Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Jätteljusgul

Ljusgult är en mycket spännande och underskattad färg i trädgården. Ljusgula blommor syns väl på långt håll utan att vara skrikiga. Det är en färg som kan uppfattas som en variant av vitt. "Vita" tulpaner och liljor kan i verkligheten visa upp en svag gul nyans. 

Vanilj och blekt citron brukar jag tänka som två lite aptitliga beskrivningar av en varm respektive kall nyans av ljusgult.

Det är nyanser som man kanske inte satsar på på stor skala utan som accent. Jag upplever att det ljusgula har en förmåga att lugna ner starka kulörer eller lyfta andra,  "tyngre" färger. 

Säsongens första ljusgula blomma hos mig är krokus. Den kan komma att slå ut inom ett par veckor om vädret fortsätter att vara milt.
 


 En "vit" tulpan

 

Blekgul sockblomma


Två småväxta rhododendron, 'Princess Ann' och 'Wren' lyser i min nyanlagda rabatt med vintergröna växter.

   

'Prinsess Ann' med ljusgröna blad

 


'Wren' har mörkare blad och större blommor än 'Princess Ann'

 


Storbaldigt rhododendron förväntar man sig inte i den här färgen. Det här ett gammalt foto, allting har blivit mycket större sedan dess.


En fådd liten primula

  

"Vita" dagliljan " Artic Snow" är inte direkt snövit. Det kan en daglilja inte bli.


Echinacea 'Sunrise' tillsammans med gulbladigt hakonegräs under en mörk fläder har jag stora förväntningar på i år. Jag gillar olika gula kulörers samspel mycket. 

 


Favoritliljan är visst ljusgul. En utomordentligt livskraftig sort vars etikett jag tappade bort för länge sedan.


Dahlior föredrar jag vanligtvis i starka färger. Den här sorten heter 
'München' och bilden är antagligen tagen sent på hösten när bristen på sol resulterar i bleka blommor.

 Länksamlingen på Charlottas Trädgård visar flera jätteljusgula växter.

Min favoritsyssla i trädgården

Allt gillar jag med trädgård, verkligen allt. Att  tänka på trädgården innan jag somnar, att planera, gräva, plantera, inköp av nya växter ska vi inte ens prata om. Till och med att befria trädgården från sniglar och snäckor är bättre än att tvingas vara borta ifrån den. 

Nu när jag inte har riktigt små barn längre, öser jag verkligen all min överbeskyddarkraft på trädgården. Jag springer runt och inspekterar, letar redan nu i februari efter sniglar och liljebaggar, analyserar hur jag kunde ha förebyggt diverse vinterskador orsakade av gnagare, storm och den lilla frost vi ändå haft  (jag experimenterar med krukodlade perenners och sommarblommors vinterhärdighet).

Och det är då det allra roligaste händer, när man vistas i och kommer trädgården nära.  Det är då man upptäcker en blommande fröplanta av helleborus eller en helt utslagen kameliablomma på en flera år gammal buske som aldrig tidigare har blommat. De där bifynden gör mig alldeles lycklig. Det blir ett oväntat men välbehövligt bevis på att man är på rätt spår, att man har gett sina älsklingar rätt förutsättningar  i livet. Och då måste den höga närvarofrekvensen - kärleken - ha varit avgörande, tänker jag.

 

Min kamelia står ute året om och blommar därför senare än sina orangerikompisar, nämligen i maj. Förra året hade den en enda blomma men i år finns det 5-6 knoppar.

 

Så nu har jag gått och köpt mig en rosa sort också. Den här starka röda nyansen passar liksom inte riktigt  in i den skira svenska våren. 

 
En annan oväntad händelse inträffade redan den 11 augusti men bilden nedan är tagen den 19. Min alldeles egensådda klockranka började blomma då. Jag hade förvarnats att den var svår att få gå i blom utan växthusvärme och exeptionell omsorg, men för egen del kan jag inte tycka att klockrankan är svårflörtad. Tvärtom. Den är snabbväxande, frodig och klättrar duktigt. Och det bästa av allt, den blommar med fantastiska blommor.

 


Klockrankan slår ut som cremefärgad 

 


och blir lila längre fram

 


Båda vita och lila blommor på samma planta kan vara förvirrande för den som inte känner till den här hemligheten.


