Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från mars 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Rabatterna i slutet av mars

Gårdagens fantastiska vårväder gav oss energi som vi verkligen behövde. Det är skönt att inte ha något större projekt utan endast den vanliga vårstädningen och jordförbättringen och frösådden och dahliorna och fuchsiorna och vårkrukorna och....... ja, man har inte tråkigt i alla fall. 

Det är fortfarande mycket bar jord förståss, men med tanke på hur roligt det är att jämföra längre fram, fokuserar jag lite på helheten i rabatterna idag.

Den här lilla spiraea japonica  'Magic carpet' har en häftig orangeröd färg mer eller mindre hela säsongen 


Under björkarna håller de vita krokusarna på att vissna. Hostorna har ännu inte visat livstecken.


Minipåskliljor är tacksamt att odla i rådjursrik trädgård. 

 

Dagliljerabatten grönskar tidigt. Vid syrenens stammar växer vintergrön Waldstenia och bland dagliljorna gömmer sig tre bestånd av pärlhyacinter. 
 



Alunrotrabatten är lite blek, men de nya bladen är på gång

 


Den finaste rabatten just nu är körbäslunden med bl. a julrosor, lungört, aklejor, löjtantshjärtan.

 


Snöklockan och krokusarna har vissnat och vintergrönan har börjat blomma. Bergenian står i knopp men det dröjer innan hostorna dyker upp.

 


Svärdslilja är egentligen en kraftigt växande iris som växer till sig snabbt och blir ett fantastiskt blickfång. Klarar sig i alla lägen, bör till och med växa i karantän.

 


Ljung- och barrväxtrabatten är som den är. Här händer inte så mycket. Vårljungen blommar lite försiktigt. 

 


Hammockens plats gapar ännu tomt,  men rabatten intill är nästan helt täckt av  flocknäva.

 


Min favorit bland nävorna är brunnävan. En vårpigg sort med snygga blad.


Flera vårtecken hittar du på bloggen Det grå huset på kullen.



Altanstädning

Vi städade vår altan, även kallad "Röda rummet" i det fantastiska vårvädret igår. Det är en aktivitet vi brukar ägna oss åt i slutet av april, men i år gick alltså inte att vänta längre. 

Min man - hemkommen från Kina kl 10.00 på förmiddagen - greppade högtryckstvätten och rengjorde våra golv i två vädersträck, ca 70 kvm yta på bara några timmar. Det är otroligt vilken kraft den där gula pricken på blå himmel kan ge en, man blir både lycklig och handlingskraftig. Blå himmel har ha minsann inte sett i Shanghai och det var inte regnmoln som stod i vägen för det utan luftföroreningar. Så fruktansvärt hemskt. 



Före och under arbetets gång. När solen går lågt på vintern hamnar golvet i skugga och blir alldeles grönt av alger. 


Och efter. Överdraget till dynorna tvättade jag i höstas, vilket jag är väldigt tacksam för nu. De ska idag sprayas med lite impregneringsspray. Sofforna står under tack, så de klarar sig hyfsat utan att behöva plockas in och ut hela tiden.

 




I år satsade jag på penséer på den blålila färgskalan. Lite aprikos/orange tillkommer så småningom, men tulpanerna och hyacinterna blommar inte ännu.
 

Jag har fått ohyra på några av mina övervintrade fuchsior, så de åkte ut från vardagsrummet snabbare än snabbt. Utomhus försvinner ohyran (vita flygare, misstänker jag) av sig själv. Vi får se om jag lyckas hålla koll på eventuella frostnätter, fiberduk i beredskap är ett måste ännu. 


Vertikalt


Den här här planteringen på höjden är ny för i år och ska bli intressant att följa. Jag har alltid varit lite smått besatt av att plantera på höjden, klätterväxter, växtstöd, spaljéer, taklökstavlor, vägghängda krukor osv har jag testat. Ikeas väggfasta skolåda har jag inte provat, men det har varit nära. 

Nu kom jag över den här vertikala minigarden, som den kallas, och kunde inte låta bli inköp med mässrabatt och med alla mina visioner om hur man ska få väggarna att grönska. (Företaget som marknadsför modulsystemet heter Venso EcoSolutions.) Materialet är härlig plast, men meningen är ju att den helt täcks av växtligheten så småningom.

