Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Välkommen! 

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se

Öppet för besökare efter överenskommelse 


 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2014

Tillbaka till bloggens startsida

För sex månader sedan

Vid månadsskiftet april - maj brukar det hända saker. Grönskan exploderar och det blir vår på riktigt. Eller sommar på en gång. Det är mångas favorittid  i trädgården och överhuvudtaget. Vi har hela den härliga sommaren framför oss, ingenting är förstört och allting är möjligt. 

Det är de skyhöga förväntningarnas tid.




För att lättare stå ut med det långa avståndet till nästa gång kan dock vara på sin plats att påminna om alla krav som våren för med sig. 


 

Naturen är tipp topp på sitt sätt och blir måttstock för allt annat. Att ägna sig åt inomhusaktiviteter när grönskan spir och solen värmer är i det närmaste dödssynd. 
Inte minst måste barnen aktiveras ute och skickas ut för krig i skogen eller spel på fotbollsplan. Det brukar ta tid innan de förstår att vintern blivit sommar. 

När barnen är väl sysselsatta kan man kasta sig över alla måsten. Trädgårdsmöblerna ska plockas fram, rengöras, skruvas ihop, ja, i värsta fall målas om. 

 


Altanen och entrétrappan ska inredas med snygga krukarragemang.  


 



I rabatterna ska det läggas gödsel och fräsch jord medan man kommer åt. Mitt i allihopa ska det hinnas med växtmarknad och kloka kompletteringsköp, något har väl ändå dött under vintern, förhoppningsvis, annars måste nya rabatter anläggas.




Tvätt, inköp, matlagning, städning och läxläsning ska skötas precis som om ingenting hade hänt.  Det är ljust natt och dag, städbehovet gör sig påmint hela tiden och jag går runt med kronisk sömnbrist i ett halvår. Ledigt från jobbet vill jag inte ta förrän skollovet bryter ut.

Nej, trädgårdsvänner, just nu är jag tillfreds med förfallet. Mörkret döljer skavankerna och jag sover ikapp. Årstidsvariationerna är en fantastisk gåva. 

 

 

Klicka på bilden för att läsa om andras liv för sex månader sedan.




Hösten kulminerar

I helgen som gick fick jag möjlighet att besöka en trädgård som jag har beundrat i många år. Det finns en bok, skriven av ägarinnan själv, som jag har läst och påverkats mycket av.  Trädgården är mycket speciell, fantastisk och fascinerande på alla sätt. Jag har tagit en del bilder, men jag får inte lov att publicera. Det cirkulerar inga bilder om den här trädgården på internet och så ska det förbli. Det är ägarinnans vilja. 

Att försöka skriva inlägg om sin egen trädgård efter denna upplevelse känns MYCKET märkligt. Allt, jag lovar allt, bleknar i jämförelse. Åtminstone så här års och fem månader framöver.  

Men livet går vidare och i brist på bättre alternativ får jag fylla det här inlägget med några höstbilder från min egen "lövgård". Bilderna togs i lördags.

 

Oktoberstormhatten är en av de sista perennerna som blommar hos mig.

 


Tiden tycks ha stannat för hortensiorna. Efter ivrigt krattande får man en skymt av gräsmattan under några timmar. Sedan fylls det på igen. Inom ett par dagar har alla björklöv fallit. 

  


Så här års upptäcker jag lavan på björkstammarna

 


Planteringen i förgrunden har en del influenser från den ovan nämnda trädgården. Barrväxter och ljung, som förhoppningsvis kommer att hjälpa till att hålla humöret uppe under vinterhalvåret. 



Undrar hur länge den här japanska lönnen klarar att växa i sin bergsspricka.

 


Ginkon har det inte heller fett på berget, men det är ett urträd som ska klara det mesta. Även att tränga ner i begrsprickor och hämta vatten från djupet. Hoppas jag. 

 


Klockrankans blomma är ljus som nyutslagen för att sedan mörkna och bli lila några dagar senare.

 


Fuchsia 'Rocket Fire'

 


Fuchsia 'Annabel'


Och om ni hellre vill se bilder från den ovan nämnda trädgården, vilket varmt rekommenderas, får ni tjata på Ica förlag så de trycker Brita Johanssons bok, "Vår vintergröna trädgård"  igen. För den finns inte i handeln, knappt på bibliotek. 

Fast alla trädgårdsintresserade borde ha läst den. 