Jag anser egentligen  att jag för tillfället lever ett för stressigt liv för att dra på mig ytterligare massa ansvar genom frösådder men de få gånger jag ändå har gjort det (och lyckats) var upplevelsen oförglömlig. Jag har nog lite dåligt självförtroende när det gäller frösådd och förökning och det bidrar säkerligen till att jag blir exta stolt och lycklig när jag väl lyckas någon gång. Från att anläggningsarbete har varit en favoritsyssla känner jag att i framtiden, i ett lite lugnare liv och mindre fysisk styrka,  kan förökning segla upp till en oövervinnlig  etta. 


Mina söta, småblommiga zinnior uppdrivna från frön på friland.


 


På bloggen ' Bland rosor och bladlöss 'kan du läsa om andras favoritträdgårdssyssla.

Träfärgad

Veckans uppdrag har gett mig ordentligt med huvudbry. Är det  olika behandlade träslag vi ska fånga eller är det levande träds bark som är intressant. 

Båda, naturligtvis. Det vet man om man någonsinn behövt välja träslag till sitt köksgolv eller om man önskar plantera träd med så många kvalitéer som möjligt.

Jag fastnar ändå för det levande trädet och dess stam och grenar. Och vips, trädfärgat kan plötsligt vara mångfaldigt mer än bruna nyanser. Vitt, grått, rött, grönt och allt där emellan. 

Jag har alltid varit förtjust i träd och buskar med spännande färg på stam och grenverk, just för att ha någon sorts behållning av dem även på vintern. 

När det uppstår diskussioner om våra björkars vara eller icke vara brukar stammarnas fantastiska färg få en helt avgörande betydelse. Visserligen är även deras beaktansvärda ålder och takbildningsförmåga uppskattat,  men det är stammarna som imponerar mest. Det väger med råge upp att de 'skräpar' så ofantligt  - fröer, grenar, löv - och mest hela tiden.

 


Ett betydligt mindre objekt har röda grenar. Inte bara de nya grenarna är röda, även de gamla behåller rödheten. Jag ser med spänning fram emot att den blir större och mer dominerande i mitt vinterlandskap.  


Snö hade varit den idealiska bakgrunden till mina lilla japanska lönn, Acer palmatum ' Sango Kaku'. 

  

Kopparlönnen är det mest klassiska exemplet på åtråvärd stam. Det här fantastiska trädet står i en trädgårdsväns trädgård lite längre ner på gatan. Han driver upp fröplantor och jag har fått en! En liten pinne en så länge, men jag älskar att se växter att växa upp i min omsorg. Ni vet, det här med resan och målet.


Någon som vet vad det här trädet heter? För jag missade ta bild på skylten. Plats: botaniska trädgården i Miami.

 

Samma undran här, fast det är ett vanligt förekommande träd i Florida.


Jag ser med spänning fram emot andras  tolkningar av veckans uppdrag hos Charlotta.

4 Nyanser av Grönt

Vintern är färgfattig, det mesta är svart, brunt och grått i vår del av landet. 

 



Den förutseende trädgårdsägaren  skaffar sig vintergröna växter men några glada färger är svårt att finna. Man får hålla sig till godo med olika gröna nyanser och det behöver inte vara illa, om man tänker efter. 

 

Bråkbladig rhododendron och vintergröna vid entrétrappan.

 

Mörk lagerhägg och rhododendron tillsammans med ljusa bambun vid tomtgränsen

Jag är glad för att jag har mina stabila vinterväxter men nu längtar jag efter mer. Jag suktar efter vårens grönska som har en alldeles speciell stämning. Den lovar ju så mycket.

 

På våren finns det inte två växter med samma gröna nyans. 


Och om jag ska vara riktigt ärlig så längtar jag efter ännu mer, färger. 

Att frossa i penséer är vårvinterns stora happening för mig. Att handla, välja kärl, plantera med frysna händer, placera, gruppera, gå förbi och titta på dem genom fönstret, allt älskar jag. Jag lider med dem frostiga morgnar men vet med mig att de kommer att komma igång och svälla över sina krukor längre fram på våren. 

 

Sä här kommer det bli. Snart hoppas jag. 


