Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från maj 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Somriga vyer den sista maj

Trädgården börjar nu inta sin sommarskrud.

I stort sett alla växter är "på plats", träden har slagit ut och hostorna är nästan färdiga med att rulla ut sina blad. Mina perenna häckar har tagit form och vårlökarnas vissna blad nu täcks av de frodiga grannarna.  Några ormbunkar segar förstås och gräsen och de sensommarblommande  perennerna kommer att växa mycket till, likaså alla krukodlade dahlior oh fuchsior som fortfarande ligger i startgroparna. 

Men helhetsintrycket förmedlar sommar och det har även vädret gjort de senaste två dagarna. Klarblå himmel och över 20 grader varmt har vi haft och jag var tvungen att dra fram slangen och ge yngsta sonen det efterlängtade bevattningsuppdraget. Krukorna torkar snabbt ut i värmen och även alla överblommade rhododendron behöver påfyllning med både vatten och näring nu inför knoppsättningen. 


Nyklippta buxbom och raka linjer kors och tvärs
 


Nu längtar jag efter hostornas fantastiska blomning. Elegans har vita blommor vilka gör sig väldigt bra mot sockertopparnas grönska, får jag lov att säga.




Bladväxtrabatten är min favorit så här års

 

Och så jag gillar det här färgglada hörnet också

 




Och aklejorna i morgonljuset i hassellunden förstås

 


På tidig morgon får hostorna sol under den stora idegranen

  



Stora perennrabatten blommar inte ännu

 


Men det gör Skogskanten som har plötligt blivit en djungel. Stengången är helt överväxt av flocknävan och det amerikanska hönsbäret. Waldstenian är helt utkonkurrerad.



Några rhododendron rehabiliterar sig i skogen 


Lediga dagar går jag runt och småpysslar, njuter till fullo av att inte ha något större projekt. Idag blir det plantskolebesök kombinerat med visit hos en trädgårdsvän som har öppet för trädgårdsamatörerna. 

Jag jublar nästan över alla moln på morgonhimmeln i hopp om att det även blir tid över till lite städ och bak. Det skulle verkligen behövas för i morgon lovas det sol igen. 


Ljusa små vitbråkiga träd

Jag fascineras av uppvuxna trädgårdar med snygga och lagom stora vedartade växter. Det beror nog på att träd och buskar är inget snabbfix. De är trädgårdens mest resurskrävande projekt istället, de kostar mest, tar längst tid på sig att bidra till helheten och kräver mest utrymme. Det är träden som ska planteras först men det är också träden som lever kvar längst. Med lite tur. 

Det fanns stora träd på vår naturtomt när vi flyttade in, bl a björkar, idegran, cypress och mitt intresse för träd och buskar är därför ganska nyväckt. Jag började min trädgårdskarrier med perenner och mina lite mer "exklusiva"  träd är ännu unga. Dessutom försöker jag hålla mig till långsamtväxande sorter så några är så små att de försvinner nästan bland alla medelstora perenner. 

Av alla mina växter ömmar jag mest för träden och lyckan är stor när de mår bra (och depressionen  är ett faktum när de inte gör det). Idag  har jag med stor glädje konstaterat att jag har framgångsrikt spolat bort lössen från min naverlönns klena grenar. Operationen genomfördes med slang och rent vatten för några dagar sedan men ibland kommer lössen tillbaka och man får börja om. Allt spolvatten gör också att plantan ser betydligt piggare ut än för en vecka sedan. 

  

Acer campestre 'Carnival'

 


Syrenens ljusa skugga skyddar de klorofyllfattiga bladen 

 


Acer campestre 'Carnival' är det vitaste träd jag känner till.

En annan liten vitbrokig älskling är acer palmatum 'Ukigumo' som jag köpte i Ulriksdals Trädgård i Kivik för några år sedan. Jag glömmer aldrig att den åkte hem till Göteborg mellan mina ben framför passagerarsätet och hur lång och obekväm den resan blev. 

 


Acer palmatum 'Ukigumo' är knappt större än julrosen bredvid.

 


Bladen är fläckiga. Växtsättet är lite "kom och hjälp mig" men jag har inte vågat frisera den hittills. Kanske i år.  


Ett tredje vitbråkigt träd, pagodkornellen har rådjursbocken friserat åt mig i våras.

  


Cornus controversa 'Variegata', det som är kvar efter attacken.



