Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Året som gått

Under årets sista vecka fylls alla sorters media av återblickar av olika slag. 

Jag gör också ett försök.  

Historien visar oss framtiden, brukar en auktoritet inom mitt yrke säga när vi svävar ut i vår iver att lösa ett problem. 


Så här såg det ut den 30 januari 2015. Blötsnö som smälte bort på ett par dagar. 


Snödropparna är aldrig först ut hos mig, (för det är julrosorna) men desto mer välkomna. I våras delade jag det lilla beståndet, som kommer från min mans mormor. Det ska bli spännande att se hur de har tagit sig. 

 

Trots en uppsjö av vårblommande lökar och perenner är det julrosorna jag minns allra mest från våren. 

 

Att lyckas med julrosor i sina rabatter är en undebar gåva man inte kan ta för givet, har jag förstått.

 

Minns väl gör jag också denna lilla ettriga överlevare som trots uselt omhändertagande förökar sig snällt och blommar om och om igen säsongen igenom.  Så även nu i juletid. Tack Elisabeth för denna underbara present!

 

De billiga Lidl-hyacinterna har nästan blivit för mycket. Jag räknar med lite klenare och mer verklighetsanpassad blomning i år. 

 

Abies koreana 'Icebreaker' kom och gick. Denna i mina ögon så eftertraktade planta direktimporterades från Tyskland med hjälp av min trädgårdsförening och dog bara några veckor efter plantering. Jag har nu bestämt mig för att i april 2016 följa med på en inköpsresa till Tyskland för att skaffa den igen. Ok, jag har sett den säljas i Sverige också, men det är lite coolt med inköpsresa utomlands. Det blir min första. 

 

Jag är ingen tulpanfantast men kunde inte motstå massa billiga lökar på Lidl. Förväntningarna är låga när det gäller blomning år 2  och det är anledningen till att jag är återhållsam med tulpaner i rabatterna. Jag är inte intresserad av utebliven blomning och massa gula blad på försommaren. 

 

Det här är jag desto mer road av. Min lilla rhododendrondal sparar inte på krutet i maj. Varje gång jag tittar ut över detta område tänker jag att det är otroligt att ha det så här i centrala Göteborg. Ganska centralt i alla fall. 7,5 km från Avenyn. 

Och sommaren blev precis så regnig som hostorna hoppades. 


50-års kalasen avlöste varandra under året. Här min är äldsta bästis' tur.
 

Efter flera års vånda och funderingar bytte jag bort innegårdens gräs mot singel i september. Lövfällningen blev en utmaning, men det går faktiskt att hålla gruset hyfsat rent med hjälp av kratta och lövblås. 

  


Årets bästa förbättringsåtgärd. En tidigare rak rabattkant fick sig en liten sväng. Mycket effekt för liten insats och helt gratis. Delade plantor fick äntligen plats. 


Höstens rea på plantskolan blev däremot  dyr. Bl a har jag blivit med hela 3 st silverpäron, som planterades på rad och ska formklippas. När jag ser silverpäron hos andra blir jag lite orolig, men då tänker jag på en annan auktoritet som på frågan "Hur stort blir det här trädet?" brukar svara: " Det bestämmer du." Dessutom har jultomten varit givmild och kom med en elektrisk häcksax i år.

 

Hösten blev lång och torr och höstfärgerna makalösa.

 


Rododendrondalen i decemberskrud. Ingen kyla, ingen snö.

 


Det är nog läge för att avsluta med en hoppingivande bild. En vy man möter utanför vårt hus under några dagar i början av juni. Grannens buskpion och en underbar himmel. 


En trädgård ger stabilitet och trygghet men rymmer också massor av förväntan, osäkerhetsmoment och överraskningar. Så lär även 2016 bli. En massa nytt men också sig likt på många sätt. 

Och mest konstant av allt är min kärlek till denna lilla plätt på jorden. 


God Jul!

Julafton i morgon.

Jag vill förstås ha det juligt och fint, både inne och ute och på bloggen. Men jag är inte pysslig. 

Jag är mer rejäl och jag saknar tålamod. 

Jag gillar att gräva och plantera träd och lägga ut grus, sådant som gör skillnad för gott eller i vart fall under en längre period. 

Att fixa ett bord med adventspysmys utanför köksfönstret är inte min grej. 


Jag tänker att julrosen mår mycket bättre i rabatten och murgrönan tål inte frost i kärl och kommer garanterat att dö. Perenna ljung har jag massor i vintergröna rabatten och jag har inget sug efter höstljung i balkonglåda. Inte heller efter babygran i kruka då jag odlar faktiskt tjusiga små barrväxter i backen. 