Det var en fri tolkning av Blommiga fredagens uppdrag "4 Nyanser av Grönt". (Anspelningen på en viss literär pärla hade jag ingen lust att fånga upp idag.)

 

Fiberpalmlilja

Min mormor hade en mäktig plantering av palmliljor längst gången mellan grinden och husets entrétrappa. På båda sidorna. Jag var barn och blomstänglarna var högre än lilla mig. De vassa bladen la sig på betongplattorna och var farliga att nudda. 

 

Något i den stilen. Bilden är tagen juni 2010 i Ungern. Stadsplantering.

Jag har inte sett så många palmliljor i svenska trädgårdar så jag har inte vågat skaffa mig denna barndomens karaktärsväxt. En vacker dag upptäckte jag dock två välvuxna exemplar i den nyinflyttade grannens trädgård. Han tog med sig dem från sin gamla trädgård som låg i zon 3, om inte 4, inåt landet, i Boråstrakten. 

Och då la jag ihop ett och ett. I södra Ungern, där mormors trädgård låg, har man inlandsklimat med varma somrar men även kalla vintrar. Med kallt menar jag perioder (visserligen relativt korta, men ändå) av 10-15 minus. Och palmliljan klarar tydligen den ljumma, regniga sommaren i Boråstrakten. Om den orkar blomma årligen spelar faktiskt mindre roll, de palmlika, styva, vintergröna  bladen räcker för mig. 

Så jag köpte en planta våren 2013. Den var i knopp vid inköp och blommade ganska tidigt på sommaren. 

Alla som har trädgård vet vad en växt som väcker barndomsminnen betyder.  


Hösten efter blomningen såg den ut så här och jag väntade på att bladrosetten skulle dö.

och det gjorde den också. Dog. 

 


Men som det skall, kom nya bladrosetter runtomkring.  Så här ser den ut i februari 2015.

Vad behövs då för ett så lyckat resultat? Jag misstänker att det magiska ordet är väldränerat. Blanda in grus i jorden. Värme och sol är inte fel, men behövs bara för blomningen. Bladrosetten har i sig stort prydnadsvärde och är bevisligen vintergrön. I södra Sverige, och då menar jag inte bara Skåne, är den absolut värd att prova. 

För egen del leker jag med tanken att även testa en bråkbaldig sort med gula bladkanter. 

Taggat med: 

Ultramarin

På utmaning från Charlotta är dagens tema ultramarin.

Min relation till klarblått i trädgården kan härledas från de där keramikbollarna som var omåttligt populära för några år/decennier sedan.  

 

Typ den här, fångad med mobilen på dagens löprunda


Det var snyggt i början, men oj så fult det blev sedan. Jag vet inte vad som har hänt, det blev för mycket på något sätt i kombination med alla blå keramikkrukor som också fanns högt och lågt samtidigt. Den tydliga antydan till havet kan ha bidragit till min aversion, med tanke på att jag har ett mycket mer komplicerat förhållande till havet än jag har till trädgården. 

Det blev alltså tvärstopp för mig och i början av mitt trädgårdsbygge för 10 år sedan tålde jag inte blått i någon form, inga bollar eller krukor, inte ens blommor. Ultramarin skulle inte finnas hos mig. 

Ja, det var då det. Idag är smaken något helt annat, kan jag säga. 


Ultramarina glasdekorationer och matchande fjäril. Bilderna är tagna i Maiamis botaniska trädgård. Jag föll för dekorationerna, inklusive bollen.
 

Min omvändning har gått så långt att jag har planterat en njurformad rabatt med bara blåa blommor. 

Nävor tjänar som marktäckare och samsas med lavendel och irisar. En och annan blå akleja har slagit sig ner här och stäppsalvia 'Caradonna' måste man ju ha. För höjden står klematisen 'Annabell' och stormhattar. 

Är jag nöjd, tror ni? Nej, inte på långa vägar. 

Enligt Gertrude Jekyll behövs i en blå trädgård "vita och blekt citrongula blommor för att framhäva riddarsporrens, lobelians och campanulans blåa färger", läser  jag i Lotta Möllers Trädgårdens natur. 

För egen del är favoritkombofärgen till blått är orange så lökar av tigerlilja har planterats bland nävorna. Men rabatterns största problem ligger inte i dess färgsammansättning utan beror på att det saknas bakgrund och sammanhang, den är utslängd i gräsmattan vilket i sin tur också gör att den är omöjlig att fotografera. 

