Alien - och hur ska man tolka det?

Aggressiv utomjordisk varelse? 

Biologisk skräck? Det vill man inte ha.

Forskare strävar efter att identifiera och hitta metoder för att begränsa främmande  invasiva arter som tränger undan inhemska. Dessa, björnlokan ska vara en av dem, kanske man kan kalla aliens.

Den släta översättningen kanske också duger? Främling. Då har man plötsligt många växter att välja mellan. Vi har många fantastiska invandrare från världens alla hörn i våra trädgårdar. 

Den mest udda växten hos mig är apträdet, Aracuaria aracuana. 

Apträdet härstammar från fjärran, den växer naturligt endast på södra halvklotet, främst i Sydamerika.

Och utan tvekan har den ett mycket udda utseende. 

 

Andras tolkningar av alien finns "Bland rosor och bladlöss"

Nu har även Väskusten fått sin första kyss av vintern och så gott som alla blommor har omvandlats till en brunaktig sörja. Omgivningarna bleknar allt mer och det blir svårare och svårare att hitta färgklickar.  

Växter med färgstarka bär i generösa mängder piggar dock upp den dystra novemberverkligheten här och där.

De flesta bilderna i det här inlägget är tagna med mobilen på en joggingrunda runt om i Göteborg. 

Solgula bär ska också finnas, men jag har bara sett röda och orange 

Ett exemplar med röda bär som jag hittade i naturen. Förvildningen är ett bra bevis på eldtornets överlevnadsförmåga. 

Eldtorn är vintergrön, men taggig och är ingen växt man smeker och vill röra vid. Men formklippa måste man om den inte ska bli ett yvigt, taggigt monster med förvuxna grenar kors och tvärs. Och här har vi den svaga sidan: det naturliga växtsättet är inte så tilltalande. 

Den är chockad efter den hårda beskärningen direkt efter inköp förra hösten och har inte blommat än, följaktligen inga bär. Jag måste hitta en bra plats åt den snart så den kan komma igång med sin etablering. En solig vägg vill den ha, i mitt fall blir det en solig bergvägg. 

Veckans tema på Blommig fredag faller mig verkligen i smaken, jag är nämligen superförtjust i klot. 

Jag har nog alltid varit det, men föll pladask gjorde jag när jag besökte Katarinas trädgård i Lund för något år sedan. Alla känner väl till hennes fantastiska villaträdgård och myrtensamling och skulle man missat den av någon oförklarlig anledning så rekommenderar jag varmt ett besök. 

Jag tilltalas av de runda formernas förmåga att skapa struktur och balans inte minst i en naturnära och naturlik trädgård som min. Av samma anledning är det en oerhört fördel om kloten är vintergrön. 

 

 

Det är fortfarande vackert nog för att jag ska vilja vara i trädgården. Det kryllar av nya idéer i huvudet och än är det inte för sent att lägga grunden för förbättringar. Det är enklare att måla upp nya bilder i fantasin när trädgården går i vila, träden tappar sina blad och perennerna går under jord. 

Jag har sett maffigare exemplar, visar ändå min söta ormskägg och dess bär. 

Jag har glömt av dem och om det inte var för ginkos  kanterellfärgade blad hade jag inte lagt märke till dem den här gången heller. 

Till veckans Blommiga fredag har jag valt att lyfta fram en växt från den mest underrepresenterade gruppen i min trädgård. 

Högst på min prioriteringslista står vedartade växter numera, även om man inte riktigt får det intrycket ännu. Sedan kommer gräs och perenner, därefter övervintringsbara sommarblommor och sist annualer. 

Köpa gör jag bara rosa snöflinga, en fantastisk liten växt som fortfarande blommar på min entrétrappa i norrläge. Resten sår jag med varierande framgång, fast "höjdaren" lyckas jag alltid med. 

  

 

Men foderbladen fortsätter att vara dekorativa även efter det

 

 

Flera höjdare finns hos Helena

Jag hann ta några bilder på mina uthålligaste lövträd innan den gångna helgens storm. 

Det är dessa tre som slår ut sist på våren, inte förrän i juni, men det är också dessa som tappar bladen sist. Kärreken sägs t o m behålla en del av sina blad över vintern, som boken. I vart fall äldre exemplar. 

Fast nu har även dessa färgklickar gått till historien. Fr o m nu och si så där fem månader framåt är det en helt annan trädgård som möter mig när tittar ut genom fönstret. Det känns väldigt naket, men man vänjer sig efter ett tag. Jag vill inte deppa. Det är fint på sitt sätt. 

Jag laddar inför vintern och fjäskar för djurlivet så gott jag kan. Nu har jag även fjäskat för min fåfänga, ska jag erkänna, när jag sprang på Eva Solos fågelmatare för halva priset. 

Och då, som min man brukar påpeka, tappar jag all förnuft. Även den här gången. Till mitt försvar kan jag nämna att fågelmataren är designad 2004, så jag har hunnit drägla några år. 

Trädgård handlar om grannskap i trädgården (mellan trädgårdar är en helt annan sak). Att hitta de rätta växtkombinationerna är mycket komplicerat.  Parametrarna är många: storlek, färg och form, odlingskrav och eventuell blomningstid ska matchas men det svåraste är ändå att skapa trovärdiga planteringar, som fungerar i ett längre perspektiv. 

Hostor är tacksamma att kombinera med lökväxter pga sin sena utspring. Perenner är något svårare då hostorna har en tendens att tränga ut sina grannar med åren.

Variegerad iris är hos mig inte så pigg på att blomma, men de randiga bladen framför den långblommande vita stäppsalvian (bästa namnsorten i mitt tycke) blir en prydnad under lång tid.

  

Det är så här års mina fuchsior ger störst behållning och glädje. Nu har de nästan inga konkurrenter kvar, bortsett från några tappra dahlior som fortfarande blommar.