Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Årets första krukplantering

Sista dagen på årets hemskaste månad. Det firar jag med blommor på trappan.

Tillgången på plantskolan var så där, men man får vara lite påhittig.


Inomhus drivna hyacinter och krokus, nyköpt primula och en namnlös gulbladig  minithuja 


Jag valde att plantera i två mindre fat istället för en större. Jag kan behöva lyfta in dem över natten.

 

Nej, vintern är inte över, jag vet. Men man tror att det kommer att vara plusgrader i södra Sverige de kommande två veckorna. 

Grått

Grått är lite speciellt i trädgårdssammanhang. På växter är det ovanligt, men färgen finns ändå överallt i utomhusmiljöer på husväggar, grusgångar och stenlagda uteplatser. Hos mig dominerar det gråa berget och grannen nedanför har ett grått tak så snygg så jag är grön av hund. 

Betongplattor, grus, småstenar, berghäll och till höger trätrall i grått. Grå är en populär basfärg på infrastruktur och det är inte utan anledning. 


Jag har väldigt få gråbladiga växter, vilket nog beror på att jag förknippar dem med medelhavstrådgården. Medelhav är en trädgårdsstil som jag inte känner för på min tallskogsbacke. Fikonet är inte härdigt (har testat) och lavendel och malört funkar dåligt i sur jord, helt enkelt.

 

Men det här gråa trädet, vars namn jag nu inte kommer ihåg (Hjälp!) har jag faktiskt sedan tidigare. Härdig i kruka hos mig, vilket var en förutsättning då den sätter rotskott. Växer snabbt, tål torka. Men hur var namnet? 

 

Men så i höstas fick jag för mig att jag vill skaffa mig en "häck på pinnar". Till detta behövde jag träd på en behaglig stamhöjd, 1,8-2,2 meter, med god tillväxt och bra  beskärningsegenskaper. Valet föll på silverpäron. Praktiska skäl, som överkomligt pris och tillgång till någotsånär likartad form på 3 individer bidrog till beslutet, men den ljusa kronan var onekligen också tilltalande med tanke på min mörka omgivning. 

 

Nyss hemkomna efter en besvärlig färd i Volvo från plantskolan. Det var så trångt i bilen att jag själv knappt fick plats, se ut, gjorde jag definitivt inte. Det var riktig tur att vare sig polisen eller min man var i närheten. 

Nu är det på så viset att silverpäronträden har planterats på rad och deras krona kommer att tuktas till en sammanhängande häck i luften. Runt stammarna finns en bädd som ska fyllas med matchande perenner under våren. Så nu surfar jag vidare via blogsamlingen på Maribels garden för att inhämta välbehövlig inspiration till gråbladiga växter. 



Färg och form

Inredning, såväl inne som ute handlar om färg och form. Det sitter bäst i munnen att säga färg och form, fast det borde heta form och färg, för formen är viktigast. 

Färgerna reduceras till olika nyanser av grått på vinter, men formen finns kvar hela året, det är därför man ska tänka form först. 

Det är en ytterst enkel insikt men jag har inte gjort den förrän under senare tid. I början av min trädgårdskarrier var jag mest besatt av att tillföra färg i grönskan, som redan fanns. 

Formen, färgen och texturen bildar stilen och då får man inte glömma huset och omgivningarna. 

  

I mitt fall har vi ett mörkt 70-tals hus, så romantiken kan ursäkta. 
 

Det gäller att hålla ihop stilen, även på bekostnad av enskilda föremåls utformning. När vi byggde det här staketet var horisontellt lagda ribbor värsta modet. Vi valde dock bort den moderna designen eftersom i ett annat vädersträck fanns det gamla staketet i traditionell stil.


Helheten var viktigare än ett fräsigt staket, tyckte vi. 

 

Men vem vill stirra in i ett mörkt staket? Ändå måste färgen på inredningen vara mörk. Vita och andra ljusa detaljer undviker jag, det blir för skarpt och för iögonfallande mot allt det mörka. 