Men några bilder på enstaka blommor i passande nyans hittade jag trots allt.



 
Snart finns de på plantskolorna, söta penséerna


Våririslökar får man fylla på med varje år, hos mig blommar de bara ett par år och sedan kommer bara blad. 


Den här blåa aklejan har förökat sig livligt hos mig.

 


En fylld nässelklocka, campanula trachelium ' Bernice' tillsammans med blekgul daggkåpa, helt enligt de engelska instruktionerna.


Tremasterblomman finns i många nyanser, ofta med lila inslag. Dock inte den här. 

 

Min blåaste hortensia i juli, innan den blir auberginfärgad i augusti.

 

Diphylleia cymosas bär är mycket uppseendeväckande 

 

Rhododendron russatum ' Gletshcernacht' är den blåaste jag sett. Har minimalt med lila i sig, till skillnad från många andra rhododendron. Plantan är lite gles och tilltufsad, men i år har den många knoppar,  så jag hoppas att den förtätar sig efter en rik blomning i sommar. 

 

Ametiststormhatten, Aconitim carm. 'Arendsii' blommar i oktober och blir ett udda inslag bland höstens gulbruna färger. Hoppas mina tre plantor har lust att föröka sig lite till. 

 

En härlig, stabil perenn som jag varmt kan rekommendera. Inga sniglar och inga rådjur gillar den heller.

 


Nävan 'Rosanne' blommar från juli långt in på hösten. Tyvärr blir den rådjursmat med jämna mellanrum. 

Idag bryr jag mig inte lika mycket längre om de enstaka blommornas färg. Prydnadsvärde under lång tid, växtsätt, bladverk och livsduglighet är mycket viktigare. Men det starkt blåa är inte helt vanligt i växtvärlden och är därför åtråvärt. 

Har säsongen börjat?

Det blev en, ok, två turer till plantskolan i helgen. 

Det primära syftet var inköp av sticklingar och jord.  Jag förvarar mina gamla fuchsior och pelargonior i ett mörkt garage och det är inte idealiskt alls. De tuffaste sorterna klarar dock detta under förutsättningen att vinterförvaringen inte drar ut sig på tiden i onödan. I början av februari är alldeles lagom att ge dem en ny tillvaro, ny jord, vatten, värme och ljus. 

 

Liv finns det

 

Det här är bara en bråkdel av allt jag har.

Det stora hotet är lössen som ju också övervintrar, hur försiktig jag än försöker vara. Jag brukar skölja bort elakingarna under rinnande vatten, byta jord (sköljer även rötterna i görligaste mån) och placera krukorna så ljust som möjligt inne i huset. Ingen källare och inget orangeri har jag, men tanken att ta med plantor till jobbet har slagit mig. 


Så här såg de ut i sommaren 2014 


och det är det jag vill återskapa


Men trots kärleksfull behandling klarar sig inte alla gamla plantor så det behövs årliga stödköp. 

  

Några, (ja, 8 stycken) nya fuchsior, en pelargon och en petunia blev det. Men det stannade inte där.


Jag är inte den som kan gå förbi årets första penséer. I favoritfärgen dessutom. De ser lite trötta ut, men de repar sig nog. I värsta fall blir det en tur i garaget. 


 Men det djärvaste inköpet blev en kamelia:

 Jag har sedan tidigare en röd kamelia som jag förvarar i kruka på entrétrappan året om och som klarar sig alldeles utmärkt där. Så nu när Plantagen hade ett stort utbud kunde jag inte stå emot. Det är ett galet försök, jag vet, jag har ju inget svalt och ljust rum att ha den i. 

Jag stödjer mig på att i London växer kamelior till små träd på friland och där har man ju också minusgrader ibland. Min taktik är att krukorna plockas in i vardagsrummet när det är långvarig kyla, dvs under tre-fyra minusgrader. Jag valde en planta med så kraftiga stjälkar och lite knoppar som möjligt, planterade om i torvrik jord och den tuffa behandlingen på trappan har redan börjat. Natten till igår var det kortvarig frost, men det fick gå. I veckan väntas plusgrader. En tidig vår, kanske? 

 


För det fall de ovan nämnda inte skulle klara sig, så köpte jag en julros också, för säkerhets skull. 