Taggat med: 

Umber

Numera slår jag alltid upp den färg som Charlotta vill se på sin länksamling på Google. Inte för att man alltid blir klokare av det, men för skojs skull. 

Umber är visst en ganska varm nyans av brun, utan allt för mycket svart i sig.


Den maffigaste kopparlönnen jag har sett finns i min trädgårdskompis, P-O:s trädgård längre ner på gatan. Umber mitt i prick (inte koppar, inte idag), säger vi...


Och varför ha brunt i en trädgård? I trädgårdssammanhang är grönt och brunt är lite varandras motpoler, vi anlägger trädgård, i vart fall gräsmatta för att slippa se den bruna jorden. Till viss del är dock det bruna oundvikligt och de flesta nöjer sig väl med det. En trädstam här och där, några vissna blomställningar, men det blir inte mer umber. Bruna blad kanske några tänker på att skaffa med bruna blommor bryr sig bara samlare om. 

Eftersom jag gillar färgkontraster mer än färgharmoni undviker jag bruna/svarta växter, huset är ju målat i de färgerna. Men i rabatterna, en bit från huset  kan det vara snyggt med annat än grönt. Det får dock inte bli för mycket mörka blad, det blir för dystert.


Gaffelolvonets höstfärg drar lite åt rödlila hållet

 


Mörka cannan är vackert chockadbrun från vår till höst

   


Smällspirean är en ny bekantskap för mig. Den här heter 'Red Baron'

 


En frösådd japansk lönn på våren. Lite miss att ha det brunsvarta staketet som bakgrund

 


Jag har en hel rabatt med blandade dagliljor och har tappat namnen på de olika sorterna för länge sedan. Just den här är ganska chockladig.

 

 


En  röd- och flikbladig minibok (Fagus sylvatica purpurea nana, något i den stilen heter den) som dök upp i handeln för några år sedan och som förhoppningsvis förblir liten. Mycket söt än så länge. 

 


Rhododendron pentaphyllum 

 


Rödbladiga ormhasseln blir mörkgrön framåt sommaren



Weigela florida 'Purpurea', som jag formklipper lite försiktigt

 



 

I alunrotrabatten hittar man alltid bruna nyanser.


Ja, när jag bläddrar igenom inlägget känner jag att det får räcka. Umber är ingen färg som man blir glad av, men man kanske ändå vill ha den representerad i sin trädgård, t ex i växtkombinationer. Hos Charlotta kan du kika in hos andra och hitta just din favorit. 

Sommarens vackraste

Helena ber om sommarens vackraste i trädgården. Alla dessa livets svåra val....!

Sommarens vackraste är definitivt inte den samma som trädgårdens mest oumbärliga växt,  för det är björkarna. Visserligen tycker jag att det är få träd som kan ta upp konkurrensen med en vacker björk men jag måste ändå erkänna att jag påverkas av deras oförtjänt låga status i det här landet. 

 

Snygga, maffiga träd som sänker välbehövd skugga på sommaren och imponerar med sin  bark året runt, men allra vackrast? Knappast.


Sommarens vackraste är självfallet inte en växt som har ett högt prydnadsvärde året runt, den är ju årets vackraste.

   

En yakushimanumhibrid har inga dåliga dagar


Trots stark känslomässig anknytning är sommarens vackraste inte heller en växt som jag ömmar mest för eller skulle ta med mig om jag tvingades välja en enda planta vid flytt.  

Ömmar mest gör jag för min kamelia, då den är minst sagt svårodlad utan inglasat uterum. Jag har tränat den på härdighet genom att låta den stå ute så långt det går, även i ett par minusgrader, men längre - eller om man så vill lägre - än  2-3 minus vågar jag inte gå. Vid långvarig kyla lyfts den in i vardagsrummet hur rädd jag än är att den tappar sina blomskott.  I början av sommaren blommade den för första gången med en liten röd blomma. 


Namnlös, 3 år gammal reafynd, snygg, men jag tycker bättre om de rosa varianterna 

Om jag tvingades välja en enda växt att ta med vid flytt skulle det vara en frösådd idegran som jag tog hand och började forma när den var liten för 10 år sedan. Den är bara min för alltid. Igår såg den ut så här:

 

Tät och fin och rund, ca 60-70 cm hög. Idegran är en toppenväxt, men jag skulle aldrig komma på tanken att nominera den till sommarens vackraste

Arkitektonisk uppbyggnad och krispighet imponerar väldig på mig i verkligheten, men det är inte det jag fascineras mest över på bild. Hostornas försommarskepnad är smått oslagbar, men sommarens vackraste?  Nä, så långt vill jag inte gå.



