Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från april 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Stolthet?

Stolthet är ingen känsla som jag går runt och bär på till vardags, däremot vill jag känna mig nöjd med det jag har åstadkommit. 

Som de felsta människor, vill jag göra mitt bästa i alla lägen. Känner jag att jag har gjort det, blir jag nöjd och glad. 

Själva faktum att äga (låna, kanske vore ett bättre uttryck) en trädgård är ett fantastiskt privilegium som gör mig oerhört glad och tacksam i grunden. Det är något som är skönt att falla tillbaka på vid motgångar i trädgården eller/och i det övriga livet. 

När jag tittar ut genom fönstret denna dimmiga vårmorgon och funderar på vad jag är mest nöjd med, slår det mig att jag kanske kunde vara stolt över att vi har lärt oss att leva med våra björkar.

Jag har fått försvara björkarna med näbbar och klor


Visst skuggar de och är törstiga och skräpar mest hela tiden, men inget träd av alla dem som jag har planterat kan bli så här maffigt och majestätiskt under min livstid.


Björkarna var fem stycken från början. Arboristen var här, fällde en och jag fick panik. Arbetet fick avbrytas. Detta hände våren 2005. 

Min andra kärlek är berget. Jag vet inte om man kan vara stolt över ett berg, men älska, det kan man, jag lovar. Även om berget ligger i nordväst och tar kvällsolen. Att jag inte skrämdes av detta, vilket alla andra spekulanter gjorde när vi köpte huset, (som tur var), har jag varit glad för sedan dess. 

Jag insåg potentialen, men omvandlingen till den gröna vägg jag drömmer om, har bara kommit halvvägs. Så här såg det ut sent i oktober förra året.
 

Min tuktade natur med bl a rhododendron gör mig lycklig även på vintern.

Om jag bara fick ta med en enda växt från trädgården  (hemska tanke), skulle det bli den här idegranen.


Det var en liten oansenlig fröplanta för 10 år sedan när jag hittade den deformerad och torr i en bergspricka.

 

Flera stolta bidrag lär finnas hos Helena

Julros i rabatt och kruka

Det finns väl ingen som inte gillar julrosor. Vem kan motstå en vacker blomma mitt i vintern som är storvuxen och håller sig länge? Drottningen av vårfloran, tycker jag, och önskar att jag hade fler. 

Att julrosor finns i massor av former och färger, enkla, fyllda, vita, vinröda, rosa, lime och numera även gula, gör saken inte värre. Vissa blommar i december andra väntar till april. 

För något år sedan fanns en enorm vurm för de mörka julrosorna, och visst, de är fantastiska, men har lite svårt att hävda sig mot bar mark så här års, så jag föredrar de ljusa. Alternativet, att plantera julros i ett hav av vintergröna marktäckare (Waldstenia, skuggröna, hasselört) klarar de inte riktigt av. 

Mina 6-7 blommande exemplar ser ut så här just nu.

Dubbla turkiska sorter börjar duka upp i våra vanliga plantskolor, hurra!




 
Vackra, nyinköpta 'White doubbel' får stå i kruka ett tag men kommer så småningom grävas ner i rabatten. De nickande blommorna kommer bäst till sin rätta i höga krukor och upphöjda rabatter.


Det är i näringsrik och fuktighetshållande jord julrosen trivs, helst utan konkurrens av andra perenner. Tidiga vårlökar klarar de dock att dela plats med.



Blommorna är svårfångade på bild. 'Picotee'

Den här dubbla rosa vid namn 'Double Ellen', hittade jag vid komposten häromdagen. Det är ingen självsådd utan var  inköpt på trädgårdsmässa. Väl hemma hos mig tyckte den inte om tillvaron och var halvdöd för något år sedan. Då grävdes den ner för rehabilitering. Nu är den på väg att återhämta sig och då väntar nya strapatser. Den ska nu bo i kruka på trappan i några veckor innan den får ett nytt hem. Otacksamt av mig, men jag vill umgås...

 

Läckert, eller hur?


