Brandgul

Färgäventyret fortsätter. Veckans uppdrag får mig att tänka på dagliljor, särskilt den som heter brandgul daglilja. Den finns förvildad i naturen runtomkring där jag bor och har funnits även i min dagliljerondell.

Tyvärr har den drabbats av en parasit, små maskar som äter upp knopparna inifrån, så jag har nu grävt upp mitt bestånd. Synd, för det är en tidig och blomvillig daglilja med långa, stabila, stiliga stjälkar. 

'Mauna Loa'

'Frans Hals'

Jag är inte så pyntig av mig. Jag har fullt upp med att hålla ett hus och 1500 kvm runtomkring i ordning och jag har lite svårt att satsa dyrbar tid på pynt innan jag är nöjd med grundordningen. Och det är jag aldrig. 

Solen försökte förtvivlat få oss här nere på bättre humör i morse men nådde knappt marken innan molnen tornade upp sig.  Jag gick en snabb runda för att dokumentera trädgården så här i slutet a november. Det blev inga överdådiga bilder men en stark känsla av trädgårdslycka infann sig. Jag behöver inte vara utan trägård i vinter.

Puh. Det är först nu, i slutet av november jag börjar bli klar med alla vinterförberedelser. I helgen blev de sista dahliorna uppgrävda och soffdynorna tvättade. I grevens tid, misstänker jag. 

Jag brukar starta avvecklingen sent, jag tillhör inte dem så ropar höst efter semestern i augusti. Jag gör i princip ingenting förrän i mitten av oktober när löven börjar ramla av på allvar. 

Björkarna tar god tid på sig av bli av med sina blad, så kratta får jag göra i minst en månads tid för hålla rabatter och gräsmatta synliga. Annars är det ingen vits med mina ambitioner att ha en höstfin och vintergrön trädgård. 

Ungefär samtidigt, runt den 10:e oktober är det trädrea på min plantskola. Där förköper jag mig varje år, oftast med panikartade åtgärder som följd. Jag "passar på" att handla och struntar i stundens hetta fullständigt i att jag inte har förberett någon planteringsplats. Min förkärlek för zonknäckare ger inte utrymme för chansningen att låta plantorna övervintra i kruka, allt måste ner i backen så fort som möjligt. 

Och plantering förutsätter att jag först erövrar en bit mark från naturen, gräver bort blåbärsris, ogräs och diverse rötter. I vissa fall är rötterna mer eller mindre förmultnade efter träd som hade fällts innan vi flyttade hit och då går det någorlunda fort. Men ibland måste jag kapa levande träds rötter och då är det tungt. 

Allt som oftast "råkar" befintliga växter bli involverade och flyttkarusellen är ett faktum. Men nu är alla årets 7 nykomlingar fått sina hem, bortsett från glasbärsbusken som är så fin med sina lila bär att den får husera vid tvättstugeingången i kruka.

Att plocka in trädgårdsmöbler faller på min mans lott och han är klar. De flesta trädgårdsdekorationer, växtstöd och solcellslampor är insamlade, men så ska de rengöras också. 

Så jag är inte helt klar ännu. Kannorna, med sina bamsenötter står kvar i sina krukor, de för frysa ner först, innan jag tar in dem. De flesta pelargonior är också kvar  ute.  Jag hade lite löss på dem i somras, så på grund av smittorisken tvekar jag att ta in dem i garaget där fuchsiorna ska stå längre fram. För fuchsiorna, ja, de ska också vara ute så länge det bara går, det mår de bäst utav. 

Här med vårens gyllenlack som fick en nytändning 

Vid sidan om alla måsten vill jag också hinna med förbättringar inför trädgårdsåret 2015. Det funderar jag mycket på och det är mycket roligare än att knyta ihop säcken efter år 2014. Till detta återkommer jag längre fram. 

Vad har ni för framtidsvisioner? 

Jag har noterat att de flesta har mycket svårt för mörkret i november. 

Eftersom jag ogillar kyla mer än mörker är det inte november som är min "hatmånad" utan januari och februari. Novemberdagarna är visserligen korta, men ofta milda hos oss på västkusten och tjäle kan jag inte minnas att vi har varit med om så här års överhuvudtaget. Det innebär att jag lätt kan finna fördelar med november. Man slipper sommarens heliga "slappa och njuta", det är ok att  trädgårdera hela dagen, man fryser ju annars också. 

Vinterförberedelserna tar en stor del av tiden i november, men jag försöker också hinna med att gräva och anlägga nya planteringar. Under övriga delen av året finns inte tid för det och jag vill dessutom helst inte ha stora åtaganden och uppgrävda områden på sommarhalvåret.  Så här års upplever jag röran inte lika störande. 