Till mustiga färger är dock mörkbrunt en tacksam bakgrund.


Vad husets färg beträffar, så var hus, garage, vedbod och staket nymålade, när vi köpte. Det fanns massor av renoveringsbehov inne, så att lägga tid, pengar och energi på att måla om bara för att byta till en trendigare kulör fanns inte på världskartan. När ommålning väl behövdes har vi hunnit vänja oss vid och upptäcka fördelarna med det mörka, så då var det bara att hitta rätt nyans och komma ifrån det bajsbruna så långt som möjligt. 

 

Jag har i alla år försökt bevara tidstypiska inslag i trädgården. Sockertoppsgranarnas kala fötter döljs av hostan 'Elegans'.



Växtvalet påverkas mycket av husets stil, jag känner inte för medelhav, rosor och lavendel i den miljön. 


Däremot upplever jag att heuchera, hosta och daglilja passar fint in 


Ett färgexperiment

   

Vid  skogskanten vill jag ha så naturlika planteringar som möjligt.  



.... och likaså på berget.


Nu låter jag som om jag hade patent på styling av en 70-tals trädgård, men det är långt ifrån. Jag påverkas som många andra, av ekonomi, rådande ideal och tillgång till rekvisita i en tidsanda då 70-tals inredning och växtval är helt ute, milt uttryckt. 

Men jag styrs alltid av ambitionen att göra det bästa av situationen och det har jag försökt. Det räcker för mig för att vara nöjd. 


Andras tankar om färg och form finns samlade hos Helena 



Prickigt


Blogsamlinggen med färgtema har pricka önskemål idag och jag vet med mig sedan tidigare att det bland liljor, rhododendron och digitalis man ska leta.

Men det ska bli spännande att se om det finns några andra.

Tigerliljan dyker först upp i huvudet. 

 

Lilja 'Aphrodite'

   

Kungsängsliljan är kanske snarare rutig? 


Men den bredbladiga  kalmian (Kalmia latifolia) har allt lite klädsamma prickar

Uu

Uu  

I svalget av rhododendron finns det mer eller mindre mörka prickar hos många sorter. 

 
 




Och det mest klassiska exemplet på prickigt, det måste ändå vara underbara digitalis. 



Nu ska jag vidare till Maribels garden och kolla vad andra har hittat för prickiga blommor och blad. 



Ute och inne


Utsikten från sovrummet den 22 januari 2016.


Men på köksbordet är det vår.

  Det var en speciell dag.

Vi firade vår bröllopsdag igår.
 Vi har varit ett par i 16 år men gifte oss lustigt och hastigt först för 2 år sedan, en onsdag, på lunchen, på en juristbyrå, av diverse praktiska skäl. Mitt första och sista äktenskap. 


Min sommardröm

Jag är en utpräglad sommarmänniska, vintern betraktar jag som en nödvändig ont att ta sig igenom, en intensiv arbets- och tjäna pengar-period. 

Jag är verkligen jätteförtjust i mina vintergröna planteringar men så här års längtar jag ändå kolossalt efter blommor. Färglada rabatter hör sommarhalvåret till, kan inte fixas året runt, som grönskan och strukturen. 

  



Hur mycket jag än hyllar vintergrönt, kommer jag ändå alltid att behålla min stora cottage garden - inspirerade rabatt. 



En annan dröm är att få promenera längst långa sandstränder barfota och  lättklädd så man känner sig en med havet, sanden och den varma luften. 
Här en favoritplats, Skrea strand i Falkenberg.


Fler sommardrömmar finns hos Helena

Trädgårdsbelysning och historien om en flaggstång

Med  hjälp av snö och punktbelysning har jag äntligen lyckats ta några bilder i mörker. 

Belysning borde vara en viktig del av trädgårdsintresset med tanke på den långa tid av saknad som drabbar oss under årets mörka månader. Det är ändå mer än ingenting att kunna se på sin frusna trädgård inifrån än att inte se den alls.

Vår tomt ligger granne med ett folktomt grönområde helt utan gatubelysning i två vädersträck, så hos oss är någon form av belysning ett måste. 

