt förhållande till trädgårdsprylar med ett enda ord, så älskar jag allt som klarar av att vara utomhus. Jag hade tänkt att skriva lite mer nyanserat om ämnet framöver, men idag nöjer jag med att avslöja mitt bästa shoppingtips inom området. Ett helt fantastiskt ställe att gå runt och leta efter återanvändbara föremål på är en loppis på den skånska landsbyggden, längst riksväg 11 mellan Sjöbo och Tomelilla. Det går inte att missa, det står massor med trädgårdsmöbler på en jättelik gräsmatta på höger sida om vägen om man kommer västerifrån. Det blev tvärstopp när vi körde förbi där första gången för 3-4 år sedan och sedan dess gör vi ett besök varje sommar. Bilderna är tagna i juli 2012, men blomstertrappan här nedan stod kvar i somras.

En mycket användbar modell av blomstertrappa.
Jag ångrar djupt att jag inte skruvade isär den, då hade den fått plats i bilen.

Den fick jag loss för 400 kr. 

Den har fyra hyllor och står utanför garaget


Gammalt staket som spaljé?


Med rostiga tulpaner på toppen


Till oss alla som gillar zinkbyttor

Tyvärr är det inte särskilt billigt att handla och ägarinnan tar bara kontanter, men det är absolut värt ett stopp om du har vägarna förbi.

Tack för idag! Nu måste jag laga middag till mina tre pojkar.

Taggat med: 

, ,

Succession i rabatten

Jag är lite osäker på om begreppet succession är etablerad i trädgårdsvärlden, men vad jag menar med ordet är att man planerar en plantering med de fyra årstiderna i åtanken. Syftet är att platsen ska erbjuda ögongodis under så lång tid som möjligt. Växterna ska trivas och harmoniera med varandra.

Att plantera vårlökar under buskar och tillsammans med perenner är en klassisk knep. Så här års är det lätt att förköpa sig på lökar som saluförs i förföriska förpackningar. Man ska dock aldrig glömma att dö med stil är en av växternas viktigaste kvalitéer och vårblommande lökväxter är tämligen dåliga på detta. Deras blomning är över lagom till juni när trädgården är som vackrast. Där skräpar de sedan med sina gulnande blad halva sommaren i väntan på att bladverkets näring  återsamlas i löken. Därför är jag mycket restriktiv med t ex höga tulpaner som dessutom sällan har vett att blomma om året efter. Men det finns undantag och mina små röda tulpanerna utanför vår altan är inne på sin tredje säsong på bilden här.

Tulipa botanical 'Red Hunter' och kärleksört i maj

Och från andra hållet i september 

Nu är det inte bara de tjusiga tulpanernas ovilja att blomma år efter år som gör att jag väljer att avstå. Ruddalens hungriga rådjursbestånd är en minst lika stor anledning. Dessa söta små ljusgula  tulpaner på bilden nedan är planterade nära skogskanten och råkar illa ut nästan varje år. Numera täcker jag dem med tunt, svart plastnät så fort de kommer upp. Höga tulpaner är svårare att skydda på det här sättet.


Tulipa kaufmanniana 'Concerto' under Gillenia trifoliata


Iris reticulata och tulipa fosteriana purissima som har hosta som övertäckare

Kungsängsliljor får vara i fred för rådjuren men kan drabbas av liljebaggar. Det gäller att plocka, plocka, plocka (och döda). Det brukar dock gå bra att sätta halvstora barn på uppgiften. 

Kungsängslilja (och mörkbladig fläder) som länge fram på säsongen hamnar i hakonegräsets skugga

En dryg månad senare från andra hållet

Andra perenner som jag har provat som övertäckare till vårlökar är bl a daggkåpa, daglilja, olika ormbunkar, nävor och astilbe. Ju lägre lökväxt desto bättre täckning när de blir fula. Jag har små narcisser under daggkåporna på bilden ovan och kungsängslilja i pionrabatten. Det blir faktiskt lite delikat med bruna pionskott och små bruna liljeklockor, även om man får komma nära för att se, de har ju svårt att hävda sig mot den nakna jorden. Gammaldags pingstliljor och flox funkar också fint tillsammans. Generellt strävar jag efter tidig blomning hos lökarna och ej för tidig bladutspring hos perennerna, fast pingstliljor och flox är snarare exempel på motsatsen.


Ann-Christin och Dan Rosenholms fina bok ger massor med inspiration på temat succession i rabatterna

I helgen ska jag försöka göra lite reafynd på lökfronten. Byggmarknader kan överraska med sitt sortiment ibland.

Tack för idag!  Nu blir det TV-titt.

