Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Välkommen! 

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se

Öppet för besökare efter överenskommelse 


 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Zinnia modell större

Idag visar jag mammas zinnior. 

Jag är otroligt nöjd med mina zinnior i år. Värmen har gjort sitt. De är kraftiga, välförgrenade med många knoppar och jag räknar med intensiv blomning i minst två månader till. Men de är ingenting jämfört med mammas. 

Hennes är säkert en annan namnsort, ja, och jag har fått frö från henne och provat, ja, men de funkar inte hos mig alls. Så jag är hänvisad till att beundra hennes stora, kraftiga plantor. Anstränger sig (= gödslar, vattnar, klipper bort vissna blommor) gör hon inte, kan jag tillägga. 

  


Färgklick i fruktträdgården




 


Och jag har stora, grova händer, ska ni veta

  




 



 

 


Roliga våningar som påminner om temyntas form

  




 



En fylld gammalrosa skönhet

  





Och det obligatoriska gula som piggar upp

 


 



 



 





 

Varje blomma är unik och mäter 8-10, t o m 12 cm i diameter. Variationsrikedomen är betydligt större i mammas bestånd än i mitt. 

Jag älskar också stabiliteten hos zinniaplantorna. Inte behöver man oroa sig för blåst och störtregn här inte. Vill man odla snittblommor för att pryda ett köksbord eller en grav, är zinnia oslagbar i min värld. De "tappar inte huvudet" utan håller sig länge. Jag kommer även att testa att torka en bukett i år.


En orange kungslilja

Lilium regale 'Afrikan Qween' var ett misstag. Jag var ute efter en högvuxen, orangeröd lilja utan att veta namnet och beskrev den för Peter Korn på en växtmarknad i våras. Jag hade sett en sådan lilja  i hans trädgård i Eskilsby för några år sedan och blev stormförälskad. 

Han nickade igenkännande på min halvtaskiga beskrivning och räckte över en planta. Det var många spekulanter vid hans stånd och det gick för fort. Jag betalade utan att titta på etiketten och var lycklig. Jag insåg dock ganska snart att det var ett misstag. Jag hade odlat regale tidigare och visste att liljan som jag åtrådde, inte var en sådan. Med hjälp av tips från bloggvännen Carina har jag så småningom identifierat liljan på min näthinna som lilium canadensis. 

Men i alla fall. Så här ser en afrikansk drottning ut, om ni undrar.

Trumpetformade klockor

 

i varm orange med sammetslyster

Regale är ingen lilja som jag ha bra hand med och till och med färgtokiga, närsynta jag tycker att den är för mycket. Storleken på en enda klocka kan bli 15 cm och den ser ansträngd ut. Det är lite roligt att få se den i blom i och för sig, men jag vågar inte tro att den klarar sig hos mig. Dessutom är den just nu malplacerad i en blå rabatt. Jag tror att den skulle göra sig bättre i en omgivning där bara formen sticker ut. Intill ett bestånd helenium, t ex. Där skulle den få en välbehövd nedtoning. 

 

Hm. Möjligheten finns, de blommar samtidigt.

Om du vill veta hur en Lilium canadensis ser ut kan du klicka på länken nedan. På bloggen "Helens trädgård" finns en bild på den. Bilden är i sin tur tagen på Larz Danielssons trädgård. Lilium canadensis har mindre och mörkare rödorange klockor som påminner om lilium martagon i formen fast betydligt större. 

http://helenstrdgrd.blogspot.com/2011/07/hemma-igen.html

Årets första dahliabukett

Jag odlar i första hand lågväxande, kompakta dahlior med korta stjälkar som inte passar så bra till snittblommor. Men blommorna såg väldigt ansträngda ut i sommarvärmen, så jag gjorde årets första massklipp igår. 



 

På detta bord har jag ofta snittblommor 


 

Men pga värmen  fick vasen gömmas undan i skuggan på trappan

 

På ett annat bord råkar jag ha en vaxduk med samma färgtema som blommorna. I mitten av min lilla bukett har jag tre små zinnior. Zinnia  är en fantastisk snittblomma, står länge utan att misströsta. 


