Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från mars 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Trädgårdsmässan i Malmö

Nu översållas de många skånska trädgårdsbloggarna av rapporter från helgens trädgårdsmässa.  Jag var också där och har nu fullt upp med att sortera mina intryck. 

Det var trender, växter, knölar och fröer, växtbelysning, vertikal miniträdgård,  prydnader, redskap, vaxade tyger, böcker, krukor ..... För att nämna några av de ämnen som intresserar mig. Idag tar jag bara växtinköpen. 

På växtfronten blev det ett par penséer med fyllda, krulliga blommor som jag hört talas om tidigare men inte sett i plantskolor i Göteborgsområdet.

 


Jag inhandlade två nya dahliaknölar, av blomtypen dekorativdahlior, som jag är mest förtjust i.  Torra små knölar utan synliga ögon,  hade jag varit oerfaren hade jag tyckt att de var värdelösa. Men det skulle förvåna mig om de inte grodde tids nog. 


För första gången i mitt trädgårdsliv köpte jag också några irisrhizomer.  Jag har sedan i somras en vision om att iris på den orange - bruna färgskalan vore en häftig komplementväxt i alunrotrabatten. Jag har inte hittat rätt färg på "mina" plantskolor och till slut köpte jag en planta på TAG:s (trädgårdsamatörerna i Gbg) växtmarknad i höstas, som man trodde skulle blomma i aprikos. Den har behållit sina få blåaktiga blad hela vintern och det återstår att se om det blir rätt färg blomman.

 


De nya inköpen är 3 st svart, 2 st brun- gula och en plommonfärgad iris.  Det var visst "billigare"att köpa tre påsar än en. Jag är tyvärr inte imponerad av knölarnas skick, lite väl torra var de allt i två förpackningar, den tredje verkade ok. De åkte ner i lite ljummet vatten innan jag satte dem i kruka i grus- och jordblandning. Jag ställde dem under takutsprånget, utan aktiva rötter är det ingen idé med regnvatten. Nu kommer det säkert att ta flera år innan de här irisarna blommar, om de ens överlever, men man måste prova nya saker, eller hur? 

Är det någon som vill dela med sig sina erfarenheter av att driva upp irisar från köpta rhizomer? 

Jag avrundar med den bild som mötte mig när jag kom hem igår eftermiddag.

 

Två dagars sol och alla krokusar är i blom. Förra året blommade de i slutet av april.


Vårtecken vecka 10

Jag jobbar i närheten av Trädgårdsföreningen ( Göteborgs inhängande stadspark) och det är omöjligt att låta bli att slinka in där någon gång i veckan, eller åtminstone varannan vecka, om man är trädgårdsintresserad. Jag spanar ju bl a på tibasten, men den har inte slagit ut ännu. Däremot hittade jag tre andra blommande buskar  på min lunchrunda.

 

Viburnum  x Bodnantense (?)  


Trollhassel  i gult och rost 


Det har hänt en del på backen också. Krokusarna har fått färg bl a.

Krokus i ett hav av vintergäck. Lång vår - lång blomning?
 



Stenpartiet i Trädgårdsföreningen är fullt av olika sorters snödroppar  

 

Det är julrosornas tid nu

 

Samma julros omges av vintergäck på den andra sidan
 

 

 

 

 

Vårljung

 



På min egna lilla plätt finns också lite nyheter. Snödroppar, snöklocka och krokus har nu blommat ett tag, men våririsen är ny för veckan. Den slog ut i onsdags. Även min vita favoritjulros har satt fart och den första lungörten blommar i vitt. En annan perenn som har kommit långt är brunnävan med sina fantastiska blad.  På buskfronten är det ölandstoken som är modigast. 

 


Den första våririsen har slagit ut

  


Självsådda lungörter finns lite här och där 

 

Hoppas Bambi missar brunnävorna i år. Jag delade mina plantor i höstas, så nu har jag två bestånd av denna snygging

 


Den här julrosen har blommat länge och lär fortsätta ett tag till



Ölandstok med små, små gröna blad

 


Trappan har befolkats med pensékrukor

 

Men veckans i särklass viktigaste vårtecken är hästgödsel på garageuppfarten. Ytterligare kommentar behövs nog inte. Möjligtvis att jag har blivit ett år äldre. 

