Karin Berglund inleder sin bok Lustgården med att berätta: "När jag drömmer om trädgård tänker jag mig den som ett slutet rum. Höga häckar ska skydda från insyn och göra mig osynlig för omvärlden. Själv ska jag naturligtvis kunna se ut." 

Och jag håller med henne. Trädgården ska vara hemlig för omvärlden. Utan tydliga yttre väggar - ingen trädgård. Plantering eller kanske park, men ingen trädgård. 

I min egen trädgård fanns de flesta yttre väggarna när vi köpte för 10 år sedan. De utgör en tydlig avgränsning från omvärlden på ett relativt omväxlande sätt.

Garageuppfarten avgränsas med 6 stycken välvuxna sockertoppsgranar (till vänster) som bildar lä och för tankarna till ett sagolandskap. Mina tankar ska jag kanske tillägga. En bilintresserad, men förlåten familjemedlem tänker visst på motorsåg när han ser dem breda ut sig över sin älskade asfalt.

Jag vill också passa på att göra lite reklam för mitt lilla försök att starta en länksamling om häckar. Häckar kanske inte det roligaste och lättaste att anlägga, sköta och  fotografera men ack så viktigt. Jag har ett genuint intresse för detta tema, kanske lite beroende att jag själv inte kan ha de där snygga inramningarna till min trädgård. Men så roligt det vore att se dem avbildade! Högst upp i sidopanelen finns en klickbar bild för länksamlingen. Så den gången du har idétorka för din blogg, kan du visa din....  Ja, jag tänker på alla intelligenta sökmotorer och vågar inte skriva . 

Fler inlägg på temat "Min hemlighet" kan du hitta hos Bland rosor och bladlöss.

Innegården ligger norr om huset och det är vår entrésida. Den omgärdas av garaget, huset, ett staket i norr och berget i väster. Det är den delen av vår trädgård som har den starkaste rumkänslan. Ingången är smal så inga maskiner kan komma in här. 

Här kan man se att huset i söder skuggar, men under högsommaren får innergården ändå rätt mycket sol

En solsäng gömmer sig bakom sköldpaddsörten

På trappan samlar jag fuchsior i svala färger och hostor. En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande arbetshörnan med förråd och planteringsbänk. Under idegranen har jag testat alla marktäckare som är gångbara i det här landet och lite till. Gulbladigt penningblad verkar fungera de nedre regionerna. Längst ner gulbladiga hostor och högst upp flocknäva på uppväxt. Förhoppningsvis klarar den det mörka och torra läget. 

Miscanthus sinensis "Melapartus" i toppform och rosa dahlior 

I den runda odlingskragen odlade jag bondbönor förra sommaren. Man kan tycka att den var lite malplacerad, men andra delar av trädgården är inte rådjursäkra nog för grönsaker

Staketet i norr blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats.

Entrésidans gräsmatta ligger lite risigt till, jag går och funderar på att ersätta den med grus/skifferkross i sommar.  Min man klagar alltid när gräset ska klippas och kanterna är också jobbiga att hålla ordning på (mitt jobb). Samtidigt tycker jag att gräset mjukar upp mellan gången och berget. Jag har inte bestämt mig ännu. Den som lever får se.....

Idag har vi haft en dagstemperatur på 9 plusgrader och sol i Göteborg. Vårkänslorna gick inte att ta miste på och en snabb promenad på Trädgårdsföreningen lyfte måndagshumöret ytterligare.

Helgen har varit intensiv och full av vårkänslor. Passar ju bra om man vill ta sig an utmaningen till vårteckenspaning. Klickar du på bilden så kommer du till Annicas blogg som har en lång lista över bloggar, som visar sina vårfynd. 

I den gångna veckan regnade det en del och då rinner det tre små bäckar nedför berget i vår trädgård ett par dagar efteråt. 

Vårflodens olika skepnader

Det här är inget ovanligt fenomen, det gäller att lära sig vattnets vägar och undvika plantering där det är som värst. Det jobbiga är att "strömmen" tar med sig täckbark  från skogsstigen ner på gräsmattan. Väl nere i trädgården tar björkarna hand om vattnet, men täckbarken ligger kvar, får krattas ihop och läggas tillbaka. Inte skoj. 

