Nyss hemkommen från en mycket lyckad inspirationsresa i Skåne och Danmark försöker jag se min trädgård med lite nya ögon.
Synen som möter besökaren och som mötte mig igår kväll.
För det första så hinner det hända jättemycket på bara 4-5 dagar i högsommarvärmen efter regn. Nya blommor slår ut, andra träder tillbaka efter att ha dominerat mitt synfält i flera veckor. Så det jag ser nu är inte det samma som jag såg när jag lämnade. Det gillar jag. Föränderligheten.
Gräset har blivit högre, zinniorna kraftigare och de utslagna dahliorna fler.
Men även mitt ideal och mina förväntningar på trädgården påverkas hela tiden. Både på lång och kort sikt. Det räcker med att besöka en vacker trädgård och vips: Jag vill göra om. Jag glömmer som regel att inspirationskällan bygger på andra förutsättningar och en annan grundidé. Jag vill ha det lika fint, jag vill göra om.
Jag gör inte det på riktigt, inte på direkten i alla fall, men i huvudet. Jag blundar på den välbekanta sträckan på motorvägen (annars spanar jämt efter idéer överallt) och försöker applicera en bild som hade fastnat på näthinnan på en plätt hemmavid. Jag ser bilder, jag drömmer men jag ser också massa svårigheter. Jag öppnar ögonen och låter blicken vila på de hallandska skogarna en stund. Blundar och försöker igen.
Så har min trädgård blivit till, småkaotiskt utan särskilt mycket röd tråd. Många mindre projekt på stulen tid. Och jag ser det tydligare och tydligare för varje år, att jag måste knyta ihop säcken lite mer, skapa en gemensam nämnare som kan bli trädgårdens kännetecken.
Jag har i alla fall fått berget att blomma. Under trädäcket fanns ojämnt berg i dagen med uttorkat gräs här och där en gång i tiden.
Och nu finns det t o m vatten. Men gräsmattan? Behövs det verkligen? Byta mot grus?
Ja, och vad gör jag under resan då? Låter mig förföras gång på gång och handlar massor med växter som känns som fynd och bara måste hem till Martas redan överfyllda rike.
Några av fynden. En gulbladig järnek, solhattar i udda färger, gräs från Overdam plantskola i Hörsholm i Danmark, svarta krukor i kompositmaterial. Allt inte är med på denna bild.
Men nu är det högsommar, tid för njutning och behaglig småpyssel. Och ännu mer vattning, befarar jag, när jag ser prognoserna. Bort med missnöje och slit.
7 kommentarer | Skriv en kommentar