Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juli 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Sommarens höjdpunkt

Följer man min blogg kan man få intrycket att jag är helt immun mot de senaste årens trend att odla ätbart. Jag bloggar nästan uteslutande om prydnadsväxter och odlar så gott som inga grönsaker. 

Däremot har jag en jäkla massa bär att ta hand så här års. Jordgubbar, smultron, körsbär, vinbär, krusbär, amerikanska och vilda blåbär samt olika sorters björnbär längre fram. 

Nu beror detta inte på trenden, utan för att jag älskar bär. Plocka, ta hand om, tillaga, äta, allt som har med bär att göra tycker jag är roligt. 

Det allra mest tidskrävande är att plocka blåbär. Vi har fortfarande mycket blåbärsris kvar på tomten, trots att en del återhämtade sig aldrig efter 2013 års frystorka på vårvintern. 

Jag plockar för hand. Det är meditativt och så slipper jag sitta och rensa halvmosade bär från halvmosade snäckor. En hink på en liter kan ta upp till en timma att fylla. I år går det dock lite fortare, då det finns väldigt gott om bär. Eller har funnits, för nu har vi plockat så frysen är proppfull. 

Så här gör jag:
 

Plockade

 

Sköljda på avrinning

 

Klara för frysen. Jag häller upp bären på balplåtspapper på bricka. 


Styckfrysning har den fördelen att man kan ta mindre mängder åt gången. Det är praktiskt när huvudanvändningsområdet är smoothie: frysta bär+banan+mjölk.  Både mammas och barnens favorit. Och nästan ännu godare på röda vinbär. 

Hydrangea paniculata

Man kan köpa bombastiska hortensior på plantskolorna året runt numera, men det här inlägget kommer inte att handla om dem.

Dessa dyra, övegödda färgexplosionerna ska man på sin höjd skriva upp sortnamnet på och försöka hitta på våren, året efter, men absolut inte köpa så här års. Deras förmåga att rota sig är minimal, de har ju fullt upp med att sörja för sina handbollstora blommor. Att de är ofta macrophyllahybrider med stor risk för nedfrysning och utebliven blomning gör ju inte saken bättre. 

Jag vill lyfta fram de kanske något mindre iögonfallande sorterna som är pålitliga och  härdiga  Även dessa levererar en enastående föreställning under en lång tid, det är absolut inget fel på prydnadsvärdet. 

Hydrangea paniculatahyriderna är det säkraste kortet om man är ute efter en långlivad buske som blommar varje är.

Min Grandiflora är planterad i halvsoligt läge i väldigt lite jord. Den har många år på nacken och såg ut så här förra sommaren:

  

Augusti 2015. Det finns nästan inget snyggare än cremvit blomning inbäddad i krispig grönska. Det behövs inget mer. (Säger jag, som fick trixa med kameran för att inte få med alla skrikiga färger runt om kring.)

Hortensiornas största styrka är att de är tjusiga under en mycket lång tid (med undantag för våren) mot en minimal arbetsinsats. 


Oktober


December

 

Februari 2016. 
Jag tar bort blomställningarna på vårvintern och vart tredje, fjärde år klipper jag ner grenverket ordentligt, annars blir busken klen, yvig och känslig för blåst. 

 


Så här ser den ut nu, juli 2016.

 


Blomskott på årsskott.

 


I lite olika storlekar.

  


Hydrangea paniculata 'Wim's Red' börjar sin karriär som vit men skiftar färg till rosa och till slut vinrött längre fram. Vill du se hur förändringen går till, skrev jag ett  inlägg om det förra året och det finns Här.

 


Den har såväl flata som toppiga blomställningar som doftar honung



Min nya lilla älskling, Hydrangea quercifolia, blommar så snällt i högresta flox' skugga. Om dess härdighet får jag återkomma om nästa år, men jag har sett ett flera år gammalt exemplar i Varberg i alla fall. 


Och den där minimala arbetsinsatsen som jag nämnde ovan består av beskärning på vårkanten och vattning i torrperioder. En hortensia visar tydligt när den börjar bli törstig. 

Dagliljetider

Dagliljor har jag lite ambivalenta känslor för. Jag skulle inte ta med dem vid eventuellt flytt, men gillar dem tillräckligt för att inte göra mig av med rabatten som jag anlade i ganska tidigt skede av mitt trädgårdsbygge. 

