Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Färgbomb

Färgbomber älskar jag. I början av mitt trädgårderande var färg som bryter mot grönskan självaste definitionen på trädgård för mig. Jag undvek medvetet färgteman som helvitt eller rosa-vit-blå och ville experimentera med starka färger. 

Min besatthet av färger har lagt sig lite nu, men spår efter den syns lite varstans, alla årstider. 


Rhododendronbomber som exploderar i maj

 

På sommaren står strategiskt placerade liljor (dvs i ögonhöjd för att lättare kunna bekämpa liljebaggarna) för färgexplosionerna. Här orangegula 'Barcelona' tillsammans med mörkbladiga djävulsbusken 'Diabolo', vars blommor också bjuder på ett helt osannolikt skådespel, från vitt till rött.

Hösten exploderar på en helt annan färgskala, bladen dominerar

   

och man behöver inte tänka på att det ska bli färgstämt, harmonin tar naturen hand om

Roliga är också de växter vars blommor skiftar färg.

Det här är samma hydrangea 'Wim' s Red'  fotad med fyra månaders mellanrum. 

 

Klockrankan slår ut som ljusgrön, sakta övergår till rosa och vissnar som mörklila

 


En annan hortensia är himmelsblå i juli och aubergin i oktober.

 


Värsta neonfärgen står den vingade benveden, Euonymus alatus  'Compactus' för.

 


En viktig aspekt i sammanhanget är att höstfärgen inträder i lugnt tempo och långt innan växten släpper bladen. Det är fallet med den vingade benveden, medan t ex klättervildvinet har sin röda skrud under väldigt kort tid.

 


Hos den rena arten vingbenved är färgerna lite snällare än hos namnsorten 'Compactus' ovan.



En annan med långvarig höstfärg är kärreken, här 'Green Pilar'. Det här är bara början.

 


Cornus kousa chinensis kan inte bestämma sig för om den ska ha röda eller gula höstkläder.



Flera tolkningar på temat 'Färgbomb' finns på länksamlingen 'Blommig fredag'

Höstblomning

Helhjärtad perennblomning som inte känns som ett sista ryck är lite sällsynt i slutet av oktober. Några representanter, förutom ljung, förstås, är oktoberstormhatten och skuggliljan. De två trivs som fiskar i vattnet så här års. 

 

Aconitum carmichaelii 'Arendsii'

  


De tre plantorna får gärna växa till sig lite till 


Tricyrtis 'Dark Form'


Jag har ett stort bestånd av denna svårfångade skönhet, vars höga, sirliga blomställningar  vajar elegant  i vinden.

Båda är storvuxna, lättodlade och tillför lugn med sitt friska bladverk under hela säsongen. En förutsättning för lugnet är dock att ingen knaprar på stormhatten, den är dödligt giftig, sägs det.  

Bilderna är tagna den gångna helgen.

Orange

Åh, nu är vi inne på  min absoluta favoritfärg! Pigg och varm men oj så svår att jobba med!  

Undra om den här kombinationen var blickfång, för att inte säga en påträngande sådan, medan liljorna blommade. Det är precis det som är problemet med orange: det blir så gott som alltid för mycket.


Det är klokt är att undvika alla andra färger och låta den omgivande grönskan ta hand  det skrälliga. 

 

Det finns många fantastiska heleniumsorter i olika gulröda nyanser, det bästa växtvalet vid sidan om tigerlilja om man vill storsatsa på orange.

 


Mörkbladig fläder, daggkåpa och hakonegräs utgör omgivningen till mina solbrudar.

 


Klen orangrosa solhatt. Färgens dominans och sortens spädhet korresponderar dåligt, tycker jag. Tummen ner. 

 

Daglilja, tigerlilja, zinnia, daglilja igen, japanska lönnen 'Orange Dream' och kungsliljan 'African Queen'

 


Det finns flera buskar med orange bladverk att njuta av. Här nyutsprång på  spirea japonica 'Magic Carpet'. Med regelbunden klippning kan man hålla den så här orange. 


En aspekt att ta hänsyn till när man planerar för orangeblommande växter är att i trädgårdssammanhang förknippas färgen i mångt och mycket med sensommar och höst. Så se upp med orange penséer, kejsarliljor, tulpaner och azaleor på våren och försommaren. Jag säger inte att det inte går, men det är lättare att placera sensommarblommande orange. 

