Grått är lite speciellt i trädgårdssammanhang. På växter är det ovanligt, men färgen finns ändå överallt i utomhusmiljöer på husväggar, grusgångar och stenlagda uteplatser. Hos mig dominerar det gråa berget och grannen nedanför har ett grått tak så snygg så jag är grön av hund. 

Betongplattor, grus, småstenar, berghäll och till höger trätrall i grått. Grå är en populär basfärg på infrastruktur och det är inte utan anledning. 

Jag har väldigt få gråbladiga växter, vilket nog beror på att jag förknippar dem med medelhavstrådgården. Medelhav är en trädgårdsstil som jag inte känner för på min tallskogsbacke. Fikonet är inte härdigt (har testat) och lavendel och malört funkar dåligt i sur jord, helt enkelt.

Men så i höstas fick jag för mig att jag vill skaffa mig en "häck på pinnar". Till detta behövde jag träd på en behaglig stamhöjd, 1,8-2,2 meter, med god tillväxt och bra  beskärningsegenskaper. Valet föll på silverpäron. Praktiska skäl, som överkomligt pris och tillgång till någotsånär likartad form på 3 individer bidrog till beslutet, men den ljusa kronan var onekligen också tilltalande med tanke på min mörka omgivning. 

Inredning, såväl inne som ute handlar om färg och form. Det sitter bäst i munnen att säga färg och form, fast det borde heta form och färg, för formen är viktigast. 

Färgerna reduceras till olika nyanser av grått på vinter, men formen finns kvar hela året, det är därför man ska tänka form först. 

Det är en ytterst enkel insikt men jag har inte gjort den förrän under senare tid. I början av min trädgårdskarrier var jag mest besatt av att tillföra färg i grönskan, som redan fanns. 

Formen, färgen och texturen bildar stilen och då får man inte glömma huset och omgivningarna. 

Det gäller att hålla ihop stilen, även på bekostnad av enskilda föremåls utformning. När vi byggde det här staketet var horisontellt lagda ribbor värsta modet. Vi valde dock bort den moderna designen eftersom i ett annat vädersträck fanns det gamla staketet i traditionell stil.

Helheten var viktigare än ett fräsigt staket, tyckte vi. 

Men vem vill stirra in i ett mörkt staket? Ändå måste färgen på inredningen vara mörk. Vita och andra ljusa detaljer undviker jag, det blir för skarpt och för iögonfallande mot allt det mörka. 

Vad husets färg beträffar, så var hus, garage, vedbod och staket nymålade, när vi köpte. Det fanns massor av renoveringsbehov inne, så att lägga tid, pengar och energi på att måla om bara för att byta till en trendigare kulör fanns inte på världskartan. När ommålning väl behövdes har vi hunnit vänja oss vid och upptäcka fördelarna med det mörka, så då var det bara att hitta rätt nyans och komma ifrån det bajsbruna så långt som möjligt. 

 

Jag har i alla år försökt bevara tidstypiska inslag i trädgården. Sockertoppsgranarnas kala fötter döljs av hostan 'Elegans'.

Växtvalet påverkas mycket av husets stil, jag känner inte för medelhav, rosor och lavendel i den miljön. 

Däremot upplever jag att heuchera, hosta och daglilja passar fint in 

Ett färgexperiment

   

Vid  skogskanten vill jag ha så naturlika planteringar som möjligt.  

.... och likaså på berget.

  Det var en speciell dag.

 

 

   

Flaggstången har aldrig varit någon storfavorit hos mig, jag har under åren gjort många försök att få min man att ta bort den. Men i höstas fick vi veta dennes historia. 

Han som en gång byggde vårt hus och som vi aldrig har träffat men tänkt mycket på gick förbi en kväll. Jag var förstås ute och reagerade eftersom det händer typ aldrig att vi ser någon förbipasserade. Han tittade nyfiket runt över staketet, vilket brukar definitivt inte hända när vi är ute. Jag hejade varpå han sken upp och gav sig till känna. Jag blev superglad och bjöd in honom, visade runt honom och ställde massor med frågor om hur huset blev till. Det var en fantastisk upplevelse att få träffa denne äldre man som fortfarande hade känslor för huset han byggde för 35 år sedan, det berörde mig djupt. Det kändes bra att förmedla att vi stortrivs i och tar väl hand om hans livsverk. 

Vi fick förstås höra massor med spännande saker om området, tomten och själva huset. Flaggstången var födelsedagspresent till honom från hans svärmor. 

Denna enkla, rent av triviala information räckte för att jag ska ändra inställning i flaggstångsfrågan. Märkligt. 

Cerise är nog den allra vanligaste färgen i våra trädgårdar, så det svåra var inte att hitta utan att välja växter som  på något sätt utmärker sig. 

Den tidiga vårens cerise. Julrosens blommor mörknar istället för att vissna.

 

Löjtnantshjärta 'Golden Heart' har jag försökt samplantera med vitkantiga cerise tulpaner efter att ha noterat att de blommar samtidigt.  Men rådjuren ville något annat. 

Dessa hade väl passat perfekt. Min mans lilla plantering vid komposten. Jag tror att sortnamnet är Claudia.

En annan klassisk färgkombination. Det här är en gammal bild, numera låter jag endast mina vita digitalis gå i frö, så de rosa blir färre och färre

En älsklingsväxt som får mig att vandra till trädgårdens utkanter varje dag under tiden den blommar. Småväxta bergenia 'Pink Dragonfly'.

 

En kanske lite oväntad cerise, blomning på en gammal cypress.

Som sagt,  cerise finns det gott om. Höstflox, fackelblomster, dahlia, nyutsprång på pieris och rhododendron Graziella. Notera Graziellans supersmala blad.

 

Och hos Maribel finns det ännu fler.

Den här veckan är det vinterträdgården som skall visas upp på Blommig fredag. 

Jag skulle, för ovanlighetens skull, kunna visa dagsfärska bilder om en frusen och snötäckt trädgård, men passar istället på att viss några vintergröna favoriter. Jag har nog fler än ett blogginlägg kan rymma, men här kommer några som såg tilltalande ut vid en fotorunda under julledigheten. 

Några veckor gamla bilder således på både vanliga och ovanliga växter av mindre format.