"Överkurs, har jag alltid tyckt, det finns så mycket fint här hemma. Gillar inte "postorder", jag vill se och klämma innan jag lägger mina dyrt förvärvade pengar på nåt. Ska man beställa något på nätet får det bli fröer och böcker, men inte levande varelser, som kan ta skada under transporten."

Mina argument mot att beställa växter på nätet, i synnerhet från utlandet, har varit många. Jag har stått emot i det längsta, med undantag från ett mindre inköp av fuchsiasticklingar från några år sedan. 

Men jag gick en kurs om vintersköna växter i trädgårdsamatörernas regi i vintras och kursmedlemmarna organiserade sambeställning från lovordade Hachmanns i norra Tyskland. Här i Göteborg talar alla om Hachmanns, deras enorma sortiment, finfina plantor och humana priser, de anställda benämns med sina förnamn som om de var familjemedlemmar och trädgårdskompisgäng organiserar inköpsresor dit. Hur skulle jag kunnat stå emot? 

Räkningen har jag inte fått ännu, men plantorna. 

 

På mina breddgrader har vårvädret varit till stor belåtenhet hittills. Efter två dagars ihållande regn för en och halv vecka sedan kom solen och fick knopparna att svälla. Hostornas spjut lyfter jordskorpan och de flesta perennerna har nu visat livstecken. 

Minusgrader har vi inte haft på länge och avhärdning av frösådda sommarblommor och grönsaker pågår i högsta hugg. Samtidigt har det inte heller varit för varmt, så utvecklingen går i en lagom takt och man hinner njuta av all efterlängtad vårgrönska. 

Som den, vars namn jag inte har koll på, dock inte 'Jack Frost' . Ju ljusare blad, desto mer känslig blir plantan för sol. Bladen kommer att växa till sig rejält efter blomningen. Jag kanske får låta bli att klippa blomställningarna  i år och se om även den här kan få små barn. 

Att jag alltid lyckas snubbla över snygga växter som jag sedan inte kan glömma och måste ha! Nu i dagarna var det tre gula vårskönheter, modell större som jag blev förtjust i. Så kan det gå när man tar en sväng i Trädgårdsföreningen (= en centralt belägen gammal, inhängnad park i Göteborg).

Och som bonus kommer en fjärde snygging, en blå. Den har jag faktiskt införskaffat efter förra årets vårbesök i Trädgårdsföreningen, men bilden nedan är från parken. 

Utmärkande för den är den intensivt blåa färgen som vanliga lungörter saknar, vad jag vet. Blommorna är också lite större.

Jag går och funderar på vilken tolkning jag ska satsa på. Den lite mer ordrika och lite tråkiga varianten att intresset för trädgård tenderar att konkurrera ut gamla vänner vars utveckling tar ett annat håll? Jag föredrar att engagera mig för och vistas i min trädgård istället för tillbringa min knappa tid med vänner som pratar antal steg de har tagit de senaste dagarna. Trädgården blir ens bästa vän, som alltid behöver en, som läker en del kroppsliga och själsliga sår och ger massor tillbaka i form av trivsel och skönhet.

Nå ja, en mer självklar tolkning av bästa vänner i trädgårdssammanhang är lyckade växtkombinationer.

Fotorundan i vårträdgården gav dessvärre inte så mycket. Vårblommande lökväxter och perenner vissnar ofta ner tidigt, vilket gör att det är klokast att sprida ut dem mellan sena perenner som kanske fortfarande sover. Dagliljor är dock en fantastisk vän till vårens blommor, pärlhyacint har jag satsat på, men de har inte slagit ut ännu.

Så jag gick till arkivet och valt att lyfta fram min kanske allra största favorit när det gäller växtkombinationer: alunrot + alunrot och alunrot + japansk lönn. 

 

Så jag har skapat en alunrotmatta

 

 

För att få in höjd, dock en låg sådan, har jag tre små japanska lönnar i rabatten plus en vintergrön ilex. En iris har smygit in på försök. Lite tveksamt, mest för irisens skull, men vi får se. Den ska blomma i brunt i alla fall, är det tänkt. 

