Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från februari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Idegran

Årets första, årligen återkommande trädgårdsprojekt är genomfört. Efter 6-7 timmars intensivt arbete, utspritt på tre helger, är jag klar med beskärningen av vår stora idegran. 

Vårt hus är byggt 1979 och den ursprungliga trädgården präglades av barrväxter. Många av dessa har fallit offer för min mans aversion mot denna växtgrupp, men den här lustiga idegranen klarade sig. Det är egentligen två plantor som bildar en gemensam krona. Hur den såg ut från allra början har jag inga foton på, men den kan  inte ha mött många häcksaxar innan jag kom in i dennes liv.  Så dagens skick är resultat av flera års idoga frisering.

 

Före
 

Efter. Jag vet inte om det är så mycket bättre, men en mindre inflammation i min höger arm är ett faktum

Den gör sig bäst ovanifrån. Ni förstår hur svårt det var att nå i mitten. Norrsidan  (höger hörn) är bedrövlig. Men faktum är att enda gången på året jag tänker på det är nu. Jag har lärt mig att blunda.

Placeringen är lite originell, den ena står högt på en minikulle och den andra vid foten av kullen. Det hade så klart varit snyggare med en enda stam som förgrenar sig snyggt men det har jag räknat ut att det skulle bli en väldig obalans i kronan om jag tog bort den där fula med rak stam. Det är dessutom norrläge så det växer lite taskigt där. Det skulle ta lååång tid för trädet att bli tätt på den sidan.

Man kan ju fråga sig varför jag behåller den över huvud taget, men det finns några orsaker. För det första gillar jag inte att fälla träd och om något träd kan formas är det just idegran. För det andra så kommer ingen maskin in här, innegården är inhägnad och endast har en smal gång som förbindelse med omvärlden. Det innebär att vi skulle behöva ta bort den för hand. Orkar bara inte. 

Backen under idegranen är dessutom full av växter som nyligen har etablerat sig efter att jag har testat de flesta i landet gångbara perenner och misslyckats. Och sist,  men inte minst är idegranen en rumsavskiljare och gör att min arbetsplats/förvaringsyta/ fulhörna utanför vedboden  inte är nr 1 man möter när man beträder trädgården, utan endast nr 2. 

Som sagt är idegran en ypperlig barrväxt som tål hård beskärning och bryter mer än gärna på gamla ved. Den klarar att stå i kruka utan särskilt skydd på vintern (zon 2), vilket inte många vintergröna växter kan skryta med. Den fröförökar sig också lätt och jag har tagit vara på många fröplantor genom åren som jag kör lite bonsaiövningar på. Den äldsta har nu blivit en ganska stilig uppstamad boll:

 

Det är gnagskydd på stammen


 Andra plantor har jag inte kommit lika långt med:

Hghiuvy

Den stora idegranens små barn som jag har grävt upp på olika ställen i trädgården. Den i svart kruka ska få tofsar på grenarnas ända, den lilla (ca 15 cm hög) får bli en uppstamad boll och den i grå kruka får nog också någon rund formation.

 

Pelarvarienterna kommer från plantskolan. I mitten en gulbladig sort, Taxus baccata 'David'


För alla er som är oroliga för att idegranens bär är giftiga vill jag bara säga att barn är inte dumma. De som är så små så att allting hamnar i munnen på dem, kan man ändå inte lämna ensam ens ett ögonblick av andra skäl. Och större barn fattar. Jag är en mycket orolig typ, men aldrig någonsin har jag gått runt och tänkt att "Å nej, nu äter ungen upp min digitalis."  Tvärtom. Jag samlar gärna på mig giftiga växter då de får vara i fred för Bambi.

 

Taggat med: 

Riktigt röd

Charlotta har valt färgtemat Riktigt röd (eller bara en svag nyans, du bestämmer) för veckan. 

Odlar man dahlior, som jag, är det ingen konst att hitta röda blommor. Fuchsior är lite svårare eftersom de gärna drar åt det rosa eller blå hållet. För att inte tala om luktärter, fast sorten 'Royal Scarlet' är klarröd och det ska även den lågväxande sorten 'Villa Roma Scarlet' vara. 

