Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Luktärter och spaljétips

Jag bedriver inte frösådd på någon större skala men på senare år har "vågat" mig på lite grönsaker och sommarblommor. Luktärt kommer jag att så i år också, fast jag får nog bryta mot min egen princip att endast ha perenner på friland. De luktärter jag har odlat funkar inte så bra i kruka, så jag får nog försöka peta ner dem i rabatterna i år. Det tjänar ingenting till att förkultivera inomhus, det är min erfarenhet. Utan växthus och extrabelysning blir det alldeles för mycket pyssel att hålla ordning på småplantorna för bara ett par veckors tidsvinst. Utomhus klarar de sig nästan helt utan tillsyn. Skötselfrihet är ingenting jag medvetet strävar efter i min trädgård, men just på våren/försommaren finns tillräckligt att göra ändå. 
 

Luktärt 'Royal Scarlet'

 


 

Namnlös present från en väninna, 

som tog för sig som den ska


Duken heter 'Fuchsia'

Jag har beställt en frömix, 'Caribbean Coctail', som består av heta nyanser av rött, rosa och aprikos. Att inte på förväg veta den exakta nyansen på sin lilla planta tycker jag är spännande.

Sedan kunde jag inte motstå en dvärgsort vid namn 'Villa Roma Scarlet' som enligt beskrivningen ska passa för ampel och kruka. Den hittade jag i Blomsterlandets sortiment och har mycket stora förväntningar på. 

Luktärterna leder oss osökt in i temat spaljé. På en avancerad spaljé låter man kanske mer värdefulla växter klättra, så enkla lösningar är värdefulla. Jag är superförtjust i det här klätterstödet som jag fotade på Chelsea Flower show. 

 

Nerfallna grenar från skogen, snöre, kanske några spikar är allt som behövs. Jag är dock osäker på om man får plocka ens döda grenar i skogen. Säkert inte i naturskyddsområden.

 

Så här är det tänkt att den ska fungera

Så varför inte ett luktärtstaket runt trädgårdslandet i sommar. Annars kan man bara sticka ner tre lagom stora pinnar i backen och binda ihop högst upp.

Kanske du gillar:

Zinnia

Skär


Turen har kommit till färgen "skär" hos Charlotta.

För att göra utmaningen lite "svårare" utelämnar jag mina Dahlior helt. Orkar du se även på dem, finns det länk till ett tidigare inlägg längst ner på sidan. 

Mitt enda lilla bekymmer är att jag inte riktigt har klart för mig vilken nyans av rosa som åsyftas. Har igen aning om skillnaden eller likheten mellan cerise, rosa, skär. Stark rosa? Blek rosa? Kall rosa? Varm rosa?

En ung buskpion som numera är avliden

 

 

Samma buskpion i strakt solljus 

Buskpion var en het dröm i början av min trädgårdskarrier. Tre stycken tog jag död på. Det var den här som klarade sig längst, t o m hunnit blomma, men strök med våren 2013. Numera försöker jag nöja mig med min grannes enormt fina exemplar. Jag tvingar mig att tänka: "Blomningen är så fruktansvärt kort! Busken tar så stor plats!" Fast bladen är fina. Frökapslarna är fina. Busken är jämn och rund utan beskärning. Blomningen får en att tappa andan. Ja, Hur ska man göra? Ni hör...


Fänrikshjärta med blåa drag. När jag ser den här bilden påminns jag om min gamla längtan efter ett fält med fänrikshjärtan vid skogskanten. Det fältet lyckades jag aldrig etablera. Kanske blir det nytt försök i år.

 

Luktpion Dr Alexander Flemming, tror jag. Eller en Edulis Superba?

 


Kalmia

 


Klematis 'Piilu' i toppform. Det var dock en engångsföreteelse. Jag har ingen bra hand om klematis



 Populär rudbeckia

 

Den här rutan sticker ut med sin blekhet. Jag är nästan lite förvånad över dessa växters existens eftersom jag gillar mest starka färger och mättade nyanser. Som den lilla vävarväxten bredvid rosen. Det är en indisk fingerört vars karminröda färg är en utav mina absoluta favoriter. 

