Under årets sista vecka fylls alla sorters media av återblickar av olika slag. 

Jag gör också ett försök.  

Historien visar oss framtiden, brukar en auktoritet inom mitt yrke säga när vi svävar ut i vår iver att lösa ett problem. 

Och sommaren blev precis så regnig som hostorna hoppades. 

50-års kalasen avlöste varandra under året. Här min är äldsta bästis' tur.

 

Julafton i morgon.

Jag vill förstås ha det juligt och fint, både inne och ute och på bloggen. Men jag är inte pysslig. 

Jag är mer rejäl och jag saknar tålamod. 

Jag gillar att gräva och plantera träd och lägga ut grus, sådant som gör skillnad för gott eller i vart fall under en längre period. 

Att fixa ett bord med adventspysmys utanför köksfönstret är inte min grej. 

Jag tänker att julrosen mår mycket bättre i rabatten och murgrönan tål inte frost i kärl och kommer garanterat att dö. Perenna ljung har jag massor i vintergröna rabatten och jag har inget sug efter höstljung i balkonglåda. Inte heller efter babygran i kruka då jag odlar faktiskt tjusiga små barrväxter i backen. 

Jo, jag vet att det ena utesluter inte det andra. Jag skulle till och med vilja göra stämningsfulla arrangemang med kundmossa och levande ljus som inte blåser ut och fina bär som fåglarna låter vara. Jag har det som ambition varje november, men så här, dan före dopparedagen kan jag konstatera att det blev pannkaka i år igen. Det bidde inget. Jo, jag slängde ut nyutslagna hyacinter på trappan för att de inte ska vissna så snabbt i stugvärmen. 

Ok, jag får väl erkänna att jag är avundsjuk på dem som kan. Jag menar, inte nog med att fixa jularragemang på det där bordet utanför köksfönstret, en del klarar dessutom att fotografera det också, på ett sätt som får julkänslan att infinna sig hos halva Sveriges befolkning. Sådant kan jag bli sååå avis på. 

Ja, det är nog bara att nöta, nöta och försöka igen. Jag får väl ta sikte på jul 2016. 

Men det jag vill ha sagt är att jag önskar god jul till er alla av hela mitt hjärta. 

Jag är älskar trädgårdspynt men har lärt mig att jag alltid ligger efter när det gäller de säsongsbetonade utsmyckningarna. Haloweenpumpan kommer på plats efter att de första barnen har knackat på och julbelysningen fungerar i bästa fall till tredje advent. Därför strävar jag efter pynt som inte har deadline och bäst före datum.

Året runt har jag glaskulor i en gammal förvuxen syrén, till exempel.  När busken är avlönad framträder kulorna betydligt mer än annars.  

Min blog handlar om mitt trädgårderande och jag gör nästan aldrig inlägg om heminredning och renoveringar. Det är andra så mycket bättre på. 

Men så här i jultider är det svårt att vara disciplinerad och hålla sig utomhus. 

Jag har förresten inte ens varit utomhus på hemmaplan de senaste veckorna, det är mörkt när jag ger mig iväg på morgonen och ännu mörkare när jag kommer hem. Är man dessutom bortrest på helgerna missar man alla ljusa stunder. Men den gångna helgen, när jag äntligen fick en chans att ta en runda utomhus dagstid, slog det mig  hur viktiga alla fönstren har helt plötsligt blivit.

Inredningsdetaljer som julstjärnor och adventsljustakar dominerar inte bara rummen utan även trädgården. Och det är lika bra, för jag julpyntar inte alls ute. 

Dessvärre är det svårt att fotografera fönster utifrån pga skuggor och spegling.

Mina favoritljustakar som jag har 4 stycken av

När jag ändå håller på måste jag visa ett foto som jag är mäkta solt och glad över. Det föreställer min älskade ungerska mormor som är min främsta trädgårdsinspiratör.