Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Röda rabatter

Vid min senaste fotorunda förundrades jag lite över min fäbless för röda inslag i rabatterna.  Jag har haft rött (i kombination med rosa och orange) som tema på en uteplats, men i rabatterna är allting så mycket mer komplicerat. 

 

Namnlösa Camelia japonica håller nu på att blomma över


Likaså aklejorna


Klematis 'Ville de Lyon'  skulle vara ännu snyggare med en rödblommande pion vid sina fötter.

 

Som den. 


Rodgersian blommar inte varje år hos mig, den kvävs lite av sin granne. De vackra bladen skulle förtjäna en bättre plats. 


Apropå vackra blad. Rhododendron kan överraska en även efter blomningen.


  
Medan en annan är så gott som värdelös utan sina blommor. Dahlia  Mambo.


Astilbe 'Fatal' i knopp


Och paradnumret just nu, de röda liljorna.

 
 


Ett rejält fång har det blivit av tre lökar på bara några år. Asiatiska liljor förökar sig snabbt.

 

Rött är svårt att jobba med i trädgården. De kalla och varma nyanserna passar dåligt med varandra och det krävs massor med frodig grönska för att det ska funka. 

Iris - en achilleshäl

Jag har väldigt dåligt självförtroende när det kommer till vissa växter. Att inte lyckas med pioner, klematis och iris svider, minst sagt. Jag tror mig behärska det mesta om dessa klassiska växter i teorin, men, nej, det vill sig inte. 

Och iris vill man ju ha. Blomningen är kort, men vacker, läcker i formen och variationsrik i färg. Doften är svag men angenäm och väcker minnen från barndomens fantasieggande besök i nerlagd och vildvuxen kyrkogård där en liten moster, avliden som bebis, låg begravd. 

Efter blomningen bryter bladen mot de flesta andra former som förekommer i en trädgård, som silvrigt blåa raka svärd. Variegerade bladformer har jag betalat multi för att kunna njuta av under en stor del av året. 

 

Ja, de äverlever, men blommar inte

 

En gulvariegerad sort, en av fyra plantor blommar

 



De är inte nåt vidare lättodlade, irisarna. 

Lera finnas det inte tillstymmelse till här uppe på berget och lucker, sur skogsjord gör ingen iris glad, vill jag påstå.

Att de skulle trivas i torra lägen, nära husvägg och under takutsprång, som jag läste en gång i en av våra trädgårdstidningar, kan jag bestämt avfärda. Det gör de inte.

 

Ingen blomma alls.  Självsådda (!) tigerliljan verkar klara det torra och magra läget betydligt bättre. 

Men i år har jag ändå fått uppleva något oväntat, två namnsorter av iris germanica, som aldrig tidigare har blommat, har visat upp sig .


I alunrotrabatten har jag två irisar och en daglilja som är tänkta att utgöra kontrast. Egentligen hade jag tänkt mig en brun iris bland alunrötterna, men jag fick nöja mig med den här svårdefinierade blekrosa sorten.

Iris 'Presence' med sina aprikosfärgade skägg
 

Udda färgkombination


Svart


eller lila? Iris 'Donkerblauw' olika ljusförhållanden.

  

Den här har jag definitivt inte köpt, helt annan färg än jag trodde,  måste tyvärr flytta

Jag kommer nog att fortsätta att experimentera med irisarna. Min tanke är nu att göra en grusplantering och sprida ut dem lite varstans utan andra perenner i närheten. Några kommer jag att testa i kanten av en blandad perennrabatt. Jag tror också på relativt stort näring- och vattenbehov. 

Årets försommarväder

Hur påverkar det kyliga, blöta vår- och försommarvädret våra trädgårdar? 

Eftersläpningen i blomning är si så där 2-3 veckor jämfört med förra året. Det sägs att det har kommit dubbelt så mycket regn i maj än genomsnittet. Å andra sidan var 2014 ett år när vi oroade oss för att allt skulle vara överblommat i augusti. Vi hade en ovanligt tidig och varm vår och i år är det tvärtom. Fast det brukar jämna ut sig i slutändan. 

Vissa växter älskar det svala vädret medan värmeälskande sorter har knappt orkat veckla ut sina blad till midsommar. Det är relativt lätt att lägga märke till avvikelser jämfört med tidigare år med mer normal (genomsnittlig) väderlek. 