Att satsa helhjärtat på klara, skrälliga färger är nog den bästa lösningen på våren

De bästa orange kombinationer jag har sett är:

1. Tigerlilja i skuggig bladväxtplantering, endast grönska runtomkring alltså. (Göteborgs Botaniska) 

2. Orange liljor som sticker upp ur ett hav av nävan 'Rozanne', som är ju blå. 

3. Och den bästa, en generös  lime-gul-orange perennrabatt bestående av gullris, daggkåpa, dagliljor, helenium och klippstånds (ligularia dentala 'Britt-Marie Crawford', som har bronsfärgade blad). - Det var som om solen hade ramlat ner på jorden, rakt ner i Anette Nilssons trädgård.

 

Fortsätt att beundra denna fantastiska färg hos Maribel


Plötsligt händer det

Spontant tänker jag att trädgården är ingen självklar arena för positiva, plötsliga, oförutsedda händelser utan är ett av få ställen där ålder och kontinuitet är en merit. Ett värdträd eller en uppvuxen, tät häck som utstrålar trygghet och stabilitet kommer inte till från den ena stunden till den andra. 

Välplanerat och så långt ifrån lättfix som möjligt ska det vara, om jag får bestämma, inga överraskningar, tack. Men i samma sekund påminns jag om känslan och ögonblick när jag inser att något håller på att hända eller har hänt. Det beror ofta inte snabba processer utan har att göra med att jag inte varit tillräckligt närvarande. (Annat är det förstås med negativa saker, det kan det väldigt fort.)

  

Senast det skrällde var när jag i dagarna fick syn på cornus kousas tre frukter på ett 7-8 år gammal buske för första gången. De ska vara ätbara.

 


Cornus kousa chinensis är ett prydligt litet flerstammigt träd som man odlar främst för sin vackra blomning i juni-juli


En annan om inte oväntad, men plötslig händelse: höstfärgernas intåg. Jag var bortrest två dagar i början av veckan och när jag kom hem i onsdags kände knappt igen mig. 

Gaffelolvon har skiftat färg från mörkbrun till denna kavalkad av färger. Inget bildbehandlingsprogram varit i närheten, jag lovar. 

 


En bild att jämföra med.

 

Gyllenlönn, Acer shirasawanum auerum 

 

Min namnlösa självsådd, barn till  grannens japanska lönn.

 


Så här såg den ut för ett par veckor sedan


Vingad benved

Vad det är som gör att vi får sprakande höstfärger vissa år men inte andra vet jag inte. Att det är solen som skulle vara avgörande är jag tveksam till. Min trädgård ligger i skugga större delen av dagen på hösten under en period när björkarna har kvar sina blad och solen går lågt. Men visst, vi har haft en ovanligt torr höst hittills. 

 

Andras tolkning av trädgårdens oförutsedda händelser finns samlade på bloggen Bland rosor och bladlöss


Tröst i höst

Höstvemod är ett återkommande ämne på trädgårdsbloggar så här års men jag kämpar emot. Förra veckan började min plantskola rea ut träd och buskar och fynden som jag gjorde håller mig sysselsatt i kropp och tanke som om det vore högsäsong.

 

Största investeringen blev tre stycken silverpäron på en stamhöjd på 150 cm. De ska få stå på rad och bilda en "häck på pinne"  längst staketet i öster. 

 

150 cm stamhöjd innebär ögonhöjd för mig och att kommer att kunna sköta om dem med hjälp av stege. Formklippning väntar. 

Häromveckan visades blommande dvärgsyrener på bloggen Tittis trägård och  jag blev såld direkt. Gissa vad som hände!?

Två dvärgsyrener får lyfta denna plantering på våren, när hortensiorna är tråkiga, är tanken. Syringa mejeri  'Palidin'. 

 

Ja, och det blev en tredje dvärgsyrén också, fast en annan namnsort, 'Pink Parfym'. Det ska bli spännande att utvärdera skillnaderna mellan de två sorterna.

 

Johannesört är en helt ny bekantskap för mig. Bärhypericum 'Loke' utlovas leverera en händelserik teaterföreställning med snygga blad, smörblommeliknande gula blommor och lustiga bär.

 

Små prydnadsbokar har nästan blivit ett samlingsobjekt för mig. Här Fagus sylvatica 'Mercedes'.

 

Den har avlånga taggade blad. 

 

Och den största av alla tokigheter, ett pelarformat träd med sina blanka blad:

 

Quercus palustris 'Green Pilar'. Den kan bli görstor, är jag rädd. 

 

Bistorta amplexicaulis 'Pink Elephant', en långblommare som snabbt växer till sig, hoppas jag.

