Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Min trädgård i fyra vädersträck

Förra helgen gjorde jag ett experiment. Vårt hus har fyra dörrar ut i trädgården, en i varje vädersträck. Generöst och mycket uppskattat. Jag ställde mig i varje dörr och försökte fånga en så stor del av vyn som möjligt.  Rakt ut utan minsta vinkling och styling. 


Norr:  från entrédörren har vi utsikt över innegården som har fyra tydliga väggar, huset, garaget, staketet och en formklippt jätteidegran.

 

Öster: från altandörren i vardagsrummet. Här planeras stora, ångestfyllda förändringar. Orangeri/växthus. En hantverkare fått en förfrågan, längre än så har vi inte kommit. Men mitt hjärta blöder för sockertopparna. 
 

Söder: utsikten från altandörren i köket. Åt detta håll vetter många fönster. 


Väster: från tvättstugeingången ser man berget. Här styr naturen och det finns inte lika mycket utrymme för förändringar.

Att jobba med utsikten från huset är en mycket bra utgångspunkt för planering av en trädgård, märker jag nu när vi börjar "flytta in" efter sommaren. 

En hälsning

Igår, när jag pratade med min ungerska mamma på telefon kom bloggen på tal. Hon är min mest hängivna följare och läser inläggen med stor nyfikenhet och med hjälp av ett översättningsprogram. Som gammal språklärare är hon mycket road av den mekaniska översättningen som tvingar henne till språkliga bravur liknande avancerad korsord. Kombinationen av text, bilder och det faktum att det är hon som lärt mig att skriva texter gör dock att hon kan hänga med.  Hon gillar mest inlägg med perspektivbilder så det blir sådana idag. 

En hösthälsning från mig till mamma och pappa. 


Mambo är dahlian jag både älskar och "hatar". En urtjusig blomma på en vek stjälk som behöver stöd.

 

På innergården är det färgstarkt.

 


Omfångsrika perenner som blommar sent, rosenflockel och sköldpaddsört


På andra sidan huset finns mer naturlika planteringar

 

Och nivåskillnader

 


Och en "ärvd" flaggstång 

 


Den gulbladiga perukbusken har återhämtat sig fint efter vårens rådjursattack


Idegranshäcken, som är tänkt att förbli världens smalaste (!) blev till i våras. 

  


Och en bild på rabatten bakom häcken. Blad, blad blad.



Berget är klätt i gräs, daglilja och hortensia

Efter sommarlathet och stressig skolstart börjar det äntligen klia i mina trädgårdshänder igen. 

I söndags röjde jag på att ställe där blåbären torkade ut och erövrade därmed lite nya planteringsytor. Jag hade också premiär för den årliga flyttkarusellen, bland annat ska en uppstammad röd berberis bort och ersättas av ett annat litet träd som har hamnat alldeles undangömt. Lite vårlökar blir det väl också trots att jag inte är någon lökentusiast. Två större "göra om" projekt har jag funderingar kring, vi får se hur mycket tid och ork hösten bjuder på. 

Att tänka på vinterförvaring är tack och lov inte aktuellt ännu. 


Diphylleia cymosa

I alla trädgårdar finns det växter (eller växtkombinationer) som drar till sig allas uppmärksamhet med en gång. Blickfånget, som det ofta kallas, brukar variera med årstiderna. Det ska mycket till att en enda växt ska klara spela rollen under en längre tid eller rakt av över hela säsongen. I min trädgård finns en perenn som bjuder på en förbluffande händelserik föreställning under sex månaders tid och som få passerar utan uppskattande kommentarer. Den heter Diphylleia cymosa och kallas paraplyblad på svenska. Inte att förväxla med parasollblad som är långt ifrån lika graciös som denna. 

Paraplyblad är en storvuxen perenn som hamnade hos mig av en ren tillfällighet. Impulsköpet på Botaniska var till en början en klen pinne som vissnade ner tidigt på säsongen. Den fick växa på en skuggig, avlägsen plats i ett par år innan jag insåg dess skönhetsvärde. Det är kombinationen av den vackra formen och storleken som gör den så attraktiv i mina ögon.

