Nu har säsongen kommit så långt att även de mest värmeälskande växterna bör ha visat livstecken, åtminstone på mina breddgrader. Jag har några träd (och perenner) som jag vet är väldigt sena i starten, vilket i sin tur betyder att de är vana med mer värme än Västkusten har att erbjuda. 

Vaknar en vedartad växt sent på våren är risken överhängande att den inte hinner avmogna på hösten och då fryser den garanterat tillbaka eller i värsta fall dör på vintern. Det är därför en stor fördel om man placerar den här typen av växter i varma (men inte nödvändigtvis fullt soliga) lägen. Vårplantering kan vara en fördel för att öka plantans chans att lyckas med etableringen. Sedan är det bara att be till vädergudarna och hoppas på några normala vintrar. 

Det är zonknäckning light det handlar om. Här kommer några exempel. Bilderna är tagna den 27 maj. 

Igår fick vi lite påfyllning i tunnan, tack och lov.

Ja, 10 ml regn är inte mycket efter tre veckors torka, men nu är tunnan nästan full i alla fall. Tyvärr fungerar spaljén inte till 100% och en del vatten försvinner genom sprickorna som trots allt uppstår när tunnan stått tom en längre tid.

Att leka med och forma unga träd och buskar är en passion som har växt fram på senare tid och som jag gärna gärna vill utveckla. Det är så långt ifrån snabb fix man kan komma och det tilltalar mig. 

Jag har idag konstaterat att det finns 57 rhododendronplantor på vår tomt (ja, och aningen utanför). Då räknar jag in även 6 bladfällande rhododendron som jag till vardags kallar azalea. Beståndets minsta planta mäter si så där 15 cm och den största minst 2 m på både höjd och bredd. 

Närmre 60 plantor låter mycket, men jag ser mig inte som samlare och ingen skulle kalla vår trädgård för rhododendronträdgård, inte ens i maj, när de flesta blommar. 

Varför jag älskar rhododendron är mycket lätt att förklara. 

Tomten är en naturtomt som gränsar till tallskog, den lilla jord som finns här naturligt är sur. Tallarna skyddar mot den starka solen och nedfallna barr ger jorden struktur och luftighet. Rhododendron trivs utmärkt i en sådan miljö och blir nästintill skötselfria. 

Man kan lungt säga att tomtens odlingsbetingelser har format min smak. Hade jag haft en öppen, solig tomt med sandjord hade jag säkert odlat sparris och lavendel och tyckt att de var underbara och odlingsvärda. 

Rhododendron har ytligt rotsystem, klarar sig i en liten grop och även stora exemplar går att flytta. En fördel som nyttjas frekvent här. 

Bladformens och blommornas stora variation gör att man inte tröttnar. 

Det enda jag numera kan tröttna på är färgkavalkaden som buskarna bjuder på vid blomningen. Jag har i början av mitt trädgårderande köpt allt jag kunde komma över, utan minsta tanke på blomfärg. 

När jag tittar ut över min vårträdgård kan jag idag ångra de skarpt röda sorterna som inte riktigt passar in i den skira grönskan som jag förknippar den svenska våren med. Jag önskar också att det fanns åtminstone en mörklila sort i beståndet. Jag har försökt med Marcel Menard och Bariton, men förlorade båda 2013. 

Gult är fortfarande en ovanlig färg på rhododendron men kan varmt rekommenderas. Jag har flera gula sorter, även storbladiga, som alla är mjukt blekgula och snälla för ögat. Tillsammans med olika rosa och vita sorter borde de kunna behaga den mest färgkräsna publik. 

På försommaren, efter  1,5 månads intensiv och färgsprakande  blomning är det skönt när blomklasarna vissnar och lugnet infinner sig. 

Men redan i augusti spanar jag efter nästa års blomknoppar, dels för att försäkra mig om att plantorna mår bra, men också för att jag längtar efter vårens färgexplosion. 

