I helgen som gick fick jag möjlighet att besöka en trädgård som jag har beundrat i många år. Det finns en bok, skriven av ägarinnan själv, som jag har läst och påverkats mycket av.  Trädgården är mycket speciell, fantastisk och fascinerande på alla sätt. Jag har tagit en del bilder, men jag får inte lov att publicera. Det cirkulerar inga bilder om den här trädgården på internet och så ska det förbli. Det är ägarinnans vilja. 

Att försöka skriva inlägg om sin egen trädgård efter denna upplevelse känns MYCKET märkligt. Allt, jag lovar allt, bleknar i jämförelse. Åtminstone så här års och fem månader framöver.  

Men livet går vidare och i brist på bättre alternativ får jag fylla det här inlägget med några höstbilder från min egen "lövgård". Bilderna togs i lördags.

Och om ni hellre vill se bilder från den ovan nämnda trädgården, vilket varmt rekommenderas, får ni tjata på Ica förlag så de trycker Brita Johanssons bok, "Vår vintergröna trädgård"  igen. För den finns inte i handeln, knappt på bibliotek. 

Fast alla trädgårdsintresserade borde ha läst den. 

Numera slår jag alltid upp den färg som Charlotta vill se på sin länksamling på Google. Inte för att man alltid blir klokare av det, men för skojs skull. 

Umber är visst en ganska varm nyans av brun, utan allt för mycket svart i sig.

Helena ber om sommarens vackraste i trädgården. Alla dessa livets svåra val....!

Sommarens vackraste är definitivt inte den samma som trädgårdens mest oumbärliga växt,  för det är björkarna. Visserligen tycker jag att det är få träd som kan ta upp konkurrensen med en vacker björk men jag måste ändå erkänna att jag påverkas av deras oförtjänt låga status i det här landet. 

Sommarens vackraste är självfallet inte en växt som har ett högt prydnadsvärde året runt, den är ju årets vackraste.

Trots stark känslomässig anknytning är sommarens vackraste inte heller en växt som jag ömmar mest för eller skulle ta med mig om jag tvingades välja en enda planta vid flytt.  

Ömmar mest gör jag för min kamelia, då den är minst sagt svårodlad utan inglasat uterum. Jag har tränat den på härdighet genom att låta den stå ute så långt det går, även i ett par minusgrader, men längre - eller om man så vill lägre - än  2-3 minus vågar jag inte gå. Vid långvarig kyla lyfts den in i vardagsrummet hur rädd jag än är att den tappar sina blomskott.  I början av sommaren blommade den för första gången med en liten röd blomma. 

Om jag tvingades välja en enda växt att ta med vid flytt skulle det vara en frösådd idegran som jag tog hand och började forma när den var liten för 10 år sedan. Den är bara min för alltid. Igår såg den ut så här:

Arkitektonisk uppbyggnad och krispighet imponerar väldig på mig i verkligheten, men det är inte det jag fascineras mest över på bild. Hostornas försommarskepnad är smått oslagbar, men sommarens vackraste?  Nä, så långt vill jag inte gå.

Klockrankan är jag mäkta stolt över, eftersom jag sådde den själv och fick den att blomma på första försöket. Skulle kunna vara vackrast, absolut, om plantan var översållad av dessa blommor. Men det är den inte. Det kommer en klocka då och då. 

Men sommarens vackraste är inte nödvändigtvis en enda blomma utan många blommor tillsammans. Det kan var ett hav av blommor.  Jag korar en plantering som idag är mycket långt från den rabatt jag anlade för 8-9 år sedan. Självsådda aklejor dominerar hassellunden på försommaren. 

Vitkantade hostan 'Patriot' förstärker det oskuldsfulla uttrycket. 

All min lediga tid ägnade jag åt trädgården i helgen. Jag älskar när det finns mycket att göra utan deadline. Blir jag inte klar, ja, då blir  jag inte det. Jag gör mest det jag har lust till och lite måsten. Barnen hjälper till att kratta löv så jag kan fokusera på förbättringsåtgärder. Det är rätt så kravlöst, trädgården behöver inte vara tipptopp, det är därför jag älskar hösten. 

Det är inte så svårt.

Hm. Den här azalean är nära men knopparna drar lite åt orange.

Dahlia 'Garden Party' och 'Classic Elise'

Samma fenomen hos dagögat, 'Loraine Sunshine'

Fortsätt gärna att surfa runt bland gyllene växter via Charlottas länksamling denna mörka höstdag.

