Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från september 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Från gräs till grus

Nu är det gjort. Äntligen fick jag tummen ur och tog bort resten av gräsmattan på vår entrésida. 

Vi har tröttnat på klippning och kantunderhåll. Jag säger "vi" då det är min man som brukar klippa gräset, (hans enda uppdrag i trädgården) och jag tar hand om kanterna. Och det fanns många på denna lilla plätt och det finns fortfarande en del på andra sidan huset.

Före 

 

Under

 


Efter

Vi tar det från början. 

Redan för några år sedan, i samband med inspelning av TV4:as Trädgårdstoppen valde jag innegården som tema för programmets obligatoriska "problemområde". Enligt programidén skulle Peter Erlander leverera förbättringsförslag. Vad det var minns jag inte i detalj, men det handlade som strandtema och irisar och gräs.  Jag var inte överförtjust, men framför allt visste jag inte vad som fanns under gräsmattan. Att planera för några växter innan man har grävt går inte på en bergig tomt. Har man väl börjat gräva i en gräsmatta år det tråkigt att behöva återställa den ifall man möter berg redan på 15 centimeters djup. Det klarar inte ens irisar. 

Så jag gjorde inget.

Vi genomled varje klippning, om inte två (ett måste för en förstklassig gräsmatta) men en gång i veckan. År efter år. Och jag hängde i badrummets takfönster för att skaffa mig helhetsbild och väntade på att musan skulle viska den rätta designen i mina öron. En omvandlingsidé som inte kostar skjortan. 

Och den som väntar länge..... Till slut så.

I en utländsk trädgårdstidning, inhandlad i juli för att minska leda på en långtråkig resa, hittade jag inspirationen. Den kan kort beskrivas som "uttorkad flodbädd", en tillrättalagd sådan, förstås. Rundade smågrus i mitten, runda småstenar längst kanterna och några större stenar här och där. Mjuka former på samma färgskala. (Det senare visade sig vara en rejäl utmaning inte minst på grund av att vi har berg i dagen som sätter tonen.)

Så här gick det till:

 

Det var inte grävningen som var jobbigt

 

Utan att bära bort grässvålen till en avlägsen plats där den kan ligga länge utan att vara i vägen och komposteras under presenning.

 


och lerigt blev det efter förra veckans intensiva regnande. 



Jag slapp i alla fall blåsten när jag skulle pyssla ihop markduken

 

Det var en tid- och tålamodskrävande process men så småningom kunde jag börja  kärra in singeln.  En hel ton la jag ut i söndags.

 

Här har en bäck forsat en gång i tiden....  Med lite fantasi. 

Det återstår att rufsa till kanterna med stenar i olika storlekar för att förstärka illusionen. Jag får återkomma om den saken. 

Ur led är tiden

Den senaste tidens regnande i kombination med hyfsat höga temperaturer har lyckats blåsa otippat liv i några av mina plantor. Några småträd som tappade sina blad i augustivärmen grönskar på nytt som om det vore april och vid "dammen" blommar en krukodlad lupin. 

 

Helt klart är att lupinen vill ha god tillgång till vatten. De snygga bladen slokar lätt i torka.


Regnbågslupinens andra liv. Bilden är tagen den 20 september. 

Lupiner har dåligt rykte pga sin spridning och förmåga att tränga ut andra arter. Blomställningen bör klippas ner innan fröna sprids. En klippt planta kan komma med en andra flor.  Min nyinköpta planta var i somras så gott som helt nervissnad, så överlevnadsförmåga har den ingen brist på. 

Jag räknar kallt med att den övervintrar galant i sin kruka och blir ett värdefullt tillskott till kruksamlingen nästa år. 


Taggat med: 

Högsäsong i september

Så här års pratas det en del om att trädgårdssäsongen är över och det enda som tycks kvarstå är att sätta vårlökar och köpa bollkryss. Att man kan ta det lugnt, det är inte så hektiskt längre. 

Jag känner inte igen mig i detta ett dugg. Tvärtom. 

Hösten är den stora "göra om - perioden" hos mig, projekten hopar sig. Och att trädgården skulle tackla av redan i september finns inte på kartan. 

Hostorna, som jag har mycket av, har visserligen börjat tappa sin glans och liljebladen gulnar till den grad att jag funderar på att skrota åtminstone dagliljorna men blomningen har inte avtagit, lövfällande träd och buskar mognar till häftiga färger och det vintergröna finns ju alltid där. Bollkryss kan ursäkta. 


En som vakande sent till liv hos mig är Clematis 'Gravetye Beauty' .



Den bär klematisen växer i ett glest rhododendron och inte fått minsta lilla tillsyn. Den har inte blommat på flera år och jag har helt glömt av att den finns där.


Jag lyckas dåligt med klematis och tror att jag efter 10 års mer eller mindre misslyckade odling vet varför. De är osedvanligt närings- och vattenkrävande, i klass med sommarblommor, skulle vilja påstå. Deras kinkiga förhållande till sol - vill ha men bara upptill och i lagom mängd - underlättar inte heller. Djup jord för rötterna och stöd för rankorna är ett måste. Ni hör. 


