Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från augusti 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Höstljungen börjar blomma

Ljung är en  mycket förbisedd växt i rabatterna, jag ser så gott som aldrig några i villaträdgårdar. Även hos mig tog det lång tid för ljungen att avancera till en oumbärlig marktäckare. 

Eftersom det växte vilda blåbär och ljung på vårt berg förstod jag tidigt att jorden på vår tomt är sur och jag petade faktiskt ner vitblommande höstljung i backen istället för balkonglådan en höst. Plantorna överlevde mirakulöst vintern och var sedan jättefina i några år. Eftersom jag på den tiden inte begrep att höstljung  måste klippas ner på våren, blev de risiga undertill efter några år och jag grävde till slut bort dem. 

Sedan gick det många år innan jag på nytt upptäckte ljungen. Det var vid ett trädgårdsbesök i Lille Malunds have i Danmark. En avdelning i denna fantastiska trädgård bestod av makalös ljungplantering som jag tyckte, och tycker nog forftfarande, var/är det finaste jag har sett trädgårdsvägen.

Inspirationen, Lille Malunds have, Danmark


Ett självsådd exemplar bosatte sig direkt i torvkant. Torvblock är dock inte den enda odlingsmedia för ljung. 

Alla trädgårdsintresserade vet att ljungen är, liksom rhododendron och blåbär, surjordsväxter. Rhododendron kanske man försöker odla även om man inte har det rätta Ph-värdet, byter jord osv, men ljungen är liksom inte värd ansträngningen. 

Det är dock min erfarenhet att alla dessa surjordsväxter är betydligt mer toleranta än deras rykte ger vid handen. Det har jag tjatat en del om här på bloggen, men säger det igen: genomsläpplig jord räcker långt. 

Har man sandig jord, typ den som bjuds efter bortgrävning av en proffsigt anlagd gräsmatta (!),  är det bingo för ljung. In med lite grus, kanske lite barr och jag lovar att ljungen inte kommer att klaga. Precis så växer mina planterade köpeljung i den extremt lättskötta vintergröna rabatten. 

Pga tidsbrist har jag valt bort att hålla ordning på namnsorter, men mina numera fem års erfarenheter av ljungodling säger att det endast finns estetiska skillnader. Odlingskraven och härdigheten är i sort sett det samma för alla namnsorter som jag har träffat på. Vill man få expertbedömning av namnsorter får man införskaffa Britta Johanssons nyutkomna bok i ämnet. 

Här kommer några bilder.
 

Den riktiga färgprakten kommer lite längre fram. 

  



Den här gulbladiga sorten vet jag heter Calluna vulgaris 'Cottswood Gold'





Dessa rosablommande ljung är inte ens calluna vulgaris utan klockljung.



Det som är viktigt dock, att plantera höstljung på våren. Den måste hinna rota sig ifall det blir en kall vinter. Vid planteringen brukar jag klippa upp det kompakta rotsystemet som de kommersiellt odlade ljungplantorna nästan alltid har. Tjäle i kombination med stark sol i mars-april kräver täckning, annars torkfryser ljungen, likt alla andra vintergröna växter. Trots detta, så soligt läge som möjligt och klippning mars-april, ner till 10 cm, varje år. Ljung bryter inte på gamla ved och blir risig nertill annars. Det är allt.

Och för de som vill ha växter som är populära bland insekter vill jag bara påminna att bina är mycket förtjusta. Ljunghonung är en mycket aromatisk sort. 


Taggat med: 

En doftupplevelse

I år är det första gången jag odlar doftlilja, Gladiolus callianthus. 

Jag försöker skära ner på min krukodling och undviker nya sorter som kräver vinterförvaring (jag har ju redan fuchsiorna), men så åkte påsen med de små doftliljeknölarna ner i varukorgen på Lidl i våras i alla fall, de kostade ju typ ingenting. 

Uppdrivningen tog så lång tid att jag nästan gav upp. Jag började tidigt i ett garagefönstret som bjöd på ljus och ca 13-15 grader men det var inte förrän frostrisken var över och krukorna kunde placeras ute, de första skotten visade sig. Då planterade jag om knölarna i större kruka och ställde krukan på solig och vindskyddad plats. 