Det finns även en visst behov av skugga. Alunrot trivs inte i full sol i min jord. 

  

Det är inte första gången jag visar min alunrotsamling och det säkert många som tycker att det tjatigt och enahanda. Just nu i april har den sin lilla dipp dessutom, nerklippt och gles med nät över sig för att skydda från Bambi. Men vid liv. 

Och jag beklagar, men om en månad eller två kan det bli dags för ännu fler bilder med lönnar som har sträckt på sig och iris som blommar. Så god vän är jag med min alunrotrabatt. 

 

Flera tolkningar av bästa vänner finns bakom bilden

Buxbom är en helt oöverträfflig prydnadsväxt i många hänseenden. Vintergrön, formbar, torktålig, gillas inte av rådjur. Inte så härdig i kruka som många oerfarna tycks tro, men betydligt sköldtåligare i rabatt. Buxbom klarade tjäle i backen i kombination med stark vårsol i stil med idegranen våren 2013.  Inga skador alls, medan i stort sett alla andra vintergröna växter dog eller halvdog hos mig.

Men så var det den där svampen som fick trädgårdssverige att tappa andan för några år sedan. Gamla kyrkogårdar och kända trädgårdar fick gräva upp sitt bestånd. Häckvis. Mer hjärtskärande kan trädgårdslivet knappast bli. 

Sommaren 2012 hade jag besökare i min trädgård som dagen innan hade besökt Hannu Sarenström drabbade trädgård. Då var jag säker på att de hade burit med sig sporer på sina skor och att sjukdomen när som helst skulle bryta ut. Det gjorde den inte.

Våren 2013 planterade en närliggande bostadsrättsförening massor med buxbomshäckar, antagligen helt ovetande om riskerna. Då var jag helt förfasad och trodde att om inte förr så NU kommer svampen. Den kom inte. 

Så jag  övervann min rädsla till slut. 

Förra helgen köpte jag fem nya klot, på Plantagen, av alla ställen. Mina gamla är också därifrån. 

Jag behövde nämligen påfyllning på min nya buxbomsslänt. Under björkarna, i torr, men förbättrad och djup jord har jag samlat mina 10 stycken 5-6 år gamla klot och 5 st helt nyinköpta. Buxbomsplånboken är nu tom, så i mellanrummen hamnar överskottsväxter som nävan Rozanne, klematis 'Annabell' och liljor. Jag får plocka bort dem om det blir rörigt. 

Jag kan inte sluta sukta efter snygga häckar.

Jag tycker att vår kuperade, steniga tomt ropar efter enhetlighet och lugn. Det är lite svårt att förena med mitt temperament och växtintresse.

Platta, skånska trädgårdar med välklippta häckar och buxbomsklot i grupp är det finaste jag vet. Hjärnan går på högvarv för att lista ut hur jag kan få in åtminstone korta häcksnuttar i vår trädgård utan att för den sakens skull våldta platsens själ. 

Skärskilt förtjust är jag i bokhäckar. De blanka, varmt kopparbruna bladen sitter kvar en bra bit på våren och färg i vinterträdgården har hög prioritet här. 

Att hitta några meter lång fri  planteringsyta med tillräckligt och jämnt jorddjup kunde jag däremot glömma.

Lösningen kom till mig från Ikea. Jag brukar kolla upp deras trädgårdssortiment varje vår och ibland hittar jag grejor som blir favoriter.

En användbar produkt är deras höga, avlånga planteringskärl. Jag köpte tre stycken redan förra året och hade dahlior i dem, två i varje. Min man borrade hål på botten och målade kanterna för att förhindra rost. Lecakulor i uttjänta strumpbyxor längst ner och sedan var det fritt fram att plantera.

Jag hade tänkt att hålla häcken smal och klippa upp en bit ovanför jordnivån  för att kunna kika igenom mellan kärlet och bladverket. Höjden ger sig allt eftersom, tänker jag mig, kanske dryga metern, en och en halv, jag vet inte ännu. 