Ett besök på plantskolan tryckte jag också in i helgens pressade schema. De hade redan ett stort urval penséer, små- och storblommiga, många härliga färger. Förr köpte jag alltid mina penséer första veckan i april, men det känns som att de dyker upp på plantskolorna tidigare och tidigare för varje år. 

När jag får beslutsångest inför färgvalet, vilket jag naturligtvis fick, tar jag till slut alltid den sort som har kommit längst i utvecklingen och verkar mest livskraftig. Idag kände jag inte för gult och orange utan valet föll på mörkare nyanser. 

Tre stora lila och en liten gul-lila fick plats på trappan 

Jag tycker att de småblommiga penséerna är jättesöta, men det blir alldeles för mycket vissna blommor att plocka, så jag kör mest storblommigt. Om man bara plockar dem regelbundet, ger dem näring och skyddar dem från sol blommar penséerna hela säsongen. Tyvärr förknippas penséer väldigt starkt med våren och passar mindre bra ihop med högsommarstämning och höstens mättade, eldiga färger, så motivationen att ta hand om dem rasar efter midsommar.

Den här blå vann mitt hjärta för sitt kraftiga växtsätt och planterades i höga rumsavskiljare på altanen. 

Veckans tema på Blommig fredag, Solen, har orsakat mig en del huvudbry. Min fotograferingskonst befinner sig inte på den nivån att jag ens leker med tanken att föreviga någon solnedgång eller andra motiv i motljus. Nej, jag fick lära mig att trädgården gör sig bäst på bild vid lätt molnigt väder och det är väl enklast så för nybörjaren. Det finns inga "solbilder" i arkivet med andra ord. 

Samtidigt handlar fotografering om att fånga ljuset (fotografera = ljus + pensel = måla med ljus) och ljuset kommer från solen, så man bör ta sig an utmaningen om man vill utvecklas. 

Ja, hur hitta bidrag till länksamlingen tills dess?

Vissa växter få oss att associera till solen. Solrosen är given, men även solbrud, Helenium autimnale är en sådan växt för mig. Och den är inte ens gul alla gånger, det är nog namnet jag gillar.

Helenium har jag flera välmående bestånd utav, så låt mig presentera mina substitut för solen: solrosen och solbruden.

Det ska bli en lisa för själen att titta runt på soliga bloggar en sån här gråmulen februaridag. 

Vädret fortsätter att vara milt och prognosen spår plusgrader så långt ögat kan se... 

Min önskan om en engelsk vinter har hörsammats och nu vågar jag nästan tro på att det kan fortsätta så här. Jag menar, det är ju mars om en dryg vecka. 

Jag ska bara snabbt dela med mig bilderna jag tog på Vasaplatsen på min lunchrast idag. Blommande magnoliakvistar och penséer utanför en blomsteraffär. 

De första jag sett i år. De kostade 30 kr st, så jag avstod, men vilken lycka att de finns! Nu kan man börja fundera på årets färgkombination. 

Det bästa med vinbärskvistar är att de doftar vinbär när man stryker handen över bladen

I helgen tar jag nog några grenar från körsbärsträdet. Kanske stjärnmagnolian också behöver friseras? 

Liljor upptäckte jag av en slump tidigt i min trädgårdskarrier. Sent på hösten låg liljelökar i fyndkorgen på byggmarknaden och där kunde de ju inte ligga. Hem med dem, ner i backen, ganska djupt ner och sedan glömde jag dem. Lyckan var stor när de dök upp på våren. Det var en 3-pack som såg ut så här i somras, så där 7-8 år senare:

Liljor är också fantastiska snittblommor. Att komma med en bukett egenodlade liljor till sommarkalas brukar uppskattas. De är snygga i knoppstadiet och har en relativ lång blomningstid, förutsatt att det inte är 30 grader varmt. De behåller stilen även efter blomning, hos mig står förra årets rester - uttorkade roliga pinnar - än.