Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Blommig fredag - kärlek


Bland rosor och bladlöss föds kärlek denna fredag. Jag hittade två bilder med trädgårdsanknytning som förde tankarna till temat. 


Kärlek till blomman eller till varandra?

  

Jag och ögonstenarna i Mandelmanns trädgård på Österlen. En ovanligt välkomponerad bild för att vara tagen av min man.

Mer kärlek finns i ett tidigare inlägg av mig och under etiketten Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss.


Daglilja

Jag vill ha en flitigt blommande, färgstark trädgård och dagliljor är ett återkommande inslag i planteringarna.

'Pink Damask'  framför en rödbladig japansk lönn

Varför just dagliljor? 

Gillar man färger och har en gång sett en välkomponerad dagliljerabatt, ja, då är det svårt att låta bli. Mina inspirationskällor har varit Anette Nilsson i Skåne, som förädlar nya sorter och Karin i Skara vars stora trädgård är en fantastisk botanisk anläggning.

Dagliljor är mycket härdiga och grönskar tidigt, vilket gör dem till en bra samplanteringsväxt till vårblommande lökväxter.

  

Maj

Jag tycker att det är jättesnyggt att samla sina dagliljor i samma rabatt, helt utan inblandning av andra perenner och helst i en rundad formation. Växtsättet och bladens dynamik kommer fantastiskt fint till rätta i en cirkel- eller hästskorabatt. Bladen är gräslika och böjer sig snyggt över rabattkanterna. Nästan alla dagliljor har en skvätt gult i sig, vilket fungerar utmärkt som gemensam nämnare i färgkompositionen. Jag är visserligen inte särskilt kräsen av mig när det kommer till färgblandningar, men jag har sett vilt blandade dagliljerabatter i flera, kända trädgårdar, vilket jag tolkar som att även andra tycker att de passar fint ihop. Så här ser min halvcirkelformade dagliljerabatt ut i början av blomningsperioden:

 

De tidigaste sorterna börjar blomma i mitten av juli
 


Här har blomningen kommit igång lite mer


Mitt sortiment är inget märkvärdigt, alla mina plantor kommer från svenska plantskolor. Jag är i första hand ute efter masseffekten. Men här kommer några porträttbilder. 

 

'Frans Hals'

 

'Pink Damask' är mycket blomvillig och vital hybrid i svårplacerad laxrosa nyans. Jag ser ibland på plantskolan att den hamnar i varukorgen som ett bidrag till en rosa rabatt. Den funkar enligt mig absolut inte tillsammans med cerise blommor. 

 

'Green Flutter' i härlig citrongul färg
 


Istället för 'Pink Damask' ska man välja 'Summer Wine' om man vill komponera med rosa

 


Namnlös honungsfärgad favorit



'Bonanza'



En namnlös spindel, frösådd från Anette Nilsson



En liknande färg men helt andra former, 'Praririe Blue Eyes'

 


'Pardon Me'

 


'Arctric Snow'



'Bela Lugosi'

 


'Sammy Russell' i en gul - orange plantering


Avslutningsvis vill jag tipsa om en riktig favorit, 'Stella de Oro'. Det är en låg daglilja med lite mindre, solgula blommor. Blommorna kanske inte är så märkvärdiga, men Stella är unik pga att hon blommar nästan hela sommaren. Den är först att blomma bland alla dagliljor och ger upp sist. Det kan dyka upp blomknoppar i oktober. 

 


'Stella de Oro'


Vill du odla perenner i kruka eller som jag, i odlingslåda, är Stella ett utmärkt val, förutsatt att näringstillförseln är ordnad. Den klarar vintern i sin kruka utan några vidare åtgärder, man lägger bara krukan på sidan under takutsprång eller en buske. Tack vore sin låga höjd passar 'Stella de Oro' också utmärkt som kantväxt i en perennrabatt eller varför inte i ett grönsaksland. Blommorna är snygga och goda i sallad.

