Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från februari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Trädgårdens hemlighet


Karin Berglund inleder sin bok Lustgården med att berätta: "När jag drömmer om trädgård tänker jag mig den som ett slutet rum. Höga häckar ska skydda från insyn och göra mig osynlig för omvärlden. Själv ska jag naturligtvis kunna se ut." 


Och jag håller med henne. Trädgården ska vara hemlig för omvärlden. Utan tydliga yttre väggar - ingen trädgård. Plantering eller kanske park, men ingen trädgård. 


I min egen trädgård fanns de flesta yttre väggarna när vi köpte för 10 år sedan. De utgör en tydlig avgränsning från omvärlden på ett relativt omväxlande sätt.


Sockertoppar, plank och staket

Garageuppfarten avgränsas med 6 stycken välvuxna sockertoppsgranar (till vänster) som bildar lä och för tankarna till ett sagolandskap. Mina tankar ska jag kanske tillägga. En bilintresserad, men förlåten familjemedlem tänker visst på motorsåg när han ser dem breda ut sig över sin älskade asfalt.

 

Naturligtvis är det häck att föredra framför plank och staket, men det är ogörligt om det är berg i dagen

 

Det här staketet har vännen till motorsågen byggt. Med odlingslådor, ljugarbänk och pergola försökte vi göra staketet lite roligare. 
 

 I syd och väst är det tallskog och berg som skyddar oss


Jag vill också passa på att göra lite reklam för mitt lilla försök att starta en länksamling om häckar. Häckar kanske inte det roligaste och lättaste att anlägga, sköta och  fotografera men ack så viktigt. Jag har ett genuint intresse för detta tema, kanske lite beroende att jag själv inte kan ha de där snygga inramningarna till min trädgård. Men så roligt det vore att se dem avbildade! Högst upp i sidopanelen finns en klickbar bild för länksamlingen. Så den gången du har idétorka för din blogg, kan du visa din....  Ja, jag tänker på alla intelligenta sökmotorer och vågar inte skriva :-!

Fler inlägg på temat "Min hemlighet" kan du hitta hos Bland rosor och bladlöss.



Innegården

Innegården ligger norr om huset och det är vår entrésida. Den omgärdas av garaget, huset, ett staket i norr och berget i väster. Det är den delen av vår trädgård som har den starkaste rumkänslan. Ingången är smal så inga maskiner kan komma in här. 


 

Här kan man se att huset i söder skuggar, men under högsommaren får innergården ändå rätt mycket sol

En solsäng gömmer sig bakom sköldpaddsörten

 

På trappan samlar jag fuchsior i svala färger och hostor. En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande arbetshörnan med förråd och planteringsbänk. Under idegranen har jag testat alla marktäckare som är gångbara i det här landet och lite till. Gulbladigt penningblad verkar fungera de nedre regionerna. Längst ner gulbladiga hostor och högst upp flocknäva på uppväxt. Förhoppningsvis klarar den det mörka och torra läget. 



Miscanthus sinensis "Melapartus" i toppform och rosa dahlior 

I den runda odlingskragen odlade jag bondbönor förra sommaren. Man kan tycka att den var lite malplacerad, men andra delar av trädgården är inte rådjursäkra nog för grönsaker

Staketet i norr blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats.


 

Vad vore livet utan krukor?

Entrésidans gräsmatta ligger lite risigt till, jag går och funderar på att ersätta den med grus/skifferkross i sommar.  Min man klagar alltid när gräset ska klippas och kanterna är också jobbiga att hålla ordning på (mitt jobb). Samtidigt tycker jag att gräset mjukar upp mellan gången och berget. Jag har inte bestämt mig ännu. Den som lever får se.....

Altanen i söder

Redan när vi köpte huset fanns denna träaltan i söderläge omgärdad av en ca 70 cm hög mur. Muren har för uppgift att fånga upp sluttningen mot huset. Rumskänslan förstärks av höga perenner som temynta, kransveronika, sköldpaddsört och liljor i den uppmurade rabatten. 

