Charlottas länksamling önskar sig gröna bidrag. Jättelätt och supersvårt på en gång. 

Det finns underbara trädgårdar utan en enda blomma och annan färg än grön. Där har man satsat på form och alla nyanser av grönt. 

Själv älskar jag starka färger och har dåligt med bilder med "bara" grönt. Tänker på vår, bladutsprång, hostor och otuktad natur när jag letar.

 Du kanske också gillar

Vackra blad              Ljusblå

Rhododendron odlar man minsann inte (bara) för blommans utan huvudsakligen för  bladverkets skull. Deras största förtjänst är att de håller ställningarna på vinterhalvåret. Bladens form och plantans växtsätt borde styra våra val. Variationsrikedomen är stor.

Bilderna är tagna under min julledighet. 

 Vildart makinoi med sina karakteristiska smala, välvda blad

Långa smala blad på en makinoi-hybrid

Runda blad på gulblommiga 'Goldbukett'. Mitt exemplar är uppstamad, en fantastisk planta

Storbladig sort. En senblommande klematis' torra grenar förfular helhetsintrycket av en lite gles men välformad planta.

En småbladig sort,  'Princess Ann', som har fina limegula blommor

Ovala blad med gula skaft 

Ovala blad med röda skaft 

Man ska alltid titta på bladen när man köper rhododendron. De med luddig undersida, sk indument, ska man välja i första hand.

Rhododendron med indument klarar sig bäst mot sjukdomar, skadegörare och sträng kyla. Tyvärr ligger de i en prisklass som lätt kan få en att släppa plantan och gå vidare till dem billigare sorterna. Och det behöver inte vara fel heller. Vill man "bara" ha variation på bladen, finns det mycket att välja mellan. Även "vanliga" Rhododendron är friska växter som sällan drabbas av sjukdomar och skadegörare.

Om du nu tänker att du har klimat och jordmån som inte passar för rhododendron, skulle jag ändå vilja uppmuntra dig att experimentera. Många sorter klarar ner till 20 minusgrader och jag har hört för från flera håll att man kommer långt med att blanda in grus i den befintliga jorden istället för (eller tillsammans med) torv. Jordens Ph-värde går inte att förändra i det långa loppet, men förmågan att släppa igenom vatten och tina upp snabbare på våren går att förbättra. Och det är det som är avgörande. Det finns dessutom kalktåliga sorter. Det är halvskugga-skugga som gäller. Tjäle i backen och stark sol är dålig kombination. Skulle det inträffa, täck med fiberduk. 

Mina positiva erfarenheter ska ses mot bakgrund av att jag odlar rhododendron på Västkusten och huvudsakligen vid skogskanten där odlingsbetingelserna liknar det naturliga. Jag har dock några plantor vid husväggen på norrsidan också och det funkar alldeles utmärkt. 

Jag kommer att skriva mer om rhododendron framöver.

Tack för idag! 

Du kanske också gillar:

Vackra blad             Alunrot               Syneleisis

En av de roligaste frågorna man kan få som trädgårdsfantast är hur det kommer sig att man blev en trädgårdsfantast. Jag ställer gärna frågan när jag får chansen och får ofta höra fascinerande berättelser om unika livsöden. Vad är det som fängslar oss med trädgårdslivet? Människor har alltid föreställt Paradiset som en trädgård. Inte som en fottbollsplan, ett garage eller en golfbana utan som en trädgård. Är det längtan efter Paradiset på Jorden som driver oss? Här kommer en del av min historia.

Det var en gång en liten flicka som växte upp i ett litet samhälle på den ungerska landsbyggden. Hon bodde i ett nybyggt hus med sina föräldrar och lillasyster. Mormor och morfar bodde bara några hus bort på samma gata. Mormor och morfar hade en fantastisk trädgård med olika avdelningar, fast det tänkte flickan inte så mycket på då. Det var viktigare att hon kunde gömma sig under hasselbusken eller i körbärsträdets krona. Och det fanns alltid något gott att stoppa i munnen. Rädisor och vårlök i början av säsongen, jordgubbar, persikor, aprikoser, olika sorters äpplen, plommon, päron och - för ett litet barn - oändligt långa rader av vinrankor med druvor som alla smakade olika. Och det var visst nästan samma sak hemma. Pappa var besatt av fruktodling och minnena av en rosablommande fruktlund går inte att sudda ut. Det var nog det vackraste jag visste.

