Jag fuskar. Jag väljer tre.

Fast de är äkta i den meningen att de är tagna hemma hos mig, på växter på friland och de är dagsfärska. 

Skönt att kunna säga farväl till denna månad, januari är ingen favorit. På onsdag nästa vecka börjar februari.

Årets första besök på Blomsterlandet var ändå liiiiite hoppingivande. Tre fuchsiasticklingar, fröer till vita klockrankan 'Alba'  och en liten uppstammad cypress till kartfigt reducerad pris får man vara nöjd med så här års. Jag ska ju ändå inget så....

Sedan har jag valt ut positionerna till "månadens bild" som jag tänkte också hoppa på. Ska försöka skildra händelserna under ett helt år i en rabatt som jag nog sällan visar på bloggen men som jag tror bjuder på en del förändringar.

Det självklara vore att längta till våren.

Men jag försöker att låta bli att längta. Med åldern och efter många års trädgårdsövningar har jag faktiskt blivit bättre på att vara i nuet och njuta av det.

Ljuset är trots allt på väg tillbaka. Nu har snart en månad gått sedan vinterhalvårets  mörkaste dag.

 

Det är bara knappa fyra månader tills vi är där igen.

 

Flera trädgårdslängtan finns på Blommig Fredag

Inspirerad av en nyligen avnjuten föreläsning på Trädgårdsamatörernas årliga trädgårfest i Varberg  tog jag en fotorunda i helgen och studerade mina rhododendrons blad och knoppar. 

En ca 30 cm hög tallplanta som växte i ett eländigt tunnt jordlager på berget. Nu ska den knipsas och hämmas på tillväxt ännu mer, på japanskt vis. En bonsaiövning.

Det finns visst roligheter i trädgården även så här års.

Igår blev jag äntligen klar med vinterns stora renoveringsprojekt. Föremål för omvandlingen var rabatten i anslutning till vår entrédörr på husets norrsida.

Det var kämpigt att rensa bädden från de vita skuggrönarötterna. När det var klart saknades det lämpligt odligsmedium.

 

Valet föll på smalbladiga, kompakta 'Makiyak' med ljus indument på bladens undersida. Rosa knoppar som slår ut i ljusrosa-vit blomning.

Voilá!

 

Några marktäckare kommer det inte bli den här gången. Rhododendron klarar inte det. Det återstår att se om denna namnsort klarar sig bättre på så pass lite sol som erbjuds här. 

Innegården i mitten av januari 2017

Skönt. Nu ser jag fram emot snödropparna som blir innegårdens första attraktion för säsongen. 

Veckans tema på Blommig Ferdag känndes lekfullt och lätt till en början men snabbt insåg jag hur svårt det är att välja bort. 

Ska man välja en trädgård som man beundarar och är inspirerad av, en årstid som man längtar efter eller rent av en växt som man inte kan vara utan?

Jag valde en del av den egna trädgården där jag inte befinner mig så särskilt ofta numera, men som dominerar vår omgivning både visuellt och klimatmässigt. Berget skyddar oss från vind och insyn och bjuder på utsikt över nejden. 

Det var till en början en blåbärsklädd sluttning som fick vara vild och i ostörd i många år. Men sedan kom vårvintern 2013 och gick hårt åt de solexponerade växterna. Allt, förutom en stor en högst upp och en liten tall till vänster dog. 

Trettondagshelgen tillägnades Trädgårdsamatörernas vinterfest i Varberg, en mycket trevlig tillställning med föreläsningar och middag i trevliga trädgårdsmänniskor sällskap. 

En föreläsning (av Lars-Johan Svanström, som till vardags driver underbara Träslövs Trädgård i Varberg) handlade om konsten att belysa utemiljön. Det visades både lyckade och misslyckade försök på att åstadkomma stämning i det svenska höst- och vintermörkret, vilket var mycket lärorikt.

Som ägare till ett hus på en återvändsgränd och granne till berg och skog har jag i flera år försökt muta det kompakta mörkret som härskar hos oss i åtminstone två vädersträck. Efter att ha lyssnat på Lars-Johan känns det som att jag börjar begripa varför jag aldrig har varit riktigt nöjd med resultatet. 

Objekt att belysa finns det gott om i alla fall. Som berget på första bilden.

Så eller inte så?

Är kluven. Frösådder är som bebisar, kräver full tillsyn och mycket omsorg innan de blir någorlunda självgående. Höga ambitioner räcker inte, det är närvaro som gäller.

Så jag sår endast några absoluta favoriter som är svåra eller orimligt dyra att införskaffa på annat sätt. 

Mest sommarblommor. Tagetes, luktärter, ringblommor, klockranka, ibland zinnia. Inga grönsaker längre. 

Klockranka måste jag varje år, helst både blåa och helvita.

Tagetes är väldigt tacksam att driva upp och den här ljusgula är lätt kombinera med andra växter

Här tillsammans med en annan sommarfavorit, fuchsia som jag köper sticklingar av varje år. I februari. Vi är snart där. 

Men så har jag ett litet träd, en självsådd japansk lönn som jag hittade i rabatten för säkert 10 år sedan. Mamman är grannens stora lönn, säkert 6-7 m hög. Som liten växte den i kruka, men hösten  2015 planterade jag den i grusträdgården på vår entrésida. Den har en så speciell plats i mitt hjärta så jag skulle aldrig tveka att ta hand om nya spontansådder om jag hittade några. Sommarblommor kommer och går, men träd har en chans att överleva oss. 

Av alla ambitioner jag har haft med min trädgård genom åren har önskemålet om lång säsong, helst året runt, varit den allra viktigaste. För att nå dit har jag satsat mycket på vintergröna växter och det är jag mycket glad för så här års. 

 Min favoritvy så här års

Barrväxter, ljung, rhododendron och japanska gräs är säkra kort i en vinterskön trädgård, men även perenner kan bidra antingen  genom sin grönska eller genom sina torra vintersiluett, förutsatt att de är något sånär stabila och håller emot vinterstormarna. 

Att man även kan ha blomning året runt är naturligtvis en fanatastisk bonus.

På bild imponerar min lilla trollhassel kanske inte så värst men oj så glad jag blev när jag fick syn på blomningen igår.

En nerklippt gyllenlack satte knoppar under hösten och slagit ut under de senaste milda veckorna.

Vintergrön trädgård är kanske inget som lockar i snörika landsdelar, men för mig, som har en lätt fallenhet för vinterdepressioner har det blivit en livslina här på Västkusten.