Bladen påminner starkt på Gladiolus och Montbretia. Höjd ca 80 cm.

 

Under sommaren har jag nästan inte tänkt på doftliljorna alls, tills nu, när de första blommorna började slå ut. Vilken behaglig överraskning det blev!

Kontrasten mellan det strama bladverket och de blygsamt nickande, vita blommorna, den eleganta doften, jag blev helt tagen. 


Jag är också nöjd med blomvilligheten. Varje knöl har blomstjälk och varje stjälk har flera knoppar. 

 

Varje gång jag passerar trycker jag upp näsan i en blomma. Dofters förmåga att påverka sinnelaget är fascinerande. 

Det blir definitivt vinterförvaring av doftliljeknölar i år. För de verkar inte vara lika vinterhärdiga som Montbretia. Eller är det någon som lyckas övervintra dem på friland? 

Jag undar också om lökarnas blomvillighet ökar eller avtar med tiden. 

På tal om Gladiolus, säsongens första bukett inhandlades i helgen. Gladiolus är min absoluta favoritblomma i vas, men jagvhar slutat att odla den, då jag aldrig ens kom i närheten av ett lyckat resultat.  

Doftar ej.  Favoritfärgen är vit, men jag väljer alltid den kraftigaste och mest välmående buketten. 

Nöjd

Mitt lilla pelaräppelträd är inne i sitt andra år och gör bra ifrån sig. Det står centralt placerat på en solig plätt framför min "stora" perennrabatt, i bra jord och det äxer som den ska, uppåt och inte på sidorna. Nu är den runt 2 m och den orkar, förutom sin smala figur, även tänka på sin primära uppgift, nämligen att levererera frukt. Det är nästan mer än jag hade förväntat mig. 


Malus domestica 'Green Cats'. I år blir det uppemot 15 äpplen. Smaken påminner om 'Granny Smit' dock inte lika syrlig och aromatisk och konsistensen inte lika fast.

Mitt enda problem är att jag nu vill ha flera pelaräppelträd, vilket i sig för med sig massa frågor. 

Var ska det sättas? (Ont om plats, särskilt soliga) 

Var ska jag få tag på ett? (Svårt så här års, men även på våren och det är dyyyyrt)

Vilken namnsort smakar bäst?

Den sista frågan tror jag jag kan få hjälp med.....?

Sensommarblommande buske

Jag har en kompis som är landskapsarkitekt, verksam i Ungern, och som jag brukar diskutera växter med. Hon jobbar med stadsplanering och har betydligt fler saker att tänka på än bara planteringar. Eftersom hon vet att jag har samlat på mig en massa odlingserfarenheter vill hon ibland ha tips på tåliga och anspråkslösa växter, som nu senast på tåliga senblommande buskar. "Du förstår, jag gillar inte fjärilbuske (Buddleja) och ölandstok (petentilla fruticosa) sa hon." Ok, de vittnar inte om särskilt mycket nytänkande.

Jag kom att tänka på hortensia, (Hydrangea paniculata, som jag rankar högst) men den är lite väl törstig för ungerska förhållanden, kräver i vart fall halvskugga, och det finns ju inte alltid. 

Min nästa tanke gick till mina spireor (spirea japonica), som blommar också nu, i den mån de tillåts blomma. 

Sista utposten vid trädgårdens utkanter är en spirea japonica 'Antony'

  

Planterad i en bergspricka i vanlig ordning, var annars? Smultron vid fötterna och sköldpaddsört  i förgrunden. 


Jag formklipper den på försommaren, vilket innebär att den första uppsättningen blomskott åker bort

 

Men så hinner den blomma med  nytt flor i alla fall. Bild tagen den 21 augusti.

Så nu efterlyser jag flera tips. Busken ska tåla värme, sol och torrperioder och ha lång säsong och sen blomning. Jag kommer inte på fler. 

Taggat med: 

Sensommarens rosa

Jag har aldrig förstått mig på trädgårdar där allting satsas på vår och försommar. Försommaren är på något sätt vacker av sig själv, även utan mänsklig inblanding. Sensommarn är naturligtvis också vacker, men sommarkänslan kan behövas hållas kvar med hjälp av blommor och färg ibland. Som igår, när molnen låg lågt och regnet öste ner så fort man tänkte tanken att gå en runda i trädgården.  


