Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från september 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Att vinna mark

För att förbättra proportionerna mellan plantering och gräsgångar har jag länge planerat att bredda "körsbärslunden", en skuggrabatt, belägen under vårt ständigt växande körsbärsträd. 

Trädet är ett problem i sig, det har visserligen en bra grundform, men börjar bli så stor så att vi inte längre kommer åt de finaste bären högst upp. Jag funderar på att kalla hit arborist, något kan man säkert göra.

  

Stora stenar, småstenar, rötter och grässvål sorteras för sig. 

 

De största stenarna återanvänds till kant.


Nu en halv meter bredare!  Egentligen tycker jag att trampvänligt  lagda naturstenar är snyggare, men jag valde ändå att lägga dem med den smala sidan uppåt för jag behöver verkligen all planteringsyta jag kan få. Och lite upphöjning.  

Projektets roligaste moment var utan tvekan att skörda komposten och förbättra den befintliga, sandiga och näringsfattiga jorden. Jag har också blandat i tallbarr från den intilliggande skogen för att få ännu fluffigare resultat. 

Vilka växter har fått flytta hit då?

Rabatten har ingen särkilt tema så det enda som styrde valet av växter var att platsen ligger i skugga i söderläge. Solen når växterna på tidig morgon och sen eftermiddag.  


Ulmus hollandica 'Jacqueline Hillier' ser man oftast som uppstammat litet träd, men jag har hittat en dvärgvariant i buskformat.

 

Viburnum lantana 'Variegatum' har vitbråkiga blad och behöver skyddas från sol. Uppges klara torra förhållanden, vilket är en plus.


En skenkamelia fick det största planteringsgropet. Skenkamelian måste stå på en plats där man ofta passerar så man kan njuta av blommorna, om det nu blir några. Dessutom bör den, enligt mina efterforskningar, stå skyddat under större träd.  

  

Jag blir lika lycklig varje gång jag hittar håligheter i berget. Här fortsätter hålet in under gräsmattan. 


Halvt intorkade astilbe flyttades från en solig och torr plats där den absolut inte trivdes.

 


Viburnum burkwoodi

Mellan dessa lite större växter har jag planterat primula som har förökat sig kraftigt sedan jag fick den, men har vissnat ner helt i sensommarvärmen, så det är bara rötter just nu. 

Nästa projekt är totalrenovering av en upphöjd rabatt utanför uteplatsen i söder. Det som tar tid är att fixa plats, helst med bättre odlingsbetingelser, åt de växter som jag vill behålla. Primulan, astilben och några andra som nu har planterats under körsbärsträdet kommer därifrån. En del kommer dock att skänkas bort, bl a massor med cremvita asiatiska liljelökar. 


Höstfunderingar

Som arbetande tvåbarnsmamma har jag min enda chans till trädgårdsarbete på helgerna. Samtidigt vill jag göra alla nödvändiga förändringar så här års, våren och sommaren är ju njutningens tid. De allra flesta, dock inte alla, växter förädrar också höstplantering. Det är bråda helger med andra ord. 

Förutom den obligatoriska årliga flyttkarusellen måste jag hinna bereda plats åt sommarens allehanda impulsköp. I ett svagt ögonblick har jag också inlett tömning av en trött och alldeles för torr rabatt på ca 8 x 2 meter för att skapa en bättre anpassad och mer sammanhållen plantering. Göra om, göra rätt. 

Mellan mina svettiga ansträngningar vilar jag upp mig i trädgårdens något mer lyckade delar med fotografering.

I cottegerabatten är det tilltufsat och rörigt så här års, men det är också lite meningen. Växterna mår bra och det finns trots allt en viss balans mellan dem, så här planeras inga större förändringar

Ja, ja, gräsen är i alla fall ståtliga

  
Jag har hört talas om ulleternell, namnsorten 'Sommerschnee', som inte blir högre än 30 cm, men hittar den inte på plantskolorna. Mina egna exemplar blir för höga och lägger sig kors och tvärs på sina grannar. Jag vill gärna byta ut dem, ulleternell är ju bra vävare och värdefull även på vintern.

Miscantus sinensis 'Melapartus', är däremot oerhört stabil och formstark.