Klockrankan är jag mäkta stolt över, eftersom jag sådde den själv och fick den att blomma på första försöket. Skulle kunna vara vackrast, absolut, om plantan var översållad av dessa blommor. Men det är den inte. Det kommer en klocka då och då. 


Ja visst! Mycket tjusigt, tycker jag allt.


Men sommarens vackraste är inte nödvändigtvis en enda blomma utan många blommor tillsammans. Det kan var ett hav av blommor.  Jag korar en plantering som idag är mycket långt från den rabatt jag anlade för 8-9 år sedan. Självsådda aklejor dominerar hassellunden på försommaren. 

 

En bild från hassellunden får bli sommarens vackraste.


Vitkantade hostan 'Patriot' förstärker det oskuldsfulla uttrycket. 


Aklejor är vackra, livskraftiga och självständiga små individer som förmedlar romantik och ett löfte om en härlig sommar. De bestämmer själva var de ska växa och hur de ska se ut. Ja, skönhet är inte bara yta, minsann.


Hade det varit det, hade jag lika gärna kunnat välja en lilja 




eller en fuchsia

 



men dessa saknar förmågan att tilltala mitt känsloregister på djupet. 

 


På bloggen 'Bland rosor och bladlöss' finns den gångna sommarens allra vackraste att beskåda.



Taggat med: 

Kärleksförklaring till hösten

All min lediga tid ägnade jag åt trädgården i helgen. Jag älskar när det finns mycket att göra utan deadline. Blir jag inte klar, ja, då blir  jag inte det. Jag gör mest det jag har lust till och lite måsten. Barnen hjälper till att kratta löv så jag kan fokusera på förbättringsåtgärder. Det är rätt så kravlöst, trädgården behöver inte vara tipptopp, det är därför jag älskar hösten. 

Det är inte så svårt.


Oktoberstormhatten är min älskling just nu. Mina plantor är unga, så jag hoppas på maffigare blomning nästa år. 

  


Detta har hänt på en vecka. Ett tips är att vingad benved  kan beskäras på våren och hållas liten och kompakt. Bryter bra på gamla ved. Bladen blir också större. 

 


En annan färgförändring. Gaffelolvon och hortensia.


Ingen fusk här inte, hostan dör men fuchsian stortrivs

  


Ja, som sagt

   


Vackra dahlian bröts av i blåsten.



Alla hostor har dock inte vissnat än

 



Bergormroten är en utav de mest uthålliga på hösten. 

 



Jag är tyvärr inte den som kan ge underbara skuggliljan rättvisa på bild. Bör inte saknas i en höstträdgård. När den såsmåningom vissnar blir bladen gyllengula. 

 

Zebragräset har aldrig blommat hos mig tidigare. Beviset på en lång sommar. 

 

Hortensia och intorkad astilbe 

 


Sköter sig väl, den här dahlian. Många tvåfärgade sorter tappar sin färgstruktur när ljuset avtar på hösten, men inte 'Tartan'.

 


Nyinköpta pelarenen har flyttat in i en bergsspricka.  

 


Min lilla vintergröna avdelning kommer först att begravas i björklöv de närmaste veckorna innan den kan överta huvudrollen i trädgården. Små barrväxter, rhododendron och ljung kommer att vara glädjeämnet framöver. 


Från att i unga år ha lidit igenom vinterhalvåret, i synnerhet under mina första år i Sverige, har jag nu slutat kämpa emot det jag inte kan förändra.  Idag är jag den som försöker peppa andra som har svårt för den mörka årstiden. Att röra på sig utomhus är bästa tipset, lika säker humörhöjare som att tvätta håret. 

"What a surprise", säger ni. Nej, inget nytt, men sant. 

Taggat med: 

Gyllengul

Gyllengul är temat hos Charlotta i helgen. 

Gult är poppis hos mig pga den svartbruna färgen på huset och den mörka tallskogen i söder. Det är mycket mörka bakgrunder i form av husväggar, garageväggar, staket och vedbod och det behövs kontraster. I somras skrev jag ett inlägg om ämnet, "Jag räds inte det gula" där jag visade mina gula blommor som skiner upp och lyfter andra växter. Man ska inte heller glömma att de allra flesta blommorna är gula i mitten. Man kan undra varför....