 


Jo, jag vet att det ena utesluter inte det andra. Jag skulle till och med vilja göra stämningsfulla arrangemang med kundmossa och levande ljus som inte blåser ut och fina bär som fåglarna låter vara. Jag har det som ambition varje november, men så här, dan före dopparedagen kan jag konstatera att det blev pannkaka i år igen. Det bidde inget. Jo, jag slängde ut nyutslagna hyacinter på trappan för att de inte ska vissna så snabbt i stugvärmen. 

 


Ok, jag får väl erkänna att jag är avundsjuk på dem som kan. Jag menar, inte nog med att fixa jularragemang på det där bordet utanför köksfönstret, en del klarar dessutom att fotografera det också, på ett sätt som får julkänslan att infinna sig hos halva Sveriges befolkning. Sådant kan jag bli sååå avis på. 

Ja, det är nog bara att nöta, nöta och försöka igen. Jag får väl ta sikte på jul 2016. 

Men det jag vill ha sagt är att jag önskar god jul till er alla av hela mitt hjärta. 

Decemberfavoriter

Jag känner mig nästan liten tjatig när jag jämnt propagerar för växter med prydnadsvärde året runt, men det har blivit en sådan djup övertygelse så jag kan inte låta bli. Och då ska ni veta att jag har älskat ettåringar och har bl a haft dahliasamling på 40-50 knölar. 

Vid förra helgens trädgårdsrunda fångade två av mina julrosor, mossa och lite gräs min blick. Jag undvek min vintergröna rabatt, den tänkte jag visa en annan dag. 

Helleborus nigra gör skäl för sitt namn, blommar snällt till jul utanför ytterdörren. 

 

Stinkjulrosen, helleborus foetidus, har en spännande historia hos mig. Den hade jag för ca 10 års sedan ett stort välmående, supersnyggt exemplar av som bara dog, helt oväntat, efter en vinter med imponerande blomning. Det här är ett självsått barn som verkar vilja blomma i år. Blommorna är limefärgade och bladen palmlika. Och de luktar inte. Kan det bli bättre? 

 

Det här är ett förhållandevis snygg bild på Carex morrowii 'Ice Dance', men jag skulle ändå vilja lyfta ett varningens finger för detta vintergröna gräs. Den är tämligen ful på våren, ända in i juni - juli, dessutom sprider den sig och tränger undan klena arter. Här växer den tillsammans med sköldpaddsört, vilket är en välfungerande kombination eftersom båda är lika aggressiva eller tuffa, om man så vill. 

 

Miscantus sinensis 'Melapartus' växer snällt i tuvor, sorten är ett måste i gräsväg. Här är det delningen som är utmaningen. Ta en tårtbit med yxa varje år på fullvuxen planta, är mitt råd. Som underplantering har jag Waldsteinia.

 

Bergenia är en av de växterna som jag tidigt förstod passar ypperligt på vår bergiga tomt. Den är klippt och skuren för att ge liv åt bergsprickor, men jag skulle också vilja se de mindre sorterna som kantväxt i perennrabatter. Men ingen tycks våga. 

 

Olika sorters frodig mossa på torvblock är inte fel.

 
Och så har jag lyckats föreviga lite solstrålar. I förgrunden skymtar vintergröna rabatten. 


Julros, gräs och bergenia är lättodlade och lättillgängliga vintersnygga växter som skulle kunna användas i betydligt större utsträckning än det görs idag. Men det finns fler och jag hoppas hinna visa mina favoriter under den kommande julledigheten. 
 
Men nu blir det upptrappning med paketinslagning och sillinläggning. En härlig tid. 

Pynt i min vinterträdgård

Jag är älskar trädgårdspynt men har lärt mig att jag alltid ligger efter när det gäller de säsongsbetonade utsmyckningarna. Haloweenpumpan kommer på plats efter att de första barnen har knackat på och julbelysningen fungerar i bästa fall till tredje advent. Därför strävar jag efter pynt som inte har deadline och bäst före datum.

Året runt har jag glaskulor i en gammal förvuxen syrén, till exempel.  När busken är avlönad framträder kulorna betydligt mer än annars.  


Undra om jag blir retad mitt i sommaren för mina "julgranskulor". 

 


Kulorna är handblåsta och tål utevistelsen bra. De äldsta exemplaren är säker 6-7 år gamla.


 Det enda man ska tänka på att de inte ska slå mot någon gren eller varandra när det blåser. 


En annan typ av kulor, svartglaserade keramikkulor. De är alldeles nya och jag hoppas hitta en lite fyndigare placering framöver. 

 

Även ugglorna får större roll i vinterträdgården.

 
Om en vecka går vi, sakta men säkert mot ljusare tider igen. Vintersolståndet är minst lika välkommet som julen. 

Äntligen julpyntat

Min blog handlar om mitt trädgårderande och jag gör nästan aldrig inlägg om heminredning och renoveringar. Det är andra så mycket bättre på. 

