Tomten har varit lyhörd och riktigt generös i år, han kom med två tunga trädgårdsböcker som handlar om träd och som är utsedda till årets trädgårdsbok. 

Jag har på senare år blivit mer och mer intresserad av träd och önskade mig detta samlingsverk, 850 respektive 600 sidor, utgivet ganska nyligen av förlaget Studentlittteratur. 

Bokens redaktörer är utbildade/verksamma vid lantbruksuniversitetet i Alnarp och angriper området från ett högst vetenskapligt perspektiv. Första delen är en lärobok för landskapsarkitekter i trädanvändning i städer och andra delen är ett referensverk med över 1000 träd beskrivna i bokstavsordning. 

Jag har tidigare läst en del om det starka bandet mellan träd och människa, vilket är oerhört intressant, men våra stadsträds tuffa livsvillkor har jag hittills inte funderat särskilt mycket över och det är det man får lära sig om i dessa böcker. 

Båda bilderna är tagna igår.  

En av trädgårdslivets stora poäng är, enligt mig, att man ständigt blir påmind om livets förgänglighet genom regelbundet umgänge med förfallet och döden. Det är inte oersättliga varelser som dör, men förlusten blir ändå kännbar för den som har sått, vårdat och njutit av en växt. En lättsam övning i det som komma skall. 

Med facit i hand hade jag kolossalt fel. Vi kom hem till 4 minusgrader och kylan höll i sig i en hel vecka. Krukorna var fastfrusna på backen och växterna stelfrusna. De var bortom all räddning. 

Några av fuchsiorna var 4-5 år gamla och mycket ståtliga.  Jag fick blunda när jag efter någon vecka kunde lyfta och tömma krukorna.

Men. Detta bäddar förstås för något nytt. Jag har nu ett 30-40 -tal stora krukor som ska få husera nya växter. Och väljer jag smart kan jag slippa vinterförvaringens strapatser. 

Det kanske blir något helt annat eller också blir det en runda till närliggande Åkrabergs plantskola i Väröbacka, som brukar ha ett imponerande brett sortiment av pelargon- och fuchsiasticklingar i februari.