Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Sena uppvaknanden

Nu har säsongen kommit så långt att även de mest värmeälskande växterna bör ha visat livstecken, åtminstone på mina breddgrader. Jag har några träd (och perenner) som jag vet är väldigt sena i starten, vilket i sin tur betyder att de är vana med mer värme än Västkusten har att erbjuda. 

Vaknar en vedartad växt sent på våren är risken överhängande att den inte hinner avmogna på hösten och då fryser den garanterat tillbaka eller i värsta fall dör på vintern. Det är därför en stor fördel om man placerar den här typen av växter i varma (men inte nödvändigtvis fullt soliga) lägen. Vårplantering kan vara en fördel för att öka plantans chans att lyckas med etableringen. Sedan är det bara att be till vädergudarna och hoppas på några normala vintrar. 

Det är zonknäckning light det handlar om. Här kommer några exempel. Bilderna är tagna den 27 maj. 


Cercis canadensis 'Forest Pansy' är jag lika orolig för varje vår, den slår inte ut ordentligt förrän midsommar. (Till höger pelaräppelträdet 'Greencats', efter blomning.)

I år har detta rödbladiga judasträd varit piggare än vanligt, men varje försommar får jag klippa bort torra, tillbakafrusna grenar, så tillväxten är minimal. Blomning kan jag bara drömma om. 

Vid inköp av judasträd kan det vara en idé att satsa på ett större exemplar. Alternativet är att odla den i kruka med vinterförvaring tills den uppnår en storlek som man är någorlunda nöjd med. I Skåne har jag en gång sett ett uppstammat 3-4 m stort exemplar i mycket gynnsamt läge, men ägarna hade samma erfarenhet som jag, dvs långsam tillväxt pga tillbakafrysning. Ulriksdals trädgård på Kivik har också ett större judasträd i sitt bestånd, men den har jag inte sett. Växtsättet är luftigt, åtminstone hos mig, vilket gör att trädet passar i perennrabatt. Rotsystemet är kompakt, jag har flyttat Forest Pansy två gånger, så jag tror mig veta. 

 

Indigoferas ('Pink Sensation') första vintern gick som förväntat. Den har klarat sig, men frös tillbaka till hälften. Den har vackra blad som påminner  om robinias, men blomningen är helt fantastisk, vilket jag hoppas på.

 

En annan seging är glasbärsbusken. Bladen och blomningen är helt  intetsägande, det bären man odlar den för. Den kommer att ryka om den inte gör bra ifrån sig i höst. 

 

Här kommer två förluster. Busken Ceanothus 'Viktoria'  förvånar mig ej, men att min 10 år gamla japanska blodgräs gick ur tiden har jag svårt att smälta.

 

Gleditsia triacanthos 'Sunburst' är också en utav allra segaste. Odlingsmässigt förefaller jämförbar med cersis canadensis. 

 

Undersköna flikbladiga dvärgboken,  sylvatica 'Mercedes' är nog bara sen, likt alla andra bokar, men inte särskilt kinkig. Klarat vinter med 8 minus som kallast i kruka. Fast den är nu planterad i rabatt, jag vågar inte ta flera risker. 

 

Idegranbebisarna från Marta Ristorps förökning verkar må toppen efter sin första vinter i den oskyddade verkligheten. 

 

Det förvånar mig vilken stor glädje jag kan finna i dessa småttingar. De är inte högre än 15 cm. 

 

Kasperbenveden, med det självklara latinska namnet Euonymus cornutus quinquecornotus är sen och klen. 

 

Några blad på toppen, inte så mycket mer ännu. Men den är på gång och knopparna sväller även länge ner.

 

Ulmus x hollandica 'Wredeii' har klarat sin första vinter galant. Lövsprickningen har kommit långt i slutet av maj.
 

Och även älskade ginkon har vecklat ut sina blad till slut

 

Det tar någon vecka till innan den grönskar på riktigt och då är vi inne i juni efter en varm vår. Ginkosäsongen blir förstås inte så lång, men den är absolut värd att vänta på. Mina erfarenheter av ginkon är mycket positiva. Den var en 80 cm hög planta vid inköp för 8-9 år sedan och nu närmar den sig 3 meter. Stabilt träd som sakta men säkert anpassar sig till det rådande läget. Sånt gillar vi. 

 

Berättelsen om den gångna helgens inköp av tre efterlängtade växter spar jag till nästa inlägg.

Omvandling

I höstas tröttnade fullständigt på en utav mina rabatter och tömde den helt på dess innehåll. Jag grävde bort dagliljor, den vita floxen David och 11 klena luktpioner. Rabatten var så intetsägande så att jag knappt har några foton på den. 


