Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Ett möte jag aldrig glömmer

Jag tar mig i kragen emellanåt och rensar bland mina trädgårdsbilder. 

Häromdagen hittade jag ett egentligen ganska intetsägande foto som väckte starka känslor. 

Våren 2008 eller 2009?



Juli 2016


Jag minns mitt forna jag som betraktade gräsmattan som helig. Jag anlade tomtens igenväxta områden tidigt, grävde bort rötter, rensade och planterde kulturväxter, men gräsmattan har jag inte vågat sätta spaden i, den var ju "i ordning". 

Men så vid ett trädgårdsbesök beundrade jag alla tjusiga ormbunkar som fanns i trädgården och beklagade mig över att jag inte hade plats åt dem!!!!

Då tittade ägarinnan på mig och frågade: "Har du ingen gräsmatta?".

Och då, först då gick det upp för mig vad som behövde göras för att komma i närheten av alla vackra, lummiga trädgårdar som jag beundrade. En blick och en kort fråga satte mig på rätt spår. 

Tack, Margareta Forsell! Du hade rätt. Det fanns plats för ormbunkarna i skuggan bakom björkarna! Och det gör det fortfarande.

Gigantiska blad

Storväxta perenner är oerhört tilldragande för blicken men har nackdelen att lämna stora hål efter sig på vinterhalvåret. Har man platsbrist är det klokare att plantera en buske eller träd, även gräs kan ge mer valuta för ansträngningen. Spridningsbenägna och samtidigit storväxta får de absolut inte vara om man värderar jordytan högt, och det ska man ju göra.

Men så finns det de som är oemotståndliga. 

En mycket läcker, gigantisk planta är den vita nysroten, Vetatrum album. Den är oerhört arkitektonisk i sin uppbyggnad. Hos mig har den växt jättesakta, blivit 80-90 cm hög på 5-6 år, men den kan bli ännu större, manshög och lite till med blommor på toppen. Fast hos mig har den aldrig blommat. 

 


Vit nysrot på sin tredje växtplats, där den verkar trivas. 

  


Vecklade blad


En annan jätte hos mig är paraplyblad, Diphylleia cymosa, som blir ca 1 m hög och 1,5 bred. I motsats till nysroten är den blomvillig och fröar av sig. Tyvärr begrep jag inte bättre och krukade upp småplantorna i höstas som sedan inte klarade vintern. Så nästa gång får de växa till sig i mammas beskydd. 

. 


I blom i maj. Här ser man att den växer som en rosett och inte genom utlöpare. 



Fröställningar på ca 25-30 cm stora blad i juli. Längre fram blir bären blåbärsblå på röda skaft. 

 


Här trängs paraplybladet mellan hortensia, berberis och djävulsbuske. Vågar jag dela i höst? 

Jag har tidigare skrivit en liten växtporträtt om Diphylleia cymosa och vid intresse klicka Här för att komma till inlägget.

Nässelklocka

Campanula hör inte till trädgårdens omtalade primadonnor. Jag har endast en enda i min trädgård, en fylld nässelklocka vid namn 'Bernice'. Jag gillar den för sin mjuka framtoning i både färg och form. Den blommar i ca två veckors tid, beroende av vädret förståss, och är alldeles överfylld av blommor.

Gårdagens regn har tvingat den till backen, men den reser sig allt eftersom den torkar upp.

Plantan har många år på nacken är ca 50 cm hög och lika bred. 

 

Dubbel skulle jag vilja kalla den istället för fylld 


Tusen trädgårdar 2016 är över

Nu är årets stora anspänning avklarad.  

I alldeles lagom väder kom alldeles lagom många besökare för att titta på mitt lilla rike i verkligheten. 

Jag hoppas alla kände sig varmt välkomna och att de flesta också fick chansen att ställa sina frågor. Det har varit trädgårdsamatörer, nyfikna närboende, arbetskamrater och avlägsna släktingar men väldigt lite trädgårdsägare med "svalt intresse" som kanske skulle kunna ha den största behållningen av Tusen Trädgårdar. (De är nog svåra att nå utan de allra största medierna och där var det tyst i vanlig ordning.)

Det visade sig att många var här för två eller fyra år sedan också och kom tillbaka för att se vad som har hänt sedan sist. Att de utgick ifrån att det finns något nytt att se kändes mycket smickrande. 

Cafépersonalen väntar på de första gästerna 

 

En lugn och jämn ström av besökare avlöste varandra under dagen

En oförglömlig berättelse om vårt område levererades av en jämnårig man som växte upp på gatan nedanför och hade våra marker som sin "lekplats". Han gick runt allvarlig och koncentrerad  och försökte lista ut var ödehuset som brann ner till marken när han var femton år, låg en gång i tiden. Det märktes att han var mycket omtumlad av alla barndomsminnen. 

