Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Vit

Jag har skrivit om vita blommor tidigare, det gäller att inte upprepa sig. 


Helleborus Niger blommar i december hos mig

 

Vitsippor finns det gått om på vår skogstomt. De går inte att utrota.

 

En storfavorit. Stjärnmagnolians luddiga blomskott är vackra på vinter, den är blomvillig och ganska härdig. Den tål beskärning bra, en egenskap som är viktig, eftersom den kan växa lite hur som helst.

 

Vita hostan White Feather är tjusig som nyutslagen, men behåller inte sin udda färg, tyvärr.

 

Treblad

 

Ett långsamtväxande småbladigt rhododendron omgivet av hasselört och vitsippor

 

Kortväxta iris pumila är mer blomvillig hos mig  en försommarblommande iris germanica

 

Rosenpion och löjtnantshjärta. Hoppas på fler än en pionblomma i år. 

 

Diphylleia cymosa i blom. En storvuxen favorit med kort blomning men desto häftigare blad och supersnygga bär på sensommaren. Höjd 150 cm.
 

Collage på försommarens vita

 

Den pion som blommar snällast, överdådigast och längst hos mig är Festiva Maxima.

 

ju längre säsongen fortskrider, desto mindre vita inslag. Den vita stäppsalvian har blommat över men rudbeckian och floxen håller ställningarna.

 

Pärlrönn

Men så här ser det inte ut i tädgården idag, utan så här: 

 

 

 

 

 


 Det är i alla fall en trädgård även nu, en trädgård i svart och vitt.

 

På bloggen Bland rosor och bladlöss finns vita blommor i överflöd.

Terakotta

Charlotta vill att vi visar terakotta inslag i trädgården denna snöiga vinterhelg.

Terakotta är nog ganska lätt att definiera, så här ska det se ut:

 



Men frågan är om man ska ha nya, rena terakottakrukor eller patinerade, mossiga som riktmärke. 

De flesta verkar föredra den senare varianten, medan jag själv använder mig nästan uteslutande av svarta krukor. Jag har t o m köpt krukfärg för att omvandla de terakottakrukor jag ändå har, det känns som att svarta krukor passar till allt och gör minst väsen av sig. Dessutom förknippar jag mossiga terakottakrukor med en romantisk stil som jag inte tycker  passar till vårt 70-tals hus. 

Men på växter gillar jag tröttorange nyanser mycket. Ett av mina första växtinköp var en daglilja i den här färgen. Min mest blomvilliga daglilja genom tiderna, som dock fick flytta runt under sina första år innan jag hittade rätt granne i en rödbladig japansk lönn. Svårplacerad rosaorange färg, tycker jag.

Dagliljan 'Pink Damast' uppges laxrosa på etiketten, men nyansskillnaden mellan teracotta och laxrosa är nästintill försumbar, eller?

 

Min älskade alunrotrabatt innehåller en del trötta gulbruna nyanser. Det finns ett slags teracottakänsla över den här rabatten, om jag får säga så.


Helenium i perukbuskens sällskap visar jag mest för att försöka demonstrera skillnaden mellan orange och teracotta.

 

Ettåriga lejonga

 


Zinnia


Alunrot, japansk lönn, judasträd och längst bort gillenia i höstskrud.

Flera tolkningar av uppdraget terakotta finnes hos Charlotta.

Hostainspiration

Efter att ha valt hosta som favoritperenn i mitt förra inlägg till Blommig fredag visar jag idag några inspisrationsbilder från 2013 års Chelsea Flower Show. 

Dessvärre är jag ganska säker på att man är hänvisad till utländska nätbutiker om man vill få tag på dessa sorter. 

 

Plantorna presenteras i kruka i mängder. Det är lätt att missa en snygging


 


 


 


 


 


 

Läcker som nyutslagen, men får tråkiga gröna blad längre fram på säsongen. Även klen är, i mitt tycke, denna albinohosta, White Feather. 

 


 


 


Många verkar instämma i att hostan är en av trädgårdens stöttepelare och de som hyser tvivel om hostans oöverträffliget gör det pga sniglarna. Och visst, hostan är även en storfavorit för dem. 

Jag plockar mina sniglar frenetiskt hela säsongen, morgon och kväll, med pannlampa på natten och i regnkläder i ösregn. Regniga försommarmorgnar ger den största skörden, på kvällarna missar man lätt de små. Att ha koll på deras favoritmat underlättar. Krokus, tagetes, pensé och nyutslagna dagliljor är några exempel. 

Det är endast en hostasort som jag aldrig lyckas rädda, de flesta klarar sig utan större skador. Snigelmedel under plantan har ingen jätteeffekt, snigelbebisarna gömmer sig inne i de ihopkrullade bladen på våren, så man kommer inte ifrån att plocka. 