  


Akleja



Rosa lilja och rosa akleja med en del gult i sig - laxrosa?

Jag tycker mig se på dessa bilder att rosa kan variera i det oändliga och faktiskt kan skära sig ordentligt med varandra. Nu blommar alla dessa blommor inte samtidigt, men det kanske finns anledning att vara försiktig med att blanda kalla och varma nyanser av rosa. Fänrikshjärtat och aklejan skulle jag nog inte vilja ha som grannar. Eller pionen och liljan. Som tur kan det inte hända, liljan blommar senare. 

Jag är full av förväntan inför andras bidrag till Charlottas länksamling. 

Du kanske gillar:




Saker att tänka på vid medverkan i media

En bidragande orsak till att jag har startat den här bloggen är att jag har blivit varsle om nackdelarna med att bli presenterad av andra. Jag jagas inte direkt av media men eftersom jag har ogillat vissa saker i samband med mina kontakter med journalister vill jag dela med mig mina erfarenheter. Det vore också roligt att höra era.

Första gången vår trädgård figurerade i offentligt sammanhang var i Göteborgs Postens bostadsbilaga i februari  2012. Sommaren 2011 blev jag uppringd av en frilansande journalist som har intervjuat många av traktens trädgårdsägare. Hon hade fått tips om vår trädgård genom sin fotograf som var här på visning i samband med Tusen Trädgårdar ett år tidigare.

Journalisten arbetade på ett ganska traditionellt sätt, antar jag. Hon ställde frågor, spelade in samtalet, gick hem, skrev en text och mailade över den för mina synpunkter. Hon var inte särskilt växtkunnig, men ödmjuk och en bra lyssnare. Fotografen som hon hade med sig, var ambitiös, jobbade i flera timmar och hade jättebra hand om barnen, som också skulle vara med på bild. Jag hade inget inflytande över valet av bilder, vilket jag såg som ett problem. Jag var visserligen nöjd med perspektivbilderna, men när det kom till bilder på enskilda växter tyckte jag inte att man valde sorter som var tillräckligt intressanta och representativa för trädgården. 

 


Dessa bilder är tagna av fotografen Anna von Brömssen på uppdrag av GP

Jag fick göra arbetet att upprätta en namnlista över de växter som syntes på fotona.  Artikeln publicerades ca 8 månader efter reportaget, i februari månad, när väldigt få av artikelns tips och idéer var aktuella. Självklart bestämmer redaktören tidpunkt för publicering men att hon hade helt andra hänsyn att ta än aktualitet för de trädgårdsintresserade läsarna, det var helt uppenbart. Nå väl. Jag var ändå ganska nöjd. 

Andra trädgårdsreportaget gjordes av en frilansare till Allt om trädgård som hade läst artikeln i GP. Hon lät mig bestämma tidpunkt för fotograferingen, vilket jag uppskattade. Jag valde högsommar, början av augusti 2012.

AoT hade ett väldigt detaljerat frågeformulär som journalisten ville att jag skulle fylla i i efterhand. Det blev ett stort projekt, som jag inte riktigt var beredd på.  Artikeln skrevs med utgångspunkt av mina svar och reportaget, så som den publicerades drygt ett år senare bestod till 70-80% av mina texter. Jag kände mig ganska nöjd men också ganska utnyttjad. En årsprenumeration kunde AoT gott bjudit på med tanke på antalet timmar jag la ner på att lista ut och formulera svaren. Inte heller i det här fallet var journalisten trädgårdskunnig, vilket inte direkt underlättade samarbetet. 