Bladen har vita kanter

Inspirationen kommer från London där jag för första gången sett vuxna exemplar av denne cornus. Grenarna växer horisontellt, därav namnet pagodkornell och helhetsintrycket är mycket ljust. Ljusare än mina bilder ger intryck av. 



Kew Garden

 


The Regent's park

Vad gäller härdighet så uppges naverlönnen vara en trea och det tror jag inte är någon överdrift.  Hos mig i zon 2 klarade den som nyplanterad en mycket tuff vinter helt utan skador. 

Ukigumo är nog minst lika stabil. Mitt exemplar är  4-5 år gammal och brukar inte frysa tillbaka. 

Controversa variegata har bara upplevt den gångna milda vintern hos mig, så den kan jag inte uttala mig om. Ska vara zon 1-2.

Majblomning i alunrotrabatten

Alunrotrbatten har aldrig tidigare varit så frodig och välmående i maj månad som i år. Man kan diskutera hur väl färgskalan stämmer överens med den förväntade så här års, den är ju höstlig med gult och brunt och brons, men blomspirorna signalerar ändå att det tidigt på säsongen. Och tiden jobbar åt oss, bladfärgerna mognar och rabatten 'landar' i årstiden längre fram.

Jag har presenterat alunrotrabatten flera gånger förr, men aldrig med bilder från maj
 

 

 

Här har en daglilja (orangeblommande) smugit in för att bryta lite mot den rådande ordningen. Jag får se om den får stanna kvar. Längst ut i höger hörn finns även ett gulbladigt hakonegräs. I framkanten tilltufsade unga plantor, egna rotsticklingar från i augusti förra året.

Ena hörnet av rabatten är  lite "efter", vilket delvis beror på att Bambi brukade börja sina måltider här i vintras. Han käkade upp fjolårsbladen någon gång under vintern, men de nya bladen har han inte ätit på eftersom jag hade nät över rabatten ända fram tills vi drog upp 1,5 m högt rådjursnät runt hela trädgården.

Den andra delen, som Bambi inte ätit på, är betydligt frodigare. Min slutsats blir att heuchera behöver energin från sina nedvissnande blad för att skjuta nya. Lite som att vi låter lökväxterna vissna ner för att samla kraft och näring i lökarna. Rimligtvis skyddar de gamla bladen även mot kyla och uttorkning. 

Jag vill därför bestämt avråda från att klippa ner vissna alunrotblad på vårvintern, för det är precis vad rådjuren gör när de är som hungrigast. Jag vet att många klipper, jag gjorde det också förr, men plantan blir försvagad. Ju mer bråttom man har desto större risk för att tillväxten bromsas. Tids nog täcks alla fula blad av nya, så det gäller att hålla sitt ordningssinne på avstånd under en övergående period. Det kanske ska tilläggas att olika namnsorter har väldigt varierande växtkraft och det är inte de mest stadiga jag är orolig för. Men vissa svagväxande sorter, ofta de mest attraktiva, kan behöva lite extra omtanke.


Acer palmatum 'Orange Dream' är "ett måste"bland heuchera


Och likaså Acer shirasawanum 'Aureum' som syns i höger hörn. I mitten en klen Ilex 'Golden King' som med framgång har klarat sin första vinter.

 


Shirasawanum behåller sin limegröna färg hela säsongen, medan Orange Dream kommer snart att skifta i varmgula nyanser.

 

I den frodiga delen av rabatten är blomningen i full gång

 


Heuchera 'Paris' har de häftigaste blommorna

 


Vad vore rabatten utan alla gula blad?

 


Här finns det visst även iris på försök.


Ett annat råd, som jag vågar mig på och som gäller japanska lönnar, är att våga beskära dem. De är långsamtväxande, men kan bli yviga med tunna långa grenar. Trädet kan också behövas 'lyftas upp' genom att ta de nedersta grenarna. Det praktiserar jag regelbundet  i alunrotrabatten för att bevara ljuset för underplanteringen. Tar man tunna grenar då och då är det ingen risk att de förblöder. 

Prakttry i blom

Jag är väldigt förtjust i olika namnsorter av prakttry. 

Weigela florida, som den också heter, är en relativt liten buske som tål beskärning bra, är blomvillig och många namnsorter har intressanta, variegerade blad. 