Att passera ett bestånd väldoftande flox i full blom höjer garanterat sensommarhumöret

 

Rosenflockel är en värdefull perenn för den som har gott om plats. Det har inte jag längre, så jag grävde faktiskt bort ett gammalt bestånd förra hösten. Men så i ett annat hörn av trädgården hittade jag denna fröplanta som jag har nu flyttat till en plats med mager jord där jag hoppas att den hejdar sig lite i tillväxten. Övergöddad rosenflockel kan vara pampig men lägger sig i blåsten och behöver bindas upp. 

 

Lite ranglig och snigelskadad men med friskt gröna blad på mörkröda stjälkar. Kärleksört som börjar ta färg vid fötterna


Fackelblomster är också ett säkert kort så här års. Här Robert, som blir ca 50-60 cm hög hos mig.

 



Solhatten  'Magnus' behöver ingen kommentar. Möjligen att mina är nog inte ens några äkta  'Magmus' , utan frösådder som saknar dubbla kronblad. Ny kunskap hämtad från den nyaste Allt om trädgård, som innehåller en mycket läsvärd artikel om släktet solhattar.

 

Klematis och blodormrot fyller ut tomrummet mellan trötta pioner.

 

Sköldpaddsört är en mycket stabil senblommande perenn med arkitektonisk framtoning, vilket så ofta eftersträvas nuförtiden. 

Det jag saknar mycket i min trädgård så här åra är höstanemoner. Lättodlad enligt många, men inte hos mig. Jag har några enstaka plantor, men inget att hurra för. Jag borde göra nytt försök egentligen. 

Fuchsior

Jag är väldigt road av krukodling och har ett stort gäng fuchsior på trappor och på andra stensatta ytor närmas huset. Jag har tidigare skrivit mycket och fuchsiaodling och idag nöjer jag mig med att konstatera att jag älskar dem. 

Omställningen från sommar till höst får fuchsiorna på strålande humör, bara de får sitt näringsvatten fortsätter de att blomma fram till första frosten. "Fortsätter" är  en underdrift, de tokblommar så här års. 


New Millenium är en mörk skönhet.

 

De flesta fuchsior skiftar färg på samma blomma. Det här är blommor på samma planta som ovan.

  

Utslagna blommor på Rocket Fire


Ljusrosa Puts Folly har små blommor, men desto fler

 

En rikblommande sort, kanske Bacon

 

Att hålla ordning på namnlappar är inte min starka sida.

 

Enfärgad, stor blomma i härlig rosa, men lappen, ja, den är borta. 

 

Jag försöker samla krukor i grupper


Den här med gulfärgade toppskott heter Autunale

 

Tom West odlar man för bladens skull. 

 



Fuchsior är relativt lätta att övervintra, men vill man inte hålla på är det smartast att köpa billiga sticklingar i februari. De växer snabbt till sig och mot slutet av sommaren har man i många fall vedartade, rikblommande plantor som klarar sig igenom höstmörker och rusk. Jag har haft blommande fuchsior på min entrétrappa vid jul. Vatten, näring, skugga är mitt enkla recept. 

Mina två kärrekar

Jag har de senaste åren gått från perennfrälst till att nästan bara ha öga för vedartatede växter. Omvänt ordning, naturligtvis, men i min trädgård har funnits lite träd från början, så då suktade jag efter blomning och färg. Idag har jag hur mycket blomning som helst, så nu längtar jag efter den tyngd och lugn (och skötsellättnader) som träden ger. 

Två av mina unga träd är kärrek. De införskaffades hösten 2015 och har fullt upp med att etablera sig. 

 

Quersus palustris ' Green Dwarf' är ympad på  170 cm höjd och håller på att utveckla en rundad krona. Det var det sista, lite sneda exemplaret på höstrean, men börjar snygga till sig.

 

Bladen är djupt tandade och friskt gröna

 

Green Pillar är pelarformad och ska hålla sig smal, är tanken. I annat fall hjälper jag till.