(S)kära blommor

I början av min trädgårdskarrier var jag mycket betuttad av rosa blommor. Hela rabatter skulle blomma i rosa. En ambition jag idag skulle avråda ifrån. Titta bara hur många olika nyanser av rosa som finns bara på våra allra vanligaste perenner. Få av dessa passar med varandra. Och om de passar blir det lite väl mycket av det goda, kan jag tycka. Idag finns mina rosa älsklingar på var sitt håll i trädgården och har inga rosa grannar. 

Om man ändå vill försöka skapa en rosa rabatt kan det vara bra att veta vilka växter som blommar samtidigt. Olika gräs tycker jag lugnar och neutraliserar snyggt. Överblommade pioner bjuder också på stabil grönska.

Dagliljor, solhatt, astilbe, flox och fackelblomster blommar alla i högsommarvärmen. Min lilla okända ros verkar också uppskatta den torra och varma sommaren.

 


Daglilja 'Prarerie Blue Eyes'

 






 Berget är bästa fonden till floxens starka nyans.

 

Kärleksörten har ännu inte börjat skifta i rosa, som tur är.

 

Fackelblomster


Synd  bara att  allting går så fort. Även inläggskrivandet måste gå fort idag så jag hoppar över de flesta sortnamn. Hör av dig ifall du vill veta så återkommer jag.


Aktuella favoriter

Jag har en färgstark, blommande trädgård med tonvikt åt sensommarhållet och idag visar jag lite planlöst några av mina favoritväxter. Favoriter just nu, ska jag säga. De riktigt stora favoriterna har under blivit växter med prydnadsvärde året om, dvs blad och grenverk.  

Blomningen är tillfällig och tillför variation, men är egentligen överkurs. En bra trädgård bygger på planlösning (golv, väggar och tak, ni vet), behovsanpassad infrastruktur och grönska. Blomning är sekundärt. Det är lite lustigt att för väldigt många (så har det varit även för mig) är ändå blomning som är det första och starkaste incitamentet för att vilja ha en trädgård. Önskemålen och visionerna samlas kring färg och doft och jag kan tänka mig att trädgårdsdesigners har många gånger full show med att byta färdriktning hos sina uppdragsgivare. Jag vet inte, men jag skulle tro det. När jag blir rådfrågad av kompisar och arbetskamrater handlar det nästan alltid om längtan efter en vit, rosa eller blå rabatt. Ibland röd. 

Nåväl. Jag blir också glad av färger och har just nu ingen som helst anledning att vara ledsen. 

 

Kransveronikan (veronicastrum virginicum 'Album') är inte så färgstark, men en formstark perenn, åtminstone just den här vita sorten i vindskyddat läge. Jag har testat andra namnsorter som jag inte alls tycker lika mycket om. 

  

Temynta (Monarda 'Beauty of  Cobham') är rolig med sina flera våningar och luktar gott. Äldre plantor kan lätt drabbas av mjöldagg och då måste den tas bort för att undvika spridning till andra växter. Ingen stabil perenn, men jag är förtjust i den. 

 

Tigerliljan börjar blomma bredvid ett japanskt gräs. På botaniska har de tigerlilja i skuggsparti med bara gröna blad (ormbunkar?) runt om. Mycket effektfullt. 

 

En tomteröd lökväxt mitt i juli kräver mod, skulle jag vilja påstå. Inte just vid planteringen, det är nämligen otroligt lätt att trycka ner de små lökarna i backen. Men om man har vanan att tänka ett steg längre, ja, då kan det bli svårt. Japanskt gräs som granne är mitt bästa tips. Monbretia är annars oväntat lättodlad i min zon. 

 


Fjäderastilben 'Sprite' har en betydligt stillsammare blomning i bladväxtrabatten. Det är en mycket odlingsvärd, låg astilbe med mörka, täta blad. 

 Ha det bra i högsommarvärmen!

Grann och populär

.... är fjärilbusken just nu.

 

En tre år gammal buske som spelade död förra året men piggnade till de senaste månaderna

Det klagas ibland på frånvaro av fjärilar och bin och mitt bästa recept för att motverka detta är en buddleja. Yvig, knappt härdig och sådär stilig men ack så populär. Vi räknade upp till 8-9 stycken fjärilar på samma buske vid ett tillfälle, tre olika modeller. Att fånga allt detta på bild var en grannlaga uppgift för mig av olika skäl; hög buske, motsol, blåst och rastlösa fjärilar motarbetade mig. 