Fackelliljan, Kniphofia 'Pineapple Popsicle', hos mig en låg, ca 40 cm sort, har först nu samlat sina krafter till blomning. Gillas av bin. 
 

Stjärnflockans andra flor 

 

Ljungens tid är nu

 

Ljung är, i motsats till klematis, en mycket lättskött växt med prydligt utseende året om, förutsatt att vårvintern är snäll.


Det man ska tänka på är att ljung ska planteras på våren så den hinner etablera sig inför sin första vinter. Jag har chansat och misslyckats totalt med höstplantering, så jag vet. 


Ölandstoken är formklippt och blommar i omgångar. 

 

En annan stöttepelare i höstträdgården är kärleksörten

 


Kärleksört hör också till de lättskötta med lång " snyggperiod".


Min lilla häck består av två olika färger, vilket blir ganska lyckat, tycker jag.

 

Kärleksörten är dessutom vansinnigt populär bland insekter. 

 




En vitbråkig variant med ljusrosa blommor

 


Sköldpaddsört är också en favoritperenn. Mycket användbar och lagom på alla sätt. 


Idag ska jag så smått börja gräva bort gräsmattan i vår innegård för att ersätta den med grus. Starten är förenat med en del ångest, det är ju en ganska irreversibel åtgärd. Det vore ganska tråkigt om jag först la ut 2 ton singel och sedan kom på hur fint det  var med gräsmatta. Men det är ändå flera års funderingar som ligger bakom beslutet, så nu kör jag. 

 

Hej då, gräsmatta!

Färgstarkt på altan

Det är så här års vi nyttjar vår altan i öster som mest. Det beror nog på att den är vindskyddad och delvis under tak, vilket gör gasolvärmaren användbar. 

Altanen är överbelarmad av krukor högt och lågt, men det är så jag vill ha det. Det må hända att det ser plottrigt ut utifrån, men inifrån är det en alldeles underbar känsla att sitta här på kvällarna; ombonat, tryggt och som sagt, varmt. Fast färgvalet på blomningen bidrar nog också. 



Dahlia Excentrique är min favoritdahlia 

 

En namnlös fylld sort i samma färg

  

Klockrankans nyutslagna blommor är grönvita men mognar till lila allteftersom




 
Jag försöker dela in altanen i två avdelningar, soff- och matsalsdel.

Jag har samlat pelargonior,  fuchsior och  en storvuxen klockranka i mitten.

  

Från andra hållet


Med smal passage emellan


Nu gäller det att inte slarva med näringsvattningen.  Jag hoppas på fortsatt intensiv blomning i minst en månad till. Fuchsiorna är särskilt uthålliga.

 


Sol och värme behöver de inte

 


Bara näring, vatten i massor och putsning från vissna blommor. De flesta lyckas jag att övervintra, så jag slipper lägga massa pengar på altaninredningen nästa är.

Bok och bok

Tillåt mig vara lite småvitsig och konstatera att det finns spännande böcker och så finns det spännande bokar. 

Böcker är jag inte bäst lämpad att tipsa om, men en av den senaste tiders favoriter har varit årstidsaktuella "Sent i september" av Jujja Wieslander. Den handlar mer om författarens relation till trädgården än handfasta råd. Den sorters böcker, som söker det oumbärliga och meningsfulla i det mest förgängliga, tröttnar jag aldrig på. 

Bokar hör till mina senare upptäckter och mina exemplar är väldigt unga. Å andra sidan är det inte heller meningen att de ska bli stora, inte hos mig i alla fall. Några är långsamväxande, andra ska tuktas. 

Vid ett fantastiskt trädgårdsbesök förra helgen har jag gjort några nya spännande  bokbekantskaper. Jag besökte (tvångsgästade, kanske vore det rätta ordet) Marie-Louise Kullberg i Tollered. I hennes vackra samlarträdgård fanns det massor med udda växter som jag aldrig sett tidigare och som åkte raka vägen in på min önskelista.

   

Fagus sylvatica 'Felderbach' med mörkgröna blad som växer ganska tätt på uppåtsträvande grenar och ser ut som att kunna hålla sig smal.

 

Fagus sylvatica 'Sandrode' har ljusa blad med taggade kanter och ett stiligt växtsätt med tydliga våningar. Så olik den föregående!

 

Fagus sylvatica 'Striata'

 Det är lite näringsbristvarning över dessa roligt randiga blad.

 

Bladen på Fagus sylvatica 'Cochleata' liknar ingenting jag tidigare sett, de är ganska stora, taggade och krullar lätt ihop sig. Dålig bild på supersnyggt litet träd. Zooma, så blir det något bättre. 

Alla bokar har inte så där supersnyggt växtsätt. Ett vanligt "fel" är att vissa grenar sticker iväg åt något håll och intar en oproportionerlig längd i förhållande plantans storlek. När man klipper in en sådan gren måste man tänka på hur den kommer att förgrena sig, ofta är en rejäl förkortning är bästa alternativet. Om plantan är väldigt ung kan det dock innebära att en fjärdedel av plantan försvinner, vilket är både synd och riskfyllt. Min erfarenhet är emellertid att bokar är tuffingar, inte för intet används dem till klippta häckar. 