 
Aldrig trodde jag att jag skulle visa bild på vår garageuppfart. Men så här i gatubelysningens sken och med snötäckta sockertoppsgranar i bästa form tycker jag att det går an. Man ska också komma ihåg garageuppfarten har plats för 3-4 bilar och spelade därför en avgörande roll för min biltokiga mans beslut att köpa huset. 

Entrésidan med sin jätteidegran, rhododendron och japanska gräs funkar även så här års.

 


Favoritobjektet för punktbelysning är denna tätt förgrenade gaffelolvon. 


 
Till och med vårt gamla slitna tak ser ok ut med sitt klädsamma snötäcke. Det starka blåa skenet på uteplatsen är från en ledväxtbelysning i köksfönstret. 

En gammal syrén som jag hängde munblåsta glaskulor i är blickfång från vardagsrummet

   
Utsikten från köket. I flaggstången hänger ljusslingor som jag nog kommer att behålla ett tag till.

Vinterns stormar gick hårt åt flaggstångsbelysningen, men de flesta lamporna lyser än. 

 

Det blir lite tältkänsla under en flaggstångsbelysning av dem här modellen. Nästa säsong ska vi försöka köpa en uppsättning av bättre kvalitet. 

Flaggstången har aldrig varit någon storfavorit hos mig, jag har under åren gjort många försök att få min man att ta bort den. Men i höstas fick vi veta dennes historia. 

Han som en gång byggde vårt hus och som vi aldrig har träffat men tänkt mycket på gick förbi en kväll. Jag var förstås ute och reagerade eftersom det händer typ aldrig att vi ser någon förbipasserade. Han tittade nyfiket runt över staketet, vilket brukar definitivt inte hända när vi är ute. Jag hejade varpå han sken upp och gav sig till känna. Jag blev superglad och bjöd in honom, visade runt honom och ställde massor med frågor om hur huset blev till. Det var en fantastisk upplevelse att få träffa denne äldre man som fortfarande hade känslor för huset han byggde för 35 år sedan, det berörde mig djupt. Det kändes bra att förmedla att vi stortrivs i och tar väl hand om hans livsverk. 

Vi fick förstås höra massor med spännande saker om området, tomten och själva huset. Flaggstången var födelsedagspresent till honom från hans svärmor. 

Denna enkla, rent av triviala information räckte för att jag ska ändra inställning i flaggstångsfrågan. Märkligt. 

Halva januari har passerat

En lättnadens suck? Inte än. 

Det blev några snöiga bilder till slut. Västkusten är inte känd för sina rejäla vintrar men januari 2016 med sitt snötäcke och stränga kyla är på väg att gå till historien. Den är så ovanligt normalt. Bäst att dokumentera.



  

Unga idegranshäcken är jag hittills jättenöjd med. Den är nu inne på sin andra vinter och jag tror nog att den kommer att klara sig fint.

   


Låg inramningshäck av buxbom och japanska gräs bör varje trädgård med vinterambitioner ha. Om zonen tillåter, så klart. 


Men vintersnyggast av allt är buxbomskloten. 

 

Här samlas mina vintergröna små älsklingar, ljung och små barrväxter, nu täckta av lätt pudersnö. 

 

Flaggstångsbelysningen har vi inte en chans att plocka in pga tjälen.

 

Solen går fortfarande lågt och når knappt trädgården så här års på grund av den närliggande skogen i söder. Men igår noterade jag att det inte var bleckmörkt halv fem på eftermiddagen, så det händer saker. 

 

Bara några enstaka stunder av solsken får vi i söderläge

 

Och på norrsidan av huset är det inga solglimtar alls.


Men berget i nordväst är vackert med sina sprickor och hyllor även i skugga.


Ja, ska det vara nödvändigt med tjäle, 10 minus och sol samtidigt, då är jag tacksam om det inträffar i januari och inte i början av april, som det var fallet 2013. Då stryker nämligen det vintergröna med, inte ens skogens vildväxande ljung och blåbär har en chans. 