Ursprungligen växte barrväxter där, men dessa togs bort redan första sommaren. Min man tål inte stora barrväxter - de små (säg inget, men det finns massor) ser han inte. Thujor och granar trängdes här från början och det var ingen lek att bli av med dem. När grenverket var nersågat och bortforslat, rötterna bortgrävda och muren omlagd, ja, då fanns inte mycket jord kvar i rabatten. Den svalde si så där 3-4 kubik. Gissa vem som körde dit all jord skottkärra efter skottkärra....det var inte han. 

Det är en rymlig altan längst hela långsidan av huset.  Dahlior i kruka pryder söderväggen
 

En trappa leder upp till gräsmattan i söder 

Dahliorna på närmare håll

Ännu mer dahlior 

I ett hörn står caffémöbler som komplement till det stora matbordet

Matbordet är placerat alldeles intill altandörren från köket. Försommarbild efter regn. 

Det är naturligtvis mycket praktiskt att ha sin matplats nära köket. Vi äter de flesta måltiderna här, dock inte frukost eftersom bordet står i björkarnas skugga under förmiddagen. 

 

Här ser man muren och altanen från andra hållet. Den här vinkeln ger intrycket av att jag har lyckats med en sammanhållen vit-rosa rabatt, men det stämmer endast under en kortare period på sensommaren. 

Vårdag på Trädgårdsföreningen

Idag har vi haft en dagstemperatur på 9 plusgrader och sol i Göteborg. Vårkänslorna gick inte att ta miste på och en snabb promenad på Trädgårdsföreningen lyfte måndagshumöret ytterligare.


 


Snödroppar har blommat länge 
 

Vintergäck likaså 

  

Det är den här lilla rackaren som är orsaken till att jag springer på Trädgårdsföreningen titt som tätt. Jag vill absolut inte missa tibastens (Daphne mezereum) urhäftiga blomning på bar kvist.  Hela busken kommer att inta en härlig auberginelila färg. Om en vecka eller två. 
 


Den här maffiga julrosplanteringen älskar jag också. Det slog mig hur fint det är med det gamla gräset runtomkring. Julros och gräs är inga självklara samplanteringsväxter, men de torra stråna förstärker bara det nya och fräscha hos julrosen. 

 


 



Den tiden på året när man vinkar hejdå till sin trädgård på söndagseftermiddagen för att återse den igen på lördagsmorgonen, ja, den har passerat. Nu är det ljust på morgonen när jag ger mig iväg och ljust när jag kommer hem, och det tycker jag är underbart. Jag kan gå en liten runda i trädgården och upptäcka något litet nytt varje dag.

I morgon startar bokrean så jag styr hästarna till bokhandeln på lunchen. Jag behöver nog fynda en bra trädgårdsbok som kan få vårvintern att passera ännu fortare. 

Taggat med: 

,

Rapport om en vårhelg

Helgen har varit intensiv och full av vårkänslor. Passar ju bra om man vill ta sig an utmaningen till vårteckenspaning. Klickar du på bilden så kommer du till Annicas blogg som har en lång lista över bloggar, som visar sina vårfynd. 

Vårteckensutmaning 2014

I den gångna veckan regnade det en del och då rinner det tre små bäckar nedför berget i vår trädgård ett par dagar efteråt. 

 

Vårflodens olika skepnader


Det här är inget ovanligt fenomen, det gäller att lära sig vattnets vägar och undvika plantering där det är som värst. Det jobbiga är att "strömmen" tar med sig täckbark  från skogsstigen ner på gräsmattan. Väl nere i trädgården tar björkarna hand om vattnet, men täckbarken ligger kvar, får krattas ihop och läggas tillbaka. Inte skoj. 

Ett besök på plantskolan tryckte jag också in i helgens pressade schema. De hade redan ett stort urval penséer, små- och storblommiga, många härliga färger. Förr köpte jag alltid mina penséer första veckan i april, men det känns som att de dyker upp på plantskolorna tidigare och tidigare för varje år. 