Före. På våren såg rabatten lovande ut, men inte sen. Pionerna blommade inte och dagliljorna skuggades av deras blad, så inte heller de blommade. Dessutom gillar jag dagliljor mest i stora grupper inte utspridda som här. 


Fråga mig inte varför jag planterade i rader. Flox i mitten och pioner på båda långsidor. Hm. Till råga på allt lutade rabatten ifrån tomten, vilket jag störde mig jättemycket på. Bild från april 2014.


31 december 2015.  Projektet har kommit en bit på vägen. Staketet till höger ville jag även fortsättningsvis komma åt, dels pga återkommande underhållsbehov men framför allt för utsiktens skull, så där byttes gräsmattan ut mot bark.

 

Markduk och torvblock har kommit på plats

 


Det är julrosor och lökväxter, kungsängslilja, hyacinter och pingstliljor som står för vårfloren. 



Lite senare tar hostorna och andra bladväxter plats. De tre svarta pinnarna är uppstammade silverpäron som ska tuktas till att växa ihop till en "häck på pinne".  Eller tre klot i luften. Jag vet inte än.  Silverpäronet ska få säga sitt också. 


Silverpäron är ett populärt träd i nya villaträdgårdar, har jag märkt, de säljer bra som Nordens olivträd och för sin anspråkslöshet. Men den har ett i mitt tycke kolossalt fult växtsätt och jag valde den lite som en utmaning, för att se om den går att fostra. Mina är redan klippta, som syns nedan.  



Det återstår en del tills man kan prata om någon häck men efter vårens inköp börjar det bli ont om plats i backen.



Corydalis som inte vissnar ner förrän på hösten, helleborus, brunnea, syneleisis, disporum flavens, amerikanst fotblad, epimedium, ilex och hosta är några av växterna i undervegetationen. 


Tanken är en 40-50 cm hög lundplantering med spännande bladformer. Blomningen är helt underordnad. Ett litet problem just nu är att mina unga, nyinköpta lundväxter får för mycket förmiddagssol, silverpäronen förmår ännu inte att skugga. 

Så jag vattnar. Torkan är besvärlig och den utlovade värmen nästa vecka gör mig riktigt orolig. 10 ml regn på en hel månad kommer man inte långt med, vare sig i etableringsfasen eller senare. 

Grande Finale

I naturen finns ingen riktig början och inget riktigt slut, allting flyter ihop och start och final beror på vilket perspektiv man väljer. Men vi närmar oss slutet av maj och det är en månad som förtjänar att hyllas. 

Särskilt i år, när vi har fått ett överskott av sol och värme.
 

Det blommar högt och lågt

 

I intensiva färger


Men det är den fräscha grönskan som gör den stora skillnaden mot det senaste halvårets tillstånd.

   

Nya favoritplatsen med jätterams och azaleor i blom. Här sitter jag med berget i ryggen och utsikt över stora delar av trädgården. 

 

Även alunrotrabatten börjar återhämta sig efter en rejäl svacka i april. Varje april tänker jag att nej, i år är det verkligen slut med alunrötterna, livlösa och eländiga som de ser ut då. Men nej, det är inte slut. 

 

Vårplanteringarna har växt till sig och prunkar. Förutsatt att man har vattnat. I mitten syns senaste tillskottet i min lönnsamling, Acer palmatum 'Tsuma gaki'.

 

Hostorna  har också vaknat till slut

 


och deras fienden


Men än är de krispiga och bladen helt oskadda, tack vore en stenhård snigelbevakning.



Nu säger vi hej då till Blommig fredag och 

 

På återseende. Längtar redan. 


Historien om en raritet

Egentligen är jag inte så mycket för kinkiga växter som kostar skjortan i inköp och förvinner första vintern. Bland mina mest smärtsamma misslyckanden kan jag nämna  lilium canadensis, mandragora, robinia pseudoacacia 'Frisia' och blodört. De två första har jag visserligen aldrig ens sett live, men blodört tycks alla andra lyckas med. Och hur sur blir inte jag som läser på och gör allting enligt konstens alla regler, tycker jag själv, och ändå misslyckas. Jätte, kan jag meddela. 

Så på senare år, särskilt efter 2013 års förluster, har jag bytt strategi och odlar berberis, rönnspirea och ölandstok med stor framgång och på mycket framstående platser i tädgården.

Men ibland möter man någon som påstår för sitt liv att en växt är såå mycket mer lättodlad än sitt rykte. Elller så springer man på en ovanlig planta på höstrea på Blomsterlandet. I förfärligt skick men nästan gratis. Ja, vad händer då? Ja, då köper man tre stycken för att spara riktigt mycket pengar. 