Taggat med: 

Månadens favoritväxt

Letandet efter novembers favoritväxt förde mina tankar osökt till åldrandet och döden. Trädgården är en sorglig syn om man jämför med de senaste 5-6 månaderna. Träden och buskarna har fällt sina blad, perennerna har ”dött” för säsongen och sommarblommorna har säckat ihop. Det är en utmaning att se det vackra i förfallet men det är just påminnelsen om livets förgänglighet som är höstträdgårdens fina budskap.

I allt annat i livet föredrar jag att öva och träna mig lite innan det är skarpt läge, men döden, det enda som vi alla garanterat kommer att vara med om, nej, den tanken vill de flesta av oss inte umgås med. Det får bli som det blir. Och förvisso. Men att tänka på döden ibland gör oss lyckligare, det är jag helt övertygad om. Döden bekräftar livet. Höstträdgårdens förfall påminner mig om att tiden är värdefull och det är jag tacksam för.

Efter en sådan dyster inledning är det lätt att tro att jag väljer en växt som behärskar  konsten att dö med stil. Näpp! Jag väljer visst en som trotsar döden:  fuchsia. 

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om mina krukodlade fuchsior och då underströk jag två egenskaper som gör dem speciellt värdefulla i mina ögon: fuchsior trivs utmärk i skugga och de blommar länge. De kan faktiskt blomma hela vintern igenom förutsatt att det är plusgrader. 

Den 13 november 2013 

Så satsa på en liten stickling i februari nästa år. Med lite pyssel kan du få den i blom i juni och så har du en sommarblomma som utvecklas till en rejäl buske till hösten. Och det bästa av allt, du kan väcka den till liv nästa vår igen.

Den 13 november 2013

Den 13 november 2013


Taggat med: 

När anläggning blir en börda

Igår skrev jag om hur mycket jag tycker om att anlägga nya planteringar i trädgården. Normalt handlar det om skapande och kreativitet. Det är också en stor frihet att få forma sin omgivning. Men i år fick jag ägna mig åt anläggning som jag helst hade velat slippa.


Vår tomt är kuperad och domineras av ett berg. Topografin är ganska lyckad ur feng shui perspektiv.  Framför huset öppnar sig en dalgång och i ryggen har vi ett stort berg som skydd. En del av berget är kal, men det mesta är täckt av blåbär, lingon och ljung. 

 

Berget bakom huset juni 2012

Blåbärsbacken juni 2012

Blåbärsbacken var en av anledningarna till att vi köpte huset. Jag har alltid varit smått besatt av att plocka bär och svamp och nu skulle jag slippa åka iväg för att få göra det.  Endast två meter utanför tvättstugan kunde jag plocka fina bär (vissa år även kantareller, faktiskt) och det fanns  massor lite längre bort. Under 8 års tid frös jag in 15 liter blåbär och 2-3 liter lingon varje sommar. Att plocka blåbär har varit  en mycket rågivande semestersyssla  för mig. Säsongen är lång, man kan plocka blåbär från midsommar till september. Man har god tid på sig att skörda och behöver inte stressa. Jag brukade ha små pallar utplacerade i blåbärsriset, sitta där, plocka, slappa och filosofera.


Behöver jag säga att all blåbär har dött av vårvinterns förödande kyla och starka sol? Det var tjäle i backen hela april och allting har frystorkat. Den uppfriskande, massiva grönskan blev en rödbrun rishög. 

Maj 2013

På de blötare ställena sköt rötterna nya skott under sommaren, men även dessa har torkat under långa  regnfattiga perioder. Så mot slutet av sommaren insåg jag att det var kört. Jag tröttnade på det bruna och började ta bort det torra riset. Det hade aldrig gått att rycka upp levande plantor för hand, men de döda rötterna släppte.

Bergget har jag kallats när jag jobbar på berget

Jag har nu ägnat hösten åt att forsla bort rötter och grenar och leta efter planteringsbara håligheter i berget. Jag har byggt små terrasser av sten och torvblock (dyyyrt!) och planterat tåliga växter vars rötter jag hoppas hittar springor i berget och klarar sin vattenförsörjning trots relativt lite jordmängd.

Färdigt för att plantera. Överst finns det lite blåbär kvar.

Jag har satsat på gul- och rödbladig smällspirea, aronia, berberis, kerria och syrenhortensia. Daglilja, bergenia och sköldpaddsört hade jag över efter delning, man tager vad man haver.

Det har varit ett tungt arbete för både kropp och själ, inte alls lika lustfullt som vanligt. Naturen fick tuktas mer än jag hade önskat. Jag kommer att sakna min blåbärsbacke, men än har jag bär i frysen från förra året.