Det här med beskärning är en fix idé jag har.  Vill inte ha yviga, löst övervuxna buskar, det har jag inte plats för. Sedan jag såg en blommande, mörkbladig weigela (purpurpraktry) formad till en perfekt boll på en utav mina många trädgårdsbesök någonstans i Skåne formar jag också mina prakttryn så gott jag kan. Under etableringsåren får man vara lite försiktig, men efter ett par år kan man ta i hårdhandskarna. Att anpassa formen till buskens naturliga växtsätt är en del av utmaningen. 

Vissa sorter blommar väldigt länge, lite i omgångar, vilket jag tycker är mycket trevligt. 

Enligt odlingsråden ska weigela stå i full sol, men jag har alla mina exemplar i snål halvskugga och de verkar gilla läget. De har inga som helst härdighetsbekymmer i min zon, trots ovanligt tuffa vintrar. De grönskar ganska tidigt, dock inte så tidigt så de riskerar att frysa tillbaka. Och på hösten är de uthålliga, kan t o m blomma om. 

Monet är låg och har ett krypande växtsätt vilket utnyttjas vid en rabattkant. Det är min enda planta som har fått växa i fred utan saxens inblandning. 

Weigela florida 'Monet' med sina gråaktiga blad avviker från den gröna omgivningen

  


De små trattformade blommorna är stark rosa och många.

  


Ca 3 år gammal mörkbladig weigela florida 'Purpurea' är på väg att få sin runda form

 


Blommorna är vinröda

 


Ung planta vid namn 'Nana Variegata' mellan gräset och buxbomen.



En ännu gles buske som jag hoppas växer till sig i sommar.  Den 

uppges bli 0,5-0,7 m hög.



De starkt rosa knopparna får slå ut innan beskärning

 


Så här



'Magical Rainbows blad har ljusgula kanter och blommar i ljusrosa nyanser

 


Det är en uppåtväxande planta som är mer eller mindre uppstammad . Det ljusa bladverket har lite svårt att hävda sig i kvällsljuset. 

 


Så här reser den sig över sina grannar

 


Grannens grönbladiga sort hänger över muren


Egentligen är jag för tidigt ute med att presentera mina prakttryn, det är bara Monet som är fullt utslagen. 

Är du intresserad av att testa weigela, brukar det finnas flera namsorter att köpa hos de stora kedjorna. De är billiga och lättodlade. Utan att säga för mycket tror jag inte att zon 3 är något problem, med tanke på vilka kalla, långa och snöfattiga vintrar vi haft på västkusten och som mina plantor har klarat utan minsta fjäsk. 

Lisebergs lustgård

Lisebergs grönska består inte bara av hundratusentals övergödda sommarblommor i skrälla färger i proppfulla planteringar. Till vänster om huvudentrén finns en oas med naturlik woodlandsmiljö som gör vistelsen på kulturskolans dag en solig söndag i maj (alla göteborgska skolbarn med familj var där) inte bara uthärdlig utan till oförglömlig upplevelse. 

Trästam som rabattkant är fantastiskt snygg i naturlika planteringar

 

Andra sidan gången är det samma tema i rabatten men kanten är sten lagd på kortsida. 

Fantastiska flocknävan täcker sluttningar under träd  

Tovsippa trivs i skugga

Här är det bara hostan jag kan identifiera. Kanske lärk till vänster.

 

Treblad, rufsiga grästuvor och hyacinter

Blommorna är rosa-lila-blå
  

Även hostorna verkar klara det torra läget!


Viburnum plicatum 'Mariesii' är het på min önskelista

 


De horisontella grenarna och de vackra blommorna gör busken väldigt attraktiv 



Även granar kan överraska

 


Smala snuttar av thujahäck finns lite varstans

Planteringen är verkligen vad den heter, en lustgård mitt i stan, en stenkast från den kaotiska Korsvägen och alla högljudda attraktioner. Här kan man återhämta sig, följa vattnets väg ner från berget, ha picknick och låta barn gå själva utan att hålla dem hårt i hand. 

För egen del studerade jag växternas placering och förmåga att klara sig med uppenbart minimal skötsel. Mycket lärorikt.

Min ljugarbänk med spaljé

Jag har alltid velat ha en grön spaljé i trädgården. I mitt barndomshem fanns flera. En, minst 15 meter lång spaljé över garageuppfarten och en fyrkantig över vår uteplats. Pappa använde vinrankor och det hängde druvor ovanför ens huvud på hösten. Det var frodigt, praktiskt, snyggt men framför allt tryggt att ha tak över huvudet även ute. 