 

Utkast till artikeln i Allt om trädgård 

Det slår mig att vi alla som medverkar i trädgårdstidningar blir systematiskt utnyttjade. Vi blir smickrade av uppmärksamheten och ställer upp utan att veta vad som krävs av oss.  Det är inte nog med att vi fixar till en tip-topp trädgård som tål att fotograferas, sedan ska vi också hjälpa till med text, växtlista och detaljerad tomtkarta. Vi gör ju en stor del av det arbetet själva. Jag visste inte att det fungerade så inom trädgårdsjournalistik. Jag gick runt och trodde att trädgårdsjournalister var kunniga trädgårdsproffs med en enastående skrivförmåga. Så är det inte. 

Men min största besvikelse har jag sparat till sist. Och det var över min medverkan i TV8-s Trädgårdstoppen. Ingen i inspelningsteamet kunde trädgård, förutom Peter Englander förstås. Han är charmig, men hans brinnande intresse för medelhavsträdgård tolkar jag mest som ett krystat försök att profilera sig.  Mot bakgrund av att medelhavsträdgård har ett något begränsat tillämpningsområde i det här landet, i vart fall norr om Smygehuk, har hans idéer fått ett orimligt stort utrymme i det offentliga trädgårdsrummet. Tycker lilla jag. 


Men det var inte han som präglade min upplevelse av inspelningen. Det var istället producenten som är chef för inspelningsteamet och  för stunden också för trädgårdens ägare. Hon/han bestämmer inte bara var man ska stå och hur man ska röra sig utan även vad man ska ha på sig (!) och vad man ska säga och inte säga. En - milt uttryckt - udda situation för en fullvuxen kvinna på en plats där hon har haft oinskränkt suveränitet i 10 år. 



När jag exempelvis  tog upp att jag ville prata om problemet med "hostaviruset",  som håller på att sprida sig i Sverige, ja, då skrattade producenten i tron att jag pratar om förkylning. Jag hade en planta som med stor sannolikhet var smittad och jag ville visa den och uppmärksamma andra odlare. Det blev förstås inget av det.

 

En angripen 'Sun Power'


Teamets förste kamareman fick akut ryggskott  och fick avbryta arbetet. Det fick den konsekvensen att en oerfaren ersättare fick rycka in och göra hela jobbet. Han var en ung och trevlig arkitektstuderande som enligt egen utsago gjorde sitt första kamerajobb någonsin en vecka tidigare. Allting tog dubbelt så lång tid mot vad som utlovats.  

Stundvis ösregnade det, vilket inte var skäl för avbrott. Schemat och den antagligen mycket skrala budgeten skulle hållas till varje pris. Kameran blev dimmig av alla plastpåsar som man skyddade den med från regnet och då blev det faktiskt några avbrott. Jag fick nämligen gå och leta efter lämplig trasa att torka linserna med. Det hade man inte med sig. Det regnade i sommarsvergie. What a surprise!

Trots att jag visade vilka växter som jag tyckte var sevärda och intressanta så kretsade allting kring en liten självsådd daggkåpa (visserligen charmig, men ändå) som sedan var i bild i flera minuter om och om igen. Till råga på allt klippte de in bilder från min trädgård i avsnittet om en annan trädgård, vilket jag nästintill blev skogstokig för. Och då undrar jag hur det kändes för den stackars trädgårdsägarinnan som var med i samma avsnitt och fick bilder från min trädgård presenterade som bilder från hennes. Eftersom hon hade en trädgård designad av självaste Ulf Nordfjell, är jag något tveksam till att hon uppskattade min daggkåpa. 

Summa summarum, tänk efter före. Att visa trädgården för trädgårdsintresserade är ett rent nöje, men alla som jobbar med trädgårdsjournalistik är inte kunniga eller/och intresserade. Det är för dem ett jobb som ska göras och inte en glädjefylld passion som för oss. Blir du kontaktad, fråga efter vilka reportage journalisten i fråga har gjort tidigare och läs. Frilansare brukar ha en hemsida där de länkar ett urval av sina jobb. Idag skulle jag även kontakta någon av dem som blev intervjuade tidigare. Ta reda på vilka insatser som förväntas av dig och ställ krav på rimlig motprestation. 

