Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från mars 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Överblick

Ordet överblick för mina tankar till alla populära råd kring att man ska planera sin trädgård noga innan man sätter igång med byggandet.

I vanliga fall tycker jag att  analys av helheten innan man dyker ner i detaljerna är en utmärkt problemlösningsmetod, dock fungerar det inte i trädgårdssammanhang för mig. 







Jag har alltid grävt först och planerat sedan. Utan spade i handen kan jag knappt tänka  växter och plantering. 

Jag känner på jorden, tittar på solen, gräver bort rötter och knackar på underlaget för att höra om det är berget eller en lös sten. Hittar jag mycket stenar bygger jag stenkant, hittar jag inga, ja, då blir det stålkant eller dike. Ligger det endast tunt jordlager på berget måste jag bygga på höjden eller behålla gräsmattan. 


Jag vill se den trädgårdsdesigner som hade velat rita trädgård på vår tomt. Mig överraskar den ännu, efter 12 års idogt grävande. 






Men så finns det en annan aspekt, lekfullheten och kreativiteten, som är ju hela grejen med trädgård. Jag, likt alla trädgårdsentusiaster, bygger inte trädgård för att imponera på andra eller för att höja fastighetens värde, vi gör det för att vi älskar att leva med trädgård. 

Jag tänker aldrig på "slutresultatet" ens, den vill jag nästan inte veta av.... 



 

 

Det handlar om mitt livs resa, att må bra i vardagen. Helheten blir som den blir. Förhoppningsvis någorlunda anpassad till odlingsbetingelserna. Och under ständig förändring.


Nu ska det bli spännande att klicka vidare för att se flera tolkningar av överblick


Snödropparfrälst

Vilket vårväder vi haft på Västkusten i helgen! 

I dagarna tre har trädgården badat i sol. 

 

Med undantag för norrsidan som till stor del fortfarande ligger i husets skugga. 

 

De ärvda snödropparna böjar känna sig hemmastadda i rabatterna och sträckt på sig ordentligt i värmen. 

 
Och de har helt förändrat min sinnesstämning 
  

Tidig vår brukar jag älska, men ändå uppleva som en arbetsintensiv transportsträcka i väntan på perennexplosion och bladutspring.

 
Men inte i år 

Vart jag än tittar ser jag snödroppar "överallt".

 

och vill nästan stoppa tiden


Det är väldigt vackert och hoppingivande, vilket så väl behövs. Så här års är det hur mycket som helst att göra i trädgården och man behöver hämta energi. 


Ja, julrosorna drar också sitt strå till stacken.

Mycket har blivit gjort i det vackra vädret men mycket städning och jordförbättring kvarstår. Och lite piff och puff inför Påsk. 

Undrar hur ni haft det runtomkring i landet. 

På banan igen

Ledig och sol! = En underbar trädgårdsdag! 
 

Mums

 

Jag kan inte sluta titta på mina härliga julrosor

 


Pensé Frizzle


Blommar i rabatterna just nu: en fådd primula, en självsådd stinkjulros, våriris och snöklocka.

Den vackraste vårdagen hittills i år,  här kunde jag sitta i linne på eftermiddagen.

  

Snödropparna växte flera centimeter i värmen. 

 

Livet har återvänt


Sörjer

Ibland blir det galet.

Jag har i flera år vårdat en fröplanta som  jag hittade på en avlägsen och vild plats i trädgården. Jag grävde upp den, planterade den i kruka, formade den lite försiktigt, vattnat, gödslat och skyddat mot sträng kyla.

En lagerhäggbebis.

I höstas var den mogen att komma ut i verkligheten och placerats i det nyanlagda gruset på en förnäm lokal i innegården. 

 


Fina, blanka, vintergröna blad

  


Men häromdagen blev plantan offer för en slarvigt uppställd hopfällbar växtrappa


Växttrappan föll över den och huvudstammen gick av. 

Nu ska den grävas upp och särbehandlas enligt konstens alla regler igen. Lagerhägg skjuter skott på grova grenar, rötterna är oskadda, så chanserna är goda. Men det kommer att ta några år. 

Suck.

Ny börjar det

Några härliga penséköp är gjorda, 2 kubik jord beställd med leverans före påsk och det går att gräva på sina ställen.

Och det bästa just nu:
 
Julrosor!

Jag köper julrosor varje år tidigt på säsongen och har de i kruka tills det är dags för sommarblommor. 

  

Jag gräver ner dem i rabatten när de har blommat över, vilket kanske är maj. Nästa år är de inte alls så här tjusiga, de behöver lång återhämtning efter ett dopat liv  i lyxigt växthus. Men de flesta repar sig, tids nog.