Jag ser verkligen fram emot att pyssla om, forma och klippa min lilla häck. Vinteröverlevnaden i plåtkärl är förstås ett osäkerhetsmoment, men prövar jag inte, får jag aldrig veta om det det möjligt. 

......är full av förväntningar. Stora förväntningar på en lyckad trädgårdssäsong.

För mig är våren också synonymt med rådjursbesök. Trots staket, brant berg och nät runt om har vi påhälsning varje vår, så jag tvingas att leva med svart nät på de mest välsmakande växterna.

 

     

Och våren är full av  färger:

 

 

 Nya bekantskaper bidrar också till årstidens tjusning.

Alpklocka, blommar för första gången hos mig. Ni anar inte hur liten den är! Höjden är definitivt under 10 cm, allt som allt.

 

Svavelgul vitsippa är inköpt för någon vecka sedan och ska få sprida sig under björken.

 

Clintonian har jag aldrig sett i blom. Ny sedan förra året.

 

Min svavelpion är en fröplanta och blommar inte i gult utan i stark cerise. Högt älskad ändå. 

 

Julrosen är drottningen i vårrabatten

Det som också brukar vara en stor del av min vår är den årliga flyttkarusellen i perennrabatterna. Tidigare års höjd- och färgkrockar vill man gärna slippa uppleva igen. Karusellen brukar puttas på av nyinköp och till slut leda till helt nya projekt. Eftersom jag inte klarar av att slänga växter ägnar jag massor med energi åt att kruka upp och ta hand om överskottet. Om detta får jag berätta någon annan gång.

 

Bakom fotot döljer sig massor med vår. Klicka så får du se...

En liten påminnelse, hoppas det går att läsa skärmbilden från Göteborgs Postens E-upplaga. 

Jag har sett två av Monty Dons program och det är väl ok.  

Deltagarnas bakgrund och motivation till trädgårdsbygget får stort uttrymme, vilket är trevligt och alltid intressant. Jag kunde kanske önska att man hade följt de nybyggda trädgårdarna under minst en säsong men vem har tid med sånt i dagens värld? 

Tonvikt ligger på helhet och inte på de enskilda växternas prydnadsvärde sett över tid. DET skulle jag i övrigt vilja se TV - program om! Hur en växt/rabatt/trädgård håller i längden.

I programmet "fuskas" en del med nyinköpta plantor i full blom, men omvandlingarna är ambitiösa och programledaren är charmig. 

Det vore intressant att höra vad ni tycker!?

Trädgårdspynt är ett omstritt kapitel bland trädgårdsvänner men för egen del brukar jag tycka att hemkänslan inte infinner sig utan dessa. Möbler är ett absolut måste om trädgården inte ska upplevas som en park. 

Många låter snygga bruksföremål stå framme; krukor, vattenkannor, korgar med ogräs och vissna blommor, vilket förmedlar en känsla av att det händer saker i trädgården och att den är omhändertagen och älskad. Jag går några steg längre och omger mig med renodlade prydnader, onödiga ting, kan man tycka. 

Jag tillbringade tre hela dagar i trädgården i helgen och funderade  på allvar om jag var riktigt klok. Naken som trädgården känns nu framträder alla dessa prylar så mycket mer än det var tänkt när de blev utplacerade. Till slut såg jag bara saker som var i vägen. I vilt skilda stilar utan avgränsningar emellan. 

Ett hastigt urval ur sortimentet:

Det är bråda dagar i trädgården nu. Oändlig är listan över saker man måste  göra och ännu fler saker vill man pröva på "i mån om tid".

Som att

• göra om i stora perennrabatten för ett mer sammanhållet uttryck
• fälla en sjuk rönn som skuggar det blivande grönsakslandet
• ta hand fröplantor av sommarblommor och grönsaker
• dela storvuxna perenner, kruka upp och låta barnen sälja överskottet på loppis
• byta jord på all krukodling
• dela mitt enda bestånd av snödroppar 
• ........
• njuta?!

 

Min idol