1000 spänn fattigare men så mycket lyckligare!

Efterlängtade höstrean på träd och buskar startade äntligen på min plantskola tidigare i veckan. Jag kunde inte låta bli att åka dit.  Att sedan inte handla när man hittar godsaker bara för att man inte vet om det ens finns plats för nyinköpet, ja, det är inte min melodi. Det finns alltid lediga krukor, tänker jag, när jag ska övertala mig själv. Och mer gräsmatta att ta bort. Det löser sig alltid. 

I första hand var jag ute efter trollhassel och eldtorn och båda fanns. Visserligen inte den namnsort som jag blev rekommenderad från början, men snarlika alternativ. 

Trollhassel vill jag ha för den tidiga blomningen. Tipset jag fick var att välja en vintergrön granne vid planteringen,  typ idegran eller rhododendron som ger en lugn bakgrund och framhäver de små gula blommorna bättre. Min lilla planta har en mycket stilig siluett och är full av blomknoppar, så jag är förväntansfull.

Eldtorn, Pyracantha 'Anatolia'  inhandlades för sina orangeröda bärs skull. Den behåller sina blad över vintern, tål torka (!) och kan beskäras. Jag ska ha den i kruka till att börja med och forma den till en boll. Vi får se om den behagar blomma och sätta bär så småningom. 

En pelarformad barrväxt stod också på önskelistan. Jag valde en juniperus communis 'Hibernica'. Vintergrönt har högsta prioritet hos mig och ett lagom stort, tuktbart uppropstecken blir perfekt  i en av trädgårdens mer avlägsna del. 

En buske som jag länge trånat efter är en Viburnum plicatum 'Mariesii'. Det horisontella grenverket och de flata vita blomställningarna är förtjusande och höstfärg kan man också hoppas på. En trädgårdsvän till mig  har som princip, att en växt måste ha minst tre uppskattade egenskaper för att komma in i hennes trädgård. Detta olvon kvalar nog in hos de flesta. 

Salix 'Golden Sunshine' var ett impulsköp. Personalen på plantskolan visste inte mycket om den, men salix brukar gå utmärkt att tukta och forma och det uppskattas. Bladen, som namnet antyder, är gula och håller sin färg hela säsongen igenom, har det sagts. Busken har en bambuliknande utstrålning, men planen är att låta den växa till ett flerstammigt litet träd. 

Ytterligare ett impulsköp gjordes, Callicarpa bodinieri 'Profusion', vars lila bär var oemotståndliga. Tyvärr ser plantan ut att inte ha kommit särskilt långt i "invintringen",  så lite orolig är jag, men 150 kr kunde jag offra. 

Förutom dessa prydnadsbuskar köpte jag även en röd vinbärsbuske. Jag har en planta sedan tidigare men vill ha mera bär. Jag styckfryser dem och mosar sedan med banan i mixer och vips, har jag en väldigt god och nyttig glass. 

Ett litet bonusträd kan jag också skryta med, en kopparlönn som jag har fått av en trädgårdsvän. Hans egna produktion! 

Jag går inte sysslolös den här helgen heller med andra ord. Det har regnat, massor med milimetrar och det är tungt och smutsigt att gräva. Men det är så annorlunda mot min kontorsvardag, så jag njuter av varje sekund jag kan vara ute. Och så har jag fantastiska bilder på min näthinna. Tänk så mycket roligt jag har, och kommer att ha, för den där tusenlappen!

Der brukar finna fotoutmaningen Blommig fredag lagom utmanande och mycket inspirerande, men veckans nöt hade jag svårt att knäcka. Växterna som håller trädgården under armarna så här års skrev jag i mitt förra inlägg för några dagar sedan, så det ville jag inte upprepa. 

Vadå krigare? 

I min trädgård pågår inget krig, på sin höjd lite stridigheter. 

Häromveckan råkade jag visserligen döda en kopparorm, men det var en olyckshändelse. Den gömde sig under grässvål som jag lyfte bort från berget. Jag flydde förskräckt därifrån men när jag återvände ett par timmar senare visade det sig att den sökte skydd i en jordhög intill som jag skulle gräva i. Jag lyckades dela den mitt itu med min vassa spade redan med det första spadtaget. Förlåt, det var inte meningen. Men det kallar jag inte krig, inte ens konflikt, bara maximal otur för oss båda.

Vad kan ska jag då hitta på? 

Min krigsföring mot Ruddalens rådjursbestånd får bli ämnet, även om striden inte begränsas till hösten och även om jag ogärna ser mig som en krigare. 