 

Bästa bilden blev så här


Buddleja finns i många olika nyanser av vitt, rosa, purpur och blått och levererar fint varma somrar. Kalla vintrar fryser de ner helt men kommer ofta igen och blommar trots allt på årsskotten. I England växer de vilt längst vägar och i andra tuffa miljöer, vilket gav mig idén att försöka sticklingsföröka förra sommaren. En av misstag avbruten gren rotade sig utan större omvårdnad och har blommat i år. Det är en mycket lättförökad buske med andra ord.

 

En sticklingsförökad rosa avkomma vars moderplanta har inte slagit ut ännu.

En annan populär fjärilväxt är solhatten.

  


Echinacea purpurea 'Alba'

Att solhatten, som även kallas rudbeckia luktar honung upptäckte jag häromdagen när jag åkte från Lund till Göteborg med fyra plantor vid fötterna i en fullproppad bil. Fagra 'Green Jewel', 'Fatal Attraction' och 'Orange Passion' har nu fått en något trevligare tillvaro mellan gräs och knappt synliga buxbomsklot i stora perennrabatten. 

 

Förväntningarna är höga. 'Green Jewel' är tänkt att matcha ljusgula höstögat 'Moonbeam'. 'Orange Passion' fångar upp dagliljor lite längre bort i rabatten. Det är mycket att hålla ordning på i en perennrabatt som bygger på blomning och färg....


Alla är de lika men ändå olika

 

 


'Magnus'



Mjukt ljusgula ' Sunshine' har jag haft sedan tidigare och är en favorit. 


Att se sin trädgård med nya ögon

Nyss hemkommen från en mycket lyckad inspirationsresa i Skåne och Danmark försöker jag se min trädgård med lite nya ögon. 

 

Synen som möter besökaren och som mötte mig igår kväll.


För det första så hinner det hända jättemycket på bara 4-5 dagar i högsommarvärmen efter regn. Nya blommor slår ut, andra träder tillbaka efter att ha dominerat mitt synfält i flera veckor. Så det jag ser nu är inte det samma som jag såg när jag lämnade. Det gillar jag. Föränderligheten. 

 

Gräset har blivit högre, zinniorna kraftigare och de utslagna dahliorna fler.


Men även mitt ideal och mina förväntningar på trädgården påverkas hela tiden. Både på lång och kort sikt. Det räcker med att besöka en vacker trädgård och vips: Jag vill göra om. Jag glömmer som regel att inspirationskällan bygger på andra förutsättningar och en annan grundidé. Jag vill ha det lika fint, jag vill göra om.

Jag gör inte det på riktigt, inte på direkten i alla fall, men i huvudet. Jag blundar på den välbekanta sträckan på motorvägen (annars spanar jämt efter idéer överallt)  och försöker applicera en bild som hade fastnat på näthinnan på en plätt hemmavid. Jag ser bilder, jag drömmer men jag ser också massa svårigheter. Jag öppnar ögonen och låter blicken vila på de hallandska skogarna en stund. Blundar och försöker igen. 

Så har min trädgård blivit till, småkaotiskt utan särskilt mycket röd tråd. Många mindre projekt på stulen tid.  Och jag ser det tydligare och tydligare för varje år, att jag måste knyta ihop säcken lite mer, skapa en gemensam nämnare som kan bli trädgårdens kännetecken. 

 

Jag har i alla fall fått berget att blomma. Under trädäcket fanns ojämnt berg i dagen med uttorkat gräs här och där en gång i tiden. 
 

Och nu finns det t o m vatten. Men gräsmattan? Behövs det verkligen? Byta mot grus?

Ja, och vad gör jag under resan då? Låter mig förföras gång på gång och handlar massor med växter som känns som fynd och bara måste hem till Martas redan överfyllda rike.  


Några av fynden. En gulbladig järnek, solhattar i udda färger, gräs från Overdam plantskola i Hörsholm i Danmark, svarta krukor i kompositmaterial. Allt inte är med på denna bild. 

Men nu är det högsommar, tid för njutning och behaglig småpyssel. Och ännu mer vattning, befarar jag, när jag ser prognoserna. Bort med missnöje och slit.

Årets zinnior

Min inkörsport till zinnior var färgskalan. Mammas slentrianmässiga zinniabädd framför en garagevägg övertygade. Jag ville prova. 