Den här lila spridningvilliga skönheten heter Epimedium grandiflorum 'Lilafee'

Här fastnade jag för bladfärgen. Taggig sockblomma, Epimedium x perralchicum 'Frohnleiten' är en låg variant.

 

 

Om man kan få tag på dessa växter på den svenska marknaden har jag ingen aning om, men det ska undersökas, kan jag lova.

Låt mig redan nu uttrycka stark oro för den härliga sommarvärmen. 

Att nu ska allt det härliga hända på en och samma gång är en av de många mindre roliga konsekvenserna, men det stannar inte där.

Ingen älskar sol och värme mer än jag, helst vill jag gå i bikini från maj till oktober, men nu är det så att min verklighet har varit en annan de senaste 27 åren (min tid i detta nordliga land) och därför har jag anpassat mitt liv och min trädgård efter sval och fuktig väderlek (istället för torka och värme, som jag är uppvuxen med).

Vid snabb koll på väderprognosen kan jag konstatera att värmeböljan kommer att fortsätta. Molnigheten kommer att öka något och temperaturen minska lite, men inget regn i sikte på 10 dagar. Nu när alla växter ska börja dricka vatten och växa sig starka och frodiga blir det inget nytillskott av vatten. 

Jag minns en vår när det inte kom en droppe regn på hela 43 dagar.  De yngre björkarna torkade ut och dog, de äldre började fälla gula blad i början av juni. Och då var det mer normala temperaturer, inte över 20 grader som nu. Man kan inte vattna ikapp en trädgård av den storlek som min och man kan definitivt inte vattna ikapp naturen. Dessutom är det med knip i magen man vattnar, "vad har jag ställt till med" - tankarna är jobbiga.

Nå väl. Ännu är vi inte där och det mesta brukar lösa sig i naturen. Vi håller på att glömma 2013 års frystorka, nu är blåbärsriset grönt igen och karten är många. Den sommar då vi hade 10 grader på ljusa dagen den 10 juli har vi nu också förlåtit. Och alla andra sommar som har regnat bort.

Låt mig urskulda mig med en citat ur Karel Capeks Ett år med min trädgård:  

"Jag förråder inte hemligheten hur trädgårdsmän känner igen varandra, om det är på lukten eller på något lösenord eller hemligt tecken. Men faktum är att de känner igen varandra vid första sammanträffande, vare sig om det är i teaterkorridoren, på tebjudning eller i tandläkarens väntrum. I den första mening de yttrar, utbyter de åsikter om vädret ( "nej en sådan vår kan jag rakt inte minnas"), varefter de ävergår till frågan om fuktighet, dahlior......"

Så kom ihåg det i september när du våndas med plantskolans färgstarka ombud. Den enda du behöver är Purissima. 

Eller du kanske har andra tips? Tas tacksamt emot!

Trädgårderande är minnsann inte bara att gräva och plantera. 

Infrastruktur och prylar måste tas hand om det ska fungera. Trätrall ska tvättas, verktyg och krukor rengöras, möbler och prydnader vårdas och målas.

Vi passar på att genomföra några sedan länge planerade målarprojekt i det fina helgvädret. 

 

Svart och fin igen och håller säkert ett par år till. Om ni undrar vilka växter jag har i den så är det koreansk plymspirea, hasselört, ett slags ormbunke och hosta längst ner. 

Ärvda soffan är inte riktigt vår stil men har ett stort affektionsvärde 

Hm, jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker och var den ska stå.

  

Från honungslaserad till svart. Det här bordet fyndade jag på återvinnings - second hand för 120 kr. Det är ett massivt, tungt bord av lite lägre modell, typ fikabord. 

 

Det här var jag inte alls med på, vill jag poängtera. Helt plötsligt var han bara där och vägrade komma ner innan det var rent. Jo då, det finns odödliga män som inte ens åldras.... Och hur arg var inte jag? 

Men till slut, när han var klar,  pustade jag ut i den här positionen.