Liljor  finns i riktigt röda nyanser, ofta ganska mörka, ljus omgivning är en fördel. 

Bland perenner är en riktig röd nyans inte särskilt vanlig. Studentnejlika? Daglilja? Helenium?

 

 

Rhododendron 'Scarlet Wonder' är hur röd som helst, men vid lite fel tidpunkt. Till och med jag, som är galen i starka färger, har svårt för hennes skrikiga nyans i den skira svenska försommaren. Lite lustigt, eftersom nästan samma nyans på tulpanerna känns rätt.


En utav våra uteplatser är inredd i rött. Det dröjde några år innan jag vågade, mest för att rummet ligger i öster och jag var orolig för att soltimmarna inte skulle räcka till solälskande växter som pelargonior,  dahlior och canna. Också lite fel enligt feng shui, skulle jag tro, att ha dessa starka färger i öster, men jag har tyvärr ingen bra plats i sydväst. 


Jag avrundar med en inspirationscollage på en utställningsträdgård på Chelsea Flower Show 2011 som har lämnat djupt intryck i min färgtörstande skäl. 

Pionen heter 'Nippon Beauty'


Rött och rosa

Vilken lycka! Rött och rosa är temat för Blommig fredag hos Bland rosor och bladlöss.

Rött och rosa är mina absoluta favoritfärger, helst i kombination. När andra drömmer om en vit trädgård, suktar jag efter starka färger.  Sådan är jag, jag kan inte hjälpa det. Vitt är väl också fint, så där, men får jag bara välja en enda blomma väljer jag garanterat en rosaröd. När andra anser att rött och rosa skär sig får jag hjärtklappning av utmaningen att få dem på "bättre tankar". Nu har jag chansen,  ;-)

Inte nog med det, rosa och rött präglar även min klädsmak, åtminstone på sommaren. 

Iförd i rosa klänning och röd kofta vattnar jag stora perennrabatten till synes helt oberörd av den - för alla andra - uppenbara bristen på trovärdighet. Fotografen var dock jättenöjd. (Jag lovar att  längre fram publicera bilder på min utstyrsel när jag trädgårderar på riktigt  - det kan komma att bli en upplevelse.)

Pionerna gör sig inte till, de är som de är

 

Olika namnsorter av stjärnflocka 

 

Rhododendron sviker inte den färggalna



Högsommarrabatt med liljor, rosor och astilbe.



Lite längre fram blommar flox och blodormrot (Bistorta amplexicaulis 'Firetail') i samma rabatt

 


Fuchsia 'Display' har röda foderblad och rosa kjol

 


Zinnia har i mitt tycke en underbar färgskala

 


Dahlia 'Happy Single Wink'


Dahlior i rosa och rött

 

Jag skulle faktiskt kunna fortsätta ett tag till, men nu måste jag iväg till jobbet. 

Jag kanske ska tillägga att det är Gudrun Sjödéns färgstarka kläder som från början har inspirerat mig till att blanda rött och rosa. Och hon säger sig hämta inspiration från natur och trädgård. Cirkeln är sluten. 

Taggat med: 

Sportlovsgrönskan

Sportlovsledig var jag igår, ovant, mitt i veckan.

Det hanns med en löprunda i skogen (jag fick uppleva en gul matta av vintergäck, men ingen kamera),  äventyrsbad med barnen, hemmagjorda våfflor till fikat och två timmars trädgårdsarbete på kvällskvisten.

Jag kämpar med min stora idegran. Anledningen till att jag klipper den så här års är helt enkelt att det är nu jag har tid. I flera år har jag försökt få den tät och kompakt, men den var alldeles vildvuxen från början, så det tar tid. Dessutom är den hög och bred och väldigt svår att komma åt på toppen. 

 

Före. Det är egentligen två sammanväxta plantor på en kulle som bildar en krona. Jag vill hålla den platt, annars har jag ingen chans att komma åt. "Efterbilden" lär dröja, jag tröttnar fort på klippningen och börjar med ngt annat. 