När jag får beslutsångest inför färgvalet, vilket jag naturligtvis fick, tar jag till slut alltid den sort som har kommit längst i utvecklingen och verkar mest livskraftig. Idag kände jag inte för gult och orange utan valet föll på mörkare nyanser. 

 

Tre stora lila och en liten gul-lila fick plats på trappan 

Jag tycker att de småblommiga penséerna är jättesöta, men det blir alldeles för mycket vissna blommor att plocka, så jag kör mest storblommigt. Om man bara plockar dem regelbundet, ger dem näring och skyddar dem från sol blommar penséerna hela säsongen. Tyvärr förknippas penséer väldigt starkt med våren och passar mindre bra ihop med högsommarstämning och höstens mättade, eldiga färger, så motivationen att ta hand om dem rasar efter midsommar.



Den här blå vann mitt hjärta för sitt kraftiga växtsätt och planterades i höga rumsavskiljare på altanen. 

När jag ändå var i farten tog jag bort en del vinterskydd från ljung och alunrot. Jag har inte slängt grankvistarna ännu, jag vet att det kan komma en köldperiod. I sanningens namn, kommer jag nog att fortsätta att skydda mina alunrot ett bra tag till. Det är dock inte kylan utan Bambi som är den största faran just nu. 

Så här februarifina har alunrötterna aldrig varit tidigare.

Det är väldigt mycket som är på gång nu, massor med perenner som börjar grönska och trädens knoppar sväller. Lökväxterna ska vi inte ens tala om. 

 


Tulpanlökarna har övervintrat under rhododendron i kruka. 


Det stod i tidningen igår att  fr o m idag, söndag har vi meteorologisk vår i Göteborg.  Jag kan inte minnas när vi haft minusgrader senast, det var i vart fall mer än en vecka sedan. Vi är i och för sig skyddade av ett berg och bor ganska nära havet, så vi har nog gynnsamt mikroklimat i trädgården. Jag vet inte hur mycket berget och havet hjälper på våren, men på hösten får vi frost sist av alla som jag dagligen umgås med på jobbet. 

Hur som helst, kärleksört, höstsilverax, brunnäva, vårärt, flox, daglilja, stjärnflocka och säkert en del annat är på väg att vakna. Hur ska detta sluta? 

 

Julrosen känns i alla fall helt rätt i tiden.


Taggat med: 

,

Svart

Charlottas länksamling har pekat ut den något utmanande men fantastiska trädgårdsfärgen Svart till veckans färgtema.

Svarta blommor har jag bara inte. Men alla våra möbler i trädgården är svarta. På den punkten har jag, mirakulöst nog, lyckats vara konsekvent och avstå från alla färgglada lockelser.

Hammocken var honungslaserad från början men jag målade den svart för några år sedan. Pallen med min vertikala plantering är målad med överbliven husfärg av barnen. Solsängen och karmstolarna är köpta på Rusta respektive Ikea. De runda stolarna  är loppisfynd men kommer ursprungligen också från Ikea. De är av plast och tål att vara ute året runt. Den lilla matgruppen är från kommunens återvinningsstation. 
  

Jag är svag för trädgårdsdekorationer och min favorit är den sammanslutna lilla damen högst upp. Bredvid ett ungt svart ormskägg som visade sig vara"vintergrönt". Den enda riktigt svarta växten i min trädgård. Entrédörren, krukorna, taklöktavlans ram, alla "accessoarer" är svarta.

Perenner och buskar med riktigt mörka blad är inte helt ovanliga. För att de ska göra sig bra på bild behöver de oftast en ljus granne som bjuder på kontrast. Mörka blad har svårt att hävda sig mot jordens färg. Alunrot, höstsilverax, flikbladig fläder kan vara riktigt mörka - med lite välvilja svarta.

Höstsilverax, canna, flikbladig fläder och höstsilverax igen.

