Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Månadens bild

Jag fuskar. Jag väljer tre.

Fast de är äkta i den meningen att de är tagna hemma hos mig, på växter på friland och de är dagsfärska. 

 

Blommar i mitt lilla rike i januari

Skönt att kunna säga farväl till denna månad, januari är ingen favorit. På onsdag nästa vecka börjar februari.

Årets första besök på Blomsterlandet var ändå liiiiite hoppingivande. Tre fuchsiasticklingar, fröer till vita klockrankan 'Alba'  och en liten uppstammad cypress till kartfigt reducerad pris får man vara nöjd med så här års. Jag ska ju ändå inget så....

 

Förra året fick jag två småplantor av en väninna och blev väldigt förtjust i denna ljusa blomma, som inte skiftar färg från utan håller sig så här limegrön-vit. 


Sedan har jag valt ut positionerna till "månadens bild" som jag tänkte också hoppa på. Ska försöka skildra händelserna under ett helt år i en rabatt som jag nog sällan visar på bloggen men som jag tror bjuder på en del förändringar.

 

Hassellunden är belägen mellan två berghällar och är just nu täckt av torra hasselblad.

 

Surfa vidare  och se andras favoritbilder för januari på Blommig fredag.

Jag längtar...

Det självklara vore att längta till våren.

Men jag försöker att låta bli att längta. Med åldern och efter många års trädgårdsövningar har jag faktiskt blivit bättre på att vara i nuet och njuta av det.

Ljuset är trots allt på väg tillbaka. Nu har snart en månad gått sedan vinterhalvårets  mörkaste dag.

Utsikt från ett sovrum på övervåningen. För grönskan står mossa och bambu och de röda grentopparna tillhör japanska lönnen 'Atropurpureum'. Måste skaffa flera växter med färgglada grenar.


Vinterrester efter en perennrabatt. Japanska lönnar har man stor behållning av även så här års. Här ' Dissectum Viridis' 

 

Stigen till skogen

Alla stigar går till skogen
 

Bollar,  bollar och någon enstaka pelare.

Och de japanska gräsen i bakgrunden har klarat vinterstormarna.

 

 

Det lilla berget och det stora berget...

Men ännu återstår  mycket av vintern och de njutningsfulla trädgårdssysslorna är få. Sådden och sticklingarna (som snart kommer att dyka upp på plantskolorna) är nästan de enda. 

Jag försöker uppskatta lungnet. När våren väl kommer igång går det så fort så man kan få panik. 

Det vet vi alla.

Det är bara knappa fyra månader tills vi är där igen.

 

Flera trädgårdslängtan finns på Blommig Fredag



Det finns visst vinternöjen

Inspirerad av en nyligen avnjuten föreläsning på Trädgårdsamatörernas årliga trädgårfest i Varberg  tog jag en fotorunda i helgen och studerade mina rhododendrons blad och knoppar. 


En yakushimanum primärhybrid med vita knoppar

 

'Goldkrone' med gula knoppar

 

En rundbladig med röda knoppar 


En smalbladig med röda knoppar

 

Och en stoooorbladig med röda knoppar

Jag måste säga att jag inte riktigt delar rhododendronentusiasternas kritik, (för att inte säga förakt) mot de tyska och holländska plantskolisternas hybridisering och de svenska plantskolornas utbud. Anklagelserna att de bara tänker på blomning tycker jag är överdrivna. Jag har få rena arter i min trädgård men tycker absolut inte att det är brist på fagra blad och knoppar på mina rhododendron. Tvärtom. Mina hybrider, till 99% inhandlade i Sverige, har ofta ett tätare växtsätt än många arter och dessutom mycket bra härdighet. Jag har till exempel bara drabbats av frostskador våren 2013, men det räknas nog inte. 

Med lite tur kan årets rhododendronblomning bli lite utöver det vanliga. Det är oerhört knopprikt, vilket är lite otippat då försommaren 2016 var regnfattig och buskarna led hårt av torkan.

Avslutar dagens inlägg med min senast införskaffade växt, inspirerad av en annan föreläsning på sammankomsten i Varberg, den om japanska trädgårdar.

En ca 30 cm hög tallplanta som växte i ett eländigt tunnt jordlager på berget. Nu ska den knipsas och hämmas på tillväxt ännu mer, på japanskt vis. En bonsaiövning.


Det finns visst roligheter i trädgården även så här års.

Årets vinterprojekt

Igår blev jag äntligen klar med vinterns stora renoveringsprojekt. Föremål för omvandlingen var rabatten i anslutning till vår entrédörr på husets norrsida.

Före

Varför var jag missnöjd?

Jo. De tre rhododendron med variegerade blad trivdes inte. Orsakerna var många. 

En relativt solkrävande sort i full skuggga. 

För sandig och näringsfattig jord. 

Marktäckare som nästlade in sig i rhododendronrötterna. 