Men mest av allt gillar jag gulbladiga träd, buskar och perenner. När det gäller blad ställer man kraven lägre och i stort sätt alla nyanser från limegrönt kan få sortnamn som 'Golden Sunshine', 'Golden Tiara', 'Golden Spirit' osv.  Idag utesluter jag dock de flesta av mina gulbladiga växter då dessa är sällan just gyllengula över en längre tid. 

Gyllengult är definitivt inte lime, varmare än citrongul, men inte klar orange. Mer åt solens och kantarellens håll. Gula björklöv, typ. 

 

Lämplig måttstock?


Hm. Den här azalean är nära men knopparna drar lite åt orange.



Dahlia 'Garden Party' och 'Classic Elise'


För att vara blad är löjtnantshjärtats påfallande gula, men knappast gyllengula. Den här tror jag heter 'Gold heart'. En svårodlad läckerbit hos mig.

 


Berberisen är mycket gul hela säsongen


 Liljan är lite för blek, för att kvala in. (Här ser ni att jag ställer olika krav på blomma och blad.)


Praktlysingen 'Alexander' med sina vitbråkiga blad ger lite svalare intryck än den vanliga praktlysingen, så det här är ett gränsfall. 


Samma fenomen hos dagögat, 'Loraine Sunshine'


Den falska akacians sommarfärg är gulast av alla blad jag känner till. 

Robinia pseudoacacia 'Frisia' upplever jag som gyllengul.


Den här solbruden kommer nära min definition av gyllengult. 


 Och min nya gula canna som inte var lätt att få i blom.

 



Det börjar bli fler och fler gyllengula inslag i trädgården. Hostorna intar den färgen under några dagar innan de dör för säsongen. Björkens och ginkos blad blir också gyllengula strax innan de faller av, vilket brukar inträffa första veckan i november hos oss. 


Fortsätt gärna att surfa runt bland gyllene växter via Charlottas länksamling denna mörka höstdag.

Höstens nytillskott

1000 spänn fattigare men så mycket lyckligare!

Efterlängtade höstrean på träd och buskar startade äntligen på min plantskola tidigare i veckan. Jag kunde inte låta bli att åka dit.  Att sedan inte handla när man hittar godsaker bara för att man inte vet om det ens finns plats för nyinköpet, ja, det är inte min melodi. Det finns alltid lediga krukor, tänker jag, när jag ska övertala mig själv. Och mer gräsmatta att ta bort. Det löser sig alltid. 

I första hand var jag ute efter trollhassel och eldtorn och båda fanns. Visserligen inte den namnsort som jag blev rekommenderad från början, men snarlika alternativ. 

Trollhassel vill jag ha för den tidiga blomningen. Tipset jag fick var att välja en vintergrön granne vid planteringen,  typ idegran eller rhododendron som ger en lugn bakgrund och framhäver de små gula blommorna bättre. Min lilla planta har en mycket stilig siluett och är full av blomknoppar, så jag är förväntansfull.

 

Hamemelis x intermedia 'Arnold Promise'. Knopparna finns redan där. Blomning i februari eller mars är att vänta. 
 

Eldtorn, Pyracantha 'Anatolia'  inhandlades för sina orangeröda bärs skull. Den behåller sina blad över vintern, tål torka (!) och kan beskäras. Jag ska ha den i kruka till att börja med och forma den till en boll. Vi får se om den behagar blomma och sätta bär så småningom. 

 

Inget märkvärdigt än så länge, men jag ska nog få den att skina typ så här:

 


Inspirationsplantan längst min cykelväg till och från jobbet


En pelarformad barrväxt stod också på önskelistan. Jag valde en juniperus communis 'Hibernica'. Vintergrönt har högsta prioritet hos mig och ett lagom stort, tuktbart uppropstecken blir perfekt  i en av trädgårdens mer avlägsna del. 

 

150 cm irländsk en.


En buske som jag länge trånat efter är en Viburnum plicatum 'Mariesii'. Det horisontella grenverket och de flata vita blomställningarna är förtjusande och höstfärg kan man också hoppas på. En trädgårdsvän till mig  har som princip, att en växt måste ha minst tre uppskattade egenskaper för att komma in i hennes trädgård. Detta olvon kvalar nog in hos de flesta. 

 

Japanskt olvon har flera åtråvärda egenskaper. 

Salix 'Golden Sunshine' var ett impulsköp. Personalen på plantskolan visste inte mycket om den, men salix brukar gå utmärkt att tukta och forma och det uppskattas. Bladen, som namnet antyder, är gula och håller sin färg hela säsongen igenom, har det sagts. Busken har en bambuliknande utstrålning, men planen är att låta den växa till ett flerstammigt litet träd. 

