Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Välkommen! 

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se

Öppet för besökare efter överenskommelse 


 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Alien

Alien - och hur ska man tolka det?

Aggressiv utomjordisk varelse? 

Biologisk skräck? Det vill man inte ha.

Forskare strävar efter att identifiera och hitta metoder för att begränsa främmande  invasiva arter som tränger undan inhemska. Dessa, björnlokan ska vara en av dem, kanske man kan kalla aliens.

Den släta översättningen kanske också duger? Främling. Då har man plötsligt många växter att välja mellan. Vi har många fantastiska invandrare från världens alla hörn i våra trädgårdar. 

Den mest udda växten hos mig är apträdet, Aracuaria aracuana. 

Apträdet härstammar från fjärran, den växer naturligt endast på södra halvklotet, främst i Sydamerika.


Och utan tvekan har den ett mycket udda utseende. 


Och en mycket ogästvänlig framtoning, skulle jag vilja påstå, nästan lite aggressiv, åtminstone vid närkontakt. Barren är maffiga och vassa som kniven. Att plantera apträdet avlägset, på ett ställe där man inte rör sig, är en absolut nödvändighet. 

  

Ett lite större exemplar som jag fotade en tredjedel av i Kew Gardens i London. 

Jag minns fortfarande när jag såg det här barrträdet för första gången. 

Det var inte i London utan i en visningsträdgård i Halland. I vårt klimat blir den inte lika frodig som på bilden ovan, utan endast en gles, spöklik siluett som trots sin potentiella höjd inte skuggar nämnvärt. 

Det sägs att apträdet är knappt något för oss i södra delen av landet.  Mitt exemplar har dock varit med två kalla vintrar som barn, visserligen generöst iklädd i fiberduk, men ändå. Vårsol kan inte komma på fråga, då bräns grentopparna. Nu, när den är fyllda fem år, anser jag den vara etablerad och jag täcker den inte längre. 

Barrträd som den är är det ju just på vintern den kommer bäst till sin rätta. 

 

Andras tolkningar av alien finns "Bland rosor och bladlöss"



Taggat med: 

Vinterbär

Nu har även Väskusten fått sin första kyss av vintern och så gott som alla blommor har omvandlats till en brunaktig sörja. Omgivningarna bleknar allt mer och det blir svårare och svårare att hitta färgklickar.  

Växter med färgstarka bär i generösa mängder piggar dock upp den dystra novemberverkligheten här och där.

De flesta bilderna i det här inlägget är tagna med mobilen på en joggingrunda runt om i Göteborg. 

Krypoxbär kan bli så här fantastisk snygg på rätt växtplats. Full sol och skyddande mur verkar vara två viktiga ingredienser.

 

Eldtorn, Pyracantha är min absoluta favorit bland prydnadsväxter med bär. Det här exemplaret passerar jag dagligen och tycker att det enda problemet är att ingen bryr sig om den. Den skulle nämligen behöva umgås med en skicklig sekatör.  Men prydnadsvärde året om har den: de creamvita blommorna på våren gör sig fint mot de mörka bladen. Och nu när vintern nalkas: blad och bär i massor. 

Solgula bär ska också finnas, men jag har bara sett röda och orange 


Ett exemplar med röda bär som jag hittade i naturen. Förvildningen är ett bra bevis på eldtornets överlevnadsförmåga. 


Eldtorn är vintergrön, men taggig och är ingen växt man smeker och vill röra vid. Men formklippa måste man om den inte ska bli ett yvigt, taggigt monster med förvuxna grenar kors och tvärs. Och här har vi den svaga sidan: det naturliga växtsättet är inte så tilltalande. 

 

Min egna lilla planta är ung och växer i kruka. 


Den är chockad efter den hårda beskärningen direkt efter inköp förra hösten och har inte blommat än, följaktligen inga bär. Jag måste hitta en bra plats åt den snart så den kan komma igång med sin etablering. En solig vägg vill den ha, i mitt fall blir det en solig bergvägg. 


Snöbär ser jag tyvärr sällan exemplar av som tilltalar mig. Jag kämpar med en liten planta som ska ha rosa bär, men den är styvmoderligt behandlad och trivs nog inte så bra på hos mig. Någon som har lyckats? (Varning för rotskott) 

 

En välformad järnek vid en solig entré är det ultimata julpyntet i mina ögon. 