Två saker till kan man ändå göra. 

Leta efter snigelresistenta hostasorter, vilka är främst de blåbladiga, googla på "slag resistent collection".  

Att odla hosta i kruka är mycket tacksamt, de klarar vinter utan åtgärd under buskage eller takutsprång. Lägg krukan åt sidan bara. 

Min favoritperenn: hosta

Valet av favoritperenn beror till viss del på humöret för stunden, men hostorna bjuder utan tvekan på hård konkurrens. 

Lovorden är otaliga: härdiga, tåliga, lättodlade, långlivade, även tämligen friska. Hostor har ett brett användningsområde,de passar i både i rabatt och kruka och är ovärderliga när det gäller att täcka nedvissnande lökväxter. Det är inte konstigt att hostorna är ett samlingsobjekt för många. 

Det kan bara finnas en invändning mot denna underbara växt, att den grönskar sist och vissnar först. Relativt kort säsong alltså, men vad gör det? Utan hostorna är trädgården naken, ja, ännu värre, ful av gulnande, vissnande våriris-, narciss- och tulpanblad, hemska tanke, uscha mig. 

Ja, och inte minst är de så himla fotogena att till och med jag klarar att ta snygga bilder på dem.

Frances Williams,  Elegans, Patriot och Revolution

 

Summer Music

  

Fire Island


Great Expectations

 

Bladväxtrabatten domineras av hostor

 

Francee

  

Svår miljö under en gammal idegran med stark rotkonkurrens och torr jord, men hostorna är betydligt mer torktåliga än många tror. Det beror på dess konstruktion: även små mängder av regn kommer rötterna till godo tack vore bladens rörformade skaft som leder vattnet dit det gör nytta.


June och Blue Mouse's Ears blir kompakta och täta under tuffa förhållanden.


 
Blue Mouse Ears


June i blom

 


Elegans var namnet


Här med nyutslagna vita blommor. Mums.

 

I grupp på entrétrappan


På andra plats hos mig kommer kärleksörten, som är en otroligt  odlingsvärd perenn och på tredje plats rankar jag hakonegräset

Samtidigt måste jag tillägga att jag har utvecklat en stark passion för buskar och småträd de senaste åren och det är bland dessa jag har mina absoluta favoritväxter idag. 

Fler perennfavoriter hittar du hos Charlotta.

Ljusa blå toner

Ljusblå är porslinveronikan och perovskian, växter jag inte har eller misslyckas med. 

Men som tur är uppdraget angivet i plural, det ska vara "toner" och det underlättar. 

Jag börjar med nytagna bilder från Florida där jag bl a lyckades fånga en för mig ovanlig fjäril med tydliga blå inslag.

Ljusblå  eller turkos, vet jag inte, men stilig.

 

Den här tjusiga subtropiska busken var något mer lättfångad på bild. Den gjorde ett härligt svalt intryck i värmen. 

 

Blomman påminner om vår flox

   


Glasspinnar i kaktusgården i Miamis botaniska trädgård



Iris pumila från den egna trädgården. Nyligen läste jag på en blog att iris hade planterats i blötbädd, att den behöver fukt för att blomma. Jag trodde det var tvärtom, att den är mycket torktålig och t o m klarar sig längst husväggar under takutsprång. Hm. Av mina irisars blomvillighet att döma kan jag dock inte avfärda den här nya informationen, de flesta av dem är kinkiga. Någon med egna erfarenheter?

 


En syn som inte längre ligger så långt fram i tiden, förhoppningsvis.

 


Förgetmigej

När jag bläddrar igenom inlägget kan jag inte vara annat än nöjd med variationen när det gäller nyanser. Ljusblå toner kan vara väldigt olika och ännu fler hittar du hos Charlotta

Årets trädgårdsplaner

I södra Sverige, åtminstone längst kusterna, har vi en mild vinter som tillåter tidig start av årets trädgårdsplaner. Den första har jag tänkt att sätta i verket redan i helgen: gräva bort gräsmatta.


Rabatten mot gräsmattan i bildens högra hörn ska breddas. Jag vill behålla den böljande formen men kommer att gräva bort en sisådär halv meter gräsmatta till längst kanterna. Låga grästuvor hade jag tänkt mig att plantera i de nyvunna ytorna. Jag måste bara hitta rätt grässort.

Projektet syftar till bättre proportioner mellan rabatt och gräsmatta/gång. 
 


Odla zinnior, så direkt på växtplatsen kommer jag att göra i år igen.

 


Att så  klockranka ligger lite närmare i tiden, måste sås tidigt för att den ska hinna blomma.

 


Nyplanterade idegranshäcken kommer att få en böljande höjd. Plantorna längst fram på bilden ska få växa till manshöjd för att bli toppen av en "skidbacke". Ett flerårigt, men ganska bekvämt projekt, inser jag.