Du behöver inte köpa massor med plantor, den växer till sig snabbt och kan delas. Jag har haft 'Stella de Oro' samplanterad med sköldpaddsört och jag tycker att det är ganska lyckad kombination. I somras delade jag mina plantor och satte dem på berget som underplantering till unga buskar, bl a till en mörkbladig smällspirea. 

Delning efter 4-5 år gynnar blomningen, likaså ko- eller hönsgödsel början av juni. Jag brukar knipsa bort vissna blommor för att hålla planteringen fräsch. Det är ett kärt besvär, jag lovar. 

Vill du fördjupa dig i dagliljeodlingens konst rekommenderar jag att du spanar in en föreläsning av Anette Nilsson. Lisa Winnerlids  artikel "Dagliljan - den perfekta perennen i Natur & Trädgård nr  2010/2 är också en inspirerande läsning.


Fotolektion - trädgårdsbelysning

Varje höst och vinter tänker jag att det vore kul att föreviga vår trädgårds stämning nattetid. Jag tycker att den är lite speciell, utan att riktigt kunna förklara varför. En bidragande orsak är säkert berget och den mörka tallskogen men också Ruddalens idrottsanläggning någon km bort, vars starka reflektorer belyser horisonten på ett subtilt sätt. 

Nu har jag äntligen en kamera som ska klara av mörka förhållanden, så igår studsade jag ut i nysnön i högsta hugg för att pröva vingarna. Jag använde det förinställda nattprogrammet och i brist på stativ la jag armbågarna på knäna för att undvika skakningar så långt som möjligt. Men nu är det på det viset att jag inte riktigt har kunskap att betygsätta bilderna. Vad ska jag tycka? Är de för mörka? Ska mer ljus in i kameran? Den automatiskt anpassade slutartiden kändes som smärre evighet, så man kanske inte kommer särskilt mycket längre utan stativ. Vad ska jag tänka på nästa gång? Är det någon som orkar engagera sig i mina fotostudier?

En japansk lön under björkarna

 

Ruddalens motljus  hjälper till

 

Syrenen gör sig riktigt bra i sin nattbelysning, åtminstone i verkligheten

 


Bakom sockertopparna är det gatubelysningen som lyser upp. (Vildskottet på granen i mitten ska nog ändå bort snart. Som liten tyckte jag den var söt och busig, men nu har det blivit för stort.)

Vinterbelysningens dominerade inslag, billiga flaggstångsbelysningen från Rusta plockades ner i helgen. Den har genomlidit sin första, tämligen blåsiga säsong. Två gånger har den rasat ner, båda gångerna beroende av en för vek ring vars uppgift är att samla ihop slingorna högst upp.  Slingorna har dock aldrig gått av eller slocknat. De trasslar in sig i varandra något kupiöst och det är ett tidskrävande pyssel att lägga dem till rätta, klä dig varmt.

Det som inte heller håller måttet är fästena. En vindpust och så flyger hela härligheten upp ur backen, dinglar i luften och fastnar i växtligheten runtomkring. Min man har lovat att till nästa jul tillverka en ring av metall, som inte brister och kraftigare, framför allt tyngre fästen.  Om det blir gjort, återstår att se. När backen väl frusit till stärktes konstruktionen något. 

Slutbetyget måste ändå bli att fördelarna överväger. Bristerna går att åtgärda på ett relativt smidigt sätt och då, även sett till konkurrenternas priser, är Rustas produkt ok. Kanske inte helt ok, men ok. Ps. En timer är ett måste. 



Säsongstart för fuchsia

Jag har skrivit om fuchsior förr och har också länkat inlägg om fuchsior som månadens favoritväxt för november(!) hos Anna Vattenkanna. Men nu är det alltså dags igen. 


Svala färger

Jag tittade till dem i garaget i helgen och kan berätta att de börjar grönska lite smått. Januari-februari är den svåraste tiden för dem. Det är tyvärr inte tillräckligt kallt i vårt garage (runt 13 grader) och ljuset är på väg tillbaka. Det är bara två små fönster på ett utav garageväggarna, men några av plantorna är så vitala så att de reagerar med nya skott. 

 

Inte dags ännu, lilla vän.