Ja, vad var då behållningen? Jag har några fina foton tagna av proffs. Jag har sett hur oglamourös en TV-inspelning egentligen är. Jag har gjort insikten att min trädgård presenterar jag bäst själv och känner mig färdig med att låta mig exponeras av andra. Jag har samlat mod och startat den här bloggen helt utan förkunskaper. Nu ska jag även ta steget att lära mig att fotografera. Det var ju mitt nyårslöfte. 


Trädgårdens gröna väggar

  

Alla vet att trädgården ska ha golv, tak och väggar. Inre och yttre väggar. Det är dock inte alltid lätt att veta vad man ska satsa på eller ens vad man tycker om. 

Välkommen att visa din favorit och på det sättet kanske underlätta ett svårt beslut för oss andra. Berätta gärna om för- och eventuella nackdelar. Klippta häckar, friväxande häckar, vintergröna eller perenna häckar, allt är välkommet.  

1. Inramningshäck av buxbom hos mig.  2. Okänd ettåring med 10 cm stora, vita, trattformade blommor i varmare klimat.   3. Oidentifierad + lavendelhäck i Krapperup.  4. Rufsig idegran i Krapperup   5. Älskade sockertoppsgranar á la  70-tal hos mig.  Finurligt klippt thuja i Jagorstrands trädgård i Vinslöv 

Min bloggplattform är av lite enklare slag så vi får hitta en speciallösning för länksamlingen. Era inlägg ska länkas via en kommentar till detta inlägg. 

Så här gör du:

1.  Skriv ett inlägg (eller flera) om din häck eller någon annans. Jag tycker att det är spännande att läsa om varför man valt just den aktuella växten, skötselkrav, odlingszon, ålder, väderstreck osv. Bilder från olika årstider på lövfällande häckar vore helt fantastiskt att studera. 

2. Kopiera ditt inläggs rubrik.

3. Skriv en kommentar till det här inlägget, t ex en kort beskrivning/namn på den gröna vägg du vill visa.

4. Istället för adressen till din blogg klistrar du in ditt inläggs URL-adress i rutan för 'Hemsida'.

6. Skriv in din e-postadress, som vanligt, den kommer inte att synas.

7. Skicka din kommentar.

Sedan ligger länkarna förhoppningsvis kvar och vi kan klicka runt hos varandra och inspireras.

Maila mig gärna om du får problem med länkningen. Klicka på presentation i sidopanelen så kommer du till min mailadress.

Rabattkanter 3

I det här tredje inlägget om rabattkanter har jag samlat idéer från trädgårdsmässor och visningsträdgårdar. (Mer om rabattkanter kan du läsa under kategorin Trädgårdens golv.)  

Tjusigt som det ska vara på trädgårdsmässa, Sofiero 2011. Märk dock att hörnet är tillsågat. 


Liggande trästubbar staplade på varandra för den med skog och motorsåg. En personlig favorit. Bilden är från Höråsens plantskola i Tvååker


Stående stubbar och liggande stubbar på hemmaplan. Förbättringspotential finnes. 

 

Skifferplator i utställningsträdgård på mässa i Malmö 2011

 

Karin i Skara  har höjt rabatten med säkert 20 cm med hjälp av takpannor. Den här lösningen funderar jag själv på. Svarta takpannor skulle smälta in bra hos mig. 

 


Avancerat träbygge på mässa i Sofiero

 


En till mässbild från Sofiero

En upphöjd gång av trä är ingen direkt rabattkant men kan vara en mycket praktisk lösning på lätt kuperad terräng. I vår promenadskog i Ruddalen finns en sådan gång över ett ogästvänligt parti och det är spännande för det är lite " farligt". Nackdelen borde väl vara att det kan bli halt och att sniglar kan gömma sig under. Men i en tämjad skogsmiljö tror jag den passar fint.

