Efter att ha avyttrat de flesta av mina dahliaknölar i höstas ska jag denna säsong satsa en del på bär- och grönsaksodling. Trender passerar mig inte obemärkt förbi, ser ni.

Valet av plats var självklart, även om solförhållandena inte är helt optimala. 

Jag har tyvärr inga bilder från den tid platån var grön och frodig, så det blir bara bruna bilder idag. 

Så såg det ut 2013 då jag kom halvvägs med omvandlingen och planterade tre amerikanska blåbärsbuskar vid bergväggen. 

Den stora björken som efterlämnade en stubbe och sina enorma rötter fällde vi för 10 år sedan i rädsla för att den skulle blåsa omkull. På grund av sin placering i norr skuggade inte björken någon del av vår tomt däremot förändrades omgivningens vattenförsörjning efter fällningen och det märktes. Undervegetationen exploderade och vildkaprifol, olika sorters ormbunkar och inte minst blåbär stormtrivdes i den forna björkens fuktiga mylla. 

Det är svårt att tro det, men det är här jag brukade sitta på en pall och plocka sisådär 10 liter blåbär på somrarna, vila hjärnan, sortera tankarna och gå ner i varv med hjälp av det monotona, enkla arbetet. 

Det är slut med det, blåbärsriset dog våren 2013 och ormbunkarna tog fullständigt över. Blåbärens återhämtning, som jag hoppades på, uteblev. Mina framtida planer för platsen kommer inte att medge någon avstressande aktivitet. Grönsaker är arbetskrävande, det vet jag med mig sedan barndomen. Hjälp! 

Trappan i höger hörn skallrar om att vi är en bit upp på berget. 

 

Jag har ägnat de två senaste vintrarna åt att springa upp och ner på den där trappan och göra platån odlingsbar. Jag grävde bort rötter och stenar, kånkade hem massor med torvblock,  gjort upphöjda rabatter, fyllde på med jord och trampade ut gångar. 

 

Temat för veckans Blommig fredag är överraskning. 

Trädgård är tuktad natur där det mesta som sker är planerat och kontrollerat.  

"Överraskningar" av typen ohyra och andra odjur dyker upp hela tiden så det blir en del av vardagen. 

Frösådder i rabatterna vänjer man sig också efter några år. 

Många sorter rensar jag bort direkt, digitalis, stjärnflocka och daggkåpa har jag tillräckligt av ändå.  Idegranbarn  brukar jag kruka upp och börjar forma direkt, helst till en uppstamad boll. Ljung flyttar jag till torvblock, eftersom jag vill få torvblocken att grönska. Lite ovanligare växter, som indiskt fotblad brukar mina trädgårdsamatörkompisar få gräva upp under moderplantan och ta med sig hem. 

Aklejor spar jag för eget bruk i hopp om att få fram lite udda varianter. När fröplantan finns på illa vald plats, sätter jag den i kruka för att ge den bättre förutsättningar. Aklejor är mycket härdiga och klarar vintern utan problem även i kruka. Hur lättförökade de än verkar vara har jag ändå svårt att skaffa nya sorter genom medveten förökning, köpta frön gror inte när jag sår under organiserade former. 

Mina vuxna plantor blommar i många olika färger och i fantasirika former men jag suktar efter fler. Jag önskar mig limefärgade och rosa aklejor i år. 

Att aklejor korsar sig med varandra och dyker upp lite här och där i trädgården är knappast någon nyhet för någon. 

Ändå stod jag mållös på en svårtillgänglig plats i trädgården förra sommaren. Mitt i stjärnmagnolians krona upptäckte jag färger som inte hörde hemma där. Stora blommor i gnälla färger prydde magnolian,  bladen täcktes helt av magnolians så jag förstod till en början ingenting. Först när jag gick nära insåg jag att det var en fullvuxen akleja som jag helt har missat under sin uppväxt. En kraftig och mycket välmående planta sköt upp sina blommor ovanför den flerstammiga magnolians kompakta bladverk. 