Dagliljor blir nog lyckligast i fet jord i halvskugga, även om det står "full sol" och "anspråkslös" i vissa odlingssammanhang. Jag har minnsann lyckats få dagliljor att vantrivas och tyna bort. För mycket eller för lite sol eller näringsfattig jord går inte. Brist på vatten ger snabbt gula blad och ledset utseende, även om de överlever. För ett snyggt intryck för man regelbundet plocka vissna blommor under den långa blomningstiden, vilket kan minska  dagliljornas attraktionskraft, även om det är ett ypperligt tillfälle att njuta v dem.

Nej, majoriteten av mina växter har betydligt lägre krav på tillvaron än dagliljehybrider har, så fjäska för dem om du vill få ut mycket av dem! 


Runt en åldrande, gles syrén växer huvuddelen av min lilla samling.

Dock inte den här syrénlila som avviker från den röd-orange-gula färgskalan för mycket för att passa in där. 'Praririe Blue Eyes'?

 
Av etiketterna att döma har jag ett 20-tals namnsorter, men har inte vidare koll på vilken är vilken.

'Rocket City'?

   

En namnlös storfavorit

 

'Pink Damask'?

 

''Chicago Cardinal'

 

'Frans Hals'

 

'Bela Lugosi'. Det är faktiskt ett ungersk namn (man) men om det är en landsman till mig som har fått fram den här mörka skönheten, vågar jag inte svara på. Här kan man se angripna knoppar av dgliljegallmygga. 


Dagliljegallmyggan kan få en trädgårdsfantast att tappa livslusten. 

Blomknoppar svullnar och förvrids, i värsta fall ruttnar och faller av innan de slår ut. Genom att plocka bort angripna knoppar och ta bort dem helt från trädgården kan angreppen begränsas. Förra och förrförra året hade jag knappt friska blommor men i år har relationen mellan friska och sjuka knoppar förändrats till det bättre. Överhuvudtaget har jag fler blomstänglar tack vore stort fokus på näring- och vattentillförsel. Välmående, starka plantor brukar alltid vara mindre attraktiva för ohyra.

I stora prernnrabatten växer ett gäng som jag tror är 'Mary Todd'. En av mina bästa sorter eller också är det dessa som har fått de bästa förutsättningarna.

 

Friska blad och massor av knoppar som räcker lääänge.


Den har en mjuk gul nyans


Den här bilden är tagen på min orange-gula rabatt där även rödbladig perukbuske, daggkåpa och hakonegräs ingår. Gissar på ' Rocket City'.




Taggat med: 

Gunnebo slott och trädgårdar

Efter tips på Lunas blogg häromveckan kunde jag inte motstå att åka till vår kanske närmaste historiska sevärdhet. Mitt första besök i Gunnebo för 15 år sedan var en besvikelse. Byggnaden var sliten och trädgårdarna saknade en älskande, varsam hand. Kaffet var dyrt och det var säkert dåligt väder också.  Jag minns inte exakt...

MYCKET har hänt. 

Gunnebo slott ligger i Mölndals kommun, 20 minuters bilfärd från centrala Göteborg och är ett absolut måste för trädgårdsintresserade, förbipasserande semesterfirare.

Se själva.

  

Utsikt från slottets rerasss. Inte det bästa fotot men det visar proportionerna och omgivningarna.

 

 En enorm lövsal på uppväxt. Jag har aldrig sett treillage, som den kallas, av den här storleken tidigare, men då finns det också bara tre stycken till i Europa.

 

Stilig koppling mellan konst och natur. Något liknande i mindre format skulle jag kunna tänka mig i en villaträdgård.


Från konstverket ovan möttes man med den här utsikten.

 

Och denna...

En del av slottsbyggnaden. 

 

"Bakgården"

 

En hel armé av trädgårdsmästare behövs till all klippning, skulle jag tro.

 

I de olika rummen finns upplevelser av olika slag

 

Som här en spegel

 

Eller små pelaräppelträd med sallad i flätad korg. Skulle jag bo i lägenhet med balkong skulle jag vara alldeles utom mig av inspiration! 

  


Denna rabatt skymtar på bilden ovan med spegeln.

 

Formklippt idegran i jättekruka. Det enda jag undrar om den tas in på vintern eller om den övervintrar ute. Jag vill gissa på den senare för alla balkongodlarens skull.  Jag har i alla fall idegran som jag övervintrar ute i kruka, fast det skiljer minst en zon mellan mig och Gunnebo. 

 

Arbetsintensivt men välskött.

 

En del ettåringar.

  


Sådant här imponerar på mig stort. Det är toppen på trädgårdsmästarkonst i mina ögon. Och detta kunde min pappa. 


Uppbunden kransveronika, temynta och lupiner.