 


Ett litet smycke för den bemedlade romantikern.


Jag kan tycka att det är ofta gångarna och övergångarna mellan de olika golven som är mest inspirerande när jag besöker andras trädgårdar. Sänk blicken och studera golven! Ta bilder, man glömmer detaljerna. Ibland springer man runt bland fantastiska växter och tror att det räcker att sticka iväg till plantskolan och lägga de där hundralapparna på en åtråvärd raritet så får man en lika fin trädgård. I själva verket kan det vara växtens närmaste omgivning som gör hela skillnaden och den har vi missat. Och så behöver det inte vara. 

Kanske du gillar



Tulpan och primula

Nu är julen är utstädad och 2014 års första tulpanbukett går i årets färg, nån slags orchidélila. Det var en ren tillfällighet, likheterna upptäckte jag först när tulpanerna slog ut i värmen.

 



Det är alltid trevligt när tulpaner är snälla och slår ut på det här charmiga sättet


Även på trappan försökte jag piffa lite igår, lagom till kylans stundande ankomst :-(Primulorna lyfter jag bara in om det blir för många minus, resten får stå kvar nästa etapp, typ under 5 minus natt och dag i flera dagar. Går det så går det.


Jag är inte så petnoga med färgvalet när det gäller krukväxter, jag brukar välja den friskaste plantan. 

Kanske du gillar:

Rosa dahlior

Taggat med: 

Turkos

Charlotta har ställt till det för mig. Turkos blev en rejäl utmaning. 

 

Trädgårdsföreningens gleditsia mot vårhimmel. Längst ner på horisonten, åt vänster, är inte det lite åt rätt håll?  ;-)

  


Den här bergvallmon växer i alla fall i min trädgård. Växte, ska jag kanske säga. Man vet aldrig från år till år om den behagar komma tillbaka. Men turkos?  Nja. Kanske inte i det här ljuset, men begvallmo kan skifta i turkos, rent teoretiskt.  Och i lila, för den lite längre bort är också bergvallmo.

 


Hortensian 'Veerle' är en kameleont. Den går igenom alla nyanser av blått och lila under en sommar och har faktiskt en period när den är så skrikig så det kan kallas turkos. 


Men jag har i alla fall en turkos ros. Här ska ni se:

 

Den här kudden kan nog vara med på några färgutmaningar till . Typ 'ocker'.  Eller 'auberginlila'.


Nu är det här en trädgårdsblogg och ingen reseblogg, men jag måste nog till havet i sydligare breddgrader om jag vill ha en chans att hitta riktig turkos. Egypten får det bli.


 

Vad gör man inte för att få vara med Charlottas länksamling? Man exponerar
 t o m sina kärastes bestämda steg till glassen. Men ni slipper mig i bikini.

Ja, det var alles. 

Rabattkanter 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om min ständiga jakt på rabattkantlösningar.

En produkt som jag har mycket bra erfarenheter av är kanten Ever Edge. Det är en stor investering (en förpackning som räcker till ca 4,8 m kostar runt 800 kr), men man får ett hållbart och flexibelt system som finns i tre bredd och flera färger. Jag använder Ever Edge där jag inte vill ha upphöjd rabatt, så jag trycker ner bladen till marknivå. Svårigheterna med gräsklippningen minskar då avsevärt. Ever Edge är också mycket lämplig när man vill hålla grus på plats.

Ever Edge är en förträfflig rabattkant

  


Längst buxbomshäcken är det Ever Edge som håller gräset på plats



Ett annat sätt är att låta kanten sticka upp ovanför marknivån. Bilden är tagen på trädgårdsmässa i Sofiero. 