Fuchsiorna behöver inte någon större värme eller särskilt mycket ljus för att utvecklas, men det behöver förstås bli plusgrader innan  de kan ställas ut. De mår alltid bättre av att vara utomhus, förutsatt att det är plusgrader. Så den dagen vädret slår om, åker plantorna med nya skott ut, åtminstone på dagen.  Det är svårt, nästintill omöjligt att föreställa sig att det är så här de såg ut för tre-fyra månader sedan:

 

Min äldsta planta har hängt med i tre säsonger


Ännu svårare är det att tro på de små små sticklingarna som redan börjat dyka upp i plantskolorna. De är sällan större än 6-8 cm men kan växa till rejäla, ivrigt blommande buskar på bara en säsong. När jag är på plantskolan hör jag ofta att folk dömer ut fuchsiasticklingarna i stilen "De blommar väl inte i år."  Och det kan inte bli mer fel, det gör de visst. 

I söndags kväll "råkade" jag ha vägarna förbi Blomsterlandet och besöket slutade med att tre små sticklingar fick följa med mig hem. Deras väl och ve kommer jag att rapportera om med jämna mellanrum. Tills vidare ska de få stå på fönsterbrädan i vardagsrummet i öster. (Jag kanske smygsänker elementet under, min man får inte veta något!) Så fort rötterna fyller ut sina krukor är det dags för omplantering till större krukor. Det är frågan om några dagar, på sin höjd en vecka. 

 

Nyanlända Annabell, Flying Scotsman och Rohees New Millenium på köksbordet den 26 januari


Fuchsior finns i alla möjliga färger och former, man kan välja mellan hängande och upprättväxande sorter, de är inte lika pråliga som dahlior (om man nu har svårt för just det) och klarar av att växa i norrläge. Inte bara klarar, de föredrar svala och skuggiga förhållanden. Jag har aldrig heller noterat några snigel- eller rådjursskador på mina fuchsior. Den enda nackdelen är möjligen att de har sin storhetstid under den senare delen av säsongen. Men den som väntar på något gott... Enkelblommande sorter blommar i regel tidigare, så det är klokt att blanda enkla och fyllda. Min dröm är att stama upp en planta och då behövs en upprättväxande sort som inte förgrenar sig  frivilligt.


Marinka


Orange Mirage

Röd-orange färgskala, min favorit.


Jag är inte någon större vän till Plantagen, men jag måste säga att de har haft ett riktigt brett sortiment av fuchsiasticklingar de senaste två åren. Jag hoppas innerligt att de lever upp till förväntningarna i år också, inte minst för att fuchsiaodlingens Mekka, Wibrants Rockdala har lagt ner sin postordeförsäljning. Så för mig gäller det att få förra och förrförra årets plantor att överleva. Men några nya sticklingar måste jag också ha. Det är så härligt att pyssla om dem. Jag är extra tacksam för att resan kan börja så tidigt som 26 januari i år.

Mer hyllning till arten hittar du både här och där.

Vintriga grässiluetter

Igår tog jag de första bilderna med min nya kamera. Efter två dagars pluggande av manual och övrig fotolitteratur har jag inte lyckats passera de förinställda programmen och det känns som en seger varje gång jag kan identifiera motivet på skärmen. Bländartal och slutarhastighet får vänta, jag är fullt upptagen med att hitta avtryckarknappen. Och blåste gjorde det också. 


Miscanthus sinensis 'Dronning Ingrid' står emot vinterstormarma

 

 Resterna av tuvrör 'Karl Foester'
  


Hakonegräset är också tilltufsat

 


Ett namnlöst gräs utan vippor som är över två meter hög och behöver delas i vår

 


Astilbe i förgrunden



En drömsk bild på några klena vippor på en lägre japansk sort

 


Det enda gröna gräset är björngräset

 


Och sist det lilla svarta, 

Ophiopogon planiscapus 'Nigrescens'


Jag brukar inte ha problem med att hitta motiv i trädgården men just nu finns inte så mycket att hurra för. De låga marktäckande växterna ligger under snö, de känsligaste barrväxterna är insvepta i fiberduk, det är kallt och det blåser ogästvänliga östliga vindar. Fingrarna fryser fast på kameran och vinterdepressionen är inte långt borta. 