Konsekvensen blev glesa plantor, enfärgade blad istället för variegerade och svag blomning. Jag har övervägt alternativet att klippa tillbaka dem, men med fortsatt dåliga jordförhållanden hade jag bara samma dåliga utveckling att förvänta mig. 

Totalrenovering skulle ske! 
 

Skuggrönan trivdes alldeles förträffligt.

 

Inget ska förgås. Buskarna flyttades med stor möda till skogen, utanför tomtgränsen  och till väl förberedda bäddar.


Jag råkar veta att kommunen inte tar illa vid sig. Parkförvaltningen har varit här inte haft några invändningar. "Gerillaodling" i stadens många skogspartier har blivit mer och mer vanligt, till och med uppmuntrad sedan dess. 

 

Det var kämpigt att rensa bädden från de vita skuggrönarötterna. När det var klart saknades det lämpligt odligsmedium.

 

Jag samlade in fluffig, halvförmultnad tallbarr i skogen som jordförbättring. Även lite grus blandades in. Mums för rhododendron. Torv är inte alls nödvändigt. 


Ersättningsplantorna inhandlades redan i oktober på rean.

 
Valet föll på smalbladiga, kompakta 'Makiyak' med ljus indument på bladens undersida. Rosa knoppar som slår ut i ljusrosa-vit blomning.

Voilá!

 

Några marktäckare kommer det inte bli den här gången. Rhododendron klarar inte det. Det återstår att se om denna namnsort klarar sig bättre på så pass lite sol som erbjuds här. 


Innegården i mitten av januari 2017

Skönt. Nu ser jag fram emot snödropparna som blir innegårdens första attraktion för säsongen. 

Min favorit

Veckans tema på Blommig Ferdag känndes lekfullt och lätt till en början men snabbt insåg jag hur svårt det är att välja bort. 

Ska man välja en trädgård som man beundarar och är inspirerad av, en årstid som man längtar efter eller rent av en växt som man inte kan vara utan?

Jag valde en del av den egna trädgården där jag inte befinner mig så särskilt ofta numera, men som dominerar vår omgivning både visuellt och klimatmässigt. Berget skyddar oss från vind och insyn och bjuder på utsikt över nejden. 

Det var till en början en blåbärsklädd sluttning som fick vara vild och i ostörd i många år. Men sedan kom vårvintern 2013 och gick hårt åt de solexponerade växterna. Allt, förutom en stor en högst upp och en liten tall till vänster dog. 


April 2013. Det såg bedrövligt ut.

Då började jag anlägga. Bergenia, skogsaster, perukbuske, mörkbladig smällspirea, hortensia och gräs flyttade in. Bland andra.

2015

Det är under denna tid jag fick smeknamnet "bergget".

 


Sensommar 2015

 


Juli 2016



2016. Det är på hösten berget är som vackrast.

Min kärlek till platsen förklarar jag inte med dess skönhet i första hand utan snarare med att allt arbete och slit som omvandlingen krävde. 

 


Andras favoriter finns samlade på Blommig Fredag

Fortfarande mörkt

Trettondagshelgen tillägnades Trädgårdsamatörernas vinterfest i Varberg, en mycket trevlig tillställning med föreläsningar och middag i trevliga trädgårdsmänniskor sällskap. 

En föreläsning (av Lars-Johan Svanström, som till vardags driver underbara Träslövs Trädgård i Varberg) handlade om konsten att belysa utemiljön. Det visades både lyckade och misslyckade försök på att åstadkomma stämning i det svenska höst- och vintermörkret, vilket var mycket lärorikt.

Som ägare till ett hus på en återvändsgränd och granne till berg och skog har jag i flera år försökt muta det kompakta mörkret som härskar hos oss i åtminstone två vädersträck. Efter att ha lyssnat på Lars-Johan känns det som att jag börjar begripa varför jag aldrig har varit riktigt nöjd med resultatet. 

Objekt att belysa finns det gott om i alla fall. Som berget på första bilden.

Här har jag en LED-spot på 10 watt riktad på berget. Felet är för stora kontraster (bläcksvart runt omkring) som skapar obehagskänsla

 

Här en till 10 wattare. Något bättre resultat, men fortfarande för skarpa kanter.


Trolskt

 

Hyfsad ljusspridning med två spottar som är dolda.

 

Tacksammast av alla mina träd att belysa är gaffelolvonet som har snygg grensättning och läckra knoppar.

 

Björkstammarn är att givet objekt, men det krävs mycket ljusstyrka för att nå tillräckligt högt upp.

 

Gamla flerstammiga syrenen utgör utsikten från vargdagsrummet. Jag har hängt glaskulor i den.

 

Det här är en rosmarinvide framför ett tråkigt plank. Den här lilla busken hade rött grenverk förra året och jag vet inte varför den inte är helröd längre. Det verkar som att det är den gamla veden som är röd och jag har nog klippt den för mycket och för sent. 

 

Grenverk som skiftar i grönt på Acer shirasawanum. (Här hänger det också något, ser jag, men det ska bort.)