I min senast anlagda rabatt kombinerade jag Ever Edge med stenar som jag grävde ner med den platta ytan uppåt i marknivå. Rabatten ligger mitt i gräsmattan med en omkrets på ca 35 meter. Till en början var mitt motiv till denna blandning endast ekonomiskt, men nu när det är färdigt, tycker jag också att rabatten ger ett mer naturligt intryck med stenar och passar bättre in i omgivningen. 

 

Sten - Ever Edge kombo

  

Jag sparade många hundralappar genom att blanda köpt med återvunnet 

 

Stenkanter

På vår naturtomt finns det sten så det räcker. Vi har grävt upp massor och man måste organisera sina fynd på något sätt. Det har blivit både rabattkanter, stenröse och stentrappor under åren.  Vintertid, när en stor del av växtligheten vissnar ner, framträder klipporna och stenarna lite väl tydligt.  Ja, ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket. Så i en annan del av trädgården försöker jag att undvika stenar.

I ett hörn har jag använt trästavar som man köper färdiglänkade och klara. Och i ett annat hörn har jag flaskkant.
 

Här behövde jag höja jorddjupet med 20 cm för att överhuvudtaget kunna plantera


Stavarna mörknar med åren och drar mindre och mindre uppmärksamhet på sig, som tur är. Den här bilden är tagen för några veckor sedan. Alunroten älskar den här vinter, som ni ser. 


Uppochnervända flaskor intill en stenlagd yta håller jorden på plats

 

Efter regn samlas vatten i flaskornas konkava botten


Idén att gräva ner flaskor i backen fick jag från en engelsk trädgårdsbok. På inspirationsbilden stoppade man lite olika flaskor här och där i gruset intill en sittplats med utsikt över havet. Budskapet, så som jag uppfattade det, var att "här har vi det lugnt och skönt på alla sätt. Vi slappar med öl i handen, tittar ut på havet och ger inte mycket för kommunal återvinning." 

Jag är en ordningens människa när det gäller trädgård så jag kunde inte tänka mig massa olika flaskor kors och tvärs. Jag ville ha flaskor av samma modell och helst också hitta på nåt litet mönster. Men sedan insåg jag att med hjälp av flaskorna kunde jorddjupet ökas och det ledde till idén att bygga rabattkant. Det behövs ganska många flaskor men efter ett bröllop blev det fart på samlandet och idag har jag två kortare flaskkanter. Det gäller att välja en lugn plats där slitaget är minimalt, man vill ju inte ha glasskärvor i jorden. 

 

Flaskkanten är bara en liten, knappt synlig detalj som ändå fyller sin funktion. Lite kul, tycker jag allt.

I ett tredje inlägg om rabattkanter kommer det mest att handla om udda lösningar från andra trädgårdar.

Kanske du gillar:

Rabattkanter 1              Alunrotrabatten

Taggat med: 

Jagorstrands trädgård

Av alla trädgårdar jag har besökt är det Jagorstrand som fick mig att häpna mest. Aldrig har jag upplevt så mycket inspiration på så liten yta. Växtvalet, inredningsambitionerna, variationsrikedomen, nästan allting var i min smak. Huset och tomtens förutsättningar påminde om våra förhållanden. 

Det är dock så att Jagorstrand är en visningsträdgård. Ett företag som är återförsäljare för trädgårdsmöbler och utomhuskonst. De vill visa och sälja, vilket gör att trädgården är alldeles för påkostad och övermöblerad för en vanlig privatträdgård. Men detta lilla "fel" gör inte trädgården mindre sevärt, så att säga.

Naturligtvis så var min kamera urladdad när vi var där, så bilderna är tagna med mobilen. Men budskapet går nog fram.

Finurligt klippt thuja

  

Mer finurlig klippning

 

Påkostad upphöjning 


En "anspråkslös" matplats

 

Här kan man studera golvets nivåskillnader. Gräset längs fram är konstgräs, vilket var en smärre chock eftersom allting annat var äkta vara. Ägaren berättade att de helt enkelt inte orkar med gräs längre.