 

Förväntningarna är stora 
  

Kk
Den planterades framför en mörk och blåaktig ädelcypress


Ytterligare ett impulsköp gjordes, Callicarpa bodinieri 'Profusion', vars lila bär var oemotståndliga. Tyvärr ser plantan ut att inte ha kommit särskilt långt i "invintringen",  så lite orolig är jag, men 150 kr kunde jag offra. 

 

Glasbärsbuske. Bären är mer lavendellila i verkligheten än på denna bild som togs i kvällningen. 

Förutom dessa prydnadsbuskar köpte jag även en röd vinbärsbuske. Jag har en planta sedan tidigare men vill ha mera bär. Jag styckfryser dem och mosar sedan med banan i mixer och vips, har jag en väldigt god och nyttig glass. 

Ett litet bonusträd kan jag också skryta med, en kopparlönn som jag har fått av en trädgårdsvän. Hans egna produktion! 

 

En liten pinne än så länge men barken flagnar redan längst ner. Här syns dock bara de välformade bladen.

Jag går inte sysslolös den här helgen heller med andra ord. Det har regnat, massor med milimetrar och det är tungt och smutsigt att gräva. Men det är så annorlunda mot min kontorsvardag, så jag njuter av varje sekund jag kan vara ute. Och så har jag fantastiska bilder på min näthinna. Tänk så mycket roligt jag har, och kommer att ha, för den där tusenlappen!


Höstens krigare

Der brukar finna fotoutmaningen Blommig fredag lagom utmanande och mycket inspirerande, men veckans nöt hade jag svårt att knäcka. Växterna som håller trädgården under armarna så här års skrev jag i mitt förra inlägg för några dagar sedan, så det ville jag inte upprepa. 

Vadå krigare? 

I min trädgård pågår inget krig, på sin höjd lite stridigheter. 

Häromveckan råkade jag visserligen döda en kopparorm, men det var en olyckshändelse. Den gömde sig under grässvål som jag lyfte bort från berget. Jag flydde förskräckt därifrån men när jag återvände ett par timmar senare visade det sig att den sökte skydd i en jordhög intill som jag skulle gräva i. Jag lyckades dela den mitt itu med min vassa spade redan med det första spadtaget. Förlåt, det var inte meningen. Men det kallar jag inte krig, inte ens konflikt, bara maximal otur för oss båda.

Vad kan ska jag då hitta på? 

Min krigsföring mot Ruddalens rådjursbestånd får bli ämnet, även om striden inte begränsas till hösten och även om jag ogärna ser mig som en krigare. 

Ja, vad har jag INTE prövat? 

Jag har haft stickmassan oasis med ammoniaklösning i sig överallt, vi har kissat och rengjort hårborstar ute i det fria. Jag har haft dyr och kletig Rå'Odör på pinnar som jag hela tiden råkat stöta emot med armar och ben med en motbjudande doft på hud och kläder som följd. Rå-veck tror jag heter en produkt som jag har köpt de senaste åren och visst, men vad hjälper några doftbomber här och där när man har hundratals, i Bambis smak oemotståndliga växter. 

 

Uppäten kärleksört trots Rå'Odör


Två säkra kort finns, mina vänner. Inhägnad och giftiga växter. Allt annat är ren tur av övergående karaktär. 

Så sent som förra helgen fick jag komplimanger för vårt rådjursnät av en förbipasserande som tyckte att det var väldigt diskret. Visst kan bambisarna hoppa över nätet, men det gör de faktiskt bara när de är trängda. Det viktiga är att man köper de längsta tillhörande pinnarna som är ett slags fiberprodukt och inte går av. Även nätet är väldigt tåligt, kan jag efter ett halv års användning konstatera. Inte ett enda hål hittills.

 

Bilden är från i våras och rhododendronet står utanför. 


Av historiska skäl  är jag också en stor anhängare av giftiga växter som rådjuren oftast är smarta nog att inte röra. 

 

Digitalis är att säkert kort


Oktoberstormhatten tar upp striden med både rådjur och höstrusk

Fuchsiorna är inte heller attraktiva för skadedjur och trivs utmärkt i höstens kyliga och blöta väder. Dessutom är fuchsians bär ätliga. Vissa sorter är riktigt välsmakande. 

Med detta önskar jag oss alla en fredlig helg i höstrusket. Flera tolkningar av "höstens krigare" finns hos Helena.  