Idegranens vara eller icke vara har avhandlats många gånger hemma hos oss. Min andra hälft tycker att platsen är så central att vi borde ha något finare, men han hatar ju alla stora barrväxter. Jag är ingen vän av trädfällning och har heller ingen lust att ägna veckor åt att gräva rötter. Idegranen fyller också en mycket viktig funktion: den avgränsar/döljer arbetshörnan utanför vedboden som skymtar till vänster. Det är därför jag har valt att behålla den tätt och inte formklippt den luftigare. Men möjligheten finns i framtiden om hotet mot dess existens skulle blossa upp igen.

Jag missade gårdagens sol i trädgården men vårkänslan var omistlig. Det blev inte riktigt mörkt förrän på sextiden, fåglarna sjöng i skymningen, vinden mojnade och de få plusgraderna räckte i kombination med trädgårdsarbetet. 

Så här års är det skogskanten som bär upp trädgården med alla sina rhododendron och mossa. Här kommer några bilder från gårdagens fototövningar, vilket var klart roligare än idegranbeskärningen.

 

En samling an heuchera och tiarella. På senvintern kan man knappt se skillnad mellan de olika sorterna.

Taklök, rhododendronknoppar, bråkbaldig gullbåge och en abies koreana. 

Min vintergröna rabatt har bara en säsong bakom sig och följaktligen mycket bar jord



Igelkott

"Blommor, fruktträd, bersåer och grönsaksland i all ära, men utan en igelkott är ingen trädgård fullkomlig."  - inleder Lotta Möller kapitlet om Den hemlighetsfulla igelkotten i sin bok om Trädgårdens natur. Hon menar säkert inte att en igelkott i sig kan garantera fullkomligheten, tyvärr,  ;-)men jag kan stolt rapportera om att vi "har" en. Ok då. Vi hade ett kort besök i somras. 

En igelkott strövar tydligen omkring och vandrar flera kilometer varje natt. En hane kan täcka ett område på 50 hektar, en hona hälften. Så jag kanske inte kan betrakta den som min egen. I somras lyckades jag i alla fall föreviga besöket. 


Ögonkontakt. Det händer väl en gång i livet. Fast när jag var barn sprang jag på dem oftare. 

 



 


Lite rädd för kameran 

 


"Vågar jag runt hörnet"

 


Tak över huvudet i alla fall

 


Under rhododendronbusken känns tryggast

Enligt Lotta är det vintern , och inte trafiken, som orsakar de flesta igelkottsdödsfallen. För att hjälpa igelkottarna att klara sig igenom den kalla årstiden skall man ordna övervintringsplatser för dem. Löven ska få ligga kvar på avskilda ställen, marken under häck och buskage ska lämnas i fred och en del av vedstapeln sparas, föreslår hon. Komposten kan också fungera som vinterbostad.

Taggat med: 

Fuchsiasticklingar - toppa eller inte toppa?

I förra veckan fick jag en förfrågan om hur nyinköpta fuchsiasticklingar ska toppas - om de ens ska toppas - , vilket gav mig idén till en djupdykning i ämnet. 

Jag skriver med jämna mellanrum om min passion för fuchsior. Passionen har sin upprinnelse i att vi är begåvade med en entrétrappa i norr som endast får en timmes tidig morgonsol på högsommaren. Jag vill så klart pryda trappan och andra skuggiga platser i trädgården. Lösningen blev fuchsian som blommar överdådigt även i fullständig skugga. I alla fall de flesta. 

 


Jag har lite drygt 10 plantor i garaget på övervintring.  De får trots det milda vädret vara kvar i mörkret ett tag till. Men så här års, i februari är det dags att köpa sticklingar.

Jag har hittills skaffat 8 st nya för säsongen, alla kommer från de två stora kedjorna i våra liv. Plantorna är små, krukorna får inte torka ut. Det är inte dags för omplantering förrän man ser små rötter i krukans botten. Välj inte för stor kruka vid omplantering och - viktigast av allt - tryck inte till jorden utan bara skaka och vattna. Plantera om i större kruka allt eftersom plantan växer. Näringsvattna svagt över hela säsongen. 