 

Idyll i björksalen


På kvällen firade vi med goda vänner som är nyblivna växthusägare och visade sin trädgård för första gången.

Utarbetad och urladdad som jag känner mig kan bearbetningen av alla intryck komma att ta lång tid. Men det var en härlig resa som jag gör gärna om 2018.

Tusen trädgårdar

I morgon är det söndagen den 3 juli och hundratals trädgårdar runt om i Sverige öppnar sina grindar för besökare, så även Martas rike. Mellan klockan 10:00-17:00 är alla välkomna. 

Jag vill också tipsa om en annan öppen trägård på gångavstånd härifrån, Ekebäcksprojektet på Ängåsgatan 7. Dessutom finns det några ögongodis på Dalavägen (huvudleden i vårt område) som man kan njuta av från gatan på vägen dit. 

Mina söner kommer att sälja kaffe, saft och blåbärsmuffins som de själva har plockat bären till. De kommer också att ta hand om växtförsäljningen som är på en mycket blygsam skala. Den torra försommaren har tyvärr gjort livet för krukodlade växter surt, men alla plantor är väl rotade i sina krukor med bra etableringsförmåga. Det blir en sommar nästa år också. 


Min utsikt från uteplatsen i skrivandets stund.

Jag är lite trött, men jag älskar den här sortens trötthet. Trädgården är desto piggare efter nattens regn och det är huvudsaken. Jag ska nu varva ner och njuta av varje sekund i morgon. 

Jag älskar att titta på privata trädgårdar och helt oavsett stil, smak och ambitionsnivå på trädgården som jag besöker hittar jag alltid, alltid, alltid något som jag genast vill förverkliga hemmavid. Det är min förhoppning att ni också kommer att känna så i morgon kväll. Hjärtligt välkomna! 

Taggat med: 

Alunrötterna


Det var länge sedan jag skrev om min alunrotplantering. Rabatten var min ögonsten de första åren efter anläggningen, men jag har nu vant mig vid den och den har tappat lite av sin dragningskraft på mig. 

Men det är fortfarande en av mina planteringar som jag är nöjd med och inte har några större förändringsplaner på. För ett par år sedan grävde jag om den och la rotspärr vid planket för att hindra syrenen utanför att växa in i rabatten. Jag kan meddela att syrenen surar sedan dess.....

 

Den som har basökt Chelsea Flower Show listar enkelt ut var inspirationen kommer ifrån. I den stora paviljongen arrangerar alunrotspecialisterna sina plantor i ögonhöjd, mot en mörk vägg tillsammans med japanska lönnar och mossa mellan plantorna. Helt magiskt med andra ord. 

 

Mossa funkar inte i verkligheten, inte ens på Västkusten. De flesta alunrot behöver faktiskt partiell sol för att utvecklas bra och det gillar inte mossan alls. Jag har rundgått problemet genom att plantera tätt.

 

Färgskalan är mycket speciell

 

Den har flerstammiga japanska lönnen heter 'Orange Dream', en ganska vanlig buskig sort som är ljus-ljus grön på sommaren, men är orangeaktig vår och höst.

 

Alunrotens blomstänglar gör rabatten lite rufsig så här års, men jag behåller dem ett tag för omväxlingens skull. Vissa sorter har delikata färger på sina blommor.

  

En orangeblommande daglilja har smygit in för att tillföra lite variation.

 

Och ett gulbladigt hakonegräs avrundar hörnet.

 

Alunrot är en växt som många faller för och den är omåttligt populär i krukplanteringar.  På mina trädgårdsbesök har jag dock fått i intrycket att den är svår att hitta rätt plats för i rabatterna. De mörkbladiga klarar inte att hävda sig mot den mörka jorden och blir tråkiga i skugga. De limefärgade trivs inte i full sol och är alltjämt lite kinkigare. De olika namnsorterna har dessutom i allra högsta grad varierande växtkraft, vilket försvårar en lyckad placering ytterligare. 

Utslängd här och där tycker jag inte är en lösning som ger alunroten rättvisa, man måste hitta ett sammanhang åt dem. 

Jag har sett delikat alunrotsplantering i grus och i grus fungerar det utmärkt att endast ha några få plantor. Upphöjd plantering och stenar är naturligtvis toppen. 

Dagliljor och låga gräs är ofta bättre grannar än hostor, eftersom de vanligaste hostasorterna blir för stora och överdimensionerade med tiden. Mindre, soltåliga hostor fungerar bättre. Personligen tycker jag inte att alunrot och rosor är en fullträff, men jag har förstått att alunroten är populär bland rosälskare. 

Nu är det två dagar kvar till Tusen Trädgårdar och jag fattar inte att jag sitter här och bloggar. Nu får jag gå och fixa det sista....

Nyare inlägg