I Sverige har vi inte lika skrikande behov av solskydd, men alla trädgårdar behöver bygga på höjden. Klätterväxter är fantastiska rumsbildare, men kan inte göra hela jobbet själv. De behöver stadiga stöd och extra omsorg med klok beskärning och uppbindning. 


Pipranka till vänster och kameleontbuske till höger

Vårt staket med odlingslådor, sittbänk, spaljé och trädäck har stått färdigt i många år men det är först i år jag tror att den rätta spaljékänslan kommer att infinna sig. Mina två spaljéväxter står i kärl och är därför mycket utsatta för både vinterkyla och sommartorka. Kameleontbusken är tre år gammal och verkar ganska tuff, men på andra sidan är jag inne på den tredje piprankan. Den nuvarande klarade den hemska vintern 2012/13 med nöd och näppe, men i år verkar den ha förstått sitt uppdrag och sköter sig exemplariskt. Så här långt i alla fall.


I odlingslådan har jag perenner, sköldpaddsört och daglilja 'Stella de Oro'.

 


Kameleontbuskens blad är gröna när de slår ut, sedan får en del av bladen vita spetsar för att så småningom skifta i rosa


Kameleontbusken kommer antagligen att behöva en mycket större kruka nästa år och så småningom kanske flytta till friland. Eller också lyckas jag med en bonsaiodling, vi får se. 

För det fall min djärva satsning på fleråriga spaljéväxter i kruka skulle misslyckas sådde jag i februari ettårig klockranka. Klockrankan var tänkt att vara reserv, men det verkar inte behövas.

De två klockrankorna som överlevde min hänsynslösa avhärdning (glömde dem en natt när temperaturen låg på nollan) får nu klättra på andra ställen. De tappade mycket i farten i början av utelivet,  men nu har de återhämtat sig.

 

Komna ur samma fröpåse. Lustigt att den ena har rödlila och den andra gröna blad

Jag har aldrig odlat klockranka förut men har förstått att det är svårt att få dem att blomma. Bladen är dock väldigt fina och det är roligt att testa en ettårig klätterväxt någon gång.

Aklejornas tid

Jag är ingen expert på aklejor och samlar inte på dem, varför jag blir nästan lite förvånad över deras antal i rabatterna. 

Jag har lärt mig känna igen fröplantor av akleja och försöker ta var på dem. Självsådda plantor brukar klara alla lägen, det är inte så noga. Förutom blomningen uppskattar jag dem för sin goda vana att visa livstecken tidigt på vårvintern. 

Särskilt många sortnamn kan jag inte leverera, så gott som alla mina aklejor är självsådda. Frön till tjusiga sorter som  jag - förförd av frökataloger - inhandlar på vintrarna gror nästan aldrig, vilket gör att jag till slut köper plantor i blom i hopp om  avkommor.

 

En enda, buskig planta av pastellakleja lyckas dominera hela körsbärslunden efter att lungörterna och julrosorna har vissnat. Den råkar vara en planta som jag fick gro och växa till sig. 

 

Lite blek, men blomvillig 

 

Den här vita ballerinan fick jag av en arbetskamrat för många år sedan. Här i sällskap av matchande kavaljer, hosta 'Patriot'.

 

Ovanligt stora blommor 


Dessa blå är avkommor till en alpakleja 

 



 

Christa Barlow?

 


Mina favoriter, som gick under benämningen grönakleja på fröpåsen 

 


Små vitgröna blommor på långa stjälkar

 


En lite grönare och fylligare variant

 


Den borde ändå vara 'Nora Barlow'

 


Små söta blommor i härlig färgkombination

 


Den här färgstarka aklejan gömde sig i stjärnmagmolian.

 


En intressant modell. Trevligt när blomman tittar uppåt.

Aklejan är en behaglig försommarblomma som inte kräver särskilt mycket av sin trädgårdsmästare. En gåva i rabatterna och ett roligt motiv framför kameran. 