Jag har genom snålat mycket med vårblommande lökväxter, vilket enbart berott på att vår skogsnära trädgård har varit populärt utflyktsmål för Ruddalens rådjursbestånd.

Varje år fick jag se lökarna sticka upp och bli uppätna. Färgprakt fick man glömma. 

Och traumat är ju inte över när man konstaterar skadorna. Varje gång man passerar de avhuggna växterna, under en lång tid, fram till att perennerna täcker över, blir man besviken, ledsen och arg. Nej, då var det bättre att avstå. 

Men i somras fick jag nog och efter en ohygglig attack mot några små vedartade rariteter satte vi upp nät mellan skogen och trädgården. Rådjuren kan fortfarande komma in, och det gjorde de också i vintras, åt bl a upp en massa heuchera, men krokusarna och våririsen har klarat sig hittills. Rekord!

 

 

 

Jag lever redan i min största trädgårdsdröm. På den plats jag allra helst vill vara. 

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att få vara delägare till denna lilla bit av jordens yta, som är så spännande och som har en sådan potential. Berget, skogen, blåbärsbacken och björkarna skapar känslan av att vara omfamnad av naturen mitt i storstaden. Jag värderar tryggheten högt, men minst lika mycket uppskattar jag att ha en alldeles egen arena för aktiviteter, motion och inte minst kreativitet. Jag längtar aldrig bort, det är här jag vill vara. 

Björkarna är hjärtat av trädgården

Mina starka känslor för den här jordplätten styr mitt liv till en grad som kommer att bli problematisk i framtiden, den dagen jag måste lämna, det förstår t o m jag. Jag försöker distansera mig, dagligdags, tänka att det inte är trädgården utan familjen och framför allt barnen som är viktigast. Och självklart är det så. Men att utplåna mig själv hjälper inte dem, åtminstone inte ännu.

 

Den här uteplatsen, som är delvis under tak, vill man inte offra, dessutom skulle det bli mörkare inne i huset om vi glasade in

Jösses, så mycket det finns att göra i trädgården så här års! Och jag är inte något vidare strukturerad heller utan vid val av syssla styrs jag en del av solen. Jag vill jobba där det är soligt, så jag yrar omkring och har halvfärdiga projekt lite överallt. 

Det som blev gjort i helgen i alla fall är beskärningen av mina kära hortensior. Det är ingen big deal, det är bara att klippa. Blomning på årsved och fjolårsved orkar jag inte bry mig om, jag tycker de blommar snällt oavsett hur jag gör. I vart fall paniculatahybriderna. Macrophyllahybriderna kan frysa tillbaka och då är det lättare att veta vad man ska göra, men även efter en mild vinter klipper jag rejält, tänker mer på formen än på blomningen. Trots det brukar jag inte vara helt utan blomning något år. 

Hortensia odlar man i första hand för dess blomning, naturligtvis, och det som ger växten en extra dimension är dess vintersiluett. Ytterligare ett plus är att det är busenkelt att torka blommorna om man är sugen på att dekorera inne. En torkad macrophylla-blomma (trädgårdshortensia) behåller färgen i flera år. 

Till de nyttiga detaljerna hör att skåpet har ett väggfäste och att glasskivorna är lätta att lyfta bort, även taket, vid behov. Vi måste bara lösa att kunna ha dörren på glänt. 

Är man inne i växtskåpstankar kan det vara lönt att leta efter gamla vitrinskåp på Blocket. Det är så jag började, men hittade inget lämpligt i mitt område. 

Som jag skrev i mitt förra inlägg blir en av de viktigaste förändringarna för säsongen att jag breddar min "stora"  perennrabatt och ersätter den tidigare dikkanten med plåtkant. Den tyngsta delen av arbetet är gjort. Gräsvålen är bortgrävd, bortforslad och utlagd uppochnervänt här och där på berget, mest under björnbärsbuskarna. 