Egentligen hade jag velat haft den på väggen ovanför soffans kortsida, men nu tror jag att den blir för tung. Det skulle kunna gå, men jag vill avvakta. Penséer är en provisorisk lösning, jag kommer att ha perenner i lådorna,  typ minihosta, ormbunke och/eller spetsmössa längre fram. Och då blir det för mekkigt att först skruva upp den och sedan plocka ner igen.

Så här långt kan jag konstatera att plopparna som håller ihop konstruktionen går lätt av så man får skaffa några i reserv. Utrymmet för rötterna är generöst, det räcker absolut till odling av de växter som jag nämnde ovan. Hur vattningen och avrinningen fungerar får jag återkomma längre fram. Jag tror man får tänka skuggiga väggar och skuggtåliga växter för att undvika överhettning och snabb uttorkning. 

 


I andra hörnet har vi ett litet matbord under tak. När jag väljer matplatser vill jag ha vägg i ryggen och utsikt över grönska. Väggen finns och grönskan är på väg....


Karminröd

Charlotta bjuder på egen favorit idag och då borde man egentligen välja grönt som den enda helt oumbärliga färgen i en trädgård. 

Men jag väljer en färg som jag verkligen älskar såväl på blommor som på kläder och det är nyans mellan rött och rosa. Jag kallar det hallonrött eller karminrött. Längtan efter den färgen styr mina val av växter hela tiden. Men som sagt, vad vore alla färger utan grönska?


Fingerörten i mitten på översta raden är den ultimata karminröda nyansen. På plats nummer 2 kommer floxen till vänster på andra raden.

 

Klematis, pion och stjärnflocka

 

Dahlia 'Karma Fuchsiana'

 

Hm, jag är osäker på vad den här fuchsian heter. Display?

 

Heuchera 'Paris'


Finalen för Charlottas länksamling hittar du här

Måttfullhet

Många med mig får idag lov att konstatera att måttfullhet är inte vårt viktigaste karaktärsdrag i trädgårdslivet.

Med vad innebär måttfullhet i trädgårdssammanhang? 

- Att hålla sin plantering enkel och avskalad? 

- Att begränsa sig i sitt växtval? 

- Att välja en stil och sedan konsekvent följa den? 

- Är det synonymt med harmoni? 

Inte för mig. Intresset för växter och utomhusmiljöer för oss djupare och djupare in i denna värld och ger oss kunskap och erfarenheter som i sin tur vidgar våra möjligheter att lyckas med mångfald i våra trädgårdar. Jag värderar mångfald högre än måttfullhet. 

Generellt gäller det - enligt mig - att kontrast är alltid mer intressant än harmoni. Harmoni tenderar att bli tråkig fast vi behöver den för att orka med våra kontraster. 

Det låter kanske provocerande men jag tycker att vår strävan efter harmoni i trädgården är överskattad och i mångt och mycken onödig. Att ha en ledtråd, att förmedla en känsla eller tanke och uttrycka sin personlighet är viktigt men det behöver inte vara lugnt och sansat och färgstämt. Finns det en tanke uppstår en sorts harmoni nästan alltid per automatik med hjälp av grönska och bar himmel. I mina ögon. 

 


  


Fler måttfulla bidrag finns på bloggen Bland rosor och bladlöss.

Ljung- och barrväxtrabatten

Inspirationen till den senast anlagda planteringen  kommer från  Britta Johanssons bok Vår vintergröna trädgård  där hon berättar sina odlingserfarenheter av ljung och barrväxter. Det finns många förföriska bilder i denna bok och jag har påverkats mycket av Brittas tankar och ideal men har tyvärr inte sett hennes trädgård i verkligheten. Spark i baken för att förverkliga mina drömmar om en året-runt-trädgård fick jag på en resa till Danmark. I en trädgård på vägen hem från Legoland gjorde vi stopp vid en helt makalös trädgård, kanske den finaste och artrikaste jag någonsin sett. Där blev jag alldeles förtrollad av en ljungplantering vid utkanten av trädgården.

 

Det var den här bilden som jag hade på näthinnan när jag började gräva upp gräsmattan hösten 2012. Björkarna, om än vanliga, hade jag redan. Bilden är tagen i Lille Malunds have i Danmark.


Mitt i anläggningsarbetet en regnig och lerig höstdag 2012. Det tyngsta arbetet var dock inte att gräva utan att bära bort och kompostera grässvålen. Eftersom stenar behövde lyftas upp för att skapa planteringshålor, fungerade det inte med att låta gräset ligga kvar. Dessutom skulle rabatten inte byggas på höjden utan ligga i marknivå. 