 

Tack för idag! Nu går jag och belönar mig med en bit choklad.

Att anlägga

Hösten är av flera skäl en utmärkt tid för att anlägga nya planteringar. Nästan varje sensommar sätter jag igång ett större projekt och tanken är att färdigställa bädden lagom till höstrean.  I min plantskola sänker de priset på perenner i mitten av september och på träd och buskar 2-3 veckor senare och då måste jag ha plats för fynden!

Jag har fortfarande gräsmatta att ta bort. Familjen protesterar alltid i början men aldrig har någon sagt efteråt "Oj, vad jag saknar gräsmattan". Att behålla gräsytor med hänvisning till barn är för mig obegripligt. De leker mycket hellre i en djungel och springer på slingrande gångar än på en öppen gräsplätt, jag lovar. Ska de spela fotboll, finns det kommunala ytor att nyttja, jag vill inte bo på en fotbollsplan.

Så till grävandet som i det här fallet gick över förväntan. Grässvålen delade jag metodiskt i tegelstenstora bitar och fraktade till en avlägsen plats där den komposteras.

Spaden stoppades visserligen av stora stenar men det visade sig vara sprängsten. Med mannens hjälp grävde jag bort så pass mycket stenar så jag fick en 60-70 cm djup bädd. De uppgrävda stenarna sorterades efter storlek. De allra minsta gick till att fylla bersgsprickor med, de medelstora hamnade på en röse och de riktigt stora blev så småningom trappa på vår blåbärsklädda bergsluttning. Även björkarnas rötter kapades fast de var förvånansvärt få med tanke på att rabattens ena sida ligger endast 3 m från stammarna. Jag fyllde på med 3-4 kubik harpad jord, en blandning av torv, grus och hästgödsel.  Gångarna täcktes med markduk och markerades med torvblock. Ett smalt dike avgränsar från gräsmattan.

Jag är väldigt fascinerad över grävandet i trädgården. Det är fysiskt krävande, monotont och smutsigt särskilt om man är otålig som jag och inte inväntar idealiskt väder. Men grävandet är framför allt löftesrikt, en ofrånkomlig grund för skapandet i trädgården. Jag kan inte av egen kraft bygga ett hus men jag kan anlägga en plantering som består åtminstone i några år, med lite tur och underhåll kanske längre. När jag gräver i myllan kan jag tänka att allt som har levat förr och som ligger vid mina fötter kan ge nytt liv åt mer än mossig gräsmatta. Jag lär känna jordens struktur, får en känsla för vilka växter som skulle trivas där och fanatiserar om vackra vyer. Fantasierna ger ny kraft mitt i det svettiga arbetet. I grävandets stund är allting möjligt, inget är bestämt än, inga misstag har begåtts. Det kan fortfarande bli den snyggaste planteringen som någonsin gjorts, jag älskar den känslan.

Verkligheten är dock sällan så vacker som drömmarna. När bädden är klar för plantering och rabatten är ritad gäller det att få tag på de rätta växterna. Min livssituation är sådan att jag är överlycklig om jag kan få 2-3 timmar över för att smita iväg till den närmaste plantskolan. Någon inköpsresa till Holland blir det inte. Inte ens till Danmark har jag lyckats komma iväg ännu annat än lite snabbtitt på vägen hem från Legoland. Räddningen blir Göteborgs Botaniska Trädgårds lilla butik och trädgårdsamatörernas växtmarknader. Stommen till min trädgård kommer dock ifrån plantskolorna runt om i Göteborg. Jag är trygghetssökande i allt annat i livet så det är en hel del beprövade och pålitliga växter i min trädgård.

Nyplanterad bladväxtrabatt hösten 2011 

Och hösten 2013

Tack för idag! Nu måste jag hinna läsa GP innan det är dags för en ny arbetsvecka.

Du kanske också gillar

När anläggning blir en börda



Fuchsia i kruka

Vill fortsätta på temat återvinningsbara sommarblommor och favorit nummer två är fuchsian. Jag är särskilt förtjust i fyllda sorter och de får gärna vara orangeröda. Jag föredrar upprättväxande sorter framför hängande. Min erfarenhet är att de är mer lättodlade.