 

På Green Pilar är bladen lite mörkare och blankare. Jag vet inte om det är en signifikant skillnad eller endast beror på växtplatsernas olikheter. Pillar får lite mindre sol men även mindre vatten. 

Jag glädjer mig mycket över att mina unga träd verkar välmående. Kärrekens stora paradnummer är höstfärgerna, så det bästa har jag framför mig. 

Den stora frågan är förstås hur stora dessa ekar blir och hur fort de växer. Jag har inte sett gamla exemplar så jag kan bara förlita mig på Google. Sin första säsong har de inte växt nämnvärt, men det är få kloka träd som gör. 


Kärt återseende

Äntligen hemma efter 13 dagar semester utomlands. 

Ångesten över trädgårdens väl och vä, som höll mig i sina klor innan resan försökte jag  under min frånvaro hantera med mantrat: "det får bli som det blir, nu kan jag inget göra" Nu, efter hemkosten byttes de tynga känslorna till förundran över hur mycket som hinner hända på knappt två veckor. Övervägande positiva saker. 

Det blommar för fullt i rabatterna, bl a flox, klematisar, tigerliljor, nävan 'Rozanne', rudbeckior, montbretia och vissa dagliljor. Färg finns det gott om, tyvärr inte något vidare samspelta, men jag försöker känna mig nöjd så länge bestånden är glada och friska. Och det är de, tack vore svalt väder och rikligt med regn den senaste tiden. 

 

Vill man ha blomning i augusti bjuder phlox paniculata på oändliga möjligheter. Flox finns i hur många nyanser som helst.

  


 

Min cottagerabatt domineras just nu av den vita floxen 'David'. En frisk, men något för hög sort som förökar sig lite väl piggt, kan jag tycka. Men flox har ytliga rötter, så det går an. I förgrunden vit sköldpaddsört och en ekbladshortensia-baby. Till höger en salix. 

 

Fråga mig inte hur jag tänkte när jag "komponerade" denna färgkombination. 

 

Men här tänktes det desto mer....

 


Så här ser det ut från övervåningen


Min samling av färgglada solhattar var stor en gång i tiden. Lime, ljusgul, mörk lila, alla har gått ur. Endast 'Magnus', vita 'White Swan' och den här, 'Orange Passsion' har klarat sig genom åren.

 


Senblommande hostan, Harry von Trier', som jag är mycket förtjust i, reser sig över det oklippta gräset. 


Asiatiska liljor och hostan 'Elegance' är nya grannar för i år.

 

Min favoritrabatt just nu körsbärslunden där tigerliljorna är äldst och ståtligast. Grönska med någon enstaka blomning är oslagbart. 

Berliner botanischer Garten

Trädgårdsturism intresserar mig mer och mer, allt eftersom min egna trädgård börjar bli full. Gunnel Carlssons 100 gröna pärlor i trädgårdseuropa har gjort stort intryck på mig. 

 

Jag har ett dedikerat exemplar och hon hälsar: "Res grönt!"

 

I boken tipsar hon om sina favoritträdgårdar i 8 europeiska länder, de allra flesta i Storbrittanien, givetvis. I mina ögon är det här Gunnels mest värdefulla bok, då den förenar praktisk och kulturhistorisk trädgårdskunskap genom att berätta om egna reseminnen. 

I Tyskland, där jag tillbringade en del av semestern, finns många sevärda anläggningar. Botaniska trädgården i Berlin visade sig ligga tillräckligt centralt för att familjens storstadslivssuktande del skulle acceptera ett par timmars besök där.


Huvudentrén

 

På andra sidan entrén är det höstanemoner 

 

och andra rejäla  perennplanteringar möter besökaren

 


 


 

Den mörka Ageratina altissima 'Chocolate' används nog inte så frekvent hos oss

 

Vi närmar oss de japanska gräsens storhetstid så här års. 

 


 

Skuggplantering. De hjärtformade mörkare bladen tillhör Aster macrophyllus, storbladig aster med vackra hjärtformade blad, mycket snyggt! 

 

Här har vi gul skunkkalla, Lysichiton americanus, som ska vara härdig i hela Sverige, fast jag kan inte påminna mig om att jag har sett den någonstans. Rejäla blad på 80-100 cm. Blommar på försommaren och sprider sig till "imponerande" bestånd. 

