Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Grönskande berg

Det har nog inte undgått någon att jag odlar på ett berg. Det är jag långt ifrån ensam om i den här delen av landet. Berg i dagen, tunt jordlager och snabb uttorkning är tuffa odlingsförutsättningar.

Efter drygt 10 års ganska urskiljningslöst samlande av växter har nu även mina smalaste bergsprickor blivit befolkade. Växter som självmant  flyttar in i dessa, kanske endast 10 cm djupa och mycket smala diken verkar veta vad de gör. 

 


Daggkåpa frösår sig och är häpnadsväkande anpassningsbar. Under magra förhållanden blir daggkåpan en minivariant av sig själv. Kompakt och låg. 

 

Iris pumila, dvärgiris har jag visserligen planterat själv, men förökningen gick som på räls i denna lilla bergspricka. Vanlig trädgårdsiris är mer svårodlad. 

 

Mossa är svår att påverka så det är bara tacka och bocka när den flyttar in.

 

Bergenia klarar sig på ingenting. Det finns många olika sorter numera, dock vågar jag inte påstå att alla är lika anspråkslösa.

 

Mitt hetaste tips är att försöka etablera svärdlilja i trånga utrymmen. Den är inte alls så törstig som den framställs i litteraturen. Den gulrandiga varianten är något mindre invasiv, men klarar även den tuffa förhållanden.

  

Svärdlilja och daggkåpa kontrasterar dessutom snyggt varandra


Digitalis funkar utmärkt i bergsprickor och även självsådda aklejor hittar jag ibland trånga utrymmen.

 

Randgräs, Phalaris  arundinacea 'Picta' är svårt att hejda. Det finns säkert många andra torktåliga grässorter som passar.


Vad ska man då  tänka på när man ska anlägga en trädgård på en bergig tomt? Bristen på jord, dvs näring och vatten år det viktigaste.  

Alpina växter planterade i grus och sand är naturligtvis ett alternativ, men för de flesta trädgårdsägare tar det ett halvt trädgårdsliv att upptäcka alpinerna och resten av tiden går åt att lära sig att odla dem. Det är oftast små samlingsobjekt som man njuter av på nära håll. Vill man göra intryck från långt håll, inifrån huset, till exempel, behöver man stort stenparti med många plantor. Trädgårdsägaren i gemen vill ha lättskött och frodig grönska att vila ögonen och sinnena på, gissar jag.

Vad finns då för alternativ? Torktåliga växter med ytligt rotsystem behöver man och det är i högsta grad motsägelsefullt, eftersom torktålighet hänger oftast ihop med att växten skickar rötter i djupet där det finns fukt. Fuktighetsälskande växter med ytliga rötter som t ex rhododendron och astilbe är direkt olämpliga. Generellt är det livskraftiga växter som man normalt avråder i från att ha i rabatt som man ska satsa på. 

Har man en större bergplatå som inte är allt för brant kan det vara en idé att bygga upp och terassera med hjälp och stenar och torvblock. Då ökar antalet växtalternativ radikalt. 

Så här gjorde jag i höstas på ett ställe där tidigare växte en ung björk och grästuvor.

Man får tillföra stora mängder fuktighetshållande jord. Det kräver god vigör och lite finess. Jord måste man köpa med omsorg ( det är ett kapitel för sig) och torvblock är svårt att komma över till rimligt pris. Skottkärra är mindre lämpligt på kuperad terräng, man får kånka med jorden i kraftiga planteringspåsar med handtag. 

Men allting går att lösa.

Vilka växter trivs i dina bergsprickor? 

Snigelbekämpning

Med regnet (25 mm) kom sniglarna. 

Jag kan inte påminna mig om att jag haft så här många snigelbarn tidigare år, så jag har nu tagit i hårdhandskarna. Jag går med min lilla spade i ena handen och en pinne  i den andra, pillar loss dem från alla blad och delar dem itu. Snabb begravning och tar nästa. Det första jag gör på morgonen är en snigelrunda och det sista jag gör på kvällen är en snigelrunda med jätteflicklampan. Inte så kul, kanske, men inte kan jag låta mina växter bli uppätna. 