Många sommarblommor utvecklas långsamt, luktärterna är fina, men små och zinniorna, som jag brukar tycka är lättodlade, blir ingenting av. 

 

Direktsådd zinnia den 4 juli 2014

 

Direktsådd zinnia 25 juni 2015. Hinner troligtvis inte i kapp😉.

Tagetesen 'Vanilla' har  däremot överträffat alla förväntningar. Fröna grodde snabbt och har fortsatt att utvecklas i jämn takt. Plantorna har blivit buskiga utan att tjuvas. Bra jobbat. Sniglarna har inte heller hittat till krukorna. De skulle bara våga.


Lättodlad på riktigt.

En annan som stortrivs är penséerna. De första plantorna köpte jag i slutet av februari och fortsätter det så här kommer de att hålla till Halloween. Vill man det? 

 

Så här har det sett ut på uteplatsen i öster sedan i april


Så lika men ändå olika, runt 20 juni 2015.

 

Krukodlade hostor vaknar tidigare än de i rabatterna och är tacksamma att ta till i krukarragemang
 

Gyllenlacken kommer snart att klippas ner för en ny blomning senare på sommaren


Jag brukar byta ut penséerna mot pelargonior till midsommar, men mina övervintrade pelargonior  blommar inte än. Jag har slängt ut dem till utelivet för tidigt, kan jag med facit i hand konstatera. Frostfritt duger inte för pelargonior, de vill ha lite mer. 

Bland de fleråriga blommorna noterar jag störst skillnad på klematisarna. Jag har många, men det brukar inte märkas, eftersom de inte har för vana att blomma allt för frodigt. Någon enstaka  blommor brukar det bli. Men i år ser det fint ut på flera ställen, så lärdomen blir, vattna, vattna, vattna och plantera i halvskugga. 

 

En blek 'Piilu'

 

'Ville de Lyon'

 



'Hagley Hybrid'


Jag misstänker liknande utslag på dagliljorna, som också ser mycket lovande ut i år, tack vore allt regn, gissar jag. Det får vi återkomma till. 

Analyser av det slaget underlättas ju markant av det bildmaterial som bloggandet fört med sig. Olika år är det olika växter man lyckas med och helt plötsligt inser man vad det kan bero på. Att läsa till sig kunskap i litteraturen är liksom inte samma sak. Det går inte in på samm sätt. 


Små solar på backen

Min fäbless för gula inslag i trädgården har knappast undgått någon. Små ljuvliga solsubstitut som lyser upp när den riktiga solen där uppe vägrar visa sig. Välbehövliga i dessa dagar, dessvärre.


Gulbladigt berberis som jag så gärna vill förmå till att växa ihop till en liten häcksnutt. Men nej, inte i år heller. 

 

I mitten en nyplanterad deutzia och längre bak guldakleja


Hakonegräs är en storfavorit. Jag odlar det på flera ställen och har kommit fram till att den gulbladiga sorten ogillar soliga lägen, så till hösten blir det flyttkarusell. I bakgrunden gulltörel.

 


Gulltöreln i sina glansdagar, i slutet av maj.


Vit, gult och grönt och fräscht och krispigt, berberis, azalea och svärdiris. 

   

Den unga gulbladiga schersminen blommar tyvärr inte i än. Bladen bräns lätt i solen. 

 

Men hemmasådda tagetesen 'Vanilla' är desto blomvilligare

  

En ny favorit bland sommarblommorna, väldigt lätt att driva upp från frön och förgrenar sig på egen hand.  Odlas i kruka, som alla sommarblommor hos mig. 


Namnlös iris

 


Gulbladigt penningblad är en tålig marktäckare som klarar att täcka den torra slänten under min breda, uppstammade idegran


En annan, minst sagt tålig växt, gul nunneört.  Det är nog inte många som tolererar den i sin trädgård, gissar jag.

 

En betydligt mer exklusiv växt är indigofera "Pink sensation". Tyvärr har jag svårt att hitta information om den på nätet, men plantskolisten lär ha ett tioårigt exemplar i sin trädgård i Landvetter. Försäljningsknep eller sanning?  Den som lever får se.


Blommorna i alla fall mycket fina

Många gulbladiga och gulblommande växter har jag hunnit skaffa men aldrig blir jag nöjd. Nu har jag börjat snegla på blågråa blad och är riktigt sugen på en silvrig rabatt. 