 


När det gäller formen på den här rabatten försökte jag tänka på trafiken och behovet av gångar. Genom rabatten leder trampstenar så man slipper går runt.

Den sandiga gräsmattejorden var en ganska bra grund för ljungväxter. Jag förbättrade med lite hästgödsel, lite torv och mycket grus. Avrinningen har dock aldrig varit problem i min trädgård.


 

Kanterna består av nersänkta stenar och metallkanten 'Ever Edge' för att underlätta kantklippningen. På den här bilden ser man vad det innebär att behålla fri sikt över diagonallilnjen i en trädgård. Det ger intrycket av en stooooor trädgård. 

  




Nyrenoverat tidigt på sommaren 2013

 


 


Gleditsia

 


Uppstamad lärk i mitten. Salvian får nog flytta på sig i sommar. 


Jag har inte lyckats hålla det vintergröna konceptet hela vägen, planteringen innehåller även några bladfällande träd och lite perenner. Här växer bl a amsonia, en vitbråkig kärleksört och vita salvior. Man tager vad man haver. Budgeten har ändå överskridits med råge eftersom redan efter första vintern behövde rabatten restaureras.  Den minnesvärda vårvintern 2013 dödade ju allt vintergrönt i sin väg så jag fick improvisera inför en visning tidigt på säsongen. 

Den viktiga lärdomen är att inte plantera barr- och ljungväxter på hösten. Att det innebär risktagande visste jag i och för sig, men att handla på höstrean lockade. Ljung köpte jag på trädgårdsamatörernas växtmarknad, välrotade och fina, men de klarade sig dåligt ändå. Den gångna vintern hade naturligtvis inte varit några problem, men redan en normalvinter kan skada barrväxter om de är nyplanterade och saknar djupgående rötter.  Att täcka ljungen med granris på vårvintern får man nog räkna med de första åren.



Januari 2014



Nyligen tagen bild från övervåningen


Målbilden är ännu inte riktigt uppnådd, men jag kämpar på. 

Berget

Vår trädgård domineras av ett berg bakom huset. Det har blåbärsklädda terasser, mossiga slänter i norr och en stor vertikal spricka i mitten. Jag kommer fortfarande ihåg när jag som spekulant gick runt huset för första gången. Det kändes mäktigt och lantligt på en gång att ha ett berg så nära, endast 2 meter utanför tvättstugeingången. Och så föll jag pladask för blåbärsriset. 


Det är den här vyn som  möter en  runt hörnet bakom huset.


På den här vinterbilden ser man hur nära berget är från huset. Gången är lagd direkt vid husväggen och är ca en meter bred. Cypressen i vänster hörn står alldeles vid ingången.


Jag fick kämpa lite för att få berget att se lagom vildvuxet ut. Vildkaprifol må dofta väldigt gott om sommarkvällarna men kan lätt ta över och orsaka kaos med sina långa skott. Innan plantering av kulturväxter fick jag gräva bort stora stenar och bygga kanter för att skapa planteringshål. Sedan släpade jag hit säckvis med matjord, skottkärra funkar ju mindre bra på kuperad terräng.


Norrsidan från övervåningen


Blåbär och ormbunkar växer naturligt, vintergrönan och hostorna är inplanterde, så klart. För ovanlighetens skull är det sparsamt med färger just här, variationen på växternas bladform får räcka.

  


Bergenian klarar sig på ingenting.

 


På norrsidan trivs klätterhortensia och liljekonvalj som fisk i vattnet. Till höger skymtar komposten.



En vanlig men stilig hosta fotad från övervåningen.

 


Och kompisarna. I mitten en uppstamad lagerhägg vid namn 'Etna'.


Daglilja, blåbär, hosta och astilbe


Hortensia, Hydrangea paniculata är en oumbärlig växt i min trädgård. De älskar den sura skogsjorden och jag älskar deras blomning och vintersiluett. Just den här är lite taskigt beskuren, men jag lär mig allt eftersom. 

 


Lite färg smög in i grönskan i alla fall

 


På toppen växer en ädelcypress och en rönn. De är lite märkta av vinden. Hur de klarar sin vatten- och näringsförsörjning, är en gåta. 

 


Terasserna i öster använder vi till att odla björnbär. Så pass svåråtkomligt att jag har kallats för "bergget". Jag har lite blandade känslor inför denna titel. 


Från bänken på bildens vänster hörn har man utsikt inte bara över trädgården utan också över stora delar av vårt villaområde. Det är lite svårt att tro men civilisationen  är inte långt borta. 