 

Jag måste ta reda på aggressiviteten hos lupinerna. Gäller det verkligena alla? 

 

Temynta är en kortlivad perenn hos mig, men doften och den långa och fantastiska blomningen gör att jag köper den då och då. Dock har jag inga i år.

 

Mer välskött och älskad kan en köksträdgård knappast vara

 

Eller hur? 

 

Stenkantad terass

Och för den långresta trädgårdsfantasten finns det två besöksmål till alldeles i närheten: min hemmaplantskola, Mölnlycke garden center och Gerbianska trädgården vid Råda säteri

Långlivade spiror

Perenner med lång blomningstid och förmåga att dö med stil tillhör de bästa. Här kommer mina senaste favoriter som slog ner som bomber i min lilla trädgårdsvärld. 

Persicaria affinis ' Superbum' blev jag förtjust i vid ett besök hos en trädgårdsamatör i samband med en trädgårdsresa förra sommaren. Den hamnade på min önskelista och vid vårens första besök på plantskolan stod den oansenlig som den är tidigt på säsongen på försäljningsbordet. Jag hade inte lagt märke till den om jag inte visste något om den. Den stod där den numera ska, under "P", men det kan eventuellt vara lönt att leta under "B", då den hette Bistorta affinis förr. 


Bergormrot var det svanska namnet. De fem små plantorna har redan växt ihop till en liten matta, på bara några månader. 

När blommorna slår ut i maj/juni är de vita eller ljusrosa men de skiftar färg efter ett tag och intar en i mina ögon superläcker rosa nyans och förblir sedan sådana länge. Hos mig är läget full sol på förmiddagen och ingen alls på eftermiddagen, jorden är sandig före detta gräsmattejord, numera ganska näringsfattig. Bergormroten ska vara delvis vintergrön, vilket är ytterligare ett plus. 
 
Min andra nya älskling upptäckte jag också i samband med resa, den här gången på Overdam plantskola i Danmark. Där växte den i lätt skugga och användes som marktäckare. Hos mig får den stå ut med sol på hela förmiddagen, vilket verkar inte alls vara problem. 

Jag bara älskar den här perennen, en nära släkting till praktbetonikan, men såååå mycket bättre på alla sätt. 

Stachys 'Hummelo'

 

Till skillnad från praktbetonikan har Hummelo en stram uppbyggnad. 

Hummelos bladverk är ganska lågt och bildar en snygg rosett.  Blomstänglarna är ca 40 cm långa, raka, stadiga och står hur länge som helst, ja, hela vintern, om man så vill. 

Hummelo finns att köpa på välsorterade plantskolor, har jag sett. 

En dvärgvariant heter 'Ukkie', 

Ukkie har samma kompakta bladverk och liknande blommor som Hummelo, dock endast 15-20 cm hög. Min planta är nyplanterad för i år, inköpt på växtmarknad av Larz Danielsson i maj. Den är supersöt, men mer en samlarväxt, medan de andra två borde finnas i varenda trädgård. 



Träslövs Trädgård

I helgen passerade tidningen Lands öppna trädgårdar ganska obemärkt förbi, men jag var för en gång skull alert och bevakade arragemanget. En utav mina absoluta favoritträdgårdar, Christina och Leif Fryles trädgård i Varberg var öppen för besökare och jag fick hela familjen med mig på turen. 

Och när vi ändå var där stannade vi till vid Träslövs handelsträdgård som ligger alldeles i närheten. 

Jag har med åren blivit något kräsen när det kommer till plantskolor men Träslövs Trädgård var en mycket positiv överraskning. Det var snyggt redan runt parkeringen med udda träd som gleditsia och guldalm och så fortsatte det hela vägen. 

Inredningsdetaljer 

 

Massor med inredningsdetaljer i butiken

 

Välmående rosenflockel (?) alldeles utanför växthuset

 

Påkostat

 

och inspirerande vart man än vänder blicken

 


Havtorn 'Hikul' blev jag genast kär i. 

 

Grus och stenar av diverse mått

   
Vem vill inte ha en så här tjusig uteplats?

Rostig inspiration


Får bara inte blåsa omkull


Grusgången som leder ut till busk- och trädavdelningen är kantad av snygga planteringar


Idegranshäck ramar in en rabatt med  högresta växter.


Buskavdelningen

 

Runt dammen

 

Dammen  är i övrigt helt inbäddad i grönska


Solig rabatt intill vattnet

 
Och skuggrabatt en bit bort

Perennavdelning under vackert tak, men kolla även golvet.