Detta var hösten 2014. Och hur gick det sedan? 

En planta blev present till en ytterst kompetent trädgårdsperson som samtidigt pumpades på odlingsråd. De två andra grävdes ner i mullrik jord, antagligen kalkfattig och sur, alltså inte alls enligt konstens alla regler den här gången, men det var sent på hösten och det hanns inte med fjäsk.

Den ena plantan ser ut så här.


Och den andra blommar i år med hela 7 blommor.

 Cyprimedium (calceolus?), guckusko.

 

En frilandsorchidé.


Jag blev så upphetsad av dessa framgångar (knopparna kunde anas redan för en månad sedan) att på min senaste inköpsresa investerade jag i självaste Ulla Silkens. Ulla är en myyyycket lättodlad namnsort, påstås det. Ja, det märktes inte på priset, men inköpet gjordes i Tyskland, där växtpriserna är generellt något lägre än hos oss, så jag sparade kanske en femtiolapp. 

Hon kommer att blomma i rosa-vit om ett okänt, antagligares stort antal år. Om hon överlever. 

Men då kan jag berätta att min kraftigt formklippta ölandstok är full av knoppar. Den kommer inom kort att översållas av små runda vita blommor och kommer att vara en bedårande syn. 


Bukettapel som spaljé

Jag har alltid tyckt att det är höjden på trädgårderande när man hittar någon annan än estetisk funktion åt sina växter men själv har jag bara på senare tid haft förstånd att använda växter som möbler. 

Häck som rumsavdelare är en klassiker men det fungerar bara på mindre skala på vår bergiga tomt där markförhållandena är minst sagt ojämna. Gunga och hängmatta, eller varför inte en koja i en trädkrona är supermysigt. Min pappa har varit mästare på att spaljéra vindruvor till tak. I varmare länder är spaljetak nästintill ett obligatorium på uteplatsen, men vi hade det även över en långsmal garguppfart. 

Själv jobbar jag på enklare skala. 

För att skydda vår ektunna från stark sol och uttorkning under torra perioder när det uppsamlade regnvattnet gått åt har jag spaljerat en bukettapel. Den står i kruka och har en ytterst simpel, hemmasnickrad spaljé av bambupinnar, men efter tre års bindande och klippande börjar den fylla sin funktion. 


Och just nu är den extra tjusig, Malus toringo var. sargentii.

 

Igår fick vi lite påfyllning i tunnan, tack och lov.


Ja, 10 ml regn är inte mycket efter tre veckors torka, men nu är tunnan nästan full i alla fall. Tyvärr fungerar spaljén inte till 100% och en del vatten försvinner genom sprickorna som trots allt uppstår när tunnan stått tom en längre tid.

Att leka med och forma unga träd och buskar är en passion som har växt fram på senare tid och som jag gärna gärna vill utveckla. Det är så långt ifrån snabb fix man kan komma och det tilltalar mig. 

Rhododendrontider

Jag har idag konstaterat att det finns 57 rhododendronplantor på vår tomt (ja, och aningen utanför). Då räknar jag in även 6 bladfällande rhododendron som jag till vardags kallar azalea. Beståndets minsta planta mäter si så där 15 cm och den största minst 2 m på både höjd och bredd. 

 

'Dora Amatheis'  bland vitsippor. Plantan har rundad form, ca 60-70 cm hög och något bredare. Kort blomning.

Närmre 60 plantor låter mycket, men jag ser mig inte som samlare och ingen skulle kalla vår trädgård för rhododendronträdgård, inte ens i maj, när de flesta blommar. 

 

En mycket fin, äldre planta med smala blad  och kanelfärgad idument på bladens undersida. Tyvärr har jag dålig koll på identiteten. 

Varför jag älskar rhododendron är mycket lätt att förklara. 

Tomten är en naturtomt som gränsar till tallskog, den lilla jord som finns här naturligt är sur. Tallarna skyddar mot den starka solen och nedfallna barr ger jorden struktur och luftighet. Rhododendron trivs utmärkt i en sådan miljö och blir nästintill skötselfria. 

Man kan lungt säga att tomtens odlingsbetingelser har format min smak. Hade jag haft en öppen, solig tomt med sandjord hade jag säkert odlat sparris och lavendel och tyckt att de var underbara och odlingsvärda. 

 

Rhododendron obovata har runda blad och lösa, klockformade blommor i en härlig ljusrosa färg.  Mitt exemplar är fortfarande ett barn, ca 7-8 år gammalt. 


Rhododendron har ytligt rotsystem, klarar sig i en liten grop och även stora exemplar går att flytta. En fördel som nyttjas frekvent här. 

