Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Hortensiafrossa

Hortensior kan vara väldigt olika. När jag var i London för några år sedan såg jag en 4-5 cm tjock bok i stort format som (endast) handlade om hortensior. Jag höll i boken länge men släppte den av utrymmesskäl, vilket jag kan ångra idag. Jag förstod ärligt talat inte heller hur i hela världen man kunde skriva så mycket om en art som i min värld bestod av 2-3 namnsorter. 

Men mitt intresse för buskar har växt till sig sedan dess och jag har numera en liten samling av hortensior. Eftersom vi har naturlig sur jord på tomten trivs dem ganska bra. Tre stycken trädgårdshortensior "ärvde" jag faktiskt när vi köpte huset för 10 år sedan. De enda blommande kulturväxterna som fanns här " from the beginning ". 

 


Hydrangea macrophylla. Det lustiga är att det finns både blå och rosa blommor på samma buske. Rabattkanten med daggkåpa ska jag i höst byta ut mot en lågväxande hosta, är planen. 

  

Det sägs att sur jord ger blå och kalkrik jord rosa blommor. Jag tolkar det hela som att jorden är svagt sur efter all gödsling. Bara det blir blommor, bryr jag mig faktiskt inte så mycket om färgen. Jag gillar när det händer saker. 



Så här lika kan blommorna på samma planta se ut.

Just den här sorten passar utmärkt, mer än någon annan blomma jag har testat, som eternell. Den behåller både färg och form till otroliga 100%. Så i år, när blomningen är rik, kommer jag att plocka en stor bukett till torkning. De blomställningar som får sitta kvar på busken blir bruna men pryder väl sin plats hela vintern. 

Trädgårdshortensians (hydrangea macrophylla) vinterhärdighet är en spännande historia. Det kan gå hur som helst, nämligen. Mina väletablerade plantor i zon 2 klarar vintrarna utan större problem, men sen och ihållande kyla på vårkanten, efter att de hade vaknat, gör att blomskotten fryser bort och då uteblir förstås blomningen.  Men de dör inte och grönskar som om ingenting hade hänt. Nästa år, efter en mild vinter kan blomningen bli överväldigande igen. 

Känsligare är en vit variant av macrophylla som behöver en riktigt mild vinter för att orka blomma sommaren därpå. En sådan vinter har vi bakom oss och för första gången på tre år blommar min planta om. Inte lika kompakt som när jag fick den, men har många blomställningar. 

 


Populär på plantskolan när den säljs i blom, men svår att få att överleva den svenska vintern.

 


Mitt krukodlade examplar passar fint ihop med de vitvariegerade hostorna. 

 


Poppis nr 1 är hydrangea 'Veerle' , en serratahybrid. Mycket härdig och lite till. 

 


En iögonfallande färg, minst sagt, på en väletablerad 6-7 år gammal planta. På hösten (i år redan på sensommaren nog) blir både blommor och blad auberginelila. 

 


En betydligt yngre, rosa serratavariant med endast några få blommor i år. Hydrangea serrata 'Beni-gaku'. Mer lättplacerad än Veerle. 



Bladen skiftar i rött. Lite väl tidigt, kanske, pga torka.

 


Hydrangea paniculata 'Wim's Red' börjar sin karriär med vita blommor som allt eftersom övergår i rosa och till slut vinrött. Det finns spektakulära bilder på nätet men det återstår att se om verkligheten bjuder på den utlovade  föreställningen.  Ännu så länge är det endast stjälkarna som är röda. 

 


Hydrangea paniculata 'Grandiflora' , syrenhortensian som den också kallas, är planterad i en bergsspricka och inte får någon större omvårdnad. Det verkar fungera ändå. 

Alla hortensior älskar vatten och behöver vattnas när sommaren är torr. Beskärning i mars - april är en förutsättning för rik blomning. Serrata- och paniculatahybriderna är hos mig härdiga med råge, kanske upp till zon 4.

Den största poängen med hortensior är den långa och rika blomningen under senare delen av sommaren. På våren är de rätt intetsägande och kan då gärna piffas med lökväxter. Vintersiluetten med de intorkade blomställningarna gör dem till ett värdefullt inslag i den vinterfina trädgården.  Vindskydd får man dock tänka på. 

Taggat med: 

En olycksdag

Jag brukar sträva efter någon röd tråd i mina inlägg men idag ville jag bara planlöst traska omkring med kameran och låta blicken vandra. Efter att ha tillbringat större delen av eftermiddagen på barnakuten och kommit hem med en ledsen (och badtokig) 12-åring som nu ska ha armgips i fyra veckor, behövde jag ha en stund utan struktur, ansvar och större sammanhang. 

 

Helenium har jag många namnsorter av men just den är favoriten. Tyvärr orkar jag inte leta efter vad  den heter.

 

Den här krolliljan har jag glömt av att jag hade. Inköpt för massor med år sedan men aldrig en blomma. Men nu så. 
 


Ängkänsla i miniatyr.

 

Temynta är den roligaste blomman jag vet. Här 'Cambridge Scarlet'.

 


Det här är årets första halvutslagna indiska fingerört. Färgen kallar jag för karminrött och är min absoluta favoritfärg på blommor. 

 


Lilium 'Barcelona' är nykomling för i år. Bor tillsammans med en mörkbladig smällspirea. 

Monotont arbete läker mig.  Vi har mer vinbär än vi hinner äta upp, så det blev att plocka, repa och frysa in. 