 

För att det ska bli bär måste det finnas han- och honplantor i varandras närhet, men jag tycker att de vintergröna bladen i sig är odlingsvärda. 

 

Min egen järnek står ensam men har klarat befruktningen med hjälp av en okänd planta

 

Det måste finnas flera järnek i området. 


Jag skulle gärna vilja höra era erfarenheter gällande bärfagra buskar, tipsa mig gärna. 


Taggat med: 

, ,

Runda former

Veckans tema på Blommig fredag faller mig verkligen i smaken, jag är nämligen superförtjust i klot. 

Jag har nog alltid varit det, men föll pladask gjorde jag när jag besökte Katarinas trädgård i Lund för något år sedan. Alla känner väl till hennes fantastiska villaträdgård och myrtensamling och skulle man missat den av någon oförklarlig anledning så rekommenderar jag varmt ett besök. 

Jag tilltalas av de runda formernas förmåga att skapa struktur och balans inte minst i en naturnära och naturlik trädgård som min. Av samma anledning är det en oerhört fördel om kloten är vintergrön. 

Min största rundklippta idegran mäter väl en 15-20 meter i omkrets. 

 

I stora perennrabatten har jag slängt ut några stycken thuja occidentalis  'Danica'. Ett mycket bra alternativ till buxbom i högre zoner. 

  

De klarar vintern även i kruka hos mig, vilket inte buxbom gör. Här står de och väntar på en lite mer fantasifull placering, men först måste jag hinna med att ta hand om alla löv som ligger på de gruslagda ytorna.


Många rhododendron har en naturligt rundat växtsätt, vilket är tacksamt, men det går alldeles utmärkt att forma och klippa också. Det här är en buske på 120 cm i diameter och ska inte bli så mycket större, hade jag tänkt. 

 
En annan, mycket snygg klotthuja, Thuja occidentalis 'Mirjam' i förgrunden och en Abies koreana till vänster. De växer till klot på egen maskin. Mycket långsamt.

Min lilla älskling, den lilla självsådda idegranen som jag hittade klen och yvig för 11 år sedan. Nu är den klumpig och kortbent, men oj vad jag är förtjust... 

 
Jag skriver ofta om min fäbless för formklippning och då blir det alltid klot. Här heter offret Spirea japonica 'Magic Carpet'.

Jag har haft några buxbomsklot sedan tidenernas begynnelse, men för några år sedan blev det stopp på samlandet pga svampsjukdomen som spridde sig.  Jag hade som tur sluppit eländet och våras vågade jag mig på nyinköp. Då anlade jag den här rabatten under björkarna. Buxbom klarar torkan under björkarnas maffiga krona utan några som helst problem. 

 

Helt klart inspirerad av Katarina. Fast det får gärna bli lite fart på växandet om någon sorts liknelse ska vara möjlig.

  

Hos Helena kryllar det av runda former

Helgens bilder

Det är fortfarande vackert nog för att jag ska vilja vara i trädgården. Det kryllar av nya idéer i huvudet och än är det inte för sent att lägga grunden för förbättringar. Det är enklare att måla upp nya bilder i fantasin när trädgården går i vila, träden tappar sina blad och perennerna går under jord. 

 

Japanskt  gräs, hortensia och skogsaster. En välfungerande samplantering som jag inte vill förändra.

 

Utsikten från skogen, ett rhododendronfyllt ravin med blåbär som naturlig undervegetation. Här är det trångt och vältrafikerat.

 

Jättefågel 'Karl Foerster' trängs mellan en stjärnmagnolia och ett rhododendron. Som prereiväxt passar den dåligt in här.

  

Montbretia till vänster överraskar med sin grönska och kärleksörten med sin stabila blomning. 


Miscantus sinensis 'Melapartus', fuchsior och en höstbrun bokplanta som blev över efter häckplantering

  

Fuchsiorna trotsar novembermörkret


Egenförökade växter som jag samlar på en växtrappa 


Minicyklamen är bara synd att ta in stugvärmen. 