Ja, vad har jag INTE prövat? 

Jag har haft stickmassan oasis med ammoniaklösning i sig överallt, vi har kissat och rengjort hårborstar ute i det fria. Jag har haft dyr och kletig Rå'Odör på pinnar som jag hela tiden råkat stöta emot med armar och ben med en motbjudande doft på hud och kläder som följd. Rå-veck tror jag heter en produkt som jag har köpt de senaste åren och visst, men vad hjälper några doftbomber här och där när man har hundratals, i Bambis smak oemotståndliga växter. 

Uppäten kärleksört trots Rå'Odör

Två säkra kort finns, mina vänner. Inhägnad och giftiga växter. Allt annat är ren tur av övergående karaktär. 

Så sent som förra helgen fick jag komplimanger för vårt rådjursnät av en förbipasserande som tyckte att det var väldigt diskret. Visst kan bambisarna hoppa över nätet, men det gör de faktiskt bara när de är trängda. Det viktiga är att man köper de längsta tillhörande pinnarna som är ett slags fiberprodukt och inte går av. Även nätet är väldigt tåligt, kan jag efter ett halv års användning konstatera. Inte ett enda hål hittills.

Av historiska skäl  är jag också en stor anhängare av giftiga växter som rådjuren oftast är smarta nog att inte röra. 

Med detta önskar jag oss alla en fredlig helg i höstrusket. Flera tolkningar av "höstens krigare" finns hos Helena.  

Jag är inte den som släpper taget om trädgården på hösten. Förfallet fortsätter sin stilla gång men det har jag lärt mig att leva med. Det finns godbitar kvar. Och godbitar kommer att finnas även längre fram. För det har jag tänkt på. Det kan låta drygt, men det är bara så enkelt att jag inte klarar den mörka årstiden utan naturens skönhet runtomkring mig. Så jag ser till att den finns där. 

Det är hur mycket som helst att göra så här års och dagarna blir bara kortare och kortare. På veckorna hinner jag knappt vattna krukorna som är under tak, allt ska hinnas med på helgerna. Jag röjer, flyttar runt, sätter lökar, tar upp de tröttaste dahliorna, tömmer krukor, tar hand om frösådder. Jag försöker också erövra nya jaktmarker, läs sprickor i berget. 

Men igår tog jag mig tid att gå runt med kameran och så här ser det ut just nu runtomkring i trädgården. 

  

Hydrangea paniculata 'Grandiflora'

 

Ormrot i förgrunden och till höger en nygammal rödbladig perukbuske. Den fryser tillbaka med jämna mellanrum men börjar om med rotskott.  Vid bergväggen blåbärsris.

 

Här syns samma plantering av ormrot men även planteringen framför med bl a svårdlilja och utsiktsplatsen bakom. 

  

Vingad benved framför en mossig bergvägg. 

  

Det här är min favoritplats i trädgården. I mitten växer ett bråkbladigt Hakonegräs som är ett obeskrivligt snygg växt. Närmaste grannen är en uppklippt märkbaldig fläder. 

  

Dessa kärleksört blev rådjursätna i våras. Det kan man inte tro idag.

  

Hostorna sjunger på sista versen i bladväxtrabatten. Längs fram en Acer palmatum, 'Sango kaku' som har röda grenar och kommer att fortsätta att vara ett blickfång hela vintern.

Ännu en vintergrön liten buske. Ilex x altaclerensis 'Golden King'.

På berget växer inte bara blåbärsris längre. Den gula busken längst till höger är en gulbladig  berberis. I mitten mörkbladig smällspirea. 

 

Sista rycket i dahliakrukorna. Till höger syns mjöldagg på bladen. Inom ett par veckor blir alla plantorna angripna, men det är ingen fara för knölarna. 

Avslutningsvis vill jag visa en bukett Gladiolus. Jag är förtjust i Gladilolus som snittblomma, men odlar den inte själv. Köper en bukett då och då. Den här kommer från Lidl.

 

Om man tar bort den översta knoppen på stängeln slår alla blommorna ut på en gång och inte en efter en. 

Nu är det dags för den andra omgången i Charlottas länksamling om färger i våra trädgårdar. Uppdraget är Himmelsblå.

En stor buske med många blommor som börjar sin blomning i en ljusblå nyans men övergår längre fram på säsongen till mörkblå och så småningom auberginlila.

 

Berget i bakgrunden har förändrats sedan den här bilden togs för drygt två år sedan, men hortensian står kvar och levererar varje år