 

Jag älskar volymen och olikheterna

 

 

På friland har de inte kommit längre än så



 



Vi har inte begåvats med en solig helg här på Väskusten, men fördelen är att det inte går under nollan på natten pga diset. Jag har hittills haft fiberduk på mina utplanteringsväxter på nätterna,  men hoppas slippa det snart.

Taggat med: 

Då och nu

Vi köpte vårt hus för 12 år sedan, våren 2004. De gamla (mörka) bilderna är tagna i slutet av mars, på visning nr 2 som vi begärde inför bjudningen. 



Björkarna och utsikten, och en massa staket, allt i den omgivande skogens skugga. 


En del höga tallar har vi fällt så det har blivit ljusare :  

Inte samma årstid och lite bredare vinkel än ovan, men björkarna finns kvar.



Det är här någonstans jag står på den gamla bilden. 


En annan del av trädgården:

Entrén, norrsidan, innegården innan vi flyttade in. Den stora bruna fläcken på gräsmattan är spår efter kemikalier som förra ägaren hällde ut av misstag, fick vi höra. 

 Här har jag gjort om många  gånger genom åren. Det är ett roligt område att jobba med eftersom rumkänslan är  stark och vi rör oss mycket här. 

 

 Samma gräsmatta sommaren 2015. 


Efter hösten grusläggningsprojekt

 

Jag längtar efter att få se grusträdgården genom alla årstider. I höstas såg det ut så här.


Jag blir själv lite förvånad när jag tittar på bilderna och betänker att jag har gjort allt själv, på egen hand, av egen kraft. Ja, utom betongplattorna, dem har hantverkare lagt.

Jag har grävt, burit, kört skottkärra, åkt till plantskolan, handlat, konkat hem växter och krukor och till slut, det bästa av allt, planterat. Fast jag gillar alla moment, verkligen. 

 

Andras återblickar hittar du här! 

Druvidegran


På den gångna helgens trädgårdsmässa i Malmö gjorde jag en spännande växtupptäckt.

Jag ska fattat mig kort. (Nä, det ska jag inte alls.)

På vår senaste långsemester i Florida för ett år sedan la jag märke till en idegranliknande växt som där används flitigt som häck. I mina ögon är den enda skillnaden att floridaidegranen har minst dubbelt så långa blad som hemmaidegranen. Jag är väldigt förtjust i idegranar och drabbades så hårt av denna eleganta släkting att jag tillskansade mig tre toppsticklingar utanför ett hotell. 

 


En udda fågel bland pelargoniesticklingar


Väl hemma behandlas sticklingarna enligt konstens alla regler (speciell jordblandning, plastpåse över, växtbelysning) men två tappade glansen och dog efter 3-4 månader. Den tredje verkade vara vid liv, men utvecklade inte rötter förrän en bra bit in på sommaren. Jag omplanterade den lilla pinnen flera gånger för att studera rotutvecklingen och den fortsatte, men ingen tillväxt på ovansidan alls. Jag började tröttna på att ge mitt lilla floridafynd detta överskott av uppmärksamhet, men den hade ju rötter och levde och kunde därför inte slängas. 

Och till slut, någon gång kring jul började den växa. Det tog alltså ett år. 
 


Nytillväxten 


(Efter att ha konsulterat saken med erfarna växtförökande trädgårdsamatörer har jag förstått att den i mitt tycke evighetslånga utvecklingen är helt normal, idegranar är väldigt sega.)

Ja, och nu tror jag att min lilla floridaidegran är en grönbladig variant av plantan som jag fick syn på mässan i Malmö, planterad i  Flyinge plantshops idéträdgård. Det vetenskapliga namnet visade sig vara Cephalotaxus harringtonia. Den härstammar från Japan och introducerades redan 1977, läser jag på nätet. Det svenska namnet är druvidegran. 

 

Cephalotaxus harrigtania 'Korean Gold' har långa ljusa barr och upprätt växtsätt.

 



En stjärna i mina ögon 

Jag är så glad för att har ringat in namnet på min lilla okända stickling och att den kanske har en chans på friland hos mig. 

Nu vill jag skaffa mig ett större exemplar av den gulbladiga varianten och utforska härdigheten. Den uppges vara 1-2 på nätet. Ingen vårsol, misstänker jag.


Jag saknar ord


Måndag morgon den 7 mars i Göteborg. 

 



 



 


 


Det enda positiva är att temperaturen ligger på nollan eller strax över så alla dessa små tuffingar kommer att klara sig. 

Mässan i Malmö

Såå skönt att slippa bli besviken!

För första gången på flera år har jag varit på trädgårdsmässa och känner mig nöjd!

Jag har visserligen rustat mig med låga förväntningar och även konsulterat icke trädgårdsrelaterade ärenden som trapprenovering och taktvätt, men mitt noga övervägda slutbetyg blir 7 poäng av 10. Hänsyn tagen till den tidiga, nästintill omöjliga  tidpunkten. Det har jag beaktat som förmildrande omständighet. 