Här kan du jämföra hur det såg ut för knappt tre veckor sedan. Nästan att man längtar tillbaka.

Sittplatser

Jag är väldigt förtjust i att sitta och betrakta min trädgård från olika håll och har därför många sittmöbler utplacerade på strategiska ställen. Jag vill ha en trygg vägg i ryggen och fina vyer att vila ögonen på. Utan inredning - ingen trädgård för min del. Den röda tråden är svart. Utgång från kök direkt till matplats, helst i marknivå är det viktigaste. Det ska vara okomplicerat att kliva ut i grönskan, annars är det risk att man låter bli.


Matplatsen i söder, utanför köket. Massivt träbord och helgjutna aluminiumstolar som heter 'Rion'


Ett skyddat hörn på samma altan


Innegården norr om huset är vår entrésida. Här finns det både fikaplats, solsäng och ljugarbänk. Stolarna är fynd från kommunens återvinningsstation och bordet är från Ikea. 

  

Loungen i öster är färgglad

 

Lite mindre glamouröst  men välbesökt återhämtningsplats. Vedboden till vänster är indelad i tre sektioner och rymmer allt från gräsklippare till skräp som mellanlandar här i väntan på körning till  tippen. 

 

Här sitter man trygg med blåbärsbacken i ryggen. Stolen är loppisfynd från Skåne. 

 

Reafynd från Ikea är det nyaste tillskottet bland utemöblerna


Hammocken är en storfavorit bland sittplatserna. Ska du bara ha en "onödig" sittmöbel i din trädgård, satsa på en hammock. Det stilla gungandet är otroligt rogivande.

 


"Sittplats" är kanske en mild överdrift. "Ögongodis" passar bättre. Eller spaljé. Men noll sittkomfort, tyvärr.

 


Härifrån är det utsikt inte bara över trädgården utan över hela nejden. En favorit. På platån vänster om bänken odlar vi björnbär.


En annan utpost på höjden med utsikt över trädgården. Stolarna är loppisfynd, men kommer ursprungligen från Ikea. Vi har borrat hål i plasten för att hålla sittytan torr. De är ute året runt och klarar klimatets påfrestningar oväntat bra. Bakom stolarna blommar smultronplantorna för fullt. 

En matplats är den viktigaste och den mest intressanta platsen i en trädgård, tycker jag. Jag skulle därför jättegärna vilja se mer sittplatser på andra bloggar, men det verkar som att det uppfattas som lite för privat för att visa upp. Det kanske ändå finns en liten vinkel som inte avslöjar allt för mycket? 

Närliggande ämnen:

Rosa rummet                  Öppen planlösning

Taggat med: 

,

Ljusgul

Charlotta önskar sig ljusgula bidrag idag. När jag bläddrar i mitt arkiv ser jag att ögat stannar även vid citrongula, lime och ljusgröna växter, så jag får se upp. Jag försöker hålla mig till de creamvita nyansera.

 

Botaniska tulpaner 

 

Ur en frömix under benämningen 'Pastellakleja'

 


"Vita" dagliljor är ljusgula i real life

 


Mina älskade liljor. Ibland vita, ibland creamvita. Idag ljusgula  ;-).

 


Guldgul sockblomma

  


Rhododendron 'Guldbukett'


En storfavorit bland alla mina växter, uppstammad rhododendron 'Goldbukett'. Mycket härdig, snygga runda blad och mycket lång blomning i en för rhododendron udda, varm ljusgul nyans. 


Jag kan tänka mig att en svavelpion skulle platsa bra i dagens samling men min råkar vara cerise  :-(.

Orkar du se flera gula blommor har jag en samling av Gula dahlior .


Boktips

Idag kom två böcker på posten. 