Fyra olika sorter i grupp 

Danny Kaye 

Blood Donor

Orange Mirage

Fuchsior är något kinkigare än dahlior när det gäller övervintring. Jag förvarar dem i samma garage där dahliaknölarna lagras, dvs alldeles för varmt. Fuchsiakännaren, Kenneth Nilsson, rekommenderar en temperatur under 5 plusgrader. Varje vinter förlorar jag några plantor men runt så där 70% klarar sig i alla fall. Det är stor skillnad mellan de olika namsorterna vad gäller tolerans för vinterförhållanderna. Det är nog inte garagevistelsen som är det största problemet utan uppvaknandet på våren. De behöver ingen vidare värme, men ljus och lagom mycket fukt. Från mars håller jag på att bära dem ut och in beroende av frostrisken. Är våren kall, som den var i år, så funkar det förstås inte alls och då får de vara kvar i garaget. Det  är inte populärt. Alternativet, att ta in dem i värmen i huset, har jag testat, men det är inte heller att rekommendera. Så fort det är plusgrader på vårkanten ska de ut. Växthus underlättar nog att driva igång dem, men är inte ett absolut måste.

Fuchsian har två egenskaper som gör den särskilt odlingsvärd. För det första så älskar den skugga. Vår entré ligger i norr så jag pryder trappan med krukodlade hostor och fuchsior.  För det andra så fortsätter den blomma långt in på hösten. Skyddar man mot enstaka frostnätter kan den blomma hela vintern.

En sval färgskala

Jeff van der Kuylen i juni 

Och i oktober

Och man kan också göra så här

Vill du veta mer om hur man lyckas med sin fuchsia rekommenderar jag Kenneth Nilssons artikel i Natur & Trädgård 4/2011.

Dahlia i kruka

Jag är inte överförtjust  i sommarblommor och har de aldrig på friland. På grund av stora ytor där man inte kan plantera, runt huset, på uteplatser och på berghällar odlar jag dock en hel del i krukor. Favoriterna är dahlia, fuchsia, canna, pelargon och knölbegonia. 

Dessa är relativt lätta att övervintra och blir bara finare och finare med åren. Jag skulle vilja uppmana till att undvika slit-och-släng sommarblommor som kostar multi att driva upp kommersiellt i energislukande växthus för att några månader senare hamna i komposten (i bästa fall). Välj en återvinningsbar växt istället. Man får en speciell relation till sina övervintrade sommarblommor och det är inte så svårt som många verkar tro. 

Dahlior är pampiga, solälskande, törstiga och näringskrävande. Alla möjliga former och färger finns att odla, det är lätt att drabbas av samlarmani. Mitt tips är i så fall att hålla sig till en viss färgskala. Det är dock lättare sagt än gjort.

Jag förvarar knölarna mörkt i garaget där vi håller 10-15 grader på vintern. Numera ligger de i torv i stora plastlådor av uttrymmesskäl, men tidigare lät jag dem vara kvar i sina krukor, det går utmärkt. I mars, början av april planterar jag knölarna i stora kärl, lägger lecakulor i en strumpa i botten, fyller på med 2/3 jord, 1/3 kogödsel och blandar i 2-3 dl vattenhållande svällgelé. Jag planterar knölarna ytligt och ställer krukorna tillbaka i det mörka garaget.

När knölarna börjar skjuta skott är det dags att tillföra ljus. Detta brukar inträffa i början av maj och då sätter jag ut krukorna på solig och skyddat plats (vid söderväggen) och har fiberduk i beredskap för eventuella frostnätter. Bilden här nedan är tagen den 14 maj.

Samma hörna i augusti 

Jag vattnar regelbundet, gödslar svagt varje vecka med flytande växtnäring eller hönsgödsel upplöst i vatten. När jorden sjunker undan fyller jag på med kogödsel. I mitten eller mot slutet av juni börjar blomningen. Se upp med bladlöss! Spola bort med vatten, inga gifter.


Under sommaren klipper jag bort vissna blommor och fortsätter att gödsla svagt en bit in i september. Jag städar också bort vissna blomblad som har fastnar på bladverket, de lämnar fula märken efter sig när solen ligger på. Om någon planta drabbas av mjöldagg under odlingssäsongen separerar jag den snabbt från de andra. Släng inte knölen, den tar inte skada.

Dekorativ, pompom- och kaktusdahliors blommor håller längre. Enkelblommiga vissnar snabbt men blommar rikligare.

Även höga sorter går bra att odla i kruka, den begränsade jordmängden gör att de håller sig kompaktare än förväntat. Det ska dock finnas plats i krukan för knölen att växa båda på bredden och neråt. Man kan låta bladverket frysa ner innan inflyttning på hösten, ett par minusgrader skadar inte knölarna. Klipp ner bladverket när det vissnat.

Tack för idag! Nu går jag och förhör äldsta sonen i historia.

Äldre inlägg

Nyare inlägg