På besök

Idag ska vi göra utflykt till Martha Ristorps och Karsten Frängårds alldeles fantastiska trädgård i Ljungskile, Bohuslän. Jag har vid mitt besök den 6 juni fått Marthas välsignelse till ett inlägg. 

Det är för en amatörfotograf, som jag, inte möjligt att göra trädgården rättvisa på några få bilder, den måste ses och upplevas.  Man möter en enastående artrikedom, en utsökt samling av växter som har bäddats in i en naturalistisk trädgårdsdesign på flera tusen ypperligt välskötta kvadratmeter.


Flerstammigt möter 


enstammigt. En minutiöst hamlad guldalm  (Ulmus  hollandica 'Wredei') gjorde stort intryck. (Jag har redan hunnit införskaffa ett exemplar av detta fantastiska träd. )

 

Vackra gräs planterade i grus med idegranshäck som fond. Jag misstänker att det är några höga japanska miscantusar här som kommer att skjuta i höjden längre fram.


Överallt i trädgården finns välansade, lätt böjda häckar av idegran, buxbom och bok/avunbok (glömde att fråga) med perfekt klippta gräskanter. Jag skulle gissa att det lilla trädet som ännu inte har slagit ut är en gleditsia. 

  

Höga häckar


Och låga häckar. Ser ni dynamiken och balansen? Ett mästerligt samspel mellan natur och människa.

 


Vackert lagda skiffergångar, upphöjda rabatter, fint svängda häcksnuttar och stenmurar delar in trädgården i många rum och gör den spännande för besökaren. Det är först efter min tredje runda jag började klara av att orientera mig. 

 


Köksträdgården är kvadratisk och ligger väl avgränsad från de övriga delarna. 

 


Så här kan grönsaksodling också se ut. Här växer någon sorts lök bland stenarna.

 



 


Stenmurar med olika uttryck, här grön, täckt med murreva



Och här som grå fond åt grönskan.

 


Av alla ovanliga växter fastnade jag mest för sådana som jag själv försökt odla men utan större framgång. Här en variegerad gullflocka, Hacquetia epipactis, som jag aldrig sett ett så här frodigt exemplar av. 



Ett av flera välmående bestånd av blodört, Sanguinaria canadensis. En skuggväxt som jag har misslyckats med trots flera försök. Nu fick jag tipset att plantera den ytligt.


 

Några av alla fantastiska växter som finns i Marthas och Karstens samling

 


Alla växter är märkta med snygga, diskreta etiketter, den här tillhör de där lila bollarna i vänster hörn ovan.

 


Alla tänkbara växtmiljöer finns representerade. 

 


Två taxus, sticklingsförökade  från Britta Johanssons samling, fick flytta hem till mig


Martha och Kasper sysslar även med förökning och har växter till salu. Jag försökte låta bli att analysera försäljningsbordet i rädsla av att drabbas av ytterligare någon mani, men det unika taxusmaterialet, som fanns, kunde jag inte hålla tassarna ifrån. Jag kom hem med två livliga idegranbebisar, en liten variegerad buxbom och ljusblå krypflox. Förutom all inspiration. 

Och sist med inte minst, ett anti - rådjursråd som jag aldrig hört förut: skokräm. Pensla bara på växten. 

I Allt om trädgårds decembernummer (16/2014) finns det mer att läsa om Marthas och Karstens trädgård.

 

Älskade Susan

Man lär sig hela tiden. 

Det var oerfaren, nykläckt trädgårdsfantast som föll för en lilablommande magnolia på plantskolan och köpte den utan att veta något om den eller att ha förberett en bädd för den. En liten planta som skulle bli ett träd av för denne trädgårdsfantast (alltså mig) okänd storlek.

Magnolian tillhör liliiflora-gruppen och heter Susan. Den hamnade på ett för trångt ställe, men växte och blommade med några enstaka blommor varje år.  Våren 2013 frös den tillbaka helt, men sköt några gröna skott från basen i augusti samma år. Då lät jag den stå kvar, den var fulful, men jag hade inte hjärta att gräva upp den. 

Våren 2014 kom ännu fler gröna skott och jag klippte bort alla döda grenar.  Ingen blomning. Sommaren 2014 var trädet helt grönt igen och i augusti blommade den med tre blommor. 


28 augusti 2014

Då tänkte jag: ok, det blir väl ingen blomning till våren. 

Fel hade jag, för blomningen kom som tåget (förr i tiden).  Och nu vägrar Susan sluta blomma. Hon är inne på tredje ansatsen. 