En lärobok i fotografering som beställdes för att den förefaller vara skriven på ett språk jag förstår. Instruktionerna till min kamera blir mer och mer obegripliga ju längre jag kommer, eller rättare sagt så kommer jag ingenstans.  Det är ett tekniktyngt språk som får mig att somna, bokstavligen. Så nu tänker jag ta nya tag med hjälp av denna - förhoppningsvis - pedagogiskt utformade bok.

 

Viktor Sundberg Fotoskolan 1

Eftersom de flesta ev er med råge passerat stadiet "Ta kontroll över kameran", är det egentligen den andra boken jag vill tipsa om. Det är en antologi som heter 'Tusen tankar om träd'.

 


Jag kommer inte ihåg hur och var, men jag tog del av en uppmaning till att skicka in bidrag till denna bok, som då var i planeringsstadiet, för drygt ett år sedan, vill jag minnas. Ett tidigare inlägg med titeln Tankar om träd skrev jag i samband med detta, men jag skickade aldrig in min text. 

Det ska bli så spännande att läsa om andra människors relation till träd, jag är helt övertygad om att träd betyder mer för oss än vi kan ana. Alla har väl hört att det finns statistiskt säkerställt samband mellan tillfrisknande efter en operation och utsikt över träd. Patienter som ligger i rum med utsikt över träd har mindre antal vårddagar efter en operation än patienter i rum med utsikt över byggnader. (Tänk så många sjukdagar vi har besparat oss själva och samhället...) Grön rehabilitering har man hört talas om en del på sistone. Det känns alldeles självklart att grönska och trädgård är avstressande och läkande. Ja, för mig personligen är det t o m det enda sättet att rida ut livets stormar.

Om du vill provläsa boken, klicka här: Tusen tankar om träd


Taggat med: 

Trädgårdskampen

Ja, vad ska man säga? Först tänkte jag att jag inte bryr mig.

Utsvulten på bra trädgårds-tv är jag naturligtvis, men, asch, man kan surfa, blogga, köpa en inspirerande bok på nätet, man kan också läsa om gamla trädgårdstidningar eller bara analysera sina egna bilder. Efter tio vintrar har jag lärt mig många olika sätt att fylla tomrummet efter min sovande trädgård. 

Inte trodde vi för ett år sedan att vi skulle sakna Pernillas Trädgårdsonsdag! Det var ju en höjdare jämfört med Trädgårdskampen. Hon har i alla fall fångat rytmen i trädgårdslivet. Känslan var den rätta. För det är det jag retar mig mest på och som gör att jag knappt klarar av att titta på Trädgårdskampen: stressen. 

Så jag är både besviken, ledsen och arg.

Besviken, för jag finner ingen inspiration. Kaktusympningen var visserligen en ny kunskap, men tyvärr tycker jag att kaktusar har minimal charm, för lågt skönhetsvärde och för mycket taggar.

Ledsen blir jag för att våra främsta trädgårdstv-personligheter inte har mer att säga till. Tills motsatsen är bevisad vägrar jag att tro att de tycker att det är detta trädgårdssverige ville se. Jag vill inbilla mig att de visste bättre men inte blev hörda. Att tittarsiffrajagande producenter styrde. Fast, det gror en liten oro, visst....

Arg är jag för att det är våra skattepengar som har använts. Hade det varit en skräpkanal, hade man inte behövt bli arg, men att SVT inte kan bättre! Jag kan faktiskt högtidligt erbjuda mig att presentera  programidéer, ring mig gärna, SVT. Fast det kostar.

Till Gunnel, Peter och Hannu vill jag säga: trädgårdens essens är tiden. Ju längre tid, desto bättre trädgård. Mycket av det jag kan om trädgård har jag lärt mig av er och kunde aldrig drömma om att jag skulle behöva påminna er om detta. Att bygga trädgårdsgångar på tre timmar! Som en del av en tävling! Ingen trädgårdsintresserad människa vill tävla. Det är snygga gångar vi vill se, inte fula.

Trädgård har under mänsklighetens hela historia förknippats med lugn, avkoppling och harmoni. Och så hittar man på en programidé baserad på konkurrens, utslagning, tidsbrist och stress. Varför? Säg mig, varför? Det är bara sorgligt.