 

Japanskt gräs, höstsilverax och bästa vitbladiga busken, salix  integration 'Hakuro Nishiki'. Jag säger bara, ju mer klipp, desto vitare krona. 

 


Klematis heracleifolia 'Cote d' Azur' är ny för i år. Kom igång sent hos mig och har ovanligt ljusblåa blommor. Klättrar inte men kommer att behöva växtstöd i vuxen ålder.



Höstens blommande paradnummer är utan tvekan stormhatten. 

I nästa inlägg hoppas jag kunna rapporetera om resultatet av mitt förändringsarbete

Höstrosa

Varm sensommar och trött trädgård.  Säsongens långa torrperioder får mig att fundera på nya odlingsmetoder, omflyttningar och rabattrestaurering. Idéerna trängs i huvudet. Jag vill så mycket, men det finns många men.

Vågar jag? Orkar jag? Hinner jag?

Som det är nu är det endast norrsidan av huset och kanske berget som tål helhetsgranskning. Möjligen också den vintergröna rabatten. Resten av trädgården har gjort sitt för i år, känns det som. 

De vårblommande perennerna är antingen höstgula eller nerklippta och har lämnat stora hål efter sig. Dagliljorna, stäppsalviorna, liljorna, även många hostor ser bedrövligt ut.  För att kunna ta någorlunda njutningsbara bilder får jag gå nära och trixa så att de många uppgivna perennerna inte hamnar innanför kameraobjektivets vinkel.


Här finns det lite ork kvar.

 

Klematisen 'Gravetye Beauty' klänger sig på sina grannar.


Kärleksört 'Brilliant'

 
och  'Herbstfreude'.
  


Bergormrot, Persicaria affinis 'Superba' är en ny favorit bland marktäckare. Har mycket låga krav på tillvaron, åtminstone sommartid.  Ogillar dock barfrost.


Röd solhatt 

 

Hydrangea serrata ' Veerle'

 

Ljung, okänd namnsort.

 

En andra flor på gammal hydrangea macrophylla. Att den kommer med nya blommor har nog endast att göra med gödselgiva och flitig vattning sedan mitten av sommaren och är ingen utmärkande sortegenskap. 

  

Dahlia vars namnlapp är borta för länge sedan


Det här var en ganska falsk bild om min trädgård som den är just nu,  men idag behövde jag försköna verkligheten en aning. 

En enda ros

Rosor är inte min grej och till detta finns finns två anledningar. 

För det första har tomten inte de rätta förutsättningarna med djup lager av lerhaltig och näringsrik jord. Den andra orsaken är det rådande klimatet. 

I varmt inlandsklimat, som jag är uppvuxen i, är rosor hur lättodlade som helst. Då menar jag att även kinkiga rabattrosor är friska och medgörliga och levererar välformade blommor på starka stjälkar, sådana som vi är vana vid att se som snittblommor. Från juni till oktober.

Så är det inte riktigt hos mig på Västkusten. För att uttrycka mig milt. Några försök har jag allt gjort under mina 12 år i trädgården. Jag tänker inte ta upp er tid med att redogöra för alla problem och sjukdomar jag stött på. 

Självklart tycker även jag att rosor är vackra, men det är sällan jag ser rosplantering som jag inte upplever som antingen "så där" eller krystad. Inte ens buskrosor, som har en överdådig blomning och utvecklar fina nypon om hösten uppfyller mina krav på högt prydnadsvärde genom hela växtsäsongen.

Men. Helt oberörd är jag så klart inte. Jag har en favorit som jag inte kan låta bli att ha ett exemplar av och det är bredväxande Cover-rosen 'Tommelise'.
 

Det är framförallt det täta växtsättet som Tommelise kvalificerar sig med, i mina ögon. Vid inköp klippte jag ner den, min vana trogen, rejält, till en någorlunda rund form och nu efter en månad blommar den igen. 

 


Och efter ytterligare en vecka blommar den ännu mer.

 


Men så har jag också fjäskat med djup kruka och bra jord.

 

Jag kallar färgen för karminröd, väldigt iögonfallande är den i alla fall.

Om jag ska våga låta rosen övervintra i kruka vet jag ännu inte. Troligen gräver jag ner den i backen någonstans.