 

De små har jag ännu inte planterat om. De " stora" köpte jag för två veckor sedan och de börjar känna sig hemmastadda. En utav dem tre var toppad på plantskolan, upptäckte jag nyss. 


Ofta väljer vi fuchsia utifrån blommans färg och form och tänker inte på plantans växtsätt. Det är lite synd eftersom man ofta har en föreställning om var och hur de ska växa. På en entrétrappa eller i en ampel vill man kanske ha en hängande sort medan det kan finnas ställen där man vill skapa höjd med en buske, eller varför inte en stamfuchsia. 

Växtsättet kan vara hängande, uppåtväxande och allt däremellan. Det finns uppåtväxande som är klena och hängande som utvecklar starka grenar. 

Vilken sort din lilla stickling är kan vara svårt att få klarhet över. I mitt fall t ex står det på etiketten för 'Rocket Fire' att den är hängande, medan enligt uppgift i Susanna Rosens '100 fuchsior och hur du sköter dem' ska den ha ett upprätt växtsätt. 'El  Camino' är enligt Susanne Roséns bok "kraftig planta med ett upprätt växtsätt". Som ni ser här nedan är den hängande enligt etiketten. Vad ska man tro? Inte kul. 


Som ni ser är jag svag för röda fyllda sorter
 


Bra bok med förföriska bilder


Hur ska vi då på bästa sätt ta hand om våra små sticklingar? Svaret är: Det beror på. Vill man ha en tät buske, ska man toppa. Många vitala sorter skjuter nya skott från rötterna så plantan blir flerstammig på det sättet.

Å andra sidan är de namnsorter som finns till försäljning på de större plantskolorna ofta gamla, vitala och beprövade sorter som förgrenar sig bra. Jag har under de senaste 3-4 åren testat ca 20-25 sorter och har endast i några få fall har jag tänkt att "ja, den här plantan borde jag ha toppat". Det var några udda orangeröda sorter som jag beställt på nätet. De vågade jag absolut inte röra för de utvecklades svagt från början. Det blev lite spretiga plantor som jag fick placera tätt tillsammans med andra växter för att maskera skönhetsfelet. 

Enligt Sveriges främsta fuchsiakännare, Kenneth Nilsson är toppning en smaksak. Han råder oss att låta sticklingen växa som de vill första sommaren, i fullt ljus. Då visar den sin karaktär och man formar den sedan som man vill kommande säsonger. 

Kenneth listar några favoriter i sin ytterst läsvärda artikel om fuchsior i "Natur & trädgård" (2011/4). Två av dessa, vita 'Annabel' och rosa 'Display' såg jag på Plantagen i helgen. Vanligt förekommande 'Marinka' och 'Beacon' betygsätter Kenneth också högt. 

Självförgrenande plantor är enligt min mening helt klart vanligare i handeln än sådana  som bara växer rakt upp och passar till stamfuchsia. Så det är nog uppstamning som kräver den mest hårdhjärtade skötaren. Man brukar säga att det tar ca en månad från att man slutar toppa tills plantan börjar knoppas. 

Andra inlägg om fuchsior hittar du här:

Månadens favoritväxt     Fuchsia i kruka      Säsongstart för fuchsia

Februaribilder

Som ni kanske minns håller jag på med fotostudier. Igår gick jag en runda med kameran och för första gången kändes det hyfsat bra. Den börjar göra som jag vill och ibland ser jag skillnad mellan foton tagna med telefonen respektive kameran. Till kamerans fördel, vilket inte alls var självklart till en början.

Det milda vädret får växterna att visa livslust och jag drabbades också av vårkänslor. 


Julros och snödroppar i blom. Kärleksörtens gamla blomställningar får vara kvar ett tag till för att skydda de nya skotten mot Bambi. Idegransklotet, som är en ca 10 år gammal frösådd, har jag format alldeles själv. Bergenian i collagets mitt är på väg att resa sig allt eftersom tjälen går ut ur backen. I vänster hörn mossa i en bergsspricka. 
 

Vyn från skogen i söder.
 