Under den gamla gräsmattan var jorden hårt packad, så jag var illa tvungen att gräva och luckra upp. Tyvärr strök några maskar med kuppen. 

Ibland kan man läsa i litteraturen att man inte ska gräva i alven, men hos mig är jordlagret endast  40-50 cm ner till berget, så jag gräver. Dessutom har min pappa alltid grävt sin lerjord, ett spaddjup varje vår, det var hemligheten bakom hans odlingsresultat, sa han, och det kan jag inte sluta tro på. 

 

 

För maffig, helt enkelt.

 

Stora delar av helgen ägnades åt mitt 50-årskalas, men i söndags drog jag på mig trädgårdskläderna och gav mig ut. Ja, min trädgårdsvardag utspelar sig nästan uteslutande på helgerna. 

Både trädgårdsmässan i Malmö och vårvärmen med sol och 15 grader missades i helgen, men våren hänger i luften. Vårkänslorna förstärks av att en del av  våra trädgårdsmöbler var vi tvungna att plocka ner från garagevinden  för att komma åt vårt gamla matbord och stolar som behövdes till kalaset. 

Snödroppar, snöklockor, våririsar och krokusar av olika slag blommar och Arnold så klart, som min nya trollhasseln heter. Ja, den heter Arnold Promise, förstås, men går under projektnamnet Arnold. 

Hamamellis x intermedia 'Arnold Promise' 

Tyvärr blåste det dock för mycket för att testa och lära känna nyfådda makroobjektivet. 

Jag har kommit långt med nerklippning av perennerna men de japanska gräsen är ett kapitel för sig. Jag blev klar med de två värsta (läs största) i alla fall, fast de behöver även delas och det kräver en kraftansamling utan dess like. Sockblommorna, sköldpaddsörten, floxen och lite smått och gott återstår att klippa innan jag kan lägga ut ny jord i rabatterna. Med ljungen väntar jag ett par veckor till. 

Och säsongens trädgårdsjord levererades idag! Vårens stora happening hos mig. Nu ligger 3 kubik ogräsfri, snigelfri, harpad jord från Brudbergets Jordprodukter på garaguppfarten. Hemligheten bakom min trädgård. 

Breddningen av stora perennrabatten är i sin avslutningsfas, jag håller på att gräva ner rabattkanten Ever Edge. Då backen är så stenig som den är får jag be om hjälp med att kapa några piggar för att få ner kanten i jämnhöjd med gräsmattan. 

 

På veckans "att göra lista" står 

• Spaning på Plantagen där jag nu har massor med presentkort att bränna (tack, alla vänner, det ska bli något som består)
• Planera vad den extra bädden i perennrabatten ska fyllas med
• Färdigställa de nya bäddarna på platån, där jag ska odla  bär och grönsaker
• Så mera tomater, broccoli 
• Omplantera övervintrande fuchsior
• Förkultivera några noga utvalda dahliaknölar
• Piffa entrétrappan, som inte hanns med förra veckan

Rosa är temat för Blommig Fredag i veckan. Det  låter busenkelt att slänga ihop ett inlägg, rosa är ju vår mest älskade blomfärg, gissar jag. Svårigheten ligger i att begränsa sig.

När det gäller rosa föredrar jag de starka, mättade nyanserna.

Ett stort gäng digitalis, i närliggande rosa nyanser är nästintill det vackraste jag vet. 

Längre fram på säsongen blir rosa lite gulare och varmare på många växter.

Undrar om det var internationella kvinnodagen som har inspirerat?

Vintern i Göteborg har varit mild och jag har pysslat om trädgården lite smått hela tiden, men nu är det mars och då börjar min trädgårdssäsong på allvar. Väderprognosen  är på min sida, sedan får vi se om vädret också blir det.

Snödropparna har blommat länge

Nu startar jag veckan, den första vårmånaden och trädgårdslivet!