 

Min födelsedagspresent

Taggat med: 

,

Aprikos

Charlotta har valt Aprikos till veckans färg. Aprikos är för mig gula toner i det rosa, en blandning av ljus orange och ljus cerise. Själva frukten som har gett sitt namn åt färgen är dock orange, vill jag påstå. 

Bästa sättet att avgöra om en blomma är aprikosfärgad eller inte är nog att den skär sig med 'vanliga' rosa blommor. Vi pratar om en - i mitt tycke - mycket svårplacerad färg.


Vallmo

 

Fuchsia 'Orange Mirage'



Fuchsia 'Lord Lonsdale'



Lejongap i zinkbytta

 


Dahlia 'Orange Pigmy'

 


Daglilja 'Pink Damask'  beskrivs på sin etikett som laxrosa. Mycket svårplacerad, men har funnit sig till rätta framför en rödbladig japansk lönn till slut.

Jag ser fram emot att se andras tolkningar av denna svåra trädgårdsfärg.  

Alunrotrabatten


När jag berättade för min man att veckans tema  på Blommig fredag  är ödmjukhet föreslog han lite hånskrattande att jag genast ställer in mitt deltagande. Ödmjukhet är inte det första han tänker på när han ska beskriva hur jag är, minsann.  Aha. Jag som gick runt och trodde att jag har en balanserad självuppfattning och är medveten om mina begränsningar, precis som man ska, enligt Wikipedia, om man vill kalla sig ödmjuk. Eftersom det är knappast förenligt med att vara ödmjuk att anse att man är det, låter jag ändå bli....jag lär mig snabbt.

Det är inte alltid jag lyssnar på min man och efter hans svidande omdöme vill jag absolut inte missa en övning ödmjukhet, så här kommer mitt bidrag:

Låt mig presentera min lilla alunrotsrabatt, min trädgårds stolthet och absoluta höjdpunkt. Det är ett litet mästerverk, om jag får säga så.  Jag kan fortfarande, efter 4 år titta nöjt på denna skapelse och tycka att inget annat skulle passa bättre just på den platsen. 


Här har jag precis gjort en restaurering, lyft alla plantor, delat eller tagit rotsticklingar,  gödslat. Alunrot måste delas med jämna mellanrum. 
 

I förgrunden Heuchera 'Paris' i blom. Med sina hallonröda blommor och blågröna, marmorerade blad är den en storfavorit. 

 

 

Sensommarens intensiva färger. En mindre bevandrad släkting trodde att jag odlar sallad i bädden framför planket.


 

För att skapa höjd har jag planterat två japanska lönnar med ljusa blad samt en bråkbladig svärdlilja i rabatten. Den senare är inte alls lika expansiv som ursprungsvarianten, men har sedermera ändå fått flytta till en egen liten rabatt. Tomrummet fyllde jag med en iris som förhoppningsvis kommer att blomma i brun-aprikos. 

 

 

Grannrabatten 
består av dagliljor, vars färgskala inte är helt olik heucherans


Här börjar det bli höst och grannens tall börjar fälla barr. Gratis jordförbättring av bästa kvalitet

 

Den 15 november 2013 har lönnarna tappat sina blad

 

Den 22 december 2013 har Bambi hunnit käka upp en del av bladen i den främre delen. Då åkte granristäcket på.


Ja, jag är faktisk nöjd. Den mörka bakgrunden, upphöjningen på grund av att det är i stort sett berg i dagen under rabatten, alunrotens ytliga rotsystem, solförhållandena, allt klaffar perfekt. Alunrot smälter in i den övriga trädgårdens oromantiska stil, den brunorange färgskalan passar det mörka 70-tals huset. Temat kan knappast vara mer tydligt och sammanhållet. Perfekt var ordet. Nu när vi ändå pratar om ödmjukhet....

Och det enda som krävs för det höga betyget är att jag tycker så. Det är det allra bästa med trädgård.