Och själva skogskanten. Just den här platsen var en trädgårdsavfallsplats när vi flyttade in för 10 år sedan. Idag kanonfin rhododendronjord, fast det kostade många arbetstimmar. 

Här kan man se lite hoppfull grönska i blåbärsriset. Gnagskydd runt idegranens stam. 
 


Här går stigen upp till skogen mellan stenröset och det stora stenblocket. Gräsmattan övergår till en gång täckt med svart dekorationsbark. När det regnar stora mängder, bildas en liten bäck i gången och barken flyter med ner till gräsmattan. Då tar man krattan och lägger tillbaka det man lyckas samla ihop. Och så håller vi på, naturen och jag. 

 

En lite större vy i samma riktning från uteplatsen i söder. Flaggstången är min mans fel. Han vägrar ta bort den men har gått med på flaggstånsbelysning över jul, vilket är fint och gör att jag inte orkar bråka om den längre. 

 


Alunrotrabatten är delvis täckt av julgransris och så får det förbli att tag till. Ni som har följt mig de senaste dagarna vet att jag inte litar på den svenska vintern längre. Dessutom käkar Bambi gärna alunrot så här års. 


Murgröna, ädelcypress, kamelia vid ingången
 

Jag letade förgäves efter julros på plantskolan, så det fick bli en primula. De flesta hamnar i rabatterna när de vissnat och klarar sig bra.

Om en månad är det förhoppningsvis full rulle hos mig. Jag brukar sätta mina dahliaknölar på helgerna i mars under förutsättningen att det är plusgrader. Min årliga jordleverans (4-5 kubik), som används dels till jordförbättring, dels till dahliakrukorna, brukar ligga på garageuppfarten i början av mars (det är min födelsedagspresent). Den fryser inte i första taget, eftersom den till stor del består av hästgödsel. Måste jag säga att jag längtar efter att få stoppa mina händer i den? Det är väl självklart.

Grå design

Det senaste färgtemat hos Charlottas länksamling var Grå. Jag hade ögonen inställda på denna - i blomstersammanhang - icke-färg  vid letandet och hittade några udda bilder. Det är en hel trädgård i centrala London som domineras starkt av gråa inslag. Frånvaron av färg är påtaglig och förstärker de starka formerna ytterligare. Tyvärr har jag inte noterat vare sig designerns namn eller adress.

Att bildkvalitén är inget att hurra för är ni vid det här laget vana vid.
 


Den här planteringen finns på ett gatuhörn i London, i närheten av Paddington Station.  Den får inte beträdas; titta men inte röra...


Grönt och grått - formen får tala
 



Skifferplattor som reser sig upp från gruset

Jag vill absolut inte ha en trädgård som är så oföränderlig över tid som denna, men tittar man noga upptäcker man några detaljer som kan vara användbara hemmavid. Den dynamiska klippningen av buxbomen, placeringen av stenarna, de stående skifferplattorna, gruset, mossan som marktäckare men framför allt att hela trädgården verkar vara i rörelse, fascinerar mig. Jag blir tagen av vilken oerhört komplicerad konstform trädgård egentligen är. Och då finns det inte ens mycket växter i den här planteringen.

Taggat med: 

Grå

Grå är den göteborgska himmeln så här års. Och livet i allmänhet. Det är en enda lång "härda ut" - sträcka fram till den dagen trädgården behöver mig igen. Möjligen med ett litet avbrott för bokrean (om drygt två veckor) som brukar locka till inköp av nya trädgårdböcker. 

Gråa, eller silvriga växter är inte min starka sida, så jag begav mig till Trädgårdsföreningen på jakt efter passande motiv. Jag kom inte hem tomhänt:


Gången är bara så fantastiskt snygg att jag måste visa den i sitt sammanhang, även om det är ett litet brott mot spelreglerna, massa grönt kommer ju med....

 


Dinosaurieäggen tycker jag vi blundar för. Till saken hör att det är en lekplats inne i Trädgårdsföreningen. Bambu är ett suveränt val! 


I en annan plantering har man satt silvriga växter bland stora gråa stenblock. Jag tycker mig se en sorts dynamik (stora vågor?) i blockens form och placering. Det är häftigt att kunna uttrycka rörelse just med stenblock.