 

Det var en underbar upplevelse i inspirerande miljö, det blev nästan för mycket på en gång. Tyvärr hände dock en olycka medan vi var där,  en liten pojke fick en uppstammad ros över sig och taggarna rev upp huden på näsan och runt hans ena öga. Rosen blåste omkull när han passerade med sina föräldrar. Det kunde slutat illa, rosen var bamse och pojken liten. 

Pojken blev omhändertagen av sin familj och det verkade inte vara någon större fara men det slog mig hur okunnig butikspersonal är när det gäller personskador.

Som fastighetsägare har man strikt ansvar för personskador som inträffar på fastigheten, oavsett vållande. Man bör dokumentera händelsen och erbjuda kompensation, "plåster på såret " vid mindre skador och anmäla skadan till sitt försäkringsbolag vid lite allvarligare händelser där man inte kan överblicka konsekvenserna. Jag har bevittnat liknande incidenter flera gånger och är förvånad över den bristande kunskapen om ansvarsfördelningen och försäkringssystemet. I stort sett alla i det här landet har en ansvarsförsäkring, i synnerhet näringsidkare och den täcker skador som man är ansvarig för. 

Nå ja, det var en utvikning som bubblade ur mig. Besök Träslövs Trädgård när ni har vägarna förbi!


Taggat med: 

Emilie

Fingerörter är för det mesta blyga men nyfikna varelser som sticker upp sina blomhuvuden här och där i perennrabatten och utstrålar frågan:  "är det möjligen någon som kan se mig?". Bland maffiga pioner, hostor och liljor är undran högst befogad. 

Fast just brokfingerörten Emelie är av det lite mer bastanta slaget. 

 

Bortglömd bland hosta, brunnea och silverax dök hon upp häromdagen, hon, Emelie.


 
Hon har laddat med många knoppar i år.


Och med sina röda, fyllda blommor är hon omöjlig att nonchalera.



Även måtten avviker från den annars vanliga enkronastorleken och är mer åt femkronahållet.

 

De gula marmoreringarna gör henne ännu mer iögonfallande. Ja, för att vara fingerört. 

Och färgen. 

För några år sedan var jag väldigt förtjust i starka färger och under denna period samlade jag på mig några rödblommiga perenner, som Emelie, röda asiatiska liljor och Montbretia. Jag tycker fortfarande att de är fantastika, men finner dem ytterst svårplacerade. (Och då är jag inte särskilt kräsen när det kommer till färgkombinationer, jag tycker att det är en petitess i relation till alla andra parametrar som ska stämma i en trädgård.)

Men den här tomteröda nyansen kan döda sommarkänslan, så starka är mina associationer till jul. Med gulblommigt i närheten tänker jag på barnteckning av det mest primitiva slaget. Finns det någon annan, lyckad kombination i samma vy, dödas den effektivt av det röda. 

Efter en del runtflyttning lutar jag nog åt att blomfattig, silvrig omgivning fungerar bäst. För att göra sig av med dem är ju otänkbart....

Så kan det gå

På bilderna nedan ser ni samma Salix Purpurea nana med två års mellanrum. Den började sin karriär, likt de flesta nyinköpta buskar hos mig, i kruka, hårt friserad från första dagen. Den överslevde sin första vinter i kruka men grävdes ner i backen på den gruslagda entrésidan i september 2015. 

 

September  2014

 

Juli 2016

Dvärgrödvide är en vanlig, billig växt med smala silvriga blad som man kan ha mycket roligt med. Till låg häck, kanske....

Wisingsborgs trädgård

Efter den intensiva perioden av trädgårdsarbete på våren / försommaren är jag nu i stort behov av att lämna min bekvämlighetszon och ge mig ut i den stor världen efter nya intryck och inspiration. Vi brukar nästan alltid hålla oss till kustlinjen när vi gör dagsutflykter (pga min mans omåttliga behov av att vara nära havet)  men den gångna helgen styrde vi hästarna inåt landet.

Vi körde österut från Göteborg på riksväg 40, passerade Rångedala plantskola med ett hjärta tung som sten och fortsatte vidare mot Jönköping. Även besök på Gunillaberg, utanför Jönköping röstades ner. Desto mer lockade polkagrisarna och första stoppet blev Gränna. Därifrån var resmålet givet: Visingsö. 

Ett stenkast från hamnen ligger Wisingsborgs trädgård. 

Butik vid ingången. Besök i trädgården kostar inget. 

 
Vy från entrén 

 
Buxbumskantade rabatter och grusgångar enligt sann  örtagårdsmanér. 