Flera ödmjuka bidrag finns  Bland rosor och bladlöss

  


Växthuskampen

Jag är nästan alltid lycklig i min trädgård. Med undantag för när jag tittar ut över området utanför vardagsrummet. Där har jag låtit bli att plantera i alla år eftersom mina drömmars växthus ska stå där. Under tiden vi bestämmer oss för och sparar pengar till projektet är gräsmattan  bevarad som ”lekplats” för stackars mina barn. Lekplats är kanske en mild överdrift då det är strängt förbjudet att sparka boll eller leka jage i trådgården.  Alla hastiga barnarörelser innanför grindarna bevakas nervöst med sammanbiten blick och lätt förhöjt blodtryck från min sida: ”Kan ni inte gå och leka krig i skogen istället? ” Badminton är dock tillåtet såtillvida man koncentrerar sig på att hålla sig till gräsmattan.  

  


Vy från övervåningen


Nå väl, platsen är tom och gapar efter innehåll. Jag brukar säga till min man att det är dumt att skjuta upp växthusbygget eftersom jag inte tänker dö innan jag får mitt växthus. 

Apropå det, så vill jag helst dö just i ett växthus. Växthuset måste därför vara tillräckligt stort så att även en dagbädd får plats. Starten för min omvandling till mylla, för att använda en krystad metafor med trädgårdsanknytning, ska självklart förgyllas av en prunkande oas där alla växter är välskötta och mår prima. I taket ska hänga klasar av druvor och kamelian ska vara alldeles full av blomskott. Vem som ska se till att mina många överdådigt blommande fuchsior är plockade för dagen från sina vissna blommor när jag inte längre orkar, har jag ännu inte tänkt ut, men en fuchsia får under inga omständigheter gå i frö, det vet alla, då slutar den ju att blomma. Frågan om vem som ska sköta vattningen där inne är ännu också olöst. 

El och vatten ska naturligtvis dras in för det fall jag behöver elektricitetskrävande behandling i livets slutskede. Vatten kan jag med säkerhet säga att jag kommer att behöva. Från högtalarna (!) ska Enyas mystiska musik ljuda och lyfta bort min själ från jordelivet. Som tack för mina goda gärningar på jorden, så som ekologisk  odling och flitigt användande av cykel som åretrunttransportmedel, osv, osv, förväntar jag mig i hemlighet att Herren kallar mig till sig utanför växtsäsongen så jag missar så lite som möjligt.  Förslagsvis på senhösten, det vore optimalt med tanke på att växtligheten dör då också, om än tillfälligt. Min absoluta förhoppning är dessutom att mitt bortfall ligger så pass långt fram i tiden så att Cancerfonden då sedan länge uppfyllt sitt ändamål så jag slipper skämmas för att jag föredrar konstnärligt utformade levande blomsterdekorationer på min begravning framför bidrag till dem. 

Det återstår dock mycket att göra om jag ska få uppleva detta behagliga slut. 

I min krigsföring ingår bl a att regelbundet påminna min man om att min mormor, som levde sina äldre dagar som änka på 70-talet, inget badrum hade i sitt hus, men två inglasade verandor, minsann!  En i söder och den andra i norr. Den första var varm på våren och den andra var sval på sommaren. Vilka växter hon hade på verandan minns jag inte förutom alla novemberkaktusar som började blomma när allt annat har vissnat. Jag kommer ihåg att hon hade problem med kondens på vintern och att hon joxade jämnt med att ha dörrar och fönster på glänt lagom mycket och lagom länge. På eftermiddagarna satte hon sig på sin veranda med sitt handarbete och kikade  ut på förbigående ovanför sina läsglasögon. Mellan sig och grinden hade hon en bred trappa ner till en smal asfalterad  gång som var kantad av yucca på båda sidorna.  

För er som inte har sett en häck av yucca tidigare har jag en bild från 2010

Med en sådan mormor och en frukt- och grönsakstokig pappa har jag fått det här med växthus och inglasat uterum med modersmjölken i mig och det tycker jag min man borde respektera. Han borde förstå att ett växthus är ett måste för mitt välbefinnande. Men icke. Han skyller på  allt möjligt, för närvarande (och sedan minst 3 år tillbaka) på en resursslukande renovering av vår tvättstuga. Tidsbrist är hans andra favoritargument. Ha ha. Det är inte han som bloggar av oss två. 