Ja, vad skulle plantskolan leva på om inte såna som jag (vi?) fanns?

Vårlängtan - fortsättning

Jag fortsätter på temat vårlängtan - eller kanske vårvinterkänsla, som drabbade mig när jag slog upp ögonen idag. Jag kunde ana ovanligt mycket ljus bakom persiennerna strax innan kl 8:00.0, vilket i sig kändes ovant. De senaste veckorna har man vaknat, gjort sig i ordning och cyklat till jobbet i mörker för att sedan återvända hem i samma mörker på kvällen. Att uppleva ljus på hemmaplan känndes lyxigt till en början, men ganska snabbt insåg jag det stora behovet av fönsterputs. Nå ja, allting har minst två sidor. 

Milda vindar och en del sol har de senaste två dagarna fått snötäcket att sjunka ihop. Det är välkommet för min del. Och trädgårdsrundan med kameran i näven blev inte helt utan utdelning. Det här hittade jag:

 

Vårtecken nr  1


Julrosorna väntar nog bara på ljuset, inte på värmen.

 

Lilla murrevan grön och fin

 

En mycket livskraftig bräcka som jag har på flera platser

 


 

Yucca filamentosa - fiberpalmlilja skulle förtjäna ett inlägg för sig. Såå snygg året om! Ni som bor i södra Sverige, tveka inte!

 

Min minsta rhododendron, söta, gula 'Wren'

 

Bråkbladig gullbåge är en favoritmarktäckare som är vintergrön


Och avslutningsvis ett inomhustips, som dock inte handlar om tulpaner utan om modeväxten, tillika subtropiska marktäckaren, svärmorstungan. 

 

Jag planterade om min svärmorstunga förra helgen och överblivna blad har jag nu i vas med tulpaner. Egentligen är bladen snyggast för sig själva i rak glasvas, tycker jag, efter att ha sett det på hotellrum på min senaste resa. Jag kunde aldrig föreställa mig att de kunde klara sig i vas med vatten, men det gör de. (Och tulpaner är snyggast med blåbärsris, egentligen.)


Vårlängtan

Det är så här det kommer att börja. Några enstaka snödroppar gör ingen större skillnad för mitt stämningsläge, men när ett helt gäng krokusar slår ut - och klarar sig undan från rådjur - då höjs humöret en sträck för varje dag.

 

Sedan får man bakslag, det vet man ju, men då har man kanske hunnit inhandla lite penséer som piggar upp på trappan.

 



 

Att odla korta, knubbiga tulpaner i kruka är ett bra sätt att göra sin krukplantering lite annorlunda. Man kan lätt tidigarelägga blomningstiden genom att ta in krukan i uppvärmt uttrymme på vårvintern, eller bara genom att ställa den vid söderväggen. Vi har vår entrétrappa i norr, där håller de sig fräscha länge i knoppstadiet sedan.


Minipåskliljor är glädjespridare som jag har många av runt mina hostor. 


Julrosen är giftig och slipper bli uppäten. Längre bak en svavelpion med fantastiskt vackra blad. Mitt exemplar är en fröplanta och blommar i stark cerise, men det är helt ok. Ännu längre bak en japansk lönn med röda grenar som jag skrev om i mitt förra inlägg.

 


Körsbärsträdet blommar kort i maj. Då är det vår på riktigt.

 
Under trädet har lungörten spridit sig med besked


Kungsängslilja tillhör de lökväxter som blir större och fler med tiden. Här två blommor på samma stjälk. 

 


Jag har kungsängsliljor runt mina pioner och tanken är att matcha pionernas blad, som är ju också röda vid utsprånget. Tyvärr är jag inte nöjd med pionerna och de har levt farligt de senaste två åren. Men de får en säsong till för att visa framfötterna och det kan de delvis tacka kungsängsliljorna för. Jag vill ju helst inte störa deras spridning. Ja, det här var ett av mitt livs många dilemmor. 

 

Här växer kungsängslilja under en flikbladig fläder. I förgrunden älsklingen, ett gulbladigt hakonegräs. 

 


Får vi uppleva det här igen?

Ja, det får vi hoppas.

 


Jag misstänker att länksamlingen Blommig Fredag kommer att slå publikrekord denna helg.