Mitt ena projekt är nu så gott som färdigt och det är tänkt att bli en surjordsrabatt med lundväxter vid skogskanten. Jag har bävat för att ge mig på det här området tidigare pga alla tjocka, mer eller mindre synliga tall- och björkrötter och den hårt packade jorden, men när jag väl började gräva gick arbetet över förväntan. 

Grässvålen är borta men alla trädrötter ligger kvar under ytan

 

En ung björk blev fälld på denna plats

Sedan är det inte fel att ha vackra växter även i november. 

Temat för Charlottas länksamling är "Vitkantad" i veckan och det tror jag kan vara mycket intressant för oss som gärna upptäcker nya, lite udda men odlingsvärda växter. 

Oemotståndligt tema så här efter en fantastisk säsong! 

Många olika sorters trädgårdslycka har jag upplevt under året. När jag är trött, ledsen eller uppgiven tar jag ofta en titt i mitt fotoarkiv, tittar på mina bilder och drömmer mig bort. Bästa humörutjämnaren för mig. 

Här kommer några bilder som väcker starka lyckokänslor hos mig.

 

En alldeles egensådd klockranka som har blommat snällt, om än inte rikligt, sedan juli. Tack, varma sommaren!

 

Älskade röda rummet har varit fullproppat av blommor i starka, varma färger. Att se mina barn tillbringa långa stunder i den miljön lindrar ångesten över all den tid som jag lägger på trädgården.

 

Välmående pelargonior på altanen är lycka för mig.

 

Jag har en uttalad prydnadsträdgård, vilket gör glädjen över allt ätbart bara ännu större. 

 

Snygga dahlian 'Mambo' stödjer sig på ulmus hollandica 'Jacqueline Hillier'.

 

Direktsådda zinnior från Lidl blev en succé.

 

Vintergröna växter bidrar till att lyckan håller i sig.

Alunrotrabatten är en pålitlig lyckokänsla också.

 

Och bladväxtrabatten har äntligen växt till den låga gröna matta om jag hade föreställt mig.

 

Om andra trädgårdsfantaster lyckokänslor kan du läsa hos Helena. 

Vi har fortfarande mycket milt, om än grått väder i Göteborg och jag gör mitt bästa för att ta vara på det. Jag håller bl a på att anlägga ett lundparti på berget med hjälp av torvblock. Det är ett ett mycket tungt arbete pga alla rötter som ska grävas bort, så när jag behöver sträcka på ryggen, krattar jag löv som omväxling och vila. Det är lite mot alla trädgårdsrekommendationer (och antagligen även mot alla hälsorekommendationer) men för egen del tycker jag att det lönar sig att städa lite i trädgården på hösten. 

Min främsta motivation är att vinna tid till roligare moment på våren. Jag klipper ner en del perenner och samlar ihop lövtäcket på gräsmattan, kanske spar lite till den sista klippningen. I rabatterna tar jag inte bort allt, men ser till att jorden under lövtäcket kan andas. Dödar en och annan snigel som kommer i min väg, rycker upp lite ogräs och som igår, hittar blommande julros och primula under löven alldeles utanför tvättstugan.

Med ett följebrev om plantans ursprung och egenskaper. 

En perenn chrysanthemum med massor av liv i sig

 

En planta med rötter från 70-talet förpliktigar. Sen höstplantering är tyvärr inte optimalt, läste jag på nätet, men den är van vid nordligare breddgrader än vår. Den ska också täckas noga och så hoppas jag av en repris av förra vintern. 

Mossgrön är en färg som man slipper fundera på och vara oenig om. Däremot kan jag känna mig osäker på de olika mossarterna och har dålig koll på deras namn. De kan se rätt så olika ut och kan inta olika gröna nyanser.

Jag hade kunnat ta bilder på stora tjusiga mossmattor i vår skog men valde att endast fota i trädgården. På några av våra klippor och på gamla torvblock trivs mossan fantastiskt. Tyvärr hackas de sönder av insektshungriga fåglar ibland och det tar lång tid innan mossan växer tillbaka.

Samma matta  för en vecka sedan när lönnen och kornellen fortfarande hade blad. 

Mossa på torvblock

 

och i bergspricka.

Här har fåglarna varit framme.

 

Ibland dyker det upp inspirationsbilder på mossträdgårdar i trädgårdstidningar och då suckar jag längtansfullt vid åsynen av det ouppnåeliga. Det här är min egna bild på en inhängnad park i London.

Flera tolkningar av mossgrönt finns hos Charlotta.

 

En tidig morgon för en dryg vecka sedan hände detta

 

Så här har utsikten blivit utan tallen

Jag förmodar en anstormning av konstnärliga inlägg hos Helena som alla handlar om våra kroppars längtan efter ljus.