 



Dessa svarta ormskägg (Ophiopogon planiscapus) växer i Palmhuset  i Trädgårdsföreningen. Bilderna är inte arrangerade, det råkade bara ligga lite nerfallna, vissna kameliablommor på backen när jag var där. Tjusigt. 


Solen

Veckans tema på Blommig fredag, Solen, har orsakat mig en del huvudbry. Min fotograferingskonst befinner sig inte på den nivån att jag ens leker med tanken att föreviga någon solnedgång eller andra motiv i motljus. Nej, jag fick lära mig att trädgården gör sig bäst på bild vid lätt molnigt väder och det är väl enklast så för nybörjaren. Det finns inga "solbilder" i arkivet med andra ord. 

Samtidigt handlar fotografering om att fånga ljuset (fotografera = ljus + pensel = måla med ljus) och ljuset kommer från solen, så man bör ta sig an utmaningen om man vill utvecklas. 

Ja, hur hitta bidrag till länksamlingen tills dess?

Vissa växter få oss att associera till solen. Solrosen är given, men även solbrud, Helenium autimnale är en sådan växt för mig. Och den är inte ens gul alla gånger, det är nog namnet jag gillar.

Helenium har jag flera välmående bestånd utav, så låt mig presentera mina substitut för solen: solrosen och solbruden.



Den här solen är fotad i mina föräldrars trädgård



I sällskap av en nyplanterad perukbuske. Den gamla peruken, som jag i  6-7 års tid kämpat med att stamma upp, frös tillbaka till grunden förra året. Suck. 

 


Här är det ett judasträd, Cersis canadensis 'Forest pansy' som fångar upp det röda i bakgrunden.



Tillsammans med dagliljor och en uppstamad rödbladig berberis
 



En gul-orange rabatt med flikbladig fläder i bakgrunden 
 


Den här sorten växer på botaniska trädgården i Gbg och heter 'Sahin's Early Flowerer'


Det ska bli en lisa för själen att titta runt på soliga bloggar en sån här gråmulen februaridag. 

Taggat med: 

, ,

Vår på stan

Vädret fortsätter att vara milt och prognosen spår plusgrader så långt ögat kan se... 

Min önskan om en engelsk vinter har hörsammats och nu vågar jag nästan tro på att det kan fortsätta så här. Jag menar, det är ju mars om en dryg vecka. 

Jag ska bara snabbt dela med mig bilderna jag tog på Vasaplatsen på min lunchrast idag. Blommande magnoliakvistar och penséer utanför en blomsteraffär. 

 


 


 

De första jag sett i år. De kostade 30 kr st, så jag avstod, men vilken lycka att de finns! Nu kan man börja fundera på årets färgkombination. 

 

Så här såg förra årets plantering ut hemma på trappan. Inte så långt ifrån dem jag såg på stan idag.

 

Jag gillar alla dessa odefinierbara färger på penséer. Fast oftast köper jag orange till vårt mörka hus. 

Ni har väl inte glömt att ta in kvistar? Jag snyggade till min vinbärsbuske för ett par veckor sedan och några av kvistarna har nu slagit ut i köket:

 

Det bästa med vinbärskvistar är att de doftar vinbär när man stryker handen över bladen

I helgen tar jag nog några grenar från körsbärsträdet. Kanske stjärnmagnolian också behöver friseras? 

Taggat med: 

,

Liljor

Liljor upptäckte jag av en slump tidigt i min trädgårdskarrier. Sent på hösten låg liljelökar i fyndkorgen på byggmarknaden och där kunde de ju inte ligga. Hem med dem, ner i backen, ganska djupt ner och sedan glömde jag dem. Lyckan var stor när de dök upp på våren. Det var en 3-pack som såg ut så här i somras, så där 7-8 år senare:

Crémevita flockliljan 'Umbria' smälter fint in sin omgivning. Om man nu kan tala om att "smälta in" i liljesammanhang. De är inte direkt osynliga av sig. 