Jag behöver väl knappast tillägga att varje resa söderöver på E6, förbi Willab Gardens utställningslokal i Båstad är en närmast outhärdlig plåga. Gör vi stopp blir jag helt sjuk av habegär, stannar vi inte, blir jag sur för att inte ens få titta. Och just nu står vi inför en sådan resa, till Skåne och trädgårdsmässan i Malmö. Väl där får jag anstränga mig för att undvika att titta på all inspirerande växthusinredning som bara påminner mig om min hittills fruktlösa kamp för ett växthus. Det är synd om mig.... 


Skogskanten

Vi bor granne med en tallskog. Höga träd ger faktiskt inte så värst mycket skugga i söder som man kan tro. Solen går högt, så skuggan blir kort. På morgon och på eftermiddag hittar solen till skogskanten och ger bra odlingsbetingelser för en lång rad av buskar och perenner. 

I området där trädgården övergår till otuktad (sanning med modifikation) natur växer det blåbär och då behöver man inte vara en Einstein för att räkna ut vilka växter som trivs där. Rhododendron är ett säkert kort i såna lägen. Mycket vatten rinner ner för berget och tallarna i söder skuggar mitt på dagen. Väskustklimat tillkommer med fuktig luft och en hel del regn. Mer än så kan man väl knappast önska sig om man är ett rhododendron. Jag har satsat hårt på dessa underskattade vintergröna buskar. Jag gillar både färgexplosionen i maj och bladens variationsrikedom resten av året. 

Förra årets vårvinter med tjäle en bit in i april tog hårt på rhododendron på västkusten, men det är bara några få som dog. De flesta har repat sig. Rhododendron tål beskärning mycket bra och har en förmåga att bryta på gamla ved nästan som idegranen. Det kom väl till pass förra sommaren. 

 

Grannens katt, stjärnmagnolia, lunddocka och kungsängslilja trivs bra i tallarnas skugga. Jag misstänker att den här katten kan vara en del av förklaringen till att vi får relativt sällan rådjursbesök i trädgården trots att de patrullerar utanför för jämnan. Visst verkar det som att hon känner sig som herre på täppan?



Rhododendronblomningen pågår i ca 1,5 månad från slutet av april en bit in i juni


Starka färger i slutet av maj



Bladen dominerar senare på säsongen

 

Lite färg lyckas jag alltid pressa in, här i form av prärieväxter. Vid skogskanten. Hm. Det får gå.  


Tiarella under ginkon, daggkåpa och lunddocka till höger. I bakgrunden lyser ett hakonegräs. Växter med snygga blad är fantastiska. 

  
Här går stigen upp till skogen. Gräsmattan byts mot täckbark bakom krönet.


Gaffelolvon, hortensia, hosta, kransveronika, ormbunkar och i förgrunden Diphylleia cymosa trängs i samma plantering


 


Vyn från skogen 

 


Flocknäva breder ut sig, men är lätt att bli av med om det behövs

Underplanteringarna syns dåligt på dessa bilder så jag kan tillägga att jag har en del flocknäva som jag tycker är en fantastisk marktäckare. Cornus canadensis, amerikanskt hönsbär, rekommenderar jag endast på platser där den kan sprida sig ohämmat. Hostor och tiarella är fantastiska, fast den senare gillar inte bara jag utan även Bambi, tyvärr. Under hosta kan man ha lökväxter. 

Som kantväxt i en upphöjd torvplantering satte jag daggkåpa av ekonomiska skäl vid tidernas begynnelse, vilket jag kan ångra idag. All den plats de tar kunde jag sparat till roligare växter. I en lundmiljö som skogskantens finns fantastiska möjligheter.

Min fulhörna

När jag tittade på olika bloggar häromdagen råkade jag läsa ett inlägg som handlade om planer att göra om en "fulhörna". Det var Veronica på bloggen Sanda Cottage som visade 'före'- bilder och funderingar kring förbättringspotential. Det var mycket lärorikt och mycket igenkänning. 

Det slog mig hur lite vi visar upp av våra trädgårdars svaga sidor och problemområden. En misslyckad rabatt kanske dyker upp då och då, men sällan ser man olösta förvaringsproblem och skräphögar. Eftersom det är en väsentlig del av vår trädgårdsvardag, bestämde jag mig för att granska min egna fulhörna, åtminstone en utav dem, med hjälp av bilder. 