Japanska lönnar - inte bara för japansk trädgård

I helgen gjorde jag en växtbeställning från tyska Hachmanns plantskola. Hachmann är känd för sitt rhododendron- och barrsortiment, de säljer ljung, japanska lönnar och annat smått och gott.

Vi är en grupp trädgårdsamatörer som träffas en gång i månaden och pratar vinterskön trädgård, bl a barrväxter,  rhododendron, ljung och ormbunkar. Min beställning är inspirerad från kursen och består av sex sorter. En post sticker dock ut genom att inte vara vintergrön och det är en japansk lönn, Acer palmatum 'Cristatum'. 

Jag har haft den här namnsorten i min "samlig" en gång i tiden, men den mötte döden under en barnrumpa. En av sönernas lekkamrater råkade hamna mitt i grenverket. Jag grät floder och har aldrig kunnat glömma denna lilla planta med sina tätt sittande, vridna, flikiga blad. Nu har jag chansen att komma över en ny. 

Japanska lönnar har ryktet om sig att vara dåligt härdiga, men hos mig har de inte krånglat vare sig långa kalla vintrar eller när vårsolen värmde på dagen medan kalla nätter gjorde att tjälen i backen inte släppte. Däremot har jag hört att de kan dö plötsligt och till synes utan anledning när de blir lite äldre.

Min äldsta planta är lättare att hoppa över än att gå runt, den är låg och bred och har finflikiga blad.

'Dissectum Viridis' såg jag för första gången i en skånsk trädgård och där var den placerad mitt i en perennrabatt. 


Hos mig har den sällskap av bl a stjärnflocka, alunrot, astilbe och daglilja. Bullig och luftig på samma gång.

 


På vintern ser man att det är ett träd.


En väldigt ljus japansk lönn vid namn Ukigumo. Växer nästan ingenting, men verkar må bra.

 

Ugikomo fick inte vara min vitaste lönn särskilt länge. 

 

Jag upptäckte nämligen Acer campestre  'Carnival', som knappt har något grönt i bladen.

 

Den här aprikosfärgade vårutstyrseln tillhör Acer palmatum 'Orange Dream'.


Först blir den guldfärgad (med svart nät över sig)

 

och sedan ljusgrön.

 


Här har vi en frösådd shirasawanumlik lönn, en älskling för sin fina färg och form. Den får solskydd av björkarna så slipper vi brända blad för det mesta.


En "riktig" acer  palmatum 'shirasawanum'

 

som knappt reser sig över sin underplantering i alunrotrabatten.


Lika kortväxt är Acer palmatum 'Shaina' som i motsats till andra, av mig kända rödbladiga sorter är illröd hela säsongen igenom. Mycket långsamväxande, delvis beroende av att grenspetsarna fryser tillbaka. Som i sin tur beror på dålig avhärdning. Som i sin tur antagligen beror på för mycket näring. Mitt fel, alltså, inte Shainas.

 
Acer palmatum 'Atropurpureum' är röd på våren och på hösten, men skiftar i mörkgrönt under högsommaren. 

Den växer i en smal men djup bergspricka.

 
En höstbild, löven har börjat falla.

Mycket snygga blad


Det här krukade exemplaret är en fröplanta som jag har tagit hand om i 10 år.

Spretig ännu så länge, men tuktas lite varje år. Den lever en tuff  tillvaro i kruka året runt, men grävs ner i lövkompost på vintern. 

  


Det är egentligen det här lilla trädet som fick mig att tänka på mina lönnar så här års. Acer palmatum 'Sango Kaku'. Alla grenar är röda. Vinterskön på sitt sätt. För något år sedan såg jag ett 2 m högt, avlövat  exemplar på min plantskola och det var en oförglömlig syn. Men den var inte gratis, ens på höstrean, så jag börjar så här. Min planta är kanske 60-70 cm hög. 

För den som älskar vedartade växter men kanske har platsbrist för att plantera fler är japanska lönnar mycket värdefulla. Många sorter lämpar sig för krukodling och kan bli basen för snygga, moderna krukgrupper, med alunrot och hostor. I rabatten bjuder de på annorlunda bladverk, i perennstorlek, om man vill. Som små är de inte särskilt dyra i inköp men naturligtvis är känsligare en större plantor.