Så här års känner jag stor tacksamhet för att mitt öde förde mig till Västkusten och dess förhållandevis milda klimat. Hösten brukar vara lååång. Vi har inte haft frost än och idag var det 10 grader kl 06:00 på morgonen. 

Så hos mig är det full fart på helgerna. 

Från rakt till rundat

Trädgårdsformer är ett roligt kapitel.  Jag har turen att kunna betrakta min trädgård ovanifrån, dels från vår övervåning, dels från berget. Jag kan ägna halva förmiddagar åt att analysera det befintliga och leta efter de ultimata formerna åt rabatter och gångar. Ändå känns resultatet fel ibland utan att jag fattar varför. Det blir ofta nya vändor på berget och nya funderingar. 

Det svåraste, tycker jag, är att bryta upp husets raka linjer till mjuka, runda former längre bort från huset, ute i trädgården. 

Den raka kanten längst gången fram till hammocken har jag inte kunnat förlika mig med. 


Jag började gräva och bredda och mjuka upp.



Massor med småstenar och rötter grävdes bort. 

  


Så här svänger kanten nu.


Trekantigt blev hjärtformat och jag är mycket nöjdare. Stort utbyte av relativt liten insats. 


Nästa spännande problem är att hitta växter som täcker dikeskanterna utan att välla över på gräsmattan för mycket och vara i vägen för gräsklippningen. 

Vit

Mitt förhållande till vita blommor är kluvet. 

Visst är vit en elegant färg och oslagbar i skugga, men rent vita blommor är för stela och oskuldsfulla för min smak. Exempelvis har jag en vit lilja och en vit flox som är onaturligt kritvita och som jag i mina naturlika planteringar aldrig kan ge rättvisa. Jag stör mig på deras stela, porslinlika framtoning. Särskilt liljan, som till råga på allt blir 1,5 meter hög, ser helt malplacerad ut i en rabatt, den klipper jag ibland för att ha i vas. 

  

Här har ni båda: bamseliljan och floxen 'David', som är i och för sig en mycket stabil och frisk flox.

Krämvita och gråvita blommor vill jag däremot gärna ha. Helst för sig själva, utan inblandning av andra färger, endast omgivna av grönska.

Eller en katt. Stjärnmagnolian blommar tidigt, på bar kvist.

  

Min bästa julros skiftar i grönt. 


Iris pumila  'Lilly White', blommar först av alla mina irisar. Blomningen är kort men sååå härligt medan det varar. 


Rhododendron 'Dora Amatheis' är en låg, småbladig variant. 


Astilbe japonica-hybriden 'Deutschland' är min bästa astilbe

 

Hosta 'Elegance' odlar jag för dess vita blommor och snigelresistenta, soltåliga blad.

 

Pionen 'Krinkled White' är en favorit bland pionerna. Hon har också inspirerat mig till att kombinera vitt med gult. Ni förstår varför. 

  

Solhatt, vit stäppsalvia och höstöga. Krispigt och fräscht. 


Kransveronika

 

Fuchsia 'Annabell' med rosa stänk.

 

Hydrangea  paniculata 

 

och pärlönnens bär får stå för höstens vita. 

 


Klicka på bilden om du vill se flera vita favoriter.

Sommarens största njutning

Att författa ett inlägg om trädgårdsnjutning blev en svår svår utmaning för mig av flera skäl. Dels är jag lite väl resultatinriktad för att njuta innan väl uträttat dagsverke, dels tycker jag inte om att förstöra stämningsfulla ögonblick med att dra fram kameran. 

De allra lyckligaste sommarstunderna är när jag spelar badminton med vår yngste son.


 Vi spelar på den lilla gräsplätt som jag sparat till ett framtida orangeribygge. 


Hängstolen är förståss också trevlig, men det är bortanför den låga häcken badmintonspelet äger rum. 


Det är kvällning, luften är varm och västanvinden har mojnat. Det är viktigt, det måste vara vindstilla för badmintonspel. Kroppen är trött, men vi är hela och friska och kan röra oss fritt. Vi är mätta och belåtna efter en god grillmiddag. Och efter spelet väntar efterrätt på altanen.

Gräset är nyklippt och rabatterna punkar. 

 

Omgivningarna 

 

Växterna runtomkring är välmående

 

Bollen hamnar ofta bland sockertoppgranarnas grenar  och hostornas blad

Vi spelar inte mot varandra utan samarbetar och försöker att slå så många slag som möjligt. Ibland är uppe i 30-35 slag. 

Jag älskade den här typen av badmintonsamarbete när jag var barn. Min  kompis och jag slog nog över hundra när vi var i tonåren. 