I skrivandets stund har jag inte läst en enda recension. Men jag har svårt att tro ett jag är ensam om min åsikt. En arbetskamrat var lika upprörd som jag och är i full färd med att skriva ett argt brev till SVT.  Det ska bli spännande att se vad hon får för svar. 

Och förresten. Vill ni se inspirerande gångar, gå in på Almbacken



Taggat med: 

Vertikal trädgård

Jag har en del mörka väggar i min trädgård. Inte bara husets utan också en del tråkiga staket. På grund av tomtens topografi kan man inte använda sig av häck i den utsträckning som det behövs yttre väggar, så jag har lärt mig att acceptera inramningen som den är.  Jag försöker i görligaste mån pynta väggarna och staketen med planteringslådor, spaljéer och annat som man kan vila ögonen på. Det ägnas mycket kraft åt att lista ut fiffiga lösningar för vertikalt odlande och jag är på ständig jakt efter nya idéer.

Det här bilden är tagen från vår balkong på övervåningen och det är också utsikten från vardagsrummet på markplan. Den tomma ytan är sparad till mina drömmars växthus. Planket är pyntat med alunrot, soffa och spaljé. 

 


Klematis vid husväggen i söder


På Chelsea Flower Show 2011 fanns en hel del dyrbara lösningar för vertikal trädgård som var en helt ny upplevelse för mig. 

Som den här: 

Kompositionen är en del av en större vägg

Lite rörig bild, men jag vill visa den i sin helhet för att demonstrera dimensionerna

 


En annan modell från 2013



Jag var betuttad men skeptisk samtidigt. En grön perennvägg är läcker men gör sig bäst på ett köpcenter, tänker jag. Det skulle ge ett överdesignat intryck i en villaträdgård, kan jag tycka. Alunroten klarar dessutom inte den svenska vinter så här upphängt, utan minsta skydd.

Och då dök plötsligt idén till den här pallen upp:


Nyplanterad


Det är inte jag som är uppfinnaren. Ursprungligen kommer inspirationen från Kalifornien. Bilder och tillvägagångssätt fanns på en blogg vid namn Life on the balcony och nådde mig via tips från Anna Vattenkanna för ett par år sedan, ni kanske minns.  

Jag tyckte att det var en genialt enkel idé, ett prestigelöst hemmabygge som inte behövde kosta så mycket, tack Anna Vattenkanna! Dessutom kunde jag involvera barnen, det var ett perfekt målarprojekt för dem. Jösses,  vad de älskade att kladda med den! Färg hade vi över efter att ha målat huset tidigare samma år.


Hosta, tiarella, ormbunke och hosta igen. På toppen koreansk plymspirea, som dock inte syns på den här bilden. I vänster hörn ser man markduken.


Det svåraste var nog att komma över en pall med lagom avstånd mellan brädorna. Jag underkände många men med facit i hand kan jag säga att höjden är den viktigaste faktorn, eftersom den påverkar jorddjupet för planteringen. Varje cm är betydelsefull. Samtidigt påverkas vikten, som man inte heller kan bortse ifrån. En mindre pall, med bara en sektion, utan mittenbräda, kan räcka.

 

Tillfällig hemvist vid staketet 

Enligt instruktionerna, som finns i ett inlägg från 5 mars 2011 på bloggen Life on the balcony, (How to turn a Pallet into a garden?) fäster man markduk på baksidan med hjälp av häftapparat. Växterna behöver rota sig och binda jorden innan pallen kan ställas upp mot en okänslig vägg/mur/balkongräcke. Jag har testat men konstaterat att vattenförsörjningen var problematisk, så jag la ner pallen igen mot en starkt lutande klippa. Jag valde tåliga perenner som återkom, trots extrem vinter, som förväntat. Hosta är mycket pålitlig och härdig även i kruka. I vänster hörn blommade en hängverbena över sommaren. Jag älskar att bryta symmetrin.



Kanske du gillar

Öppen planlösning

Taggat med: 

Äldre inlägg