Min svavel är cerise

Det är i såna lägen man säger att det är för bladens skull man odlar en växt. Typ, när svavelpionen blommar i rosa. Jag visste att det var en chansning. Plantan var billig på TAG:s (TrädgårdsAmatörerna i Göteborg) växtmarknad och tanten som sålde kunde inte nog betona att jag inte skulle förvänta mig ljusgula blommor. Och hon hade rätt.  Men jag har en frisk, ganska stor och snabbväxande pionplanta som blommar med 5 knoppar i år. Det är mer än jag kan säga om några luktpioner som härstammar från Krupkes bestånd. 

Min svavelpion. Som sagt, det är de vackra bladen som är huvudattraktionen. Och fröställningarna längre fram, förstås.

 

 I stark sol verkar färgen mer rödaktig, men den översta bilden motsvarar verkligheten bättre. 


När jag ändå håller på med rosa och cerise, vill jag passa på att visa ett par andra skönheter på samma färgskala.
 

De första flocknävorna håller på att slå ut. 

Självsådd kirgislök

Jag är inte så mycket för alium, pga de skräpiga bladen som börjar vissna innan blomman ens ha slagit ut, men jag har nu börjat få frösådder här och där i trädgården, och då blir jag lite känslosam och förlåtande. Ursprungligen hade jag alium i ett hav av flocknävan ovan, men originalen blommar inte längre. Det är en ganska lyckad kombination, eftersom nävan döljer de fula aliumbladen och färgen på blommorna är snarlik. Hos mig blommar de alltid samtidigt. 


Taggat med: 

, ,

Det blev en häck till slut

2-3 års funderingar är över. Bladväxtrabatten, även kallad triangelrabatten fick en rygg i form av en idegranshäck i helgen.


Före

Rabatten ligger i björkarnas skugga med morgon och lite kvällssol. En aning rörig tack vore min samlarmani, men frodig och lite intressant för den växtintresserade. Det tog många år att tänka ut rabattens form och redan när jag började anlägga visste jag att det behövdes en bättre förankring till alternativt markering från den övriga trädgården. Den kändes utslängd på gräsmattan helt enkelt. Jag har varit inne på spaljé men den behöver borras ner i berget och det klarar jag inte. Jag vet att jag  borde ha gift mig med en snickare, men nu är det som det är, och efter flera års väntan på en utlovad spaljé tröttnade jag och bestämde mig för en inramningshäck tidigare i år.

Processen sattes i rullning med ett telefonsamtal från Gissléns entreprenad  i mitten av förra veckan: min beställning av favoritkantstödet Ever Edge har äntligen kommit. Rabatten i fråga är upphöjd med ca 15 cm i förhållande till gräsmattan och den befintliga dikeskanten skulle inte fungera för en häck pga det tunna jordlagret. Så jag fyllde upp diket och satte metallkant istället. På det viset vann jag både bredd på rabatten och jorddjup till häckplantorna. 

  

Jag började med att bredda rabatten och gräva bort  ytterligare 15 cm gräsmatta 

Som inramningshäck har buxbom diskvalificerat sig pga svamprisken. Vintergrönt är tacksamt och idegran fungerar ju på mina breddgrader. Problemet är att jag aldrig sett en välklippt, smal och relativ låg idegranshäck. Jag har själv erfarenhet av idegran och har fått vår jättebuske både mindre och tätare under årens lopp än den var från början, ändå tvekade jag. Alla mer eller mindre övervuxna idegran man ser i trädgårdarna runtomkring skrämde.

Sofiero ersatte sina svampdrabbade buxbomshäckar med Taxus cuspidata 'Nana', och det skulle jag också ha, tänkte jag. Det lilla, försumbara problemet var bara att denna sort finns knappt tillgänglig i Sverige och då för drygt 249-279 kr per planta. Fem plantor per meter. 10 meter häck. Det går ju inte. 

Då kom Taxus x media 'Groenland' in i bilden. Den uppges vara lägre och mer bredväxande än vanliga Hillii, lämplig  till formklippning, typ klot. Jag sökte info på nätet och frågade trädgårdsmästare på olika plantskolor och fick lite olika info och råd. Till slut var det flera som tyckte (bl a bloggerskan och trädgårdsdesignern Luna Ek, som fick utslagsröst. Tack, Luna, beslutsångest är det värst jag vet) att relativt vanliga Hilli skulle bättre motsvara mina förväntningar. Så det blev Hillii och den lilla häcken är nu planterad och klar. 


Kanten Ever Edge är jättelätt att sätta och göra om ifall det skulle bli fel. 