Stenmur mitt i trädgården. Och konstgräs.

 

Ett ev de många rummen

 

Snyggt golv och konsekvent färgtema

 

Spaljé som Jagorstrands är återförsäljare för, finns i många färger och flera mönster. Och konstgräs. 

 

En favoritvy

Summa summarum ett utmärkt utflyktsmål. Ladda bara kameran. 

Kanske du gillar:

Krapperup


Taggat med: 

Rabattkanter 1


Jag är väldigt road av att testa olika rabattkanter och är alltid på jakt efter nya idéer. 


Olika lösningar hos mig. I bildens mitt "osynliga'" men förträffliga rabattkanten '"Ever Edge'" i brunfärgad rostfri metall 

Det är få av oss som är begåvade med en naturlik tomt där allting vävs samman på att subtilt men praktiskt sätt som bara naturen kan och där inga tydliga markeringar och avgränsningar behövs. Tvärtom, de flesta av oss är i behov av tydliga rabattkanter som skiljer åt olika avdelningar och pratiska användningsområden. Trädgården ska ha tak, golv och väggar. Och snygga övergångar mellan de olika golven, skulle jag vilja tillägga. Brist på rabattkant kan t o m förta skönheten av en trädgård eller en rabatt. För att inte tala om att det är opraktiskt med gräsmatta som hela tiden växer in i planteringarna.

Vid val av rabattkant får man ta många hänsyn: stil, rabattens tema, kostnad, behov av underhåll. Jag, som har väldigt tunt jordlager på min tomt föredrar dessutom kanter som möjliggör upphöjning.


Det är dikesmetoden som dominerar i min trädgård. En ca 10 cm djup vertikal skärning i gräsmattan och ett 10 cm brett dike omringar de flesta rabatterna. Det är gratis, men underhållskrävande. 

Nyklippta rabattkanter gör susen i trädgården, skavankerna i rabatterna trollas liksom bort när gräset är klippt och kanterna är snygga. Förtrollningen håller i sig i hela fyra dagar, sedan är det dags för tillsnyggning igen. Och igen och igen. Minst en gång i veckan behöver kanterna klippas med trimmer eller sax. Det kan bli hundra meter kanter åt gången. På sommaren växer det så klart ogräs i dikena och på hösten samlas det löv. Löven måste bort, annars förmultnar det och diket fylls igen. Men som sagt, det är gratis och det är klassiskt. Plantor med överhängande växtsätt ger det visuellt mest lyckade resultatet, men försvårar klippningen.

 

Daglilja böjer sig över diket, men har en tendens att växa in där


På sommaren, när hostorna har vecklat ut sina blad helt, slipper man bar jord i det lilla diket som markerar övergången mellan rabatt och gräsmatta

Underhåll slipper man dock helt med torvblock. Torvblock är väldigt dyrt i inköp och ännu dyrare om man även beaktar den begränsade hållbarheten och en överhängande risk för fåglarnas intresse. Torvblock kräver också en kompis, en eventuell gräsmatta måste bytas ut mot grus eller annat lämpligt material i blockens omedelbara närhet, annars växer gräset in i torven. 


Här är gångarna mellan blocken täckta med markväv och dekorationsbark. 

Torvblock är ett utmärkt alternativ när man bygger surjordsrabatt. Det täcks med tiden av mossa och ger ett väldigt naturligt intryck så småningom. 


Torv möter träflis (Höråsens plantskola),  grus  (Göran Rosanders trädgård), svart dekorationsbark och berg. De skiljer ca 4-5 år mellan de två torvkanterna längst ner. Jag är också jätteförtjust i de där liggande trästubbarna. 

Jag återkommer till det här ämnet med fler inspirationsbilder i de kommande dagarna. 

Kanske du gillar:

Göran Rosanders trädgård              Höråsens plantskola

Taggat med: 

,

Äldre inlägg

Nyare inlägg