Mysiga barndomsminnen väcks till liv medan jag njuter av min 10-årings engagerade spel. Jag är också lite smånöjd med min egen prestation, både på "banan" och utanför. 

Det är så jag föreställer mig livet i paradiset.

Hur andra njuter av sin sommarträdgård kan vi läsa om på veckans "Blommig Fredag".

Klicka på bilden så kommer du till länksamlingen

Hydrangea 'Wim's Red'

Hortensia bör ingen trädgård vara utan. Värsta ögongodiset så här års, när det mesta vissnar ner och försvinner under jorden. Min senaste favorit är en  2-3 gammal Wim's Red. 

Jag fastnade för den på plantskolan för dess vinröda grenar och mörkgröna blad.  Etikettens löften om de stora blomklasarnas färgskiftningar trodde jag inte riktigt på, men jag hoppades, så klart. 

Väl hemma grävde  jag ner den långt uppe på berget, hortensior brukar inte behövas studeras på nära håll, om jag säger så. 

Wim's Red visade sig vara oerhört rikblommande hos mig. Den har enorma blomklasar och en enastående förmåga att dra till sig blickarna. Och så ändrar den skepnad precis som etiketten utlovade:

 

Juli

 

Augusti

  

 
September

Jag  hade aldrig kunnat gissa att det är samma planta överst och nederst. Och det ska bli spännande att följa utvecklingen under de kommande veckorna. Enligt bilderna på nätet kan den bli ännu rödare. 

På vintern står blomställningarna kvar och på våren klipper jag ner den så plantan får en lite stramare form nästa år. Så mycket mer skötsel behöver inte en hortensia. Åtminstone inte den som står i fuktig jord. I torra lägen får man vattna. 

Och en sak till. Max halvskugga, vad som än står på etiketten. 


Taggat med: 

Blå

Maribel Gardens länksamling om färger fortsätter och veckans tema är blå. 

Jag befarar Marika använder basfärgerna för att underlätta och locka till sig så många bloggare som möjligt. Snart kommer begränsningar som kobolt och himmelsblå, azur och kungblå, så det gäller att passa på. 

Blå är en mycket populär färg i våra trädgårdar, uppskattas antagligen för sin anspelning på hav och vatten och för alla lockande kombinationsmöjligheter med vitt och rosa. 

Men många växter som beskrivs blomma i blått har violett anststrykning så det gäller att vara uppmärksam. I soliga lägen kan även ganska rena blåa nyanser uppträda som violetta för att inte tala om hur det kan bli vid fotografering. Nävan 'Rozanne', exempelvis, som jag upplever som mycket blå i verkligheten, är så gott som omöjlig att göra rättvisa på bild. Med mina fotokunskaper, ska jag kanske tillägga. 



Trädgårdsåret börjar med blått hos mig. Då snödropparna inte trivs är det iris reticulata som är först ut. 


Vivor av den rätta sorten är en överlevare, medan andra försvinner spårlöst efter en säsong. 

 

Den blåaste av alla (för mig kända) rhododendron, Gletschernacht. Här ser man tydligt de lila dragen.

 

Akleja behöver man bara köpa en av, resten ordnar sig.

 

Och det är hur spännande som helst att följa deras utbredning.

  

Här syns de två ovanstående aklejorna från lite längre håll. Helt annan färg på samma blomma.


En mörk riddarsporre. Delphinium är den perenn som jag associerar mest färgen blå. Många nyanser med rena blåa toner finns. 


Det här är en låg luktärt för balkonglådeodling. Inte särskilt livskraftig, men hur blå som helst. Bara knopparna drar åt lila, den utslagna blomman är klarblå. 

 

Hydrangea  macrophylla i sur jord.

   

Tremasterblomman har svårt att hålla sig fin under en hel säsong och är därför under avveckling hos mig. Just den här kommer jag dock att behålla eftersom jag gillar de ljusgröna bladen

 

Och det här är mitt blåa paradnummer som har figurerat i många inlägg och alla verkar älska. Hydrangea 'Veerle'

 

Flox, som är mjöldaggsresistenta är  mycket bra rabattväxter. Färgvariationerna är oändliga, likaså höjden. Grönskar tidigt, håller sig snygg hela säsongen, blommar relativt sent och kvar blir snygga torra blomställningar som klarar höstens stormar. Gräs är bästa samplanteringsväxten. 

 


Nävan "Rozanne' är en långblommare. Bredvid Klematis 'Annabelle', en av få klematisar som funkar hos mig.



På Maribels garden finns flera blåa blommor 

Äldre inlägg