Lättodlad gammal exemplar som kommer nu att stå i blom i 2-3 månader. Färgen övergår till limegrönt längre fram på säsongen. 

 

Helleborus ericsmithii 'Winter Moonbeam' med melerade blad.

 


'SP Mary Lou'


Flera bloggare har gamla bestånd som har frösått sig och fröplantorna blommar,  har jag läst. Dit vill jag. 


Gyllenlack

Gyllenlack eller lackviol, som den ochså heter, är min nya vårförälskelse i kruka.

Jag provade gyllenlack med stor framgång redan förra året.  Den blommade länge in på försommaren, då jag klippte ner den med följd av att den fick nya krafter och inte slutade blomma förrän julens frostnätter och då snackar vi ner till minus fem. 

 

En bild från 24 april förra året


Näring och klippning är nyckelorden. Sol vet jag sjutton om lackviolen är så nogräknad med. Eftersom jag planterar den tillsammans med penséer (gillar inte samplantering egentligen, däremot krukgruppering) sätter jag inte krukan i sol, sol gillar ju inte penséer. 

Igår lyckades jag äntligen få tag på nya plantor.


Behaglig lavendelblå, det finns även en ljusare variant. 'Poem Lavender'?

 

Favoriten med svårettiketerade färger. 'Winter Orchid'?

 


Och en röd. 'Winter Passion'? Mums säger jag bara. 

 


Det är fascinerande att en och samma blomma rymmer så många olika nyanser.


Även Allt om trädgårds senaste nummer (6/2015) uppmärksammar gyllenlacken, det har emellertid inte plantskolorna i Göteborstrakten gjort. 

Min favoritplantskola, Mölnlycke garden center, som blir bättre och bättre för varje år (nyligen utbyggd och har ett enormt sortiment - förtjänar ett eget hyllningsinlägg egentligen), hade den inte igår. Som tur är 😉, finns en stoor rikstäckande kedja som försåg sig med sisådär 10-15 plantor, i fyra olika färger, så min Påsk kan komma att bli fulländad! 

Jag återkommer i nästa vecka om hur det gick. Det finns några andra faktorer som också spelar in...

Taggat med: 

,

Solsken

Solsken är temat för Blommig fredag i veckan. 

Jag vet knappt om det ens går att fånga solsken på bild annat en symboliskt, i vart fall är jag inte rätt person för uppdraget. Jag fotograferar helst vid molnigt eller på sin höjd vid soldisigt väderlek för att inte krångla till det för mig i onödan. Skuggor och motljus, oj så svårt det blir då. Men planer på att lära mig finns. 

I övrigt bor vi inte heller i ett land, där solsken finns att tillgå på någon större skala.
Det går upp och ner, så att säga.

"Under de fyra senaste månaderna har vi i rikets andra stad fått 83 soltimmar färre än normalt. Allra jävligast var det i februari, minus 39 soltimmar." - enligt Göteborgs Posten häromdagen. 

Men nu är det april och förväntningarna på sol är skyhöga, inte minst nu under Påsken. 

Vill man vara på den säkra sidan får man ta saken i sina egna händer och gräva ner sin sol i backen, helt enkelt.

Mina bästa  solskensubtitut: spirea japonica 'Goldmound' , acer shirasawanum 'Aureum' och berberis thunbergii 'Aurea'. I höger hörn en frösådd shirasawanum med flocknäva under.

Jag har skrivit om min passion för gulbladiga växter tidigare. De får agera sol när molnen ligger tätt. Det finns alltid plats för en till gulbladig växt hos mig.

Hakonegräs, hosta 'Fire island', vitblommande daglilja, spirea japonica 'Magic Carpet' och gulbladigt penningblad. 

 

Men den maffigaste och den mest gulbeståndiga av alla är min unga robinia  pseudoacacia 'Frisia'.  Formen kan man kanske ha lite synpunkter på, tyvärr är den lite väl egensinnig för att forma, men den lyser bokstavligt talat i tallarnas skugga. Och den är lika gul hela säsongen igenom! 

 Och sist men inte minst:


 


Nyfiken på andras tolkningar? Klicka på bilden.

Nyare inlägg