Jag älskar de olika rosa och gula nyanserna tillsammans men i år är mina zinnior lite mer enfärgade än jag hade förväntat mig. Det verkar inte kommit med några ljus-, grön- eller solgula nyanser som jag tycker blir pricken över iet. Däremot har jag ovanligt kraftiga och mångförgrenade plantor i år och blomningen är nästan en månad tidigare än vanligt. Lite soligare plats och årets kanonväder är säkert en del av förklaringen, men jag tror att det beror också på självaste fröblandningen. Låga och kompakta plantor har många fördelar och jag lyckades få såna den här gången. Fröpåsen var namnlös och kostade 8 kr på Lidl.

Blommorna är alla små individer i starka färger. 

Jag sådde direkt på växtplatsen, som är en rund odlingskrage, i mitten  av maj. Nu får plantorna  vatten, näring och snigelbevakning dagligen. I bakgrunden stoppade jag ner en luktärt som ännu inte blommar och det finns  även några Monbretia, förhoppningsvis orange sådana (också från Lidl) bland zinniorna för att få in lite höjd i planteringen. Det är mina överblivna monbretialökar som hamnade här, de etablerade  står i blom redan. 

 

Nu hoppas jag på rik blomning ända fram till frosten


Låg luktärt

De senaste åren har jag  frösått luktärter och blivit förtjust. Jag är inte särskilt framgångsrik men kan inte motstå frökatalogerna på vårvintern och inköpet förpliktigar sedan. I våras skaffade jag till och med växtbelysning och fröplantorna fick en hyfsad start, men i försommarens överflöd glömdes dem tyvärr bort och stannat upp i utvecklingen en aning.  

Som vanligt letar jag efter röda nyanser och i år skaffade jag bl a en låg sort som ska vara lämplig att odla i balkonglåda. Hittills är jag nöjd med projektet, men är lite tveksam till att den begränsade jordmängden verkligen förmår att behaga småplantorna säsongen ut. Vattnar med näringslösning gör jag för glatta livet, men jorden känns helt  "rotfylld" redan. 
 


'Villa Roma Scarlet' är verkligen låg


Balkonglådan står på backen framför "utesoffbordet". 

 

Tyvärr luktar inte den här låga sorten alls, trots uppgiften "doftande" i beskrivningen på fröpåsen.

 

Klänger gör den på liten skala

Man kan undra varför man ska odla en luktärt på vilken de två mest utmärkande egenskaperna har hybridiserats bort. Ingen höjd och ingen doft. Ja, säg det.... Jag var nyfiken. 

Det slutliga omdömet kommer vid slutet på säsongen.


Jag räds inte det gula

Nu är det högsommar och det innebär liljor, dagliljor och helenium hos mig. Många av dessa är gula, orange eller röda. Dahlior har jag också i gula nyanser, även om jag föredrar den rosa-röda färgskalan när det gäller dessa mexikanska skönheter. 




Gul favorit nr 1 just nu är en heliopsis, dagöga, med vitvariegerade blad. Heliopsis helianthoides 'Loraine Sunshine'

 


Lilium 'Barcelona'

 


Lysimachia punctata 'Alexander'


En utav de häftigaste perennplanteringarna jag har sett i en privat trädgård var en rabatt som byggde på temat gult: orange, lime och solgula blommor med några mörkbladiga klippstånds. Eftersom det var hos Anette Nilsson i Skåne (dagliljan.se), ingick det några dagliljor i kompositionen, men inte många. Olika sorter av helenium fanns. Jag uppfattade som att lime blad och blommor var avgörande för kompositionens slagkraft och vill minnas att hakonegräs, daggkåpa och en för mig okänd sort av gullris stod för det limegröna inslaget. 

Att ens komma på tanken att arbeta med gult på ett så öppet och oblygt sätt som Anette gjorde stor påverkan på mig. En gul rabatt ville jag förstås genast ha. Min plantering är mycket mindre och har ännu inte kommit igång med blomningen till fullo, men jag tar gärna en sväng dit när jag behöver en energikick. 



Hakonegräs, daggkåpa och solbrud. Snart kommer även en orange daglilja att slå ut här och längre fram några gula solbrud. Jag längtar. 

 


Från andra hållet

 


Även berget är klätt i starka färger. 


Ibland tänker jag att min vurm för starka färger beror på att jag är närsynt...


Äldre inlägg