Naturligtvis ville jag ha fler när jag insåg hur vackra och lättskötta de var. Men nästa inköp, ett namnlöst storpack från Blomsterlandet visade sig vara ett monster. Jag har 10-tals av den här giganten och de blir inte färre med åren:

En jättevit orientlilja som kan bli en och en halv meter hög och ser smått groteskt ut med sina enorma blommor. Eftersom jag köper jord som tillverkas på travbanans hästskit brukar min kompis skämta om att det är en dopad lilja fullt med anabola steroider. Floxen bakom gör sitt bästa för att rädda situationen. 


Liljelökar finns att köpa både vår och höst, de är härdiga och behöver inte vinterförvaras. De är lätta att peta ner i backen, man hittar alltid en tom grop, men de blir ofta höga och många och tränger ut grannarna, så se upp. Lättskötta är de bara i början, innan liljebaggarna upptäcker dem. Från andra, tredje säsongen med lilja i trädgården flyttar liljebaggarna in och då får man ägna ganska mycket tid och energi åt att mörda. De vackra röda baggarna övervintrar i jorden och kryper fram tidigt på våren, långt innan liljorna dyker upp. Så gå och jaga innan grönskan blir för tät. Ett tips är att även plantera vårblommande kungsängsliljor i trädgården, för då lockas baggarna dit och blottar sig. De är lätta att hitta men kräver lite skicklighet att döda, eftersom de släpper taget när de upptäcker faran, faller ner till marken och är omöjliga att se när de ligger uppochnervända med den mörka magen i vädret. Har man möjlighet, är det en fördel att plantera liljor i upphöjd rabatt, helst i ögonhöjd, då bli baggarna och deras larver väl synliga och lätta att nå. Eftersom problemet exploderar allt eftersom liljorna förökar sig är det en åtgärd som skonar ryggen. Annars kan man sätta finmotoriskt begåvade barn och barnbarn på uppgiften. "Gå nu barn och ta livet av några liljebaggar!" - låter lite absurt men i vissa sammanhang finns det inte utrymme för moraliska överväganden. 

Trots sin starka färg är tigerliljan betydligt mer följsam än den där vita

  

Samplanterad med hosta. En rödbladig japansk lönn hade nog varit en ännu bättre granne


Laxrosa är väldigt svår att kombinera med andra färger, så den liljan har hamnat under en rhododendronbuske


Mina röda liljor har varit med tidigare

 

En fylld, ganska nätt lilja vid namn 'Aphrodite', kanske den finaste

Liljor är också fantastiska snittblommor. Att komma med en bukett egenodlade liljor till sommarkalas brukar uppskattas. De är snygga i knoppstadiet och har en relativ lång blomningstid, förutsatt att det inte är 30 grader varmt. De behåller stilen även efter blomning, hos mig står förra årets rester - uttorkade roliga pinnar - än. 

Vårtecken i Göteborg

Bloggen Katarinas trädgård visade vårtecken i Lund igår och det var, inte helt oväntat, en fantastisk upplevelse att se hennes förföriska bilder. Jag gav mig också ut på jakt efter vårtecken och kan rapportera om både vintergäck, snödroppar och julrosor i blom samt massor med uppstickande perenner. Naturligtvis många lökväxter också, t o m tulpaner, vilket förvånade. 

 

Smalbladig lungört, iris, vårärt, pärlhyacint, krokus och tulpaner


Primulan i vänster hörn på den nedersta rutan kommer från plantskolan, men de övriga växer i min trädgård. Några tidiga perenner som kärleksört, svavelpion, daglilja och  helenium. 


MEN, nu ska ni få se bilder från Trädgårdsföreningen! Dimensionerna blir lite annorlunda. Alla bilder är tagna idag, på min lunchrast. 




 


17 februari 2014

Det blåste kraftigt idag och det var kyligt i vinden, men solen och alla blommorna väckte hopp om en ljus framtid i min trädgårdssjäl. Nu börjar det snart.....

Har ni inte sett Katarinas fantastiska julrosor ännu, tycker jag att ni ska göra det här och nu.

Taggat med: 

, ,

Äldre inlägg