Vårtecken vecka 12

Här på Västkusten har det nu varit vår utan bakslag tillräckligt länge för att det nästan känns förlegat att prata om vårtecken. I min trädgård har jag inte haft minusgrader ens på nätterna väldigt länge och utvecklingen går rakt framåt.

Jag försöker att låta bli att titta överallt varje dag och undviker vissa rabatter medvetet för att höja överraskningsmomentet: Åh så stor rabarbern blivit! Åh, vad grön vinbärsbusken är!  Sådant gör mig lycklig. Men julrosorna måste jag titta på morgon och kväll.

Min snyggaste julros genom tiderna. Mycket friska blad och mycket blommor som håller en bit in i försommaren. Tyvärr har jag inget minne av vad den kommer ifrån och om den har ett namn. 


Scillan har Bambi ännu inte upptäckt.

 


Men av krokusarna är det inte många som är kvar

 

De första påskliljorna som går i blom på friland. På en skuggig plats dessutom.
 

Lite smått och gått som får växa till sig i solen. Bl a persilja och en fjärilbuskestickling som har överlevt vintern. I nedre höger hörn en liten självsådd idegran som ska formas och tuktas.


Blomknopp på gaffelolvon. Nu har jag lagt nät över blomknopparna eftersom de inte är bara mina utan även Bambis favoriter

 


En till julros som slagit ut i veckan

 


Så här ser det ut under körsbärsträdet. Vit löjtnantshjärta, lungört, julros, hasselört.

 


Jag vill minnas att det här är en gul fingertandrot, cardemine, men jag är osäker. Någon?

  


Fynd på löprundan. Lungört utanför en trädgård på min gata.



Och till slut så slog den ut, tibasten. Inte i min trädgård dock, och inte i Trädgårdsföreningen heller, utan i en trädgård som jag körde förbi i veckan. I sådana lägen är jag trafikfarlig. Det blev tvärstopp, parkera olämpligt och mobilbild. Men vilken färgklick! 


En av de senaste vintrarna tog död på en tibast hemma hos mig. Den var nyplanterad och hade inte hunnit etablera sig. Vårplantering är nog att föredra. Men det är en önskeväxt, inte minst pga att den är giftig och får vara i fred för Bambi. Den verkar också ha en angenäm storlek, de exemplar jag känner till är ca 1 m höga. 

Du kan resa landet runt och spana efter vårtecken från Annicas blogg, Det grå huset på kullen

Mera vårkrukor

Jag har en hatkärlek - relation till Plantagen. Mest hat, men igår var det kärlek. Jag åkte dit för att jag fick nys om att de hade toffelblommor. I Skåne, i och för sig, men de är ju en kedja, så jag chansade. Och hör och häpna! I ett hörn bakom alla penséer stod ett tiotals krukor med gyllenlack och lika många med toffelblomma.

Ingen utav dessa skulle jag uppmärksammat om det inte var för mässan i Malmö för två veckor sedan. Där lyssnade jag på Annika Christenssens och Ulrika Otterlings föredrag som handlade om deras nya bok Trädgård i kruka. Innan dess hade jag ingen aning om att  dessa växter tålde lite kyliga nätter och vårens tuffa villkor i övrigt. Särskilt toffelblomman ser inte något vidare tålig ut, men den som lever får se, som min kära man brukar säga. Den har pallat dagens blåst i alla fall.

Nu ligger inte mina nya favoriter i en prisklass som lockar till massplantering så det blev en av varje. 

 

En helgul toffel, orange pensé med svart mitt och en murgröna. Jag tror det är bäst att vända krukan så att toffelblomman skuggar pensén, eftersom de två har lite olika krav på sol.

 

Gyllenlacken var inte lätt att matcha, men så hittade jag dessa ljuslila penséer till slut. 
 


Och mina andra sötisar. Det blev en del blålila i år, jag har tröttnat på orange som jag alltid brukar ha till vårt mörka hus.   


 

De behöver växa till sig lite för att göra gig bra på bild. Men vilken härlig känsla att gå förbi!

  

Mina favoriter hittills i år, planterade i ett lågt fat.

 

"Rumsavdelare" på altanen

 

Randigt

Charlotta har beställt randigt till sin länksamling denna helg. 

I min trädgård är blommor inte allt för randiga. Jag har inte heller förrän nu börjat ta närbilder på blommor, så det är ett område för mig att utforska. Men randiga blad var lite lättare att hitta.