Taggat med: 

Min oktoberträdgård

Jag är inte den som släpper taget om trädgården på hösten. Förfallet fortsätter sin stilla gång men det har jag lärt mig att leva med. Det finns godbitar kvar. Och godbitar kommer att finnas även längre fram. För det har jag tänkt på. Det kan låta drygt, men det är bara så enkelt att jag inte klarar den mörka årstiden utan naturens skönhet runtomkring mig. Så jag ser till att den finns där. 

Det är hur mycket som helst att göra så här års och dagarna blir bara kortare och kortare. På veckorna hinner jag knappt vattna krukorna som är under tak, allt ska hinnas med på helgerna. Jag röjer, flyttar runt, sätter lökar, tar upp de tröttaste dahliorna, tömmer krukor, tar hand om frösådder. Jag försöker också erövra nya jaktmarker, läs sprickor i berget. 

Men igår tog jag mig tid att gå runt med kameran och så här ser det ut just nu runtomkring i trädgården. 


Alltid lika trevligt att besöka alunrötterna

 

Klockranka kommer jag att så nästa år igen. En mycket trevlig och lättodlad klätterväxt som har älskat det varma vädret i år. Jag har hört att den klarar ett par minusgrader och i så fall kan den komma att blomma några veckor till. 

 

Till vänster gaffelolvon, flitigt formad, i lila och till höger gillenia i orange. Jag har fyra gilleniaplantor  som har växt ihop och som jag beskär till en boll efter blomningen.

  

Hydrangea paniculata 'Grandiflora'

 

Ormrot i förgrunden och till höger en nygammal rödbladig perukbuske. Den fryser tillbaka med jämna mellanrum men börjar om med rotskott.  Vid bergväggen blåbärsris.

 

Här syns samma plantering av ormrot men även planteringen framför med bl a svårdlilja och utsiktsplatsen bakom. 

  

Vingad benved framför en mossig bergvägg. 

  

Det här är min favoritplats i trädgården. I mitten växer ett bråkbladigt Hakonegräs som är ett obeskrivligt snygg växt. Närmaste grannen är en uppklippt märkbaldig fläder. 

  

Dessa kärleksört blev rådjursätna i våras. Det kan man inte tro idag.

  

Hostorna sjunger på sista versen i bladväxtrabatten. Längs fram en Acer palmatum, 'Sango kaku' som har röda grenar och kommer att fortsätta att vara ett blickfång hela vintern.


Ännu en vintergrön liten buske. Ilex x altaclerensis 'Golden King'.


På berget växer inte bara blåbärsris längre. Den gula busken längst till höger är en gulbladig  berberis. I mitten mörkbladig smällspirea. 

 

Sista rycket i dahliakrukorna. Till höger syns mjöldagg på bladen. Inom ett par veckor blir alla plantorna angripna, men det är ingen fara för knölarna. 


Avslutningsvis vill jag visa en bukett Gladiolus. Jag är förtjust i Gladilolus som snittblomma, men odlar den inte själv. Köper en bukett då och då. Den här kommer från Lidl.

 


Om man tar bort den översta knoppen på stängeln slår alla blommorna ut på en gång och inte en efter en. 


Himmelsblå

Nu är det dags för den andra omgången i Charlottas länksamling om färger i våra trädgårdar. Uppdraget är Himmelsblå.

 

Det är den här färgen vi pratar om.

På våren är det en del lökväxter som blommar i blått.

 

Scilla siberica

 

Pärlhyacint


Den kaukasiska förgätmigejen 'Jack Frost' har en väldigt ren ljusblå nyans som passar så fint till de vitkantiga bladen.

Senare på säsongen är det bergvallmo som har den här färgen och bland irisarna finns många som blommar i himmelsblått.


Iris pallida


Hortensia macrophylla kan inta en himmelsblå färg i sur jord. Jag har tre plantor av samma sort intill varandra men i år har bara en av dessa varit blå. Mystiskt. 


Men paradnumret i min trädgård från juli tills lövfällning är Hydrangea serrata 'Verle'

En stor buske med många blommor som börjar sin blomning i en ljusblå nyans men övergår längre fram på säsongen till mörkblå och så småningom auberginlila.

 

Berget i bakgrunden har förändrats sedan den här bilden togs för drygt två år sedan, men hortensian står kvar och levererar varje år 


Himmelsblå skönheter finns i massor hos Charlotta.

Taggat med: 

Äldre inlägg