Vad var det som var så bra då ? 

Roliga prylar, inspirerande lösningar, böcker, verktyg, lökar och knölar och även en (!) mycket spännande växtnyhet, faktiskt. 

  

Rostiga trädgårdsdekorationer är aldrig fel

 

Och vaser i olika storlekar måste man ha. Jag fastnade för den större modellen.

 

Trädgårdsprylar från Persien är mig veterligt en nyhet på den svenska marknaden.

 

Vindspel och fågeldekorationwr från Danmark

 


 


 


 

Snygga, enkla fat

 

Fjäderdekoration 

 


Kanske lite höstlik, men fantasifull och enkel bordsdekoration där fårfällen hindrar grönsakerna att rulla iväg 

 


Gjutjärnpiedestal som inte blåser omkull i första taget

 


Fantasifull och billig variant på vertikal odling 

 
 





Bästa fyndet. 15 kr för en kruka. Jag har faktiskt saknat vintergäck i min trädgård. 



Julrosor gör mig alltid på gott humör.  Särskilt när jag hittar välmående exemplar till bra pris. 



Gyllenlack tycker jag ni ska hålla utkik efter i år, om ni inte har gjort det förut. Jag har faktiskt lyckats att övervintra en planta från förra året. Mycket bra kombo till penséer i krukplanteringar.


Om jag ska sammanfatta min upplevelse, så känns det inte som bortkastad tid och bortkastade pengar att ha åkt hit från Göteborg. Till saken hör att jag passar på att besöka min syster samtidigt. Och till saken hör också att det inte finns så mycket annat som konkurrerar om min uppmärksamhet så här års.

Det man saknar på denna mycket tidiga mässa är just växter. Inga spännande plantskolor här inte. Inga spirande perenner i hanterbara krukor. 

Det första jag gör när jag kommer hem blir att be min granne om några grenar från hennes enorma kastanjeträd. Jag ska driva dem till påsk. Grova fördrivna kastanjegrenar ser ut som magnolia. Mums.

Om växtinspirationen, som jag nämnde inledningsvis, återkommer jag i ett eget inlägg de kommande dagarna.

Vårtecken

Visst kan jag fota en och annan snödroppe eller vintergäck. Någon uppstickande tulpanlök finns väl också, en lungört i knopp eller små ljusgröna dagliljeblad. 

Men vårkänslan, den har inte drabbat mig ännu. 

Åh, vad jag avskyr vårvinterns dubbla budskap! 

Ljuset är här, solen ligger lågt och når dammråttorna under soffan i husets innersta del.  När solen värmer köket i söder vill jag inget hellre än att rusa ut med kaffebrickan och sörpla i mig dropparna på en solig plätt sittandes med ryggen mot husväggen. 



Men väl ute blir jag genomkall på fem minuter och snart står jag inne i köket igen och låter rinnande varmvatten tina upp mina frysna fingrar. Hårt fysiskt arbete håller ju kroppsvärmen uppe, i och för sig, men att jobba med jorden går ju inte. Backen är frysen och växterna låtsassover. 

Den blå himmeln är en liten tröst. Jag går runt i trädgården igen, inventerar sysslorna och misstänkta döda växter, märker ut nya kantlinjer för en platt och tråkig rabatt. Jag tar några bilder och konstaterar att jag, trots ett års innehav, ännu inte behärskar mitt makroobjektiv. 

Kanske är det läge att göra något åt saken? In igen. Instruktionerna ligger på paddan, men jag kommer aldrig dit utan fastnar på trädgårdsbloggar. Tröstar mig med att andra längtar lika intensivt, jag är i mycket gott sällskap.

 


Jag blir lite förvånad när jag tittar på ett färskt videoklipp från en av Skandinaviens mest kända privata trädgårdar. Trots en gynnsam zon är det inte mycket vår att hurra för där heller, men jag gör en insikt. 

Kändisträdgården i fråga är en välplanerad, klassisk trädgård i engelsk stil med häckar, grusgångar och överdådiga perennrabatter och den verkar helt sakna gräsmatta. Vi brukar, även jag, hylla den här typen av trädgårdar. 

Fast en sak ska ni veta, så här års är den en synnerligen deprimerande syn. Vågar man uttala sig så om Claus Dalbys trädgård? Nä, nu blir jag lite knäsvag. Det är inte så jag menar. Men mycket bar jord blir det.

Så när jag lyfter blicken från paddan älskar jag helt plötsligt den gråvita tonen på mina halvfrysna gräsytor och är tacksam för mina vintergröna växter. 

I väntan på blommande vårlökar får det här duga...


Då på vårfrånten ser det inte så glatt ut just nu


Nu undrar jag hur andra tänker kring våren så här i början av mars


Äldre inlägg