Jag fick tidigt lära mig att även små barnahänder kunde göra nytta. På somrarna skördade vi och gjorde alla möjliga sorters marmelad, sylt och inläggningar. Allting togs till vara. Timvis satt vi i skuggan och kärnade ur bigarråer, plommon eller skalade hårda persikor som skulle läggas och förvaras i sockerlag över vintern. Det fanns inte någon frukt att köpa på vintern, så allt det här slit var inte uttryck för präktigt ekologiskt tänkande utan ett rent måste. Jag tror att det kan till viss del förklara mitt svala intresse för nyttoodling. Det är prydnadsväxter jag brinner för. Dumt men sant.

Det dröjde sedan 20 år innan jag fick eget ansvar för en jordplätt. Den var bara en halv kvm på kyrkogården, men så kär och viktig. Där under låg ett litet barn som bara blev tio år och som skulle ha den vackraste graven på hela kyrkogården. Det fanns inget mer för mig att göra för det här barnet än att sköta om hans grav.  Även nu, 14 år och en trädgård senare, upplever jag en obeskrivlig närhet till honom när jag har fingrarna i jorden.

Det är författaren Karin Berglund som sedan väckte den nyblivna trädgårdsägarinnas latenta växtintresse vintern 2004-05. Av en slump kom jag över hennes Din trädgård. Jag sträckläste den och sedermera även hennes övriga böcker. Hon får mig att tro att jag kan genomföra det mest krävande projekt. Att verkligheten sedan inte alltid överensstämmer med drömmarna spelar ingen roll, det är resan som räknas.

Så mitt svar på frågan hur jag blev en obotlig trädgårdsentusiast har tre komponenter; uppväxten, döden och Karin Berglund.

Bilderna till det här inlägget är tagna i mina föräldrars trädgård.

Du kanske också gillar

Gör vi någon skillnad?

Dagen efter årets mörkaste bjöd på en hel del sol i Göteborg. Till vardags är jag aldrig hemma på dagarna när det är ljust och det blir därför inga bilder under veckorna. Men igår passade jag på. 

Gul är en omtvistad färg i trädgårdsvärlden, ett litet minerat område. Min inställning är enkel: gult lyfter mitt stämningsläge, likt solen, så det finns mycket gult hos mig. Dock inte just gula Dahlior, märker jag när jag letar efter bilder. 

Vi har ett mörkt trähus, det gula lyser upp. Den som inte vill ha gula blommor kan istället lätta upp planteringarna  med gula bladväxter. Det finns väl anledning att återkomma till ämnet framöver.

Du kanske också gillar:

Dahlia i rosa

Charlottas länksamling är nu inne på min älsklingsfärg.

Jag började satsa på rött när vita trädgårdar omhuldades i det oändliga. Inte för att jag tycker att vitt är fult, inte alls, men jag ville se vad som händer om man går mittemot det rådande idealet. I heminredning är rött, enligt mig, den bästa accentfärgen, effektfullt och tidslös. Så varför ser vi så lite röda blommor i svenska trädgårdar? Bladväxter, som är ju aldrig röda, utan går i koppar och brons, finns, men det är dåligt med röda blommor. Eller har jag fel?  

Rosa rummet ligger på vår entrésida norr om huset. De tydliga väggarna – garaget i öster, huset i söder, berget i väster och staketet i norr gör att det är en mycket vindskyddad och lugn plats. 

Staketet blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats. 

Jag vill gärna ha snygga vyer från våra uteplatser så det är fullt med blommor runt omkring ”scenen”. I förgrunden syns sköldpaddsört, en självständig och ståtlig perenn som också har en snygg vintersiluett. Sköldpaddsörten återkommer i odlingslådorna som är sammanlänkade med staketet. I spaljén försöker jag etablera en pipranka, men den är trög i starten så jag kompletterar med luktärter i väntan på att piprankan tar fart. I krukorna odlar jag dahlior, bl a en tidig och mycket blomvillig tvåfärgad sort vid namn ’Priceless Pink’ och mörkbladiga  ’Melody Harmony’. Dahlior fyller rummet mer effektfullt än någon annan sommarblomma till nästan ingen kostnad alls eftersom jag övervintrar knölarna. 