 


Ett utejobb

 


På bakplåtspapper åker bären in i frysen.  Först i fryset tillstånd läggs bären i påse så man kan ta dem styckvis, om man vill. Bären används sedan till pajer och muffins.

  


När jag var klar klättrade jag upp i körsbärsträdet. 

 


En present jag fick i dagarna: en vildpelargon som ska blomma i nästan svart. Förökat och pyntat av Anja Hill.  Tusen tack!

Så dagen saknade inte helt glädjeämnen.

Dahliaglädje

Jag fortsätter på temat pråliga blommor och visar några nyutslagna dahlior idag. Det är fortfarande väldigt tidigt på säsongen för dahlior och de flesta blommar bara med några enstaka blommor. Undantaget är Purpinka.

 

Purpinka öser på för fullt. En söt minidahlia, gjord för att odla i kruka.


Till min stora glädje slog efterlängtade 'Happy Single Wink' ut i går. Jag såg sorten för första gången på Göteborgs Botaniska och sedan även på Chelsea Flower Show och dreglat och jagat den i flera år sedan dess. Jag beställde knölen från Geerlings i Holland redan förförra året, men fick något annat, vilket faktiskt aldrig hänt tidigare.  


Happy Single Wink är favorit nr 1 just nu. Rosa, rött och orange i samma blomma, precis som jag vill ha det. Och mörka blad. 

 


Mitt exemplar är litet men det känns ändå stort att ha den i en kruka utanför tvättstugan och få beundra den alla de tusen gångerna om dagen jag passerar där. 

 


Mambo reser sig högt över sitt bladverk så här får hon låna en krukodlad alms snygga blad

 


Priceless Pink är mini och söt

 


Créme de Cassis är också ny för i år, hittills till stor belåtenhet.

 


Phantom har maken köpt på Amsterdams flygplats åt mig.  Hög men stabil. 


En minst sagt praktfull blomma har Tartan. En spektakulär blomma på imponerande  stark stjälk. 
 

Stor (12-13 cm), vriden, randig, kaktus.


Det som talar för de storblommiga dahliornas fördel är att en enstaka blomma står mycket länge. Enkelblommiga är mer rikblommande men har kortlivade blommor och man får rensa och putsa dem hela tiden.  Dels för att stimulera blomningen, dels för att hålla plantan snygg från nervissnande blomblad. 

En populär enkelblommig dahlia är mörkbladiga Sunshine. Det är en mycket stabil sort som levererar år efter år. Blommar tidigt. Hos mig blommar den lite i vågor, men det kan bero på ryckig näringstillförsel. Dahlior i kruka ska ha påfyllning av näring ett par gånger i veckan. Farhågorna att det blir för mycket näring som resulterar i frodigt bladverk men inga blommor kan man lugnt släppa. Det kan inte bli för mycket näring i kruka. 



Sunshine

 


Garden Party brukar blomma sent hos mig, men inte i år. Korta stjälkar diskvalificerar den som bra snittblomma, men annars ser jag bara fördelar med korta stjälkar. Man slipper stötta och  helhetsintrycket av plantan blir mycket bättre. Garden Party har en utomordentligt snyggt växtsätt, jag kommer att visa det senare, när den har kommit igång ordentligt. 

 


Yoro Kobi, rund och flitig.

 


Linz huserar bland röda och rosa pelargonior och fuchsior. 

 


En helt annan röd nyans på Engelhardts Mathador.


Dahliorna ger mig högsommarkänsla, färgprakt och får mig att känna mig behövd. De är törstiga, vattning sker dagligen i svalt sommarväder och morgon och kväll när det är hett. Det är ingen blomma man reser på långsemester ifrån. 


Heja lilja!

Efter pionerna tar liljorna över rollen som pråliga, färgglada blickfång i min trädgård. Eftersom pionblomningen blev en besvikelse i år (också) är jag extra glad för att liljorna inte sviker mig. Jag har inte heller svikit dem, utan plockat deras, i stort sett enda fiende, liljebaggarna, efter bästa förmåga. Liljebaggarna är inte svåra att upptäcka, bara man kommer ihåg att leta. De svartgeggiga larverna på bladens undersida får man också klämma givetvis, jag kör tjocka gummihandskar på händerna. Växter man har får kämpa lite för får man en speciell relation till. 

Att odla liljor där man ofta passerar, helst i upphöjd rabatt är annars mitt bästa tips. 

Var tredje, fjärde år, på hösten, får man gräva upp lökarna och dela. Det är ett tacksamt jobb, eftersom man blir rikt belönad. Förökningstakten är minst sagt imponerande för vissa sorter. 

Bortsett från liljebaggarna och delningen är liljor inte särskilt krångliga av sig. I motsats till pionerna (som jag är alltså sur på) har de flesta starka stjälkar så man slipper stötta. Regn blir de bara vackrare av, det är inget pionerna utmärker sig med. Precis som pionerna, funkar liljorna utmärkt som snittblomma och luktar förföriskt. Variationsrikedomen är stor, det finns gott om både eldiga, starka kulörer och blyga, bleka nyanser. 

Så, heja liljor! 


Asiatiska hybriden 'Umbria'

 

Blekgul som nyutslagen men bleknar till vitt

 

'Olina'

 

Här tillsammans med en av mina tre rosor.

 


En namnlös röd variant som håller på att blomma över nu

 


Direktimporterade 'Burgundy splash' är en asiatisk hybrid från England

 


Här har jag av misstag planterat den bland hostarötter. 

 


Min enda martagon. En helt annan typ av skönhet. 


Nyare inlägg