 

Ekbladshortensia 

 

Bergenia och vildvin, tåliga växter, men hur snyggt som helst. Antagligen har jag överdrivet gott självförtroende när jag därmed passar på och uppmanar alla trädgårdsdesigners: Använd er av bergenia! 

 

 
Här  Ageratina altissima 'Chocolate' igen. En stadig perenn.

 
Hortensior

Clerodendron trichotomum har jag aldrig heller sett förut. Ska kunna funka i Skåne.

 

Utanför trädgårdens enorma växthus har anlagts en formell plantering med vatten, vintergrönt och gula sommarblommor, huvudsakligen tagetes.

 


 


Den mest imponerande inslageti Berlins botaniska trädgård är utan tvekan växthuskomplexet, som är enormt. Växtsamlingarna hann jag inte beundra, men anläggningen imponerade stort på mig. T o m Kew Gardens växthus kändes fjuttigt i jämförelse. 

Huvudväxthuset

 


  
Att fånga hela byggnaden på samma foto var inte görligt

Man vandrar genom öken och regnskogar och allt däremellan

 

Det var hur lätt som helst att gå vilse.

 

Rejäl tysk konstruktion.

 


 

Och det fanns vatten: bäck, sjö, vattenfall, you name it.

  

Och fiskar, så klart.

 

Här trivdes t o m barnen.

 

Jag måste tyvärr avsluta med att trädgården inte får den skötsel som den förtjänar. Ju längre man kommer från växthuskomplexet desto mer ogräsrensning förblir ogjord. Klippträdgården och örtagården är tämligen ogräsangripna, vilket är synd. Skuggplanteringarna klarar sig bättre från ogräs, men är inte särskilt artrika. Den stora perennrabatten nära ingången är helt ok, dock inte lika fager och välkomponerad som stora perennrabatten i Botaniska trädgården i Göteborg.

Vid jämförelse med vår egna gröna oas har vi inget att skämmas för. Botaniska i Göteborg har en enastående spännande topografi, vilket man som västkustbo kanske inte tänker på förrän man ser en klippträdgård utslängd i platt terräng. Jag finner också Botan mer inspirerande designmässigt. Nytt växthus är på gång, läste jag för någon månad sedan. Och sist men inte minst: Botan är exemplariskt skött året runt. 


Semesterupplevelser

Semesterledigheten bjuder på lite annorlunda trädgårdsupplevelser. Vi tillbringar den mesta tiden hemma men en kortare utlandsvistelse har vi pressat in. 

Jag har av bekanta hört talas om en enorm perennodling i trakter som vi skulle passera. En snabb googling gav för handen att även privatpersoner var välkomna att handla. Nu var inte shopping det huvudsakliga målet utan att se hur det går till och upptäcka nya växter i ett annorlunda klimat och framför allt i annorlunda jordmån. Området är känd för sin sandiga jord. En öken, om det inte vore för det höga grundvattnet på bara ett par meter, som är lättillgängligt för större växter. Jag har sällan sett frodigare trakter. 

Intrycket var överväldigande. 

Skuggväxter i kilometerlånga rader i ren sand.

 

Som här: Hosta 'Patriot', vars pris låg runt 20 kr/st.

 

Ormbunkar

 

Avdelningen för solälskare, här syns solhatt och flox.

 

Jag har aldrig tidigare haft  förmånen att se något liknande

 

Åtråvärda plantor så långt ögat kan se.

 

Rosor i sand. 

Mitt senaste dille är enfärgade hostor, här Hosta 'Lakeside Coal Minor' som är den mörkaste jag har sett. Den fick faktiskt följa med. Hoppas att bladens vågiga kanter framträder lite mer längre fram. 

Avslutningsvis en naturupplevelse. Jag upptäckte denna skönhet bland alla ängsblommor joggandes på en flodvall. En mörkblå helbladig klematis, endast ca 30 cm hög och med oemotståndliga små klockor. 

Clematis integrifolia i full sol på ungersk äng på sluttande flodvall. Den växer tillsammans med salvia och diverse gräs. Jag känner mig som en växtjägare.