Men så här i jultider är det svårt att vara disciplinerad och hålla sig utomhus. 

Jag har förresten inte ens varit utomhus på hemmaplan de senaste veckorna, det är mörkt när jag ger mig iväg på morgonen och ännu mörkare när jag kommer hem. Är man dessutom bortrest på helgerna missar man alla ljusa stunder. Men den gångna helgen, när jag äntligen fick en chans att ta en runda utomhus dagstid, slog det mig  hur viktiga alla fönstren har helt plötsligt blivit.

Inredningsdetaljer som julstjärnor och adventsljustakar dominerar inte bara rummen utan även trädgården. Och det är lika bra, för jag julpyntar inte alls ute. 

Dessvärre är det svårt att fotografera fönster utifrån pga skuggor och spegling.

 

Mina favoritljustakar som jag har 4 stycken av

När jag ändå håller på måste jag visa ett foto som jag är mäkta solt och glad över. Det föreställer min älskade ungerska mormor som är min främsta trädgårdsinspiratör. 

 

Vi använder hyacinter mest som julblomma, men i min barndoms trädgård förekom den frekvent i rabatterna. Här en färg jag aldrig tidigare har stött på; ljuslila eller mörkrosa? Jag gillar också att den inte är så tjock och kompakt. 

  

En cyklamen som åker in och ut beroende på utetemperaturen.


Den här amaryllisen skulle jag gärna vilja spara, men med tidigare misslyckanden i färskt minne tror jag inte att jag orkar. Min mamma har 35 stycken "översomrade" amaryllisar, så jag tror mig veta hur mekkigt det är. Någon som lyckas på våra breddgrader? 

 

Jag gillar verkligen ljusstakar.

  

Även tomtarna är på plats, noggrant arrangerade av yngste sonen. 

 

Han älskar tomtar och samlandet verkar ha gått i arv på min mans sida

 

Merparten  av denne armé kommer från min mans mormor


Hon gick bort tidigare i år, så nu ser jag på tomtarna med helt andra ögon. Det är ett arv att förvalta. 

Det känns som att julen är nu här på allvar, inte minst efter säsongens första julbord igår kväll. Det är bara några arbetsdagar kvar för min del och ledigheten, som alltid, är mycket välkommen. Det lovas fortsatt milt väder och jag hoppas kunna smyga ut och fixa lite. 

Rött är sött

Det här kommer att bli ett låååångt inlägg. Jag älskar nämligen alla nyanser av rött och mitt livs trädgårdsstorsatsning har handlat om röd blomning. 

Det är inte för att jag tycker att rött är särskilt sött, snarare vågat och häftigt, åtminstone i trädgårdssammanhang. 

Det började med att jag hade en önskan att vara lite originell. Den helvita skymningsrabatten var redan uppfunnen, likaså den lime-blå kombinationen av daggkåpa och stäppsalvia. Rosa pioner omgivna av digitalis tyckte jag var lite väl romantiskt för vårt  70-tals hus och lavendel och malört klarar sig dåligt i sur skogsjord i västkustens blöta klimat.

Å andra sidan har jag alltid tyckt att röd är den bästa och mest slagkraftiga accentfärgen inom heminredning. Jag har också alltid tokälskat Gudrun Sjödéns färgstarka mönster och tyg varav de som rör sig på den röda färgskalan är nästan alltid vackrast i mina ögon. 

Så röd och orange, helst i kombination med cerise skulle bli mitt signum i trädgården. Det gällde bara att samla mod till att våga vara lite kaxig. Det är lätt att tolka ambitioner av det här slaget som storhetsvansinne, rött är ju ingen ödmjuk färg direkt. 


Uteplatsen under balkongens tak i öster klädde jag i rött 


och det går väl an att ha röda pelargoner, men 

  
det lyser rött i mina rabatter också.

Liljor visade sig vara lättodlade i trädgårdens väldränerade jord

Så jag köpte fler


Och de förökade sig snabbt


För säkerhets skull beställde jag klarröda fuchsior på nätet för att kunna klä de hårda ytorna i rött

 

dahlior, fuchsior, t o m rhododendron och luktärt skulle vara röda

 
Och jag sörjde när jag av misstag gav bort knölen till denna fantastiskt rikblommande dahliasort 

Medan den här klena sorten slängde jag till slut. Tre blommor per säsong duger inte.

 

Till och med min kamelia blommade i rött, fast det visste jag inte när jag köpte plantan på utförsäljning 

och på sensommaren skulle helenium representera det röda


Och monbretia, som också visade sig stortrivas utan att ha sin dåliga härdighet i åtanke.


Och det är ingen brist på det röda bara för att det är vinter. 
Ja, ni ser. Och då har vi inte ens varit inomhus. 



Hos Helena  blommar fredagen i rött den här veckan.