Jag fyllde på med billig påsjord, kogödsel och kompostjord ut till kanten och satte de 30-40 cm höga plantorna på 30 cm avstånd, noga mätt med måttstock. Plantorna fick dra vatten innan de sattes i jord. 

Efter

En öppning. Jag fick förlänga kanten till de inre gångarna med nya torvblock. 

Från andra hållet. Om 2-3 veckor är det dags för den första klippningen. Nytillväxten ska klippas in till hälften.


Tyvärr kommer tillvaron inte att bli alltför fet för min nya häck. Jorddjupet är endast ca 30 cm på sina ställen, inklusive förhöjningen. Solen når dock båda sidorna, vilket är bra. En utav mina vattentunnor står alldeles intill, så vattningen är ordnad. 


Undrar hur många år det kommer att ta innan häcken är sammanväxt. 


Den som lever få se. Jag återkommer om sisådär 5-6 år och berättar hur det gick. 

Färgeldorado vid skogskanten

Rhododendronblomningen brukar vara en utdragen historia hos mig, från april till midsommar. I år är blomningen mer koncentrerad, azalean till exempel, som slapp både kyla och bambibett i år, har redan slagit ut, vilket är tidigt hos mig. På grund av den samlade värmen som vi har haft i år blommar även plantor som framlider sina liv huvudsakligen i skugga och normalt brukar vara sena. 

Azalea 'Klondyke'


När jag var ny på odlingsbanan, visste jag inte att rhododendronknopparna ofta har en helt annan färg än den utslagna blomman. När en, på pappret vit yakushimanums knoppar skiftade i mörkrosa var jag på väg att gräva upp plantan för att lämna tillbaka den. Jag hann, som tur var, inte och knopparna bleknade timma för timma allt eftersom de slog ut sina klockor. Idag tycker jag att blekningsprocessen är fascinerande, men det är också en omständighet som den färgstämda trädgårdsdesignern måste beakta. Hybrider med starka färger bleknar mer än ljusa. Röda rhododendron bleknar ofta till rosa i sol. Vill man att blomman ska behålla knoppens starka färg någorlunda bör man undvika att placera plantan i stark sol. Lite sol behöver dem dock, med betoning på lite. Stora träds skugga är det bästa, även av andra skäl, fast det vet väl alla. Färgskiftningen kan också variera från år till år, beroende på vädret under blomningsperioden. 


Ung planta av Rh. Yakushimanum blommar för första gången. Om några dagar kommer den här blomman vara vit.

 


Den här knoppen har blivit så här vit:


ghhhjk

I bakgrunden röda Rh. 'Halfdan Lem'. Mycket säregen till sitt växtsätt (läs: ful) men blir förlåten för sina blommor. 

 

Rh. 'Fantastica' i förgrunden och uppstamade Rh. 'Gold Bukett' längre bort


 
Rh. 'Goldbukett' är inte riktigt så här blek i verkligheten utan har en mycket behaglig gul ton som piggar upp bland allt rosalila.


Rh. keleticum 'Robert Seleger' 


Rh. Orbiculare var en plutt när den kom i min ägo för sisådär 5 år sedan. Den är fortfarande inte mycket större än en välvuxen alunrot. Blommar första gången med sina karaktäristiskt lösa, nickande klockor. 

Rh. 'Dreamland' kommer också att blekna.  Till vanilj.

 


En utav de absolut mörkaste sorterna jag känner till är Rh. 'Marcel Menard'. Ett måste för färgens skull, men imponerar vare sig med härdighet eller med växtsätt. Detta är min tredje planta.  

 


En mycket trevlig planta som jag inte längre kan identifiera

 


.....med blommor som ser ut så här.


Efter förra årets barfrost och omfattande skador på rhododendron fick jag, i all hast inför en visning, gräva bort och flytta undan plantor för att ersätta med välmående nyinköpta. Det var ganska dumt, eftersom de allra flesta återhämtade sig efter kraftig beskärning, näringsgiva och vattning. Dessutom förde flyttkarusellen med sig att jag inte längre har full koll på vad som är vad.  Jag har alla etiketter samlade, men identifieringen kan jag bara göra vid blomning och alla är ännu inte redo för att blomma. Det hindrar mig förstås från att skriva mer om rhododendron - som är ett favoritämne för mig - men på sikt hoppas jag kunna bringa ordning i min rhododendrondjungel. 

Äldre inlägg