Bladformens och blommornas stora variation gör att man inte tröttnar. 

Det enda jag numera kan tröttna på är färgkavalkaden som buskarna bjuder på vid blomningen. Jag har i början av mitt trädgårderande köpt allt jag kunde komma över, utan minsta tanke på blomfärg. 

  

'Halfdan  Lem' i knopp

 

Och 'Halfdan Lem' i full blom 

 

Rhododendronknoppar är fantastiskt vackra och har alltid starkare färger än den utslagna blomman. 

 


Så ser det ut några dagar senare



En udda blå nyans i rhododendronvärlden har  'Gletschernacht'.

  

Fyllda blommor på 'Petticoat', en liten planta på 20 cm. 


Så lik en ros ett rhododendron kan bli.

 

'Wren' är 20-30 cm hög och har små mörka blad och stora hängande klockor i en älskvärd ljusgul nyans. 

 


 'Cunnungham's White' är en vanlig sort, men också en utav de allra finaste. Kolla växtsättet och blommornas jämna fördelning över plantan. 


'Lavendula' är nu 70-80 cm hög och lika bred.

 


Smalbladiga 'Graziella'' frös helt tillbaka våren 2013 men efter tre års rehabilitering har hon återfått sin gamla glans. Lärdomen är att de flesta rhododendron går att beskära när den har blivit gles eller för stor. De flesta. 

 


Vy från skogen. Alla rhododendron har inte börjat blomma än. 


När jag tittar ut över min vårträdgård kan jag idag ångra de skarpt röda sorterna som inte riktigt passar in i den skira grönskan som jag förknippar den svenska våren med. Jag önskar också att det fanns åtminstone en mörklila sort i beståndet. Jag har försökt med Marcel Menard och Bariton, men förlorade båda 2013. 

Gult är fortfarande en ovanlig färg på rhododendron men kan varmt rekommenderas. Jag har flera gula sorter, även storbladiga, som alla är mjukt blekgula och snälla för ögat. Tillsammans med olika rosa och vita sorter borde de kunna behaga den mest färgkräsna publik. 

'Goldbukett' är något gulare i verkligheten, cremefärgad, skulle jag vilja säga. 


På försommaren, efter  1,5 månads intensiv och färgsprakande  blomning är det skönt när blomklasarna vissnar och lugnet infinner sig. 

Men redan i augusti spanar jag efter nästa års blomknoppar, dels för att försäkra mig om att plantorna mår bra, men också för att jag längtar efter vårens färgexplosion. 

 

Flera kärleksförklaringar finns här.


 

Lundinspiration


Jag bor på cykelavstånd från Botaniska trädgården i Göteborg men mina besök där är alldeles för få. Som inspirationskälla är Botans proffsiga planteringar med växter från hela världen överlägsna, så man kan verkligen undra varför. 

Men igår fick jag till ett besök, dock blev besöket pga det kalla vädret kortare än tänkt, tyvärr.

Låt mig visa några godbitar från min nyfyllda önskelista:

 

Sockblomma av rätt namnsort är en fantastisk marktäckare, men jag har även en klen namnsort som jag inte alls är nöjd med, varför jag är noga med namnet.

Den här lila spridningvilliga skönheten heter Epimedium grandiflorum 'Lilafee'


Här fastnade jag för bladfärgen. Taggig sockblomma, Epimedium x perralchicum 'Frohnleiten' är en låg variant.

 
Japansk sockblomma, Epimedium grandiflorum 'Rubinkrone' är högre och har större blad än de ovanstående.


Jag har aldrig sett den vita lunddockan i blom tidigare. Oförglömlig.

Treblad finns det hur många olika varianter som helst av och med tanke på inköpspris och kinkighet kan det vara bra att veta vad man satsar på. Är du i trebladstankar och bor i närheten, skynda dig till Botan. Här finns ALLT, betydligt mer än jag visar här.

Trillium tschonokoskii, asiatiskt treblad



Trillium grandiflorum 'Gothenburg Pink Strain'

  

Trillium grandiflorum f. Flore Pleno

  

Vad sägs om en tät matta av Trillium sulcatum?

  

Cassiope 'Edinburgh'

Schizocodon soldanelloides alpinus


Prosartes smithii, Storblommig felilja

  

Podophyllum peltatum, amerikanskt fotblad

  

och här syns båda de ovanstående

 
Podophyllum hexandrum, indiskt fotblad, trodde jag att jag redan hade, fast min ser inte ut så här.

Bergenia 'Winterzauber'


Om man kan få tag på dessa växter på den svenska marknaden har jag ingen aning om, men det ska undersökas, kan jag lova.