 


Turkoslila hydrangea macrophylla ger sig inte i första taget.


Mest huvudbry har jag för alla hostor som har växt ut sin växtplatser och som jag inte hann dela innan de vissnade ner. Jag har också flera bestånd av astilbe och primulor på torra ställen där de vantrivs och behöver flyttas till fuktigare platser. Alla självsådda aklejor vill jag också hinna ta vara på och samla dem i hassellunden. 

Så ut ska jag även kommande helg.  

Upp med hakan i höstmörkret, snart är det första advent, tänker jag. 

 

Mörkt ormskägg

Jag har sett maffigare exemplar, visar ändå min söta ormskägg och dess bär. 

Jag har glömt av dem och om det inte var för ginkos  kanterellfärgade blad hade jag inte lagt märke till dem den här gången heller. 


Den verkar sprida sig med utlöpare

 

Lite  ljusare grus vore att föredra som fond

 

Till slut såg jag även de svarta bären.


En höjdare

Till veckans Blommiga fredag har jag valt att lyfta fram en växt från den mest underrepresenterade gruppen i min trädgård. 

Högst på min prioriteringslista står vedartade växter numera, även om man inte riktigt får det intrycket ännu. Sedan kommer gräs och perenner, därefter övervintringsbara sommarblommor och sist annualer. 

Köpa gör jag bara rosa snöflinga, en fantastisk liten växt som fortfarande blommar på min entrétrappa i norrläge. Resten sår jag med varierande framgång, fast "höjdaren" lyckas jag alltid med. 


Här står den, i kruka till vänster vid en övertäckt spaljé.

Veckans höjdare hos mig blir underbara KLOCKRANKAN, som är sååå mycket mer lättotlad hos mig än man kan få intrycket av när man gör efterforskningar på nätet.  

Jag sår den inomhus i början av februari, den gror snabbt och får stå på fönsterbrädan under växtbelysning tills i april, när den åker ut pga platsbrist. Sedvanlig avhärdning, möjligen lite forcerad. Den tål kyla bra, dock inte frost. Sedan är det bara att näringsvattna.

Den har sökt sig upp till altantaket och letat sig in på balkongen på övervåningen.

 

Jag uppskattar att den klättrar själv och inte behöver bindas upp


  
Ett annat exemplar har en gammal Ikea-klädhängare som klätterställning. Här syns en mogen blomma och två sprickfärdiga knoppar.

 


Det är rejäla knoppar vi talar om, kanske 7-8 cm långa


En nyutslagen blomma är ljusgrön


Och skiftar sedan i färg från till rosa och blir mörklila innan kronbladen faller till marken.

 


Men foderbladen fortsätter att vara dekorativa även efter det

 

Bladen skiftar i rött här och där


Och i år fick jag en fröställning. Hinner fröna mogna, tro?

 
Till saken hör att bilderna, med undantag för den första, är tagna i värsta novemberdimma igår morse. Klockrankan är som störst och finast så här års, den har således blygsamma krav på sol och värme, åtminstone efter etableringsfasen. Däremot behövs det massor näring och vatten samt en lång frostfri säsong, likt den vi har här på västkusten. 

Jag har odlat klockranka i tre år i rad nu och får som regel blomma i juli månad. Mina plantor står i kruka på altan i öster, solen försvinner mellan 1-2 på eftermiddagen så solexponeringen är inte maximal. 

Nästa år kommer jag även att testa klockranka på friland, och ersätta klena klematisar som inte trivs hos mig. 

 

Flera höjdare finns hos Helena

Taggat med: 

,

Tre tappra snyggingar

Jag hann ta några bilder på mina uthålligaste lövträd innan den gångna helgens storm. 

Judasträdet

 

Kärreken, min nya älskling

 

Ginkon

Det är dessa tre som slår ut sist på våren, inte förrän i juni, men det är också dessa som tappar bladen sist. Kärreken sägs t o m behålla en del av sina blad över vintern, som boken. I vart fall äldre exemplar. 

Fast nu har även dessa färgklickar gått till historien. Fr o m nu och si så där fem månader framåt är det en helt annan trädgård som möter mig när tittar ut genom fönstret. Det känns väldigt naket, men man vänjer sig efter ett tag. Jag vill inte deppa. Det är fint på sitt sätt. 