 

Fagus sylvatica 'Purpurea Nana' är en minivariant av den mörkbladiga boken som växer i min egen trädgård. Den klippte jag in grenarna på i våras för att slippa långa, veka skott. Jag är också sugen att ta de nedersta grenarna nästa år.

 

 Samma sak här. På Fagus sylvatica 'Rohan Weeping' är nyutväxten svartbrun på våren men så här sent på säsongen drar färgen mer åt det mörkgröna hållet. 

 


Ekliknande bokblad. Men bok och ek tillhör ju samma familj. 


Som sagt bokar är något nytt för mig och jag vet egentligen för lite om de olika sorternas härdighet i ett längre perspektiv. Marie-Louise bor visserligen i zon 4 enligt zonkartan, men läget kändes väldigt skyddat av både omgivande tallskog och häckar. Hon hade i övrigt ännu fler sorter än de här redovisade.

Själv bor jag i zon 2 och är inte orolig för mina nergrävda plantor. Mitt experiment att odla häcksnutt i kärl känns dock lite våghalsigt och kommer att kräva en rejäl portion tur med vintervädret. 

 

Grön vägg på uppväxt. Vår  bergiga tomt lämpar sig dåligt för häckar så jag kände mig tvungen att komma på något substitut. Plåtkärl från Ikea. 


När jag googlar på Fagus sylvatica dyker massor med olika namnsorter upp. Så om du är på jakt efter ovanliga mindre träd, som dessutom går att skära i, kolla på bokar. Att hitta inköpsställe är nog knepigare, man får leta i mindre plantskolor eller utomlands. 


Orange favoriter och aktuella trädgårdsbekymmer

Jag gillar starka färger och omger mig gärna med orange. Så här års stämmer den här varma, mogna färgen som mest överens med stämningen i naturen. 

De mest kända representanterna, helenium och tigerlilja har blommat  länge och håller sig kvar en bit in i september, medan benveden och solhatten är nya på den orange arenan. 

   

Uppstammad körsbärsbenved står som solitär i ett hörn. Tanken är att den ska skugga alunrotrabatten mitt på dagen, men kronan växer väldigt långsamt.

Växtkraften är svag, men det är rikligt med bär varje år, vilket jag tolkar som att det lila trädet trivs i alla fall.


Frukterna har nu tagit färg och öppnat sig 

   

Jag är jätteförtjust i Helenium och har många olika namnsorter. Här syns i vart fall tre, även om den solgula är kraftigt underrepresenterad. 

 

Sniglarna kalasar på unga plantor på försommaren, vilket gör att rabatten inte blir lika frodig som jag hade föreställt mig.

 


Men då tittar jag från andra hållet och blir glad för mitt frodiga hakonegräs.


"Stora" perennrabatten är inte färgstämd på långa vägar, men håller ställningarna långt in på säsongen.  Och  judasträdet i vänster har äntligen intagit den lilaröda färg man vill ha den för. 


Fast i sol blir det orange istället. Judasträdet, cercis 
 canadensis 'Forest Pansy' är definitivt det snyggaste rödbladiga trädet jag känner till. Tyvärr är mitt examplar mycket klent trots milda vintrar, varmt läge och kärleksfull omsorg. Den är långt ifrån nöjd med den totala värmemängden den får på ett år och jag är tveksam till om den överlever en vintern till. 


Montbretian, som växer under judasträdet, har vanligtvis en tomteröd färg, men här har jag en orangeröd  variant,  present från maken från Holland.

 

Tigerliljan är en av få orange blommor som trivs i skugga. Ett mycket effektfult blickfång som inte går att missa.

   

Inte den mest livskraftiga solhatten, men orange.



 

Dahlian 'Karma Fuchsiana' har svårt att bestämma sig för om den ska vara orange eller rosa

Till vardags håller jag på med renovering av vår gräsmatta. Inte det roligaste direkt, särskilt om man betänker att jag har struntat i gräsmattan i 10 år. Det skulle jag inte gjort. Den är nu i mycket dåligt skick och det kommer att ta lång tid att återställa den. I första renoveringsomgången ska grobladen bort, en efter en. På sina ställen är det så tätt med ogräset att det uppstår stora, sammanhängande tomma ytor, när jag väl gräver bort dem, så jag får så nytt. 

 

De är många men, som tur är, lätta att dra upp.


För den som väljer att hålla sig kvar i kravlöshetens härliga värld och fortsätter att tolerera dessa gräsdödande rosetter finns det matnyttigt att läsa i Natur £ Trädgårds senaste nummer (3/2015). Bilder på förädlade grobladsorter och recept på grobladspaj finns att tillgå där, bl a. Grobladets sårläkande egenskaper är en klen tröst för mig just nu. 

Mindre aptitlig information i sammanhanget är att snigelbebisar gärna gömmer sig i och under grobladets rosetter. Det vet jag av erfarenhet, inte från tidskriften.