 


Fjärilbuske, lammöron och ulleternell. Det finns även japansk malört i planteringarna.

 


Fjärilbusken har så här långt klarat sig utan att frysa tillbaka. Gråare än så här kan det nästan inte bli.

 


Roliga blomställningar

  


Vintergrått gräs

  


Men om drygt två månader kanske vi möts av så här underbar syn: små gråa svampar - Syneilesis aconitifolia tidigt på växtsäsongen.

 


Jag vill passa på att visa denna  kompostbehållare som jag så djupt ångrar att jag inte köpte. Den kostade multi för min plånbok förstås, men den hade man kunnat placera mitt i trädgården och bara slänga vackra vissna blommor i.... En grå dröm, kan man säga, men tids nog rostar den allt....Bilden är tagen på trädgårdsmässa i Sofiero.

Gråa bladväxter använder jag mig inte så mycket av, märker jag, kanske beroende av att de brukar vara solälskande och jag har ganska mycket skugga i min trädgård. Men grått och svart är mina favoriter på "asessoarer". Berget, gångarna, träaltaner, krukor och spaljéer representerar denna mycket användbara grundfärg.

  



Fler gråa bidrag finns hos Charlotta.

Blommig fredag - Å andra sidan

Dagens tema - Å andra sidan - hos Bland rosor och bladlöss för tankarna till filosoferande och inre strid. Man analyserar argument för och emot. Man måste välja. Ibland reduceras valet till att acceptera verkligheten. 

En utav anledningarna till att vi köpte vårt hus för 10 år sedan var blåbärsbacken. Jag har i hela mitt liv varit smått besatt av bärplockning och nu skulle jag bara behöva kliva över tröskeln och kunde plocka litervis med bär alldeles utanför. I 8 års tid skördade jag mellan 15-20 liter blåbär varje år. Det var mitt sommarnöje nr 1 att sitta på en pall och plocka. Jag kunde aldrig drömma om att den mest lättskötta växten i min trädgård skulle kunna dö knall fall. I massor. Men den gjorde det. 

 

Blåbärsbacken juni 2012

Fortfarande en fond för hela trädgården

Våren 2013

Så här såg det ut i maj 2013. Endast en smal remsa av blåbärsris längst berget, som syns i bildens högra hörn, klarade sig. 

Barfrosten våren 2013 satte alltså slut på en epok. Så gott som hela blåbärseldoradot frystorkade. Vårens fräscha blåbärsgrönska byttes mot ett  flammigt eldrött inferno. Jag grät floder när jag insåg vad som höll på att hända. Efter försommarens regn tändes hoppet om att rötterna skulle skjuta nya skott, men även dessa torkade in  pga torkan resten av sommaren. 

Å andra sidan finns det inget ont (eller i vart fall inte många) som inte för något gott med sig. Under hösten bestämde jag mig för en omvandling av berget. På näthinnan har jag bilder bl a från Legoland och från en fantastisk sluttningsträdgård på Hisingen som jag besökte för några år sedan. Det torra riset lossnade nästan av sig självt och jag tog bort allt dött. Jag byggde små terasser av sten och torvblock och planterade torktåliga buskar som jag nu har skyhöga förväntningar på. Jag slet som aldrig förr men att skapa nya planteringsytor väckte en lyckokänsla som jag inte har räknat med.

 

Här har jag kommit halvvägs i min omvandling. Fortsättning följer.

Jag har satsat på gul- och rödbladig smällspirea, aronia, berberis, kerria och syrenhortensia. Daglilja, bergenia och sköldpaddsört hade jag över efter delning, man tager vad man haver. Eftersom berget är för brant för att skapa stigar kände jag mig tvungen att välja växter som inte behöver daglig tillsyn och som kommer till sin rätta även på avstånd. Det kräver god balans och benstyrka att komma nära, kan jag säga.

PS. Senare under sommaren började blåbärsriset visa lite livstecken på de lite skuggigare platserna och det finns hopp om att en del av beståndet överlever. 

Taggat med: 

Äldre inlägg

Nyare inlägg