Taggat med: 

, ,

Råkar bara....

Jag laddar inför vintern och fjäskar för djurlivet så gott jag kan. Nu har jag även fjäskat för min fåfänga, ska jag erkänna, när jag sprang på Eva Solos fågelmatare för halva priset. 

Och då, som min man brukar påpeka, tappar jag all förnuft. Även den här gången. Till mitt försvar kan jag nämna att fågelmataren är designad 2004, så jag har hunnit drägla några år. 


"Onödigt snygg, dessutom i glas, som alla, förutom Marta vet, går sönder förr eller senare" var min mans (löst citerade) kommentar när jag försökte sälja in den som farsdagspresent. 

 

Och visst

 


Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer att hända när den här lilla krabaten får för sig att smaska på småfåglarnas mat. 


I går kväll regnade det, äntligen (10 mm) och i natt hade vi storm, så nu ligger allt björklöv på backen och gårdagens tunga moln blåste bort.  

Idag ska det krattas, köras gräsklippare och läggas ut belysning. En helt perfekt söndag kan det bli, med andra ord. 

Taggat med: 

Goda grannar


Trädgård handlar om grannskap i trädgården (mellan trädgårdar är en helt annan sak). Att hitta de rätta växtkombinationerna är mycket komplicerat.  Parametrarna är många: storlek, färg och form, odlingskrav och eventuell blomningstid ska matchas men det svåraste är ändå att skapa trovärdiga planteringar, som fungerar i ett längre perspektiv. 


Tallen och klätterhortensian lever mer eller minde i symbios. Rhododendron i tallskog är också en svensk klassiker. Lavendel skulle inte passat lika bra, om jag säger så. 

  

Hostor är tacksamma att kombinera med lökväxter pga sin sena utspring. Perenner är något svårare då hostorna har en tendens att tränga ut sina grannar med åren.


Variegerad iris är hos mig inte så pigg på att blomma, men de randiga bladen framför den långblommande vita stäppsalvian (bästa namnsorten i mitt tycke) blir en prydnad under lång tid.


Bästa grannen till en alunrot är en alunrot. Och en japansk lönn. 

  
Och en daglilja...



Jag är helt såld på idén om dubbla häckar

  

Höstsilveraxens mörka blad och de ovanligt gula bladen hos hosta 'Sun Power' står i fullständig kontrast med varandra, men trivs under samma halvsoliga,  fuktiga förhållanden. Hostan skuggar höstsilveraxens rötter och dämpar uttorkningen och höstsilveraxen skuggar hostans blad och skyddar mot brännskador. Win-win.


Silverbuske framför en rödbladig japansk lönn (frösådd).

 

Jag har visat dem förut, gulbladiga hakonegräset vid fötterna ev en mörk, flikbladig fläder

Lilium 'Barcelona' och mörkbladig smällspirea

 

Det var en häftig, nästan för häftig syn, medan den varade

 

Hydrangea macrophylla och daggkåpa

 

Och buxbom klär väl vad som helst

 


Både liljor och fjädernejlika


Det här är ett ämne som intresserar mig och jag ser verkligen fram emot att få kika runt på Blommiga fredagens länksamling. Jag kommer garanterat att sno idéer från er.  

På bloggen 'Bland rosor och bladlöss' finns flera goda grannar

Länge leve den varma hösten

Det är så här års mina fuchsior ger störst behållning och glädje. Nu har de nästan inga konkurrenter kvar, bortsett från några tappra dahlior som fortfarande blommar.  

Variationsrikedomen är oändlig. Och ja, alla bilder är tagna den gångna helgen. Alltså månadsskiftet okt-nov.

 

Min uppstammade favorit började blomma jättesent, men till slut...

 

En flitigare vit variant

 

Trappan gör mig så glad varje dag. Såväl inifrån som utifrån.  


En sista ryck
 



Jag har ännu inte ens börjat fundera på att plocka in uteplatsen. Häromkvällen hade vi 10 plusgrader. Det är den 4 november idag.


Oj! Jag glömde klockrankan! Den blommar ju också ohejdat nu. Det får bli temat för nästa inlägg.

Äldre inlägg