 


Gräsmattan här kommer jag att ersätta med grus eller skifferkross. Detta har jag planerat i flera år, men har inte kommit till skott. Orsaken är en oro för befarade svårigheter att räfsa bort stora mängder löv på hösten.  Å andra sidan är inte gräsklippningen särskilt rolig heller, för att inte tala om kanterna. 

 


Ett spännande projekt är att få den här salixen att växa till en boll. Här nyfriserad men tunnhårig direkt efter inköp och omplantering.



Jag kommer även att odla mera bär. Blåbär, röda vinbär och björnbär är favoriterna. Planteringsbädden är halvfärdig. Jordgubbarna, som jag egentligen inte tycker är särskilt odlingsvärda, behöver flyttas till nytt land.


I övrigt ingår en snigel- och rådjursfri säsong också i mina planer. Tidig vår, lång, varm sommar och mild höst är beställd. Bladlössen och kålfjärrilens larver uteblir och regnet kommer att falla i lagom takt och i lagom mängder jämnt fördelat över tid och rum. 

Att få vara i trädgården och småplocka tillhör höjdpunkterna i tillvaron och jag hoppas få mycket tid till det. Det är då, när jag går runt och upplever miljön och växternas samspel jag får de flesta idéerna till förnyelse eller förbättringar. Jag är inte mycket för att rita och planera på vinterhalvåret och  förverkliga planerna systematiskt. Spontaniteten är viktig.

 


Klicka på bilden så kommer du till Helenas länksamling med trädgårdsplaner runt om i landet.



Miamis botaniska trädgård

Varför över huvud taget blogga om en trädgård där inte finns en endaste växt som kan överleva på våra breddgrader? Våra förutsättningar och även smak skiljer sig väsentligt, minst sagt. 

Jag har funderat länge och bilderna har redan hunnit bli över tre veckor gamla. Jag väljer ändå att visa några favoritvyer eftersom jag är mycket road av att se samma designprinciper råda under subtropiska förhållanden som i vår tempererade kustklimat. Jag är också väldigt förtjust i den trädgårdskonst som pryder Fairchild Tropical Botanic Garden i södra Miami.

Trädgården innehar en av Nordamerikas största samlingar av palmer, vi talar om flera hundra sorter. Vid sidan av palmerna gjorde gräsen och grusträdgården starkt intryck. 

 

Konstnären heter Dale Chihuly och materialet är handblåst glas

 

Överallt ser man hans maffiga installationer

 



   

 




Här befinner vi oss i den fuktiga djungeln.


 och här i en torr "mexikansk" miljö


 


 


Jag skulle aldrig välja den här färgen på trädgårdsdekoration, men, överraskande nog är det ändå den som jag gillar mest 


 


   

 


 

 

Det är den här limegröna glasbollen man ser vid vägens ende två bilder högre upp

 


 

Jag har aldrig tidigare sett blåbladiga palmer, de blev mina favoriter. Gillar även den oväntade färgkombinationen. Här hemma kombinerar vi silvriga växter mest med vitt, blått och lila. 

 

Vad sägs om undervegetationen?


 

Som en liten kontrast kommer mitt nästa inlägg att handla om årets trädgårdsplaner hemmavid.  Det är nämligen temat på Blommig Fredag som har säsongsstart i veckan. 

Plantskola i Florida

Nyss hemkommen från en mycket lyckad långsemester njuter jag till fullo av att få vara hemma. Tropiska och subtropiska växter intresserar mig inte särskilt mycket men trots det har jag besökt både en botanisk trädgård i Miami och en plantskola i Naples med stor behållning. 

Plantskolan var i sin grundstruktur förvånansvärt likt den som vi är vana vid i våra svenska plantskolor. Den uppenbara skillnaden är att de har våra inomhusväxter i rabatterna. Det var mycket ovant att se till en början men man vänjer sig lätt vid Lyckliga lisor som underplantering i snygga palmers skugga och blommande bougainvillea som häckväxt.


 


 

Av utbudet att döma är bougainvillea mycket lättodlad. Finns tillgänglig i alla tänkbara färger och används ofta till klippta häckar. 


Hibiskus stammas ofta upp till halvstora, bollformade träd.

Arboricola finns överallt i rabatterna, även vanlig som häck







Justicia brandegeeana eller mexikansk humleknopp i härligt mörkröd nyans


 
Kruksortimentet är lite annorlunda

Kanske inte lerkrukorna, men resten

 


 

Mycket mexikansk influens

 


 


 




Den här påfågeln fick plats i resväskan och kommer att flytta in i någon lämplig rabatt till våren. 

Den botaniska trädgården i Miami var något alldeles speciellt i mina ögon och med bilderna därifrån återkommer jag.