 


Alla snigelknep jag hör talas om får mig att undra, varför. Ölfällor och koppartrådar, dyra granulat som regnar bort. Varför? Vilka mängder ska man ha till en kuperad tomt på 1400 km för att uppnå effekt, om jag får fråga. Var ska dem placeras och vem ska vittja fällorna? Vad kostar det?

Vad år det för fel med att vara närvarande i sin trädgård och skära av huvudet på de sniglar man hittar? Somliga samlar dem i påse och stoppar påsen i frysen. Uscha mig. Här kommer de inte över tröskeln.

 


Att man ska vara rädd om pantrarna tycker jag är toppen på opraktiska råd. Att pantrarna ska sparas för att de kanske äter upp de spanska köper jag inte, då detta har jag aldrig bevittnat. Att de endast äter döda växtdelar stämmer inte, det har jag sett med egna ögon. Och hur ser man på unga sniglar vilken art de tillhör? Inte chansar jag och benådar en snigelunge bara för att den kan var en panter. Arten får vara snäll och hålla sig utanför tomtgränserna om arten önskar överleva. Jag tar minsann ingen hänsyn. Dessutom är de om möjligt ännu mer motbjudande än de bruna spanska sniglarna på grund av sin storlek. Rena ormassocoationer. 

Min bestämda uppfattning är att man ska plocka. Även snäckor. Regelbundet. I morgondagg gör man den största fångsten. Lär dig vilka favoritväxter de har. Där det finns ett snigelbarn, finns det fler.  Tro inte på mirakelmedel. Man får hålla på hela säsongen, men på våren, medan det fortfarande är glest i rabatterna, hittar man dem lättast. För egen del röjer jag fanatiskt innan och medan hostorna kommer upp, jag vill ha fina otuggade blad. 

Och det brukar jag ha, för det mesta. 

Den 1 maj

Dagsfärska bilder får det bli, ingen fusk här inte. Det har jag min man att tacka för, han glömde ta bort väckningen i sin telefon denna arbetsfria dag, så den ringde kl 06:00 som vanligt. Och jag är inte den som somnar om en solig vårmorgon. 

Det ska i övrigt hinnas med mycket idag, barnen ska ha plantloppis på eftermiddagen. Det huvudsakliga syftet är barnuppfostran men det vore självklart kul om vi kunde hitta nya hem för trädgårdens överskottsväxter. Att slänga förmår jag bara inte. 

Resultatet av min tidiga fotorunda:

På våra breddgrader slår björkarna alltid ut första veckan i maj. En stor händelse hos oss.

  

Jag är så nöjd med Waldstenia-mattan under den flerstammiga syrenen, den är tätt och ljusgrön precis som den ska. Det tog några år, 4-5, men vem värdesätter snabbfix?😉

 

Pionrabatten genomgick ett ansiktslyft i höstas, jag bytte från astilbe till dagliljor mellan pionerna. Först blommar kungsängsliljor och några, alldeles för få, pingstliljor, sen borde pionerna leverera, men det går sådär, och sedan är det dagliljor och allra sist flox och några vita liljor. 

 

Sockblommorna ska bilda en matta under den vingade benveden och julrosorna 

 


Tulpaner har jag aldrig lyckats ha förut. Jag tog bort det svarta nätet idag, vi får se hur länge jag får behålla dem utan.



Blomning i all ära, men bladutspring är nog vårens största happening trots allt. Rönnspirea är hur kul som helst att följa. 

 


Vårärten fick vara i fred för Bambi för första gången under alla sina år. Jag har hört att den finns i ljusrosa variant också, men jag har aldrig sett den. 

 


Jag blir själv förvånad över vilka snygga narcisser jag har.

 


Yakushimanum-hybrid som snart ska blomma. 

  


Sorgklocka

 


Min maffigaste julros håller ställningarna fram till Midsommar.

 


Den dagen all synlig jordyta försvinner, närmar sig.



Jag är väl ensam i hela världen om att gilla bergenia 



Söta lunddockan och trebladen i knopp. Det gäller att vara på plats, det kan gå fort. Kungsängsliljor är som finast nu.


Önskar er alla en härlig i inledning av denna underbara trädgårdsmånad! 



Andra "1 maj - trädgårdar" finns att besöka på länksamlingen "Blommig Fredag"

Nyare inlägg