14 maj, blomning på nästan bar kvist

 

14 maj, stilig blomma 

 

14 maj

  

21 maj, bladen börjar spricka ut också


22 maj

 


4 juni,  några rhododendron runtomkring har hunnit i kapp 

 


13 juni, och det är inte slut än 



13 juni, nya knoppar kommer hela tiden


Den långa, utdragna blomningen beror till viss del på den kyliga våren och det generösa regnandet, men jag tror inte att det är hela förklaringen. Min andra magnolia, en välmående stjärnmagnolia har bara haft en flor, likaså andra magnoliasortet som jag bevakar i min omgivning. 

Magnolior är nästan kända för sin korta men intensiva blomning. Karin Berglund skriver i sin bok, Din trädgård:

"Men den är ingenting för den som vill ha säker och långvarig prakt. Blomningen går fort över. Det gäller att vara hemma när föreställningen pågår, ...."

Det kan inte gälla Susan.  

Vad kan man då göra för att hjälpa sin magnolia på traven? 

Magnolior är törstiga. Om våren är bara genomsnittligt blöt, och inte dubbelt upp, som i år, vattna din magnolia för en rikare blomning. Extra näring iform av rhododendrongödsel, kompost, häst- eller kogödsel efter blomningen lär behövas. 

Och sedan tror jag att man, tvärtemot de etablerade odlingsråden för magnolia, med fördel kan klippa och forma sin planta för en tätare krona. Jag har ingen bred erfarenhet av magnolior, men båda mina plantor och även min grannes, som är en tredje sort, skjuter flitigt skott från grova grenar. 

Och som en gammal trädgårdsamatör sa när jag undrade hur stort ett träd, som han sålde, skulle bli. Han svarade: "Det bestämmer du!"

Taggat med: 

Hängstol för lata dagar

Jag har gått och funderat länge på att byta ut barnens enkla gunga mot en hängstol. Redan förra sommaren var jag spekulant på en modell av konstrotting från Ikea, men den sålde slut när jag väl bestämt mig.  

I år hittade jag en makramévariant på Åhéns tidigt på säsongen, men eftersom det inte gavs möjlighet att provsitta den, surade jag och avstod. Tills nu. Jag köpte den till slut på vinst och förlust, till min yngsta sons stora glädje. Han satt i den en timme i full rustning (IPad, hörlurar och glass) och gav hängstolen godkänt.


Kudden är också från Åhléns

 


Helt ok sittkomfort, tyckte jag också

 

Tillverkad av bambu och bomull/polyestergarn

Hållbarheten vågar jag inte tänka på, även om ingen i familjen väger ens i närheten av  den angivna högsta gränsen på 110 kg. Jag kan komma att bli arg när den går av, känner jag på mig. 

Förhoppningen är att garnet snabbt torkar upp efter regn, fast vi har också funderat på att utrusta hängstolen med krokar så den blir lätt att hänga av och på. 

Nu ska jag bara köpa mig disciplin att ta det lugnt och sitta still nån gång.


Taggat med: 

Buskpion i blom

Jag måste bara visa våra grannars buskpion som blommar just nu. Jag ville inte exponera huset när jag tog bilderna, så utifrån fotot är det svårt att förstå hur stor och välmående den är, kanske 2,5-3 meter i diameter. Den största jag har sett i privat ego. 


Det är den här synen som möter mig när jag kommer hem eller när jag kikar ut från balkongen, tacksamt. 

 

Försommarkänsla i kubik. 

Pionen fanns här när vi flyttade in för 11 år sedan. Den har fascinerat mig mycket i alla år och jag har förståss försökt att skaffa mig en egen planta. Tre stycken har jag planterat, i tre omgångar, enligt konstens alla regler, tyckte jag då, men misslyckades, alla har dött efter ett par år. 

Med tanke på storleken är det kanske lika bra. Numera nöjer jag mig med det här underbara exemplaret. Behöver jag tillägga att mina grannar inte är speciellt trädgårdsintresserade? 

