Jag har skrivit om vita blommor tidigare, det gäller att inte upprepa sig. 

Charlotta vill att vi visar terakotta inslag i trädgården denna snöiga vinterhelg.

Terakotta är nog ganska lätt att definiera, så här ska det se ut:

Efter att ha valt hosta som favoritperenn i mitt förra inlägg till Blommig fredag visar jag idag några inspisrationsbilder från 2013 års Chelsea Flower Show. 

Dessvärre är jag ganska säker på att man är hänvisad till utländska nätbutiker om man vill få tag på dessa sorter. 

Många verkar instämma i att hostan är en av trädgårdens stöttepelare och de som hyser tvivel om hostans oöverträffliget gör det pga sniglarna. Och visst, hostan är även en storfavorit för dem. 

Jag plockar mina sniglar frenetiskt hela säsongen, morgon och kväll, med pannlampa på natten och i regnkläder i ösregn. Regniga försommarmorgnar ger den största skörden, på kvällarna missar man lätt de små. Att ha koll på deras favoritmat underlättar. Krokus, tagetes, pensé och nyutslagna dagliljor är några exempel. 

Det är endast en hostasort som jag aldrig lyckas rädda, de flesta klarar sig utan större skador. Snigelmedel under plantan har ingen jätteeffekt, snigelbebisarna gömmer sig inne i de ihopkrullade bladen på våren, så man kommer inte ifrån att plocka. 

Två saker till kan man ändå göra. 

Leta efter snigelresistenta hostasorter, vilka är främst de blåbladiga, googla på "slag resistent collection".  

Att odla hosta i kruka är mycket tacksamt, de klarar vinter utan åtgärd under buskage eller takutsprång. Lägg krukan åt sidan bara. 

Valet av favoritperenn beror till viss del på humöret för stunden, men hostorna bjuder utan tvekan på hård konkurrens. 

Lovorden är otaliga: härdiga, tåliga, lättodlade, långlivade, även tämligen friska. Hostor har ett brett användningsområde,de passar i både i rabatt och kruka och är ovärderliga när det gäller att täcka nedvissnande lökväxter. Det är inte konstigt att hostorna är ett samlingsobjekt för många. 

Det kan bara finnas en invändning mot denna underbara växt, att den grönskar sist och vissnar först. Relativt kort säsong alltså, men vad gör det? Utan hostorna är trädgården naken, ja, ännu värre, ful av gulnande, vissnande våriris-, narciss- och tulpanblad, hemska tanke, uscha mig. 

Ja, och inte minst är de så himla fotogena att till och med jag klarar att ta snygga bilder på dem.

 

Ljusblå är porslinveronikan och perovskian, växter jag inte har eller misslyckas med. 

Men som tur är uppdraget angivet i plural, det ska vara "toner" och det underlättar. 

Jag börjar med nytagna bilder från Florida där jag bl a lyckades fånga en för mig ovanlig fjäril med tydliga blå inslag.

I södra Sverige, åtminstone längst kusterna, har vi en mild vinter som tillåter tidig start av årets trädgårdsplaner. Den första har jag tänkt att sätta i verket redan i helgen: gräva bort gräsmatta.

Rabatten mot gräsmattan i bildens högra hörn ska breddas. Jag vill behålla den böljande formen men kommer att gräva bort en sisådär halv meter gräsmatta till längst kanterna. Låga grästuvor hade jag tänkt mig att plantera i de nyvunna ytorna. Jag måste bara hitta rätt grässort.

Projektet syftar till bättre proportioner mellan rabatt och gräsmatta/gång. 

 

Odla zinnior, så direkt på växtplatsen kommer jag att göra i år igen.

 

Att så  klockranka ligger lite närmare i tiden, måste sås tidigt för att den ska hinna blomma.

 

Nyplanterade idegranshäcken kommer att få en böljande höjd. Plantorna längst fram på bilden ska få växa till manshöjd för att bli toppen av en "skidbacke". Ett flerårigt, men ganska bekvämt projekt, inser jag.

 

Gräsmattan här kommer jag att ersätta med grus eller skifferkross. Detta har jag planerat i flera år, men har inte kommit till skott. Orsaken är en oro för befarade svårigheter att räfsa bort stora mängder löv på hösten.  Å andra sidan är inte gräsklippningen särskilt rolig heller, för att inte tala om kanterna. 

 

Ett spännande projekt är att få den här salixen att växa till en boll. Här nyfriserad men tunnhårig direkt efter inköp och omplantering.

Jag kommer även att odla mera bär. Blåbär, röda vinbär och björnbär är favoriterna. Planteringsbädden är halvfärdig. Jordgubbarna, som jag egentligen inte tycker är särskilt odlingsvärda, behöver flyttas till nytt land.

I övrigt ingår en snigel- och rådjursfri säsong också i mina planer. Tidig vår, lång, varm sommar och mild höst är beställd. Bladlössen och kålfjärrilens larver uteblir och regnet kommer att falla i lagom takt och i lagom mängder jämnt fördelat över tid och rum. 

Att få vara i trädgården och småplocka tillhör höjdpunkterna i tillvaron och jag hoppas få mycket tid till det. Det är då, när jag går runt och upplever miljön och växternas samspel jag får de flesta idéerna till förnyelse eller förbättringar. Jag är inte mycket för att rita och planera på vinterhalvåret och  förverkliga planerna systematiskt. Spontaniteten är viktig.

 

Klicka på bilden så kommer du till Helenas länksamling med trädgårdsplaner runt om i landet.

Varför över huvud taget blogga om en trädgård där inte finns en endaste växt som kan överleva på våra breddgrader? Våra förutsättningar och även smak skiljer sig väsentligt, minst sagt. 

Jag har funderat länge och bilderna har redan hunnit bli över tre veckor gamla. Jag väljer ändå att visa några favoritvyer eftersom jag är mycket road av att se samma designprinciper råda under subtropiska förhållanden som i vår tempererade kustklimat. Jag är också väldigt förtjust i den trädgårdskonst som pryder Fairchild Tropical Botanic Garden i södra Miami.

Trädgården innehar en av Nordamerikas största samlingar av palmer, vi talar om flera hundra sorter. Vid sidan av palmerna gjorde gräsen och grusträdgården starkt intryck. 

   

Här befinner vi oss i den fuktiga djungeln.

 

Jag har aldrig tidigare sett blåbladiga palmer, de blev mina favoriter. Gillar även den oväntade färgkombinationen. Här hemma kombinerar vi silvriga växter mest med vitt, blått och lila. 

Vad sägs om undervegetationen?

Nyss hemkommen från en mycket lyckad långsemester njuter jag till fullo av att få vara hemma. Tropiska och subtropiska växter intresserar mig inte särskilt mycket men trots det har jag besökt både en botanisk trädgård i Miami och en plantskola i Naples med stor behållning. 

Plantskolan var i sin grundstruktur förvånansvärt likt den som vi är vana vid i våra svenska plantskolor. Den uppenbara skillnaden är att de har våra inomhusväxter i rabatterna. Det var mycket ovant att se till en början men man vänjer sig lätt vid Lyckliga lisor som underplantering i snygga palmers skugga och blommande bougainvillea som häckväxt.

Av utbudet att döma är bougainvillea mycket lättodlad. Finns tillgänglig i alla tänkbara färger och används ofta till klippta häckar. 

Hibiskus stammas ofta upp till halvstora, bollformade träd.