Jag har nu samlat säsongens bilder. Vi får se om ni håller med mig. 

Halvvägs upp i maj
 

 


Buckligt till en början


men vecklar ut sig till släta gigantiska blad så småningom. 

 

Och sedan kommer de söta vita blommorna

  


på runda blomställningar

 


Här ser man att det är en storvuxen perenn det är frågan om. Omfånget är ca 1,5 m, höjden över 1 m. Jag har turen att njuta av de vackert formade bladen från berget ovanifrån. 



Efter blomningen utvecklas fina fröställningar. Dagliljan i vänster hörn får kämpa 

 


Fröställningarna intar dessa udda färger på sensommaren

 





Och bladen får röda skiftningar på höstkanten


Paraplyblad vill växa i näringsrik, fuktighetshållande jord.  Hos mig står den soligt men jag tror att den skulle må bättre av lite halvskugga. Inte för skuggigt dock, det behövs sol för att fröställningarna ska kunna utveckla de starka färgerna. 

 

Ormbunkar

Jag är ingen expert på ormbunkar men vill visa några ändå, då jag har en känsla av att de är underskattade. Hur kommer det sig?

Jag tror att för de flesta ser en ormbunke ut så här. En majbräken eller en fjällbräken alltså, flitigt förekommande i skog och natur åtminstone här på västkusten. 
 

Sköldpaddsört i förgrunden 

I brist på foto har jag svårt att visualisera det, men tro mig, ormbunkar gör sig allra bäst i strikt planerade moderna stadsträdgårdar eller ännu hellre i krukor. Så långt ifrån deras naturliga ståndort som möjligt. Visst är det lustigt? 

 

Ett foto hittade jag i alla fall, från sommarens besök hos Maria i Almbacken. Enastående snyggt. 


I min naturlika "skogskantsträdgård" försvinner ormbunkarna bara i den allmänna konkursen. Jag har i alla fall inte ägnat en endaste tanke åt dem sedan de rullade ut sina krulliga blad i våras. De finns där bara, har alltid gjort, i vart fall de största. Fast jag skulle genast skruva på mig och protestera om de försvann en dag. Nej, de är ett måste. Titta bara på bloggens header. Utan ormbunke ingen omslagsbild för Martas rike, känner jag, när jag försöker fånga platsens anda. På en naturtomt blir de så viktiga byggstenar så man inte ens tänker på dem.  

 

Majbräken och vintergröna stensöta växer naturligt i bergsprickorna (i mitten  bergenia, men den har jag planterat)

De lite mer sofistikerade ormbunkarna köper man i handeln. Om man nu hittar till den skuggiga hörna dit de brukar förpassas på plantskolorna. Inspirationsbilder på ormbunkar vet jag inte när jag såg senast. 

 

Chelsea Flower show 2013. Lite väl speciell, kan jag tycka. 

  


Sofiero 2012


I min bladväxrabatt använder jag mig flitigt av ormbunkar men trots sina häftiga former är det inte dessa som drar uppmärksamt till sig, utan hostorna. De vintergröna sorterna kan ändå få huvudrollen och är mycket trevliga snöfattiga vintrar. 


Ett virrvarr av blad

 

Athyrium filix-femina Victorie
 


Smalare blad är svårt att tänka sig



 
Asplenium trichomanes, svartbräken är en miniormbunke som inte vissnar ner på hösten

 


Hjorttungor är också vintergröna



Asplenium scolopendrium, hjorttunga i lite olika utföranden. En har krusiga blad och en annan delar sig på bladspetsen.

  


Athyrium filix-femina 'Frizelliae'

 


Små runda vridna blad

 


Athyrium niponicom, regbågsbräken har silvriga blad och röda mittnerver


Nästa säsong kommer jag att avveckla en del dahlior och i de krukor som blir över kommer jag att sätta ormbunkar. Jag ska klämma in de mellan alla mina ljusa fuchsior på norrsidan. Det tror jag kan bli bra.