Några gamla foton om bombnedslagstillstånd fanns inte, jag brukar uppenbarligen inte fotografera stället när det är som fulast. Men när jag har städat undan, ett par gånger om året, DÅ kan kameran åka fram. 

Som här. Allt är undanstoppat. Den dagen kan jag dock inte minnas.

 


Inte den heller. Gissningsvis fem minuter innan en visning 



Här har tillkommit ett planteringsbord och det är belamrat, men annars ser det hyfsat ut.

Från barnens rum på övervåningen har vi full utsikt över det vi kallar baksidan så jag öppnade fönstret och tog några aktuella bilder. Som ni ser är arbetshörnan belägen utanför vår vedbod.


Så här såg det ut häromdagen från övervåningen



Hinkar, torvblock, krukor, amplar, en snöskyffel (som har bara varit i vägen denna vinter, tack och lov), men också mina två fantastiska spadar av samma modell. Den  äldsta har hängt med i 10 år. 
 

Vedboden är indelad i tre sektioner, varav en tjänstgör som redskapsbod och en annan som uppsamlingsstation för skräp som ska till återvinning. Det är bara det mittersta facket det finns lite ved i. 

Det mesta här ska till tippen. Dock inte vattenkannan och fiberduken. 


Utanför vedboden har vi en gruslagd yta. Allting som jag inte har en ordinarie förvaring för och allt sådant som jag inte vet vad jag ska göra med hamnar där.


Fatet i förgrunden är sönder. 

Omärkta perennbebisar i plastkrukor. I zinkbyttorna hade jag direktsådd zinnia förra året. Här tjänar den ena som provisorisk vinterförvaring åt en snöbärsbuske som jag inte hann plantera i höstas. 

Och nu svänger vi in bakom vedboden. Där kommer det bästa.

 


Ännu mer plastkrukor, pinnar och växtstöd  i massor. Men vattentunnan, som samlar upp vedbodens regnvatten borde ge en liten pluspoäng.

 


Uttjänta strumpor med lecakulor i  som jag lägger i botten på mina dahliakrukor. Korgen har stått ute hela vinter. 

Förvaring av trädgårdens prylar är utan tvekan utmaning för oss alla. En bod av den här modellen är i och för sig guld värd, men vi har inte löst inredningen med hyllor osv så det blir fort kaos därinne. Den enda smarta lösningen vi har är en gammal postlåda på insidan av en utav vedbodsdörrarna där jag kan lägga mina trädgårdshandskar. Den har jag dock missat att ta bild på. 

Så nu under våren ska vedboden tömmas helt på sitt innehåll, skräpet sk forslas bort och endast sådant vi verkligen behöver ska ställas tillbaka. Jag får se om jag orkar fjäska till mig lite nysnickrade hyllor. Antalet plastkrukor måste reduceras radikalt.  "Lecaormarna" kommer till återanvändning när jag sätter dahliaknölarna. Perennbebisarna måste märkas upp och säljas på loppis. 

Och planteringsbordet ska omvandlas till blomsterbord med en tjusig installation a la AoT:s  omslagsbild....


Vårtecken vecka 9

Nu har jag bestämt mig för att säsongen har startat och att det INTE kommer att bli något rejält bakslag framöver. Vad säger ni om det? 

Handlingskraft är bara förnamnet på mig så här års, jag yr runt i trädgården som om världen skulle gå under om jag inte hann med all städning, beskärning, uppdrivning och omplantering på en gång. 

Jag har klippt mina vin- och krusbärsbuskar, tagit bort fiberduken från barrväxterna och granrisskyddet från ljungplantorna. Jag kommer idag att ta in mina kannor på uppdrivning, klövern och några pelargonior har varit inne nu i en vecka. Vardagsrumsgolvet kommer att vara belamrat med plastkrukor, fönsterbrädorna är redan upptagna av fuchsior. Det blir också ett plantskolebesök och inköp av ytterligare penséer senare idag. De ska ha sänkt priserna till normala nivåer i helgen och då brukar jag vara på plats. 

Stjärmagnoliaknoppar och diverse krokus. Den till höger ska vara ljusgul. Lite klen och lite blek, men tidig. 