Orolig

Låt mig redan nu uttrycka stark oro för den härliga sommarvärmen. 

Att nu ska allt det härliga hända på en och samma gång är en av de många mindre roliga konsekvenserna, men det stannar inte där.

Ingen älskar sol och värme mer än jag, helst vill jag gå i bikini från maj till oktober, men nu är det så att min verklighet har varit en annan de senaste 27 åren (min tid i detta nordliga land) och därför har jag anpassat mitt liv och min trädgård efter sval och fuktig väderlek (istället för torka och värme, som jag är uppvuxen med).

Vid snabb koll på väderprognosen kan jag konstatera att värmeböljan kommer att fortsätta. Molnigheten kommer att öka något och temperaturen minska lite, men inget regn i sikte på 10 dagar. Nu när alla växter ska börja dricka vatten och växa sig starka och frodiga blir det inget nytillskott av vatten. 

Jag minns en vår när det inte kom en droppe regn på hela 43 dagar.  De yngre björkarna torkade ut och dog, de äldre började fälla gula blad i början av juni. Och då var det mer normala temperaturer, inte över 20 grader som nu. Man kan inte vattna ikapp en trädgård av den storlek som min och man kan definitivt inte vattna ikapp naturen. Dessutom är det med knip i magen man vattnar, "vad har jag ställt till med" - tankarna är jobbiga.

Nå väl. Ännu är vi inte där och det mesta brukar lösa sig i naturen. Vi håller på att glömma 2013 års frystorka, nu är blåbärsriset grönt igen och karten är många. Den sommar då vi hade 10 grader på ljusa dagen den 10 juli har vi nu också förlåtit. Och alla andra sommar som har regnat bort.

 

Försäljarna på växtmarknaden vid Råda Säteri hade full show med att hålla jorden fuktig för sina växter i den gassande solen igår. Men visst, det var en oförglömlig dag! Spännande inköp och härliga möten! Alla var där!(?).


Låt mig urskulda mig med en citat ur Karel Capeks Ett år med min trädgård:  

"Jag förråder inte hemligheten hur trädgårdsmän känner igen varandra, om det är på lukten eller på något lösenord eller hemligt tecken. Men faktum är att de känner igen varandra vid första sammanträffande, vare sig om det är i teaterkorridoren, på tebjudning eller i tandläkarens väntrum. I den första mening de yttrar, utbyter de åsikter om vädret ( "nej en sådan vår kan jag rakt inte minnas"), varefter de ävergår till frågan om fuktighet, dahlior......"


Kort om en tulpan

Jag är ingen tulpanfantast. Visst är de tjusiga, men det är många aber. Rådjuren är en, den dåliga återkomsten en annan.

Rådjursresistenta tulpaner lär inte finnas, men de förökningsbenägna heter Purissima! 

Jag satte 10 lökar här förra året

 

Och 10 lökar här

 

i full sol

 

Och i år finns  det tre blommande stjälkar på, om inte varje planta, men många!

 

Så kom ihåg det i september när du våndas med plantskolans färgstarka ombud. Den enda du behöver är Purissima. 

Eller du kanske har andra tips? Tas tacksamt emot!

Taggat med: 

Inte bara växter

Trädgårderande är minnsann inte bara att gräva och plantera. 

Infrastruktur och prylar måste tas hand om det ska fungera. Trätrall ska tvättas, verktyg och krukor rengöras, möbler och prydnader vårdas och målas.

Vi passar på att genomföra några sedan länge planerade målarprojekt i det fina helgvädret. 

EU-pallen gjordes i ordning för första gången för 3-4 år sedan. Barnen var små och fick måla den själva. Nu var barnens intresse för målning betydligt svalare och jag fick hålla i penseln.  

 
Svart och fin igen och håller säkert ett par år till. Om ni undrar vilka växter jag har i den så är det koreansk plymspirea, hasselört, ett slags ormbunke och hosta längst ner. 

Ärvda soffan är inte riktigt vår stil men har ett stort affektionsvärde 


Hm, jag vet ännu inte riktigt vad jag tycker och var den ska stå.

  

Från honungslaserad till svart. Det här bordet fyndade jag på återvinnings - second hand för 120 kr. Det är ett massivt, tungt bord av lite lägre modell, typ fikabord. 

 


Det här var jag inte alls med på, vill jag poängtera. Helt plötsligt var han bara där och vägrade komma ner innan det var rent. Jo då, det finns odödliga män som inte ens åldras.... Och hur arg var inte jag? 


Men till slut, när han var klar,  pustade jag ut i den här positionen.

Äldre inlägg