Jag glömde notera om det är thuja eller idegran som står för trädgårdens vintergröna inslag, men gissar den senare.

Enkel men effektfull rabatt mitt i en gräsplätt.

 

Allt är inte munitiöst skött.

 

Men det finns massor med vackra vyer ändå

 

Ringblomma sådde jag faktiskt också i år, för första gången. 

 


 


 

Jag hade lite svårt att avgöra om buxbomen tagit stryk i försommartorkan eller om den är sjuk.

 

Bäst av allt: en ambitiös Äppelspaljé


Ja, Wisingsgård är kanske inte den vackraste trädgård jag har besökt. 

Den har brister i anläggningsteknik, markduken under gruset är synlig vid övergångarna och det saknas kanter som håller isär grus och jord. Rabatterna är dåligt rensade och placeringen av vissa växter skvallrar om brister i odlingserfarenhet. Visserligen klarar en del skuggväxter att växa i full sol men deras bleka vantrivsel förtar skönhetsupplevelsen. Acer shirasawanums ljusa blad bränns sönder av solen i helt öppet läge så det gör ont att se. 

Varför skriver jag dessa kritiska rader istället för att bara vara tyst då? 

Jo, jag tycker att det är oerhört lärorikt att studera trädgårdar som inte är "perfekta". 

Det blir tydligt vilka svårigheter en odlare möter i sin vardag. En påminnelse om hur man INTE ska göra. Jag själv har gjort en del misstag av dem som finns här och dessa kanske hade kunnat undvikas om jag hade sett något liknande i början av mitt trädgårdsbygge. Det tydliggör också hur mycket kunskap och arbete det finns nergrävd  i de vackraste trädgårdarna. 

Och för rättvisans skull: Det finns en tydlig idé och en grundstruktur att bygga vidare på i Wisingsborgs trädgård. Platsen andas historia, läget är perfekt, storleken är imponerande. 

Hjärnan går ännu, fler dagar efter besöket på högvarv kring hur jag själv skulle vidareutveckla den. En besöksträdgård behöver inte vara "perfekt". 

Taggat med: 

En frodig klättrare i kruka

Då var det dags för klockrankan att slå ut sina första blommor. Det är tidigt på säsongen för att vara klockranka. 

Mina frösådder grodde dåligt i år, bara en kom upp, så jag fick två små plantor av en väninna för säkerhets skull. Alla tre klarade dock avhärdningen, som jag annars ofta lyckas missköta. Så nu har jag tre hungriga och törstiga plantor i varsin kruka klättrandes typ överallt på altanen. Klockranka är väldigt frodig även i kruka, vilket gör att den passar utmärkt till balkong och terass. 

En riktigt stadig spaljé är utmaning förståss.

En gammal klädhängare tjänar som klätterstöd.

 

Här lutade jag en smal stålspaljé mot väggen bara.

 

Den här är på väg upp till balkongen

Klockranka har många sympatiska egenskaper. Den är lätt att dra upp från frön (köp färska fröer varje år, jag använde fjolårets rester, därför misslyckandet), växer snabbt, klättrar av egen kraft och har urtjusiga blommor. Den tål ett par minusgrader på hösten, vilket innebär att den håller hela säsongen och lite till, ända till den första rejäla frosten, och den kommer sällan före december på Växtkusten. Det är en grå novemberdag jag såg klockranka för första gången, klättrandes på höga stödmurar vid Tjolöholms slott. Det var på 2013 års julmarknad. 

Att klockranka är ettårig ser jag som en fördel, man slipper klippning och oron för hur den klarat vintern. Det är bara att köra ner den i komposten när den väl har frusit. 

 

Blomknopparna har läcker form och tar god tid på sig att slå ut. 

 

Och de 6-7 cm långa blommorna är fullständigt bedårande

 

Jag hamnar alltid i dilemma om jag så fota klockorna framifrån eller från sidan. Lika vackra  från alla håll.

Det roliga är att min väninna sådde den vita varianten av klockranka, medan jag sådde den som skiftar färg under sin livstid, från vanilj till rosa och till slut mörklila. Det är den vita varianten som syns på bilderna ovan och den ska behålla sin ljusa färg även när den åldras. En blomma håller  i 4-6 dagar, beroende på väder, så snart får jag veta om det stämmer. 

Jag måste fuska lite om jag ska visa den lila sorten, den har ännu inte börjat blomma. 

Färgskiftningar hos samma blomma på fjolårets planta

 

Stilig oavsett färg. Kul att ha båda.

Nu hoppas jag på en rik blomning ända in i november. 

Taggat med: 

,

Äldre inlägg