Taggat med: 

Japanska lönnar i alla lägen

Är man, som jag, förtjust i vedartade växter och vill ha många är acer palmatum en tacksam art att leka med. Träden är små och långsamtväxande så man får plats för många. De utmärker sig visserligen inte med att vara långlivade, men har många andra fördelar som gör dem odlingsvärda: udda färger, läckra bladformer, tidigt bladutsprång och vackra höstfärger. Men det är deras miniatyrformat som fascinerar mig mest. Ingen skuggande jättekrona och inget rotsystem som breder ut sig. Jag brukar inte drabbas av skadegörande på mina lönnar och inte heller rådjuren har gett sig på dem. Så svårodlade är de inte, i alla fall inte på västkusten. 


Det var grannens röda lönn som har försått sig i en nyanlagd rabatt för tio år sedan. Här är resultatet. Pga sin storväxta mamma vågar jag inte plantera den i rabatt utan pysslar om den i kruka. Det är en tuff rackare som har lärt mig att även en till synes allvarlig skada på trädstam kan läka ihop. 

 

I min alunrotrabatt har jag tre exemplar av lönnar


Orange Dream slår ut tidigast i en för våren udda orangeröd färg

 
som sedan bleknar till gulgröna nyanser

Butterfly var flerstammig från början, men frusit tillbaka en kall vinter som den tvingades tillbringa i kruka. Nu återhämtar sig fint i alunrotrabatten.


Finast och förnämast av alla är Acer Shirasawanum 'Aureum'. Det är tacksamt med ett mörk plank bakom.

En lite större, "oäkta"  Shirasawanum med färre antal flikar på sina  blad, men med samma växtsätt och form. Frösådd av en annan trädgårdsamatör.

 
Shaina är kompakt och liten, inte högre ön 70-80 cm.
 

Sango Kaku har röda grenar, vilket gör trädet attraktivt även när det är avlönat 


Bladen är friskt gröna

 

Ukigumo har ljusgröna, nästan vita blad och röda bladskaft. 


Acer palmatum Cristatum  är fortfarande bebis, endast 40 cm hög. Upprättväxande med vridna blad. 


Japanska lönnar gör sig allra bäst i japanskt inspirerade tädgårdar, men jag använder dem i perennrabatter och det tycker jag fungerar. Jag skulle kanske inte välja en orangebaldig lönn till en rabatt med mormorsväxter, men i lundmiljöer, mellan bladväxter eller tillsammans med alunrot blir de läckra blickfång. De fyller funktionen av en storvuxen perenn, fast är mer lätthanterliga och finns där även på vintern. 

Vackra försommarblad

Snygga blad är mumma, har jag  med tiden förstått. Från att ha blivit trädgårdstok tack vore en fluffig, gräddtårta-liknande blommande pion hos grannen (bl a) har jag nu kommit dithän att jag funderar på att göra mig av med mina pioner och ersätta dem med växter med vackra blad. 

Här kommer lite blandad kompott på mina bladfavoriter  just nu. Japanska lönnar och hostor går under egen kategori och får eget  inlägg så småningom. 


Kameleontbusken, Actinidia kolomikta grönskar först av alla mina klätterväxter men de vita bladspetsarna dyker upp först nu, två månader senare

 

Perenna Syneilesis subglabrata med flikiga blad 

 

Kinesisk vippvallmo (Macleaya microcarpa 'Kelway's Coral Plume') är både yttrummeskrävande och sprider sig lömskt med utlöpare, men bladen är så pass vackra att jag har valt att acceptera dessa negativa sidor. Jag odlar dem på en avlägsen plats nära komposten och gräver upp alla sidoskott på våren. Den ska enligt litteraturen vara solälskande men klarar sig utmärkt i skugga hos mig. 

  

Två roliga vedartade växter som jag odlar i behållare. Den självsådda (!) japanska lönnen står i kruka mest för skoj skull och lönnspirean  pga rotskottsrisken. 


Delikat form och härliga färger på rönnspireans blad. En härdig, lättillgänglig och iögonfallande buske.

 

Nya blad på Pieris japonica 'Mountain Fire'

 

Dagöga, 
Heliopsis helianthoides 'Loraine Sunshine' får gula blommor längre fram, men jag odlar den förståss för bladens skull

Nyinförskaffade silverbusken ska testas för både krukodling och frisering/formklippning. Ska vara lättodlad, tålig och snabbväxande. 


Brunnera macrophylla 'Dawson's white' är en utav få silvriga växter som trivs i skugga

Nu har det hunnit bli "sommar" och jag väntar fortfarande på judasträdets,  robinians, perukbuskens och gleditsias blad. Ginkon är nu så gott som utslagen. 

Jag kan återigen konstatera, det går inte fort i år.