Det blev en ny häck

Jag älskar häckar, förmodligen lite beroende av att på vår kuperade, bergiga tomt är det svårt att få till en snygg häck som kan garanteras jämn tillgång till vatten och näring. Det är nästan bara inre häckar som kan komma i fråga, inne i trädgården ges det ändå en viss frihet att lägga häcken efter tomtens förutsättningar och topografi. 

Vintergrönt är förståss favorit, buxbom och idegran. Den första vill jag inte ha fler av i fall buxbomssjukan kommer tillbaka och den senare har en tendens att vilja bli för grov. Därför har jag flera år varit på jakt efter japansk idegran, Taxus cuspidata nana som kan hållas riktigt låg och smal. Inte för att jag har sett den som uppvuxen häck någonstans, men Sofiero ersatte sina inramningshäckar av buxbom med cuspidata nana för några år sedan när buxbomsdöden härjade, så jag tror att det är så. 

Att hitta denna taxus på plantskolorna är inte omöjligt, men den saluförs inte som häckplanta och priset blir därefter. Det är lätt att tappa intresset vid ett styckpris på 349 kr.

Men. Till slut. 

I somras besökte jag Träslövs trädgård i Varberg och där fanns cuspidata nana bland häckplantorna för att överkomligt pris av 98 kr. Jag velade fortfarande, men till slut beställde jag ett 20-tals plantor. Leveransen kom i förra veckan. 

Taxusen skulle ersätta en inramning av daggkåpa längst en liten rabatt med tre Hydrangea macrophylla. 

Daggkåpan är fluffig och härlig på många sätt, men väller, som bekant, över sina grannar, i det här fallet över gräsmatta. Gräsklippningen blir ett irritationsmoment eftersom en av oss måste hålla upp bladen medan den andra klipper. Vi har tröttnat. 


Normalt brukar jag alltid ta vara på växter jag byter ut, men jag orkade inte den här gången


Borta

 
Jordförbättring behövdes. Jag grävde bort en del utarmad jord och ersatte med kompost.


Fem korgar torr och stenig jord forslades bort och dumpades i näringsrika rabatter. 


De inköpta plantorna är ca 25 cm höga

Färdigt!!


Här möts tre häckar. Till höger en snart 10 år gammal buxbom, i mitten den nya  taxus cuspidata nana och till höger, knappt synligt ännu, en 3 år gammal Taxus x media 'Hilli'.

 

Bladen är mörkgröna och kortare än på andra taxus. Jag uppskattar även bären. I en privatträdgård är det bara fånigt att oroa sig för giftigheten. 

 

Nu ser jag fram emot en långsam resa mot en prydlig liten häck med vattning, klippning och allt annan tänkbar omsorg. Hoppas vi ska trivas ihop. 

Berget

Jag tycker mest om vårt berg på hösten. Helheten är viktigast men blomningen och höstfärgerna hjälper till att se de enskilda växterna och det tycker jag om. Det blir lite mer än en grön massa och klippor. 


Jag började "uppodla" berget efter 2013 års frystorka då all befintlig ljung och blåbärsris dog. Vägen tillbaka var minst sagt mödosam, fast jag har ju inte trädgård för att sitta i en hängmatta. Det har mest varit roligt att hitta rätt växt till rätt spricka i berget. För att inte tala om hur roligt det var att hitta en spricka där man kunde plantera. 


Blåbären dominerar igen. De har återhämtat sig och gett rejäl skörd i år. 

Läget är soligt och väldränerat och växterna måste tåla perioder av torka. Det är ju inte så lätt att svänga förbi med vattenkannan här. För att undvika att allt regnvatten rinner bort direkt, har jag, med hjälp av stenar eller torvblock byggt upp en plan bädd för varje enskild planta. På hösten samlar jag barr och lägger på jorden under plantorna för att minska avdunstning. Hortensiorna får dock lite extra tillskott vatten när det är som värst. 

Vilka växter finns på berget då? 

 

Perukbuske, som är just nu lite rolig med sin färgvariation. Så småningom kommer alla blad att bli rosaröda. 

 

Hydrangea serrata 'Veerle' kommer att skifta till aubergine på blad och blomma.

 

Gaffelolvonet går från grönt till rött och till sist gulnande

 

Sköldpaddsört. I bakgrunden ett dött apträd.  (Om det i ett annat inlägg.)

 

Vildväxande ljung

 

Skogaster, en superfavorit.