 

På denna bild kan man se betydelsen av att inte ha alltför skarpa kontraster, det blir snällare mot ögat.

Hemligheterna bakom en lyckad ljussättning verkar vara många, även om man bortser från de rent tekniska detaljerna.  Här följer några:

1. Avskärma ljuskällan, man ska inte se den. 

2. Jämnt ljusflöde. Låt inte någon ljuskälla ta över. 

3. Det är ljusets spridning man ska tänka på och inte hur snygg armaturen är. (Hm....)

4. Flera svagare ljuskällor på samma objekt ger många gånger bättre effekt än en stark.

5. För stora kontraster kan skapa obehagskänsla.

6. Små utspridda ljuspunkter är svårfattbart för hjärnan.

7.  Lågt satta ljuspunkter skapar stämning.

8. Mixa närliggande färgtoner med hjälp av färgfilter (som bara tejpas på ljuskällan)


Många drar sig för att i efterhand gräva ner elledningar, även jag. 

Vi lägger ut vår belysning först i november när löven är krattade och gräset inte behöver klippas längre. Jag försöker ha sladdarna i dikeskanter som jag har runt mina rabatter och har aldrig upplevt snubblandet, som många är oroliga för, som ett problem. Fördelen är flexibiliteten, jag flyttar om lamporna då och då. 

Avslutningsvis en reflektion över det svåra med att fotografera i mörker. 

Jag upplever att verkligheten är mycket mer förlåtande än bilderna. Belysning som inte alls fungerar på bild kan mycket väl fungera i verkligheten. Praktiska överväganden får gå före estetiken ibland. 

Taggat med: 

Fröer eller inte?

Så eller inte så?

Är kluven. Frösådder är som bebisar, kräver full tillsyn och mycket omsorg innan de blir någorlunda självgående. Höga ambitioner räcker inte, det är närvaro som gäller.

Så jag sår endast några absoluta favoriter som är svåra eller orimligt dyra att införskaffa på annat sätt. 

Mest sommarblommor. Tagetes, luktärter, ringblommor, klockranka, ibland zinnia. Inga grönsaker längre. 

Klockranka måste jag varje år, helst både blåa och helvita.

  

En pärla, om ni frågar mig. Kräver uppdrivning inomhus februari-mars för bästa resultat


Vackert.

Läser i Allt om trädgårds senaste nummer.(nr 2/2017) att rankorna på klockranka har en kraftig tillväxt och kan bli 4 meter långa. Ja, min erfarenhet är att 'Alba' inte är lika starkväxande och rikblommande som arten med blåa blommor.  

Tagetes är väldigt tacksam att driva upp och den här ljusgula är lätt kombinera med andra växter

 

Här tillsammans med en annan sommarfavorit, fuchsia som jag köper sticklingar av varje årI februari. Vi är snart där

Men så har jag ett litet träd, en självsådd japansk lönn som jag hittade i rabatten för säkert 10 år sedan. Mamman är grannens stora lönn, säkert 6-7 m hög. Som liten växte den i kruka, men hösten  2015 planterade jag den i grusträdgården på vår entrésida. Den har en så speciell plats i mitt hjärta så jag skulle aldrig tveka att ta hand om nya spontansådder om jag hittade några. Sommarblommor kommer och går, men träd har en chans att överleva oss. 



Fler reflektioner över de egna frösådderna finns på 
Blommig fredag


 

Nyårsdagens fotorunda

Av alla ambitioner jag har haft med min trädgård genom åren har önskemålet om lång säsong, helst året runt, varit den allra viktigaste. För att nå dit har jag satsat mycket på vintergröna växter och det är jag mycket glad för så här års. 

 

 Min favoritvy så här års

 

I en relativt nyanlagd del av trädgården växer rhododendron och skimmia.

 

Ljung 

Älsklingen bland barrväxterna heter Abies koreana 'Icebreaker', längst ner till höger

 

Vitbladiga lungört finns många namnvarianter av. Jag är inte ute efter blomning utan den vita bladrosetten. På bildens övre del: skuggröna. Snyggt i rätt läge, men mycket bångstyrigt.

Barrväxter, ljung, rhododendron och japanska gräs är säkra kort i en vinterskön trädgård, men även perenner kan bidra antingen  genom sin grönska eller genom sina torra vintersiluett, förutsatt att de är något sånär stabila och håller emot vinterstormarna. 

Att man även kan ha blomning året runt är naturligtvis en fanatastisk bonus.

Julros är ett måste, även om de är lite svårodlade.

En planta som har varit "död" i ett par år, har vaknat till liv igen. Fråga mig inte vad som hände.


På bild imponerar min lilla trollhassel kanske inte så värst men oj så glad jag blev när jag fick syn på blomningen igår.


En nerklippt gyllenlack satte knoppar under hösten och slagit ut under de senaste milda veckorna.


Vintergrön trädgård är kanske inget som lockar i snörika landsdelar, men för mig, som har en lätt fallenhet för vinterdepressioner har det blivit en livslina här på Västkusten.