Variegerade varianter av en växt är ofta lite kinkigare eller - om det är en aggressiv art från början - är mer lätthanterliga.  Så är fallet med bl a svärdslilja, älggräs eller kirskål, fast den senare har jag ingen egen erfarenhet av. 

 


Iris 'Albo variegata' är lite mekkigt att få trivas och få i blom.

 


Å andra sidan lyser den upp sin rabatt långt innan blomningen 



Men till slut så. Fast det här är en annan bråkbladig sort med gulaktiga ränder, Iris pallida 'Aureis'



Det jag skrev i inledningen stämmer inte på den här strimmiga dagliljan. Den sticker upp lite varstans i dagliljerabatten, tur är att även grannarna är tuffa. Men blommat, har den aldrig gjort.

 


Apropå daglilja



Den variegerade varianten  av svärdslilja är inte alls lika aggressiv som den vanliga. Tyvärr försvinner ränderna lite längre in på växtsäsongen. Iris pseudacorus variegata. 


Tulipa greigii 'Red Riding Hood' i kruka

 


Dahlia Tartan. Jag har hört att dahlior anses vulgära inom vissa kretsar av vår trädgårdsvärld. Min beskrivning är häftig. Att en så lättodlad växt kan se ut så här, det är häftigt, tycker jag. 

 


Dahlia 'Priceless Pink'

 


Som sagt, det är dåligt med närbilder i mitt arkiv. Men krypfloxen är randig, jag lovar.

Nästa vecka blir det final hos Charlotta och hon bjuder på fritt val. 

Det har varit fantastiskt roligt att vara med och hon ska ha stort tack för sin insats. "Måste ha"-listan har blivit lång efter rundvandringarna och nu ser jag fram emot "jakten". Och det är roligt, om något, eller hur?

Hassellunden

Hassellunden är det äldsta och det mest vilda partiet i min trädgård. Den ligger insprängd mellan en stor formklippt idegran och staketet till grannen. Här får frösådder av akleja, hasselört, spansk näva och gulbladig penningblad härja. Det är befriande att ha en del av trädgården där man kan släppa taget och överlåta designen till naturen. 

Nu har jag i och för sig haft ett finger med i spelet när jag släpat hit skottkärra efter skottkärra med hästgödsel och planterat alla växterna, men ingen annanstans i trädgården hittar jag så många frösädder som här. Det är spännande att städa i lunden med jämna mellanrum och upptäcka små bebisar av idegran, lönn, julros, murgröna. När det blir för trångt i backen, krukar jag upp de små plantorna. Träd och buskar spar jag till bonsaiövningar, perenner försöker sälja på växtloppis eller ge bort.

 


Säsongen startar med krokusar som efter ett par dagars färgprakt brukar falla offer för Bambi.



På våren är det ingen som kan hejda vitsipporna från att bilda en heltäckningsmatta över området. Vitsippor fanns här naturligt och överlevt all grävning, jordförbättring och nyplantering. Trampstenarna är uppgrävda på plats. 



Min svarta dam trivs alldeles utmärkt i grönskan. Jag är mycket förtjust i henne, måste jag erkänna. 

 


Vitkantade hostor och en enkelblommande vit pion har fått plats här. Vid staketet växer en rosenflockel och dominerar planteringen på sensommaren. Den frodas tyvärr alltför bra, så jag har planer på utvisning för att ge plats åt ett mindre träd som kan förstärka lundkaraktären. 

 

Försommar med pion, akleja och kalmia i blom

 


Paeonia Whitleyi Major

 

Självsådda aklejor, finns det något mer tacksamt? Sår man akleja gror den garanterat inte, inte hos mig i alla fall. Men i bergsprickor, minsann, där passar det.

 


 Kalmia och hasselört

 


Sensommar med flox och rosenflockel i blom. Fördelen med rosenflockel är att den förändrar områdets karaktär under säsongen.


J

Lite längre in är det lummigt och skuggigt och lite djungellikt. Längst in ligger komposten. Oerhört opraktiskt, men, men .

 


Klätterhortensian klär in norrsidan av berget, vid sina fötter har den liljekonvaljer och en akleja  

 


Klätterhortensia i blom

Min andra lundplantering, körbärslunden, har mer klassiska lundväxter, men det är ändå hassellunden som har den starkaste lundkänslan över sig. Lite lagom kaos tror jag är förklaringen.

Äldre inlägg