Rosa rummet passar bra att vara själv i, lyssna på fåglarna eller spana efter ekorren som bor i hassellunden. Det är trädgårdens vilorum för oss.

Jag frösår inte prydnadsväxter på någon större skala, då det är lite besvärligt utan växthus, som jag saknar, men i våras sådde jag sommarblommor. Jag har uteslutande perenner, buskar och träd i rabatterna och odlar sommarblommor endast i kruka. Syftet är att dekorera våra uteplatser. Och när det gäller blommor så tycker jag utan tvekan att 'more is more'.  Vill man ha mycket av allt får man tänka på kostnaderna men det viktigaste är att det är jätteroligt när man lyckas att dra upp dem från frö.

Valet föll på luktärter och zinnior. Luktärter skulle jag ha för att få höjd och för att det var så himla "lätt", fick jag för mig. 

Zinnia valde jag dels för att min mamma har ett fantastiskt inspirerande bestånd varje år (visserligen på varmare breddgrader, men ändå), dels för att jag är väldigt förtjust i färgskalan som zinnia bjuder på. 

Jo, hur ska jag summera mina erfarenheter? 

Att mamma frösår Zinnia direkt på växtplatsen och tycker att de sköter sig själva var inte riktigt relevant med tanke på skillnaderna på klimatet. Fröpåsarnas odlingsråd och beskrivning får man ta med en nypa salt.  Jag sökte på nätet, men hittade tyvärr väldigt lite om andras odlingserfarenheter på svenska.

Jag sådde inomhus i början av mars. Fröna grodde snällt i vardagsrummet, inte lika snabbt som luktärterna, men de grodde och blev små rangliga plantor på ca 10 cm. Men sen blev det tvärstopp. Inte ens när de fick komma ut på den varma och skyddade altanen i början av maj hände det något. Och då direktsådde jag i ett stort zinkfat ute och försökte glömma projektet. Nu tog fröna god tid på sig innan de grodde och sedan fortsatte utvecklingen i sakta mak. Inte förrän i augusti började de blomma ordentligt och då har vi ändå haft en varm sommar. 

Trots den tröga starten kan jag tänka mig att så Zinnia igen. När Zinnian väl börjar blomma håller sig blomman väldigt länge och passar fint även i bukett. Hon förlåter en om hon inte får vatten några dagar, det är nog värre med värmebristen.  Men det bästa av allt att den ena blomman är inte den andra lik och det är spännande att se på vilken form och färg knopparna utvecklas till. 

Du kanske gillar:

Fuchsia

Vad passar bättre en gråtrist decemberdag, när trädgårdssverige lider av fullständig nyhetstorka, än färgglada foton på blommor. Jag tror till och med att även de som tycker att dahlior är vulgära, kan uppskatta dessa bilder just nu.

De rosa (cerise, magenta) dahliorna tillhör mina favoriter. Variationsrikedomen är slående. Under den gångna säsongen hade jag ganska många sorter.

Bilden på enkelblommande 'Happy Single Wink' är tagen på Chelsea Flower show 2013. Hon står högst på önskelistan för nästa säsong.

Det som tyvärr är sällan angivet i beskrivningarna hur starka stjälkar olika namnsorter har. 'Claudette' är en låg, buskig dahlia, som har extremt starka och korta stjälkar. 'Blue Record' är OK, men 'Mambo' har jag strukit från mitt bestånd pga de långa och veka stjälkarna som inte orkar hålla upp den otroligt snygga blomman. Så kan det gå, tyvärr.

'Priceless Pink' är låg, tidig och mycket blomvillig. Behöver regelbunden tillförsel av näring och rätt mycket sol för att den ska orka hålla ordning på sina ränder. Flyter färgerna ihop, ja, då är det dags för mer näring, mer sol och mer kärlek. 

Storfavoriten 'Melody Harmony' är en bedårande planta. Den är buskig i växtsättet, har mörkgröna blad och en välformad, jämnt ljusrosa blomma av typen dekorativdahlia.  Rekommenderas varmt, särskilt i kruka.      

Ja, nu har jag gjort mitt yttersta för att sätta färg på tillvaron. Mer om min passion för dahlior kan du läsa under kategorin 'Odla i kruka'.

Du kanske också gillar:

Dahlia i gult