Körsbärsbenved först ut med höstfärger

Jag önskar att min körsbärsbenved var större för den är så fantastiskt fin just nu. Den har klätt sig i en helt underbar färg och frukterna är små smycken som man aldrig tröttnar på att beundra.

Mitt exemplar är uppstammad, vilket inte är nödvändigtvis någon fördel.  Just nu skulle jag utan tvekan kunna tänka mig en omfångsrik buske. 

Är körsbärsbenved långsamtväxande? Någon med erfarenhet? Min planta har inte växt nämnvärt sedan inköp men då står den inte heller i djup jord. Tanken var att den ska skugga alunrotrabatten på högsommaren och det gör den inte riktigt ännu. 

 

De karminröda bladen fångar blicken på långt håll

  

Det japanska blodgräset i krukan har nästan samma färg på bladtopparna




 


 

 


Körsbärsbenved grönskar tidigt på våren, är allmänt tråkig på sommaren och börjar tröttna på tillvaron tidigt på hösten. Bladen kommer nog att falla av inom en vecka - tio dagar men nästa års skott pryder trädet hela vintern. Den viktiga anledningen till att odla körsbärsbenved pågår just nu. 

Våga odla fuchsia

Det är inte alla som vet eller vågar tro att en liten fuchsiastickling som mäter 5-10 cm i februari kan blomma samma år. Jag har tjuvlyssnat på kunder på plantskolan, så jag vet. Därför vill jag nu visa att det är precis det som händer. 


Några veckor efter inköp, omplanterade på fönsterbrädan

På försommaren finns det mycket annat att glädja sig åt och det gör inget att fuchsiaplantorna ser så här småtrista ut mot den ännu tristare garageväggen. Vindskyddat läge med endast ett par timmars sol är idealiskt när man ska välja plats för deras utevistelse. 


Vid månadsskiftet maj/juni gör fuchsiorna inte mycket väsen av sig. Högst upp i mitten står ett övervintrat,  förvedat exemplar, resten är sticklingar inhandlade i februari.

 


Betydligt roligare ser de ut i slutet av augusti.

De fyllda sorterna, som jag lätt faller för, kan vara lite knepiga att få i blom på samma överdådiga vis som de enkelblommande är kända för. Vattna, gödsla och plocka fröställningar regelbundet är några enkla knep för framgång.

Ett år hade jag blommande fuchsia på entrétrappan ända fram till jul. De behöver ingen viloperioder och fortsätter att sätta blomknoppar bara de slipper minusgrader. Det gäller att inte missa den obligatoriska första frostknäppen som i Göteborg brukar inträffa i oktober. Jag lyfter in några favoriter då i värmen över natten. Kyla på plussidan och brist på sol bekommer dem inte och de fortsätter sedan att blomma ända fram till den riktiga vintern.

 


'Blood Donor'

 


'Jack Shahan'



'Dollar Princess' har de  mest dramatiska nyanserna. Här ser man att färgerna varierar kraftigt på samma planta, beroende av i vilket stadium den enskilda blomman befinner sig. 

 


En vit-lila sort som överlevde vintern och saknar etikett

 


'Blood Donor' igen

 


'Flying Scotsman'

 


En till utan etikett



Display, Dollar Princess, Bella Rosella och den okända vit-lila

Som synes är jag också förtjust i de mustiga färgerna. Förra året, medan Wibrandts Rockdala fortfarande hade postorderförsäljning beställde jag orangeblommande sorter men dessa lyckades jag tyvärr inte att övervintra.


'Orange Mirage' från förra året

Årets nykomlingar kommer från Plantagen som, faktiskt, i flera år haft ett gediget och svenskodlat sticklingssortiment. Även den ljusare färgskalan är väl representerad. Pris runt 15-20 kr per planta. Mycket blomning för pengarna, tycker jag. 

 


'Annabell' är fylld, rikblommande och relativt lätt att övervintra.


Nyare inlägg