Men ännu så länge är det "bara" zonknäckarna, som våra milda västkustvintrar lockar oss till, som är i fara. Och det får jag leva med. Det är ju nästan aldrig att en växt säljs med högre zonangivelse än den klarar, så det handlar om mitt egna risktagande. 

Till min förvåning märker jag att jag, som är en mycket trygghetssökande person med extremt låg riskbenägenhet, har en jäkla massa chansningar nergrävda i rabatterna. 


Cerise

Cerise är nog den allra vanligaste färgen i våra trädgårdar, så det svåra var inte att hitta utan att välja växter som  på något sätt utmärker sig. 



Den tidiga vårens cerise. Julrosens blommor mörknar istället för att vissna.
 


Löjtnantshjärta 'Golden Heart' har jag försökt samplantera med vitkantiga cerise tulpaner efter att ha noterat att de blommar samtidigt.  Men rådjuren ville något annat. 



Dessa hade väl passat perfekt. Min mans lilla plantering vid komposten. Jag tror att sortnamnet är Claudia.



En annan klassisk färgkombination. Det här är en gammal bild, numera låter jag endast mina vita digitalis gå i frö, så de rosa blir färre och färre



En älsklingsväxt som får mig att vandra till trädgårdens utkanter varje dag under tiden den blommar. Småväxta bergenia 'Pink Dragonfly'.

 


En kanske lite oväntad cerise, blomning på en gammal cypress.


Som sagt,  cerise finns det gott om. Höstflox, fackelblomster, dahlia, nyutsprång på pieris och rhododendron Graziella. Notera Graziellans supersmala blad.

 


Och hos Maribel finns det ännu fler.

Min vinterträdgård

Den här veckan är det vinterträdgården som skall visas upp på Blommig fredag. 

Jag skulle, för ovanlighetens skull, kunna visa dagsfärska bilder om en frusen och snötäckt trädgård, men passar istället på att viss några vintergröna favoriter. Jag har nog fler än ett blogginlägg kan rymma, men här kommer några som såg tilltalande ut vid en fotorunda under julledigheten. 

Några veckor gamla bilder således på både vanliga och ovanliga växter av mindre format.


Lewisia, fransklocka, en variegerad bräcka, Chamaecyparis obtusa 'Kojolkohiba', gulbladig japansk järnek och, ja, jag vet inte vad den sista är för något. 

 

Gulbladiga ljungen, calluna vulgaris 'Cottswood Gold' lyser som små solar i vintermörkret.

 

Här har vi bl a en gräsliknande Liriope och en abies koreana 'Blue Emperor' med två små kottar.

 Den pyttelilla vridna thujan till vänster heter Brobeck. Ca 20 cm hög.

Lilla söta idegransbebisen är en riktig raritet som jag köpte av en trädgårdsamatörvän som i sin tur fick sticklingar av självaste Britta Johansson. Första vintern ute i rabatten. Spännande, med tanke på att det väntas 15 minusgrader.

 

Kompisen, Taxus baccata 'Vitguld', är ännu så länge mindre än en ljung.

 

Kolla vilka undebara variegerade blad. Det tror man inte om en idegran. 

 

 
En kanske något udda samplantering av Yucca och ljung


Lewisia och spansk ramonda

När buxbomssjukan slog till skaffade jag några japanska järnek. Buxbom och japansk järnek är förtrollande lika på bild, men den senare har inte alls samma jämna, livliga växtkraft som buxbomen har.  I bakgrunden skymtar en gulbaldig sort.

 

En gulbaldig klotthuja vid namn 'Mirjam' blir ljusgrön på vintern, men är härligt lime andra årstider. Betydligt ljusare än min andra favorit, 'Danica', som är lite större och mer snabbväxande. Det torra, bruna grenverket tillhör en formklippt ölandstok. 

Jag har sagt det förr och säger igen, måtte inte vintern bli lång. 


Här kan du klicka dig vidare bland andra vinterträdgårdar 

Äldre inlägg