Den första våririsen har nu fått färg! Den smalbladiga lungörten i höger hörn kommer att blomma i en intensiv blå färg, inte helt olik våririsens. På nedre raden minipåsklilja och blomskott  på gaffelolvon.

Snöklocka

Här är ett gäng vita krokusar. Även rabarbern börjar vakna

Julrosen skiftar mer och mer i rosa efter att ha varit vit som nyutslagen

Alla vårtecken i all ära men det som gör mig lyckligast är att jag även så här års kan titta ut genom fönstret och konstatera att jag har en trädgård. 
 

 


Vy från köksfönstret den 1 mars 



Avslutningsvis en inomhusbild. Jag kan inte låta bli att visa dessa underbara dubbla tulpaner som jag hittade i matbutiken. Årets finaste hos mig hittills.

Men det viktigaste som har hänt i veckan är att jag beställde en släpkärra hästgödsel. Den levereras under den kommande veckan. Bli nu inte orolig, jag lovar att visa närbilder på detta urtjusiga motiv när det väl ligger på garageuppfarten. Dess struktur är ju hur viktig som helst. Längtar....

Du kan resa landet runt och följa vårens framfart på Annicas blogg Det grå huset på kullen. 


Taggat med: 

,

Havsblått

Blått har inte varit en favoritkulör i min trädgård till en början men så småningom upptäckte jag vilken underbar trädgårdsfärg det är. Upptäckten berodde på en tillfällighet. Jag råkade köpa en hortensia som blommar i en intensiv blå färg tidigt på sommaren. Den slår dem flesta med häpnad, inklusive mig. Det är den enskilda växt som har fått mest uppmärksamhet i min trädgård genom åren. Den är ca 1,5 m hög och blommar redan i början av juli och sedan slutar den liksom aldrig, även så här års finns några blomställningar kvar. Hortensior behärskar verkligen konsten att dö med stil. 
 

Jag kan hålla med om att den lyser från långt håll

Namnet är Hydrangea serrata 'Veerle'



Bladen mörknar allt eftersom och på hösten blir hela busken - blommor och blad -auberginelila, innan den tappar sina blad.

'"Vanlig" trädgårdshortensia, hydrangea macrophylla, kan också inta en blå färg om den växer i sur jord, men min serrata skiftar aldrig i rosa eller vitt, utan den slår ut som blå och mörknar på den blå färgskalan. 

Men nu är det inte höst utan vår och snart kan vi rapportera om hav av krokus, scilla, pärlhyacint, våriris och mycket mer....


Iris reticulata är numera min favoritlökväxt som jag har flera färgvarianter av. Den är tidig (bilden är dock inte tagen i år utan 2011) och försvinner snällt under daggkåpan efter blomning. I bakgrunden skymtar en blå primula som numera bor på en annan plats




Milda vintrar är alunrot en trevlig granne till våriris. 


Tremasterblomman har jag lite blandade känslor för men akleja och iris pumila är ljuvliga växter 

 

Grenig gräslilja är endast ca 15-20 cm hög men tuffare än den ser ut. Milda vintrar behåller den sina smala ljusgröna blad.


En fylld campanula och daggkåpa

 

Rhododendron är ju en älsklingsväxt till mig men min relativ stora samling (stor i förhållande till trädgårdens yta) innehåller endast en blåblommig planta. Vi får se hur det går med den, småbladiga rhododendron är lite kinkiga. Den heter rhododendron russatum 'Gletsernacht'.



Jag har inget hav, inte ens en damm, men en blå rabatt med salvia nemorosa 'Caradonna', klematis  'Arabell' och geranium 'Rozanne'. Alla tre är mycket vackra och stabila växter. Det finns även iris, lavendel och stormhatt i samma rabatt. Lavendel är ingen hit i min trädgård.

Låt mig få avsluta dagens havsblå inlägg med en bild som jag snubblade över när jag letade i mitt arkiv. Den är inte superblå, men absolut ett hav. Medelhav.


Lavendel,  mager jord, bikupa och ett flera hundra år gammalt olivträd. Från Chelsea flower show 2010.

Hos Charlotta finns ett hav av blå växter att inspireras av. 

Nyare inlägg