  

Havtorn 'Hikul' blir mitt nästa klippobjekt. Är i och för sig prydlig redan nu. Just Hikul är mitt bästa stalltips för er som gillar silverfärgade växter.

 

Ovärderlig färgklick, Hydrangea paniculata 'Wim's Red'

 

Bergormrot

 

Hydrangea Grandiflora

Självsådd och hårt beskuren idegran som ska bli en boll. Jag har många idegransbebisar som jag fostrar i krukor och här och där i rabatterna. En oerhört tålig växt på mina breddgrader.

 

Viburnum plicatum 'Mariesii'. Hm, kanske inte den mest torktåliga, men det går. 
 

Gräs, skogsaster, hortensia


Det var förståss inte allt, här växer även mörkbladig smällspirea, blåbär, lingon, ormbunkar och bergenia, för att nämna några. 

Jag tänker ofta på att berget är nog den del av trädgården som jag kommer att sakna  mest den dagen jag behöver lämna. Hoppas förstås att jag har många år kvar att se den att utvecklas. 


Bästa perennrabatten

Inspiration till perennrabatter finns gott om i vår offentliga miljö numera. 

Vad sägs om den? 

Solhatt, astilbe, förgetmigej, skogsaster, stäppsalvia

och två sorters kärleksört. Kanske även en Miscanthus längst bak. 

 
Brunnera macrophylla 'Jack Frost' hade jag aldrig satt tillsammans med kärleksört, men det funkar ju uppenbarligen. Här en mörkbladig kärleksört, kanske José Aubergin?

 
Och här Matrona (?).

Skogsaster tror jag sprider sig en aning, men så läcker! Och står lääänge.


Planteringen får ingen sol på förmiddagen eller på kvällen utan endast en stund på eftermiddagen. Också lite förvånande med tanke på den intensiva blomningen hos solhatten. Inga brända kanter på brunneran i alla fall. 

Fördelen med höstblommande perenner är att de är prydliga hela säsongen igenom. Brunneran och kärleksörten grönskar tidigt och kan säkert kombineras med lågväxande lökväxter. Jag ska försöka iaktta hur rabatten ser ut på våren, men jag har faktiskt höga tankar om att den är bra under hela växtsäsongen. 

Rabatten finns att beskåda i Göteborg, i korsningen Allén - Sprängkullsgatan

Lördagsmys

Igår kväll var det första gången i år vi gjorde det som har mysfaktor 1000 i mina ögon. 

Vi satt (låg och halvsov) ute och eldade. 

 
Irish coffeen uppdrycken 

Marshmallowgrillning 

 En kväll att minnas tidiga, mörka vintermorgnar när plikter kallar. 

Min dvärgkastanj är sjuk!

Min underbara lilla Ausculus pavia 'Koehnei'  mår inte bra! 

Den inhandlades i våras, planterades först om i större kruka och sedan i djup jord på ganska solig plats där jag dagligen passerar. Den vattnades i torkan i maj och åtnjutit min fulla uppmärksamhet hela säsongen. 

Så här fin var den i slutet av maj


Ganska tidigt, redan i juli dök det upp gula fläckar på bladen och då fick jag rådet ev en besökare, biolog till yrket, att plocka bort drabbade blad. Hon tyckte att det verkade vara en svampinfektion. Jag lydde henne, men nu har det gått så långt att jag inte längre kan plocka bladen, snart är det ju inga kvar. 

Det är inte ovanligt att en nyinköpt ungt träd inte mår bra under sin allra första tid i en ny miljö, men det här verkar mer som sjukdom än stress. Och just det här lilla trädet har jag ingen lust att förlora. Jag har jagat det i flera år, det kostade multi och jag fuskade inte på någon punkt med underhållet. 



 


Kommer den att klara sig tro?

Till saken hör att jag under sommaren dagligen passerat en idéträdgård på Avenyn (Gouthenburg Green World) där det fanns ett exemplar av denna dvärgsort som också visade tecken på samma åkomma, fast tidigare än min. 

Även vanliga vuxna kastanjeträd har gula kanter på sina blad så här års, men de liknar mer bränn/torkskada än sjukdom. 

Så nu undrar jag om någon kan spå min lilla kastanjs framtid? 


Taggat med: