Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från april 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Den viktigaste trädgårdsarbetaren

Häromkvällen visade SVT ett program hur monokultur och konstgödsling i den industrialiserade livsmedelsproduktionens spår utarmar jorden. Egentligen är det nog ingen nyhet för någon med minsta naturintresse, det som möjligen var nytt att höra, vid sidan om alla forskare, en nordamerikans storbonde (eller kanske man ska säga farmer), resonera kring konsekvenserna och berätta hur vi istället borde odla. Det väckte ändå en strimma av hopp. 

Jag kom i alla fall att tänka på en historia som jag ofta fått höra av min mamma när jag var barn. 

Mina nygifta föräldrar var ute på var sitt håll i trädgården och arbetade, mamma troligen med blommorna och pappa med grönsakerna. Mammas förskräckta skrik förstörde plötsligt idyllen och pappa kom rusande, "Vad hände?"

Mamma, skräckslagen som hon var, fick inte fram ett ord, hon bara pekade på en stor mask som hon tog, enligt senare berättelser, för en liten orm eller kopparorm. 

Ja, vad gör min pappa då? Han tar upp masken och pussar den mitt framför min mamma.

Varför gjorde han det då? Ja, han gjorde det för att visa vilken samhörighet han kände med jorden och dess invånare. Masken var ren och värdefull, tecken på liv och garanti för att den nyinköpta tomten var bördig. Han fick tidigt hjälpa till i odlingarna och lärde sig som barn att masken var älskvärd och den viktigaste medarbetaren i trädgården. En kollega. 

Mamma, även hon barn till jordbrukande föräldrar och uppvuxen på landet, har inte fått samma närhet till jorden, har inte vant sig, har inte förstått. Åtminstone då.  

Så jag tänker, vad händer med vår jord om vi, generation efter generation tappar kunskap om och känsla för något så harmlöst och elementärt som en mask? 

För mig har det också tagit många år att utveckla ett avslappnat umgänge med maskar och visst kan jag förstå att man inte behöver vara förtjust för att ändå vara mån om dem små djuren. Men jag skulle ändå önska att det var fler människor som hade en längtan efter att stoppa fingrarna i jorden. 

Jag ser det inte som arbete. För mig är det ett stort nöje.

 

Flera trädgårdsarbetande finns dock här.

En ny häck

Nu har jag genomfört en sedan gammalt planerat miniprojekt. Det är frågan om två korta häcksnuttar på kortsidorna av rektangelformad rabatt. Låg ska häcken vara, typ buxbom, fast inte buxbom.

Googlar man på ersättningsväxter för buxbom föreslås det bl a  Ribus alpinum 'Pumilum', måbär. Den är visserligen inte vintergrön men jag föll för den dels pga den höga zonangivelsen (6), men också för att den grönskar först av alla häckväxter, enligt uppgift. Det passar den aktuella rabatten eftersom den är tänkt att ha sin storhetstid på våren. Dessutom uppgavs Pumilum vara mycket lämplig för formklippning. Bingo!

Beslutet var mer eller mindre fattat redan förra året, men att få tag på just 'Pumilum' visade sig vara svårt. Till slut gjorde jag en beställning utan att ha ens sätt plantan i verkligheten, vilket jag annars aldrig brukar göra.


Ribus alpinum 'Schmidt' är vanligast till häck och har ett upprätt växtsätt. Nyinköpt planta som ska formas till boll.


Och här lilla 'Pumilum' , nerklippt och tillsnyggad!


När beställningen väl anlänt blev det en besvikelse. 10 spretiga, låga buskar av marktäckarkaraktär till ett pris som fick mig (som vanligtvis lyckas inta attityden "det drabbar ingen fattig", just när det kommer till växtinköp) att tappa hakan. Fula och dyra var de, men det var inte läge att backa. 

Det första jag gjorde var att jag klippte ner dem till hälften. Därefter gick jag igenom krukorna och klämde sönder alla snigelbarn. Rotsystemet såg fint ut och det är ändå det viktigaste. 

Bädden var i stort sett förberedd, så jag fick ner plantorna i backen ganska kvickt, trots helgens dunderförkylning.

  

Pumilum är anspråkslös och härdig upp till zon 6, vilket är bra, med tanke på att bädden är upphöjd ca 20 cm och har en kall flaskkant.


Endast fem plantor på varsin kortsida av rabatten.

Ja, och vad vill jag uppnå?

Min tanke från början var att ha en traditionell inramningshäck, kanske 30'cm hög och 20 cm bred. Men nu när jag ser plantorna känner jag mig manad att testa runda formationer som växer samman. Vi får se. 

En sak är säker, jag förväntar mig valuta för pengarna.  

Och medan jag väntar på resultat får jag njuta en annan del av trädgården (och som, tack och lov, inte går att odla någon häck på...)


Nästa vecka är det maj och då ska björkarna grönska!


Taggat med: 

Månadsbilder april

Då var det dags att granska vad naturen har haft för sig de senaste veckorna. Jag återvänder till Hassellunden som kan, äntligen, skryta med lite grönska.

 


Den 15 april har crocusarna och snödropparna blommat över, några tulpaner har skjutit i höjden och den spanska nävan har bildat en grön matta till höger.


Att jämföra med mitten av mars:

18 mars

Blommar gör Brunnera macrophylla och vitsipporna står i startgroparna.


Kaukasisk förgätmigej som blommar tidigt på våren och bjuder på snygga blad på sommaren, i synnerhet på den variegerade namnsorten 'Jack Frost' .


I andra delar av trädgården finns fler färgupplevelser. 

Det som överraskar mig mest att gamla julhyacinter har fått nytt liv i rabatterna. Jag brukar gräva ner dem mitt i vintern utan att ha någon större förhoppning om att de klarar sig. Med de blir till och med snyggare, "mänskligare", inte lika övergödda som första gången. Så missa inte det, ta vara på era hyacinter efter jul. 



Denna näst sista aprilhelg blev betydligt bättre vädermässigt än påskhelgen var, då vi hade kallt, blåsigt och snö här på Västkusten. Skillnaden kan illustreras med Balkansippan:



Bilder med en veckas mellanrum på Anemone blanda (som jag i ett tidigare inlägg felaktigt kallat för vitsippa, vilket skulle kunnat vara, då vitsippor finns i många färger, med den är nog en balkansippa i alla fall.)



Flera månadsbilder finns här. 

Blå vår

Jag har ett väldigt intresse för färger, i synnerhet i kläd-, inrednings- och trädgårdssammanhang. 

Mina favoritfärger är olika beroende av vilket sammanhang det är och förändras också genom åren. Även årstider har stor betydelse, och så klarar jag inte av blandning av mättade (tunga) och omättade (lätta) färger, fråga mig inte varför. 

Rött till exempel, som jag skattar högt i inredningssammanhang, tål jag bara inte i trädgården längre, absolut inte på våren. Lite problematiskt, då röda liljor och Montbretia har förökat sig hysteriskt sedan jag skaffade dem under en röd period i mitt trädgårdsliv. Som tur är blommar de lite längre fram på säsongen. 

Min nyaste färgförälskelse i naturen är blått, (vid sidan om blekgult). Det finns några fina representanter redan nu, denna kalla april. 

 

En gång för länge sedan försökte vi rensa bort alla små scillalökar från rabatterna. Det var på den tiden rådjuren hade fritt tillträde till trädgården och åt upp alla knoppar. Som tur är lyckades vi aldrig utrota scillorna. 

 

Brunnera macrophylla har också förökat sig. Den här är en vanlig grönbladig sort, men jag har även fröplantor av den i mina ögon mer åtråvärda bråkbladiga sorten, 'Jack Frost'. De är visserligen inte äkta, men väldigt lika sin mamma. 

  

Jack Frost blommar också i blått och har dessutom bladverk som jag fullständigt älskar. Kräver skugga för att behålla sitt höga prydnadsvärde över hela säsongen. 


Puschkinia libanotica är mycket tacksam hos mig

 

En nästan overkligt blå nyans på primula.

 

Har tyvärr tappat sortnamn på denna blåa anemone nemorosa. De vita sipporna, som jag har gott om av på vår skogstomt, blommar inte ännu.

 

Chionodoxa Luciliae gigantea

Den mest magnifika blåa blomningen står aklejorna för hos mig, men dit är en bra bit kvar denna kalla vår

Översikt

Jag har en förkärlek för översiktsbilder, visar ofta sådana på bloggen. Jag gillar växter även som individer, men vackra utomhusmiljöer har jag större behållning av än en enskild blomma. Jag tycker om att analysera stil och anläggningsteknik, växtkombinationer och förtrollas av stämningen på perspektivbilder.

Jag har turen att kunna fotografera trädgården ovanifrån, både från övervåningen och från vårt berg. Det underlättar en grov önskeplanering, men vad topografin sedan tillåter är en annan femma. Jag kan ovanifrån tycka att en gräsgång är för bred i förhållande till rabatternas storlek, men om jorddjupet knappt räcker till gräs är det ingen idé att bredda rabatten ändå.

 

Vårvy från berget. Gräset lider svårt av den intensiva vårtrafiken och kämpar med återhämtningen. 

 


Mitt älsklingsträd, viburnum furcatum, syns även till höger på bilden ovan, är välformat och grönskar tidigt. 



Översikt över min nya vårrabatt. 

 


Körsbärslunden och förgrunden en bit av den vintergröna rabatten



och några av de fagraste invånarna 

Ps. 
Bilderna ovan är tagna på Långfredagen och upplagda på Påskafton. Idag, på Annandag Påsk är jag tvungen att komplettera. 

Som västkustbon råkar vi sällan ut för den här sorters bakslag.

 


Ymmigt snöfall i skymningen Påskdagen, den 16 april 2017

 


Vintrigare än julafton har denna påskdag varit. 

   


http://blandrosorochbladloss.blogspot.se 

Flera översikter finns en knapptryckning bort

Rostigt budskap?

Jag gör i detta inlägg avsteg från min egna princip att endast använda bloggen till  trädgårdsrelaterade ämnen. 

På min resa i Ungern förra veckan blev jag berörd av ett minnesmärke på ett sätt som sällan händer mig när inga växter är inblandade. 

På ett välbesökt promenadstråk utanför Parlamentsbyggnaden i Budapest står massor med tomma skor av kraftigt stål:

Här avrättade ungerska nazister människor, i första hand judar, men även romer och oliktänkande 
på löpande band under senare delen av andra världskriget. De sköts bakifrån direkt ner i vattnet. 

Hur många som dödades vet man inte exakt, men 154 männskor överlevde tack vore en räddningsaktion, ledd av en ungersk anställd på den svenska ambassaden. Människorna stod uppställda på kajen och "klara" för avrättning när beskedet om amnesti kom. 


De tidstypiska skorna sitter fast i stenblocken och är gjutna av stål som har rostat. Minnesmärket ligger i centrala stan, på bilden syns även slottet på andra sidan floden. 

 

Alster av Can Togay och Gyula Pauer som invigdes så sent som april 2005


Jag föddes endast 20 år efter andra världskrigets slut och när jag var barn och ung vuxen trodde jag att krig och meningslöst dödande var långt borta, nästan lite exotiskt och något som aldrig mer skulle kunna hända i Europa. Nu vet vi att det kan hända igen, det händer igen, inga garantier finns. 

Trygghetens grundstenar, fred och demokrati måste erövras av varje generation om och om igen. 

Försmak på våren

Jag befinner jag mig på varmare breddgrader, närmare bestämt på den ungerska landsbyggden och är förbluffad över hur pass stor skillnad det är mellan vårens ankomst i Centraleuropa och i Sverige. Nu, i början av april är det syréntider här, nästan alla träd är gröna och vårfloran sjunger på sista versen. Det känns overkligt, inte minst med tanke på att det är lägre temperaturer här just nu än det är i Sverige. Det kyligt, det blåser och det hänger regn i luften.

  

Mammas rosrabatt är full med lökväxter


Den här ursköna modellen av pingtslilja är mycket vanlig här, vilket tyder på bra spridningsegenskaper.

 

Det tätaste och snyggaste violbestånd jag någonsinn sätt. Jag är illgrön av ren och skär avund.

 

Jag tror att jag har lyckats identifiera den: Viola sororia 'Hungarian Beauty' Blommorna är 2-3 cm stora. 


Pärlhyacinter stortrivs och förökar sig i den tunga jorden

 


Våräng med lite av varje från överblommade snödroppar till ogräs.



Gulplister med snygga blad


Min resa är föranledd av min pappas höga ålder och hans hälsas försämring. Det är en omvälvande sorg att se sin förälder att tyna bort.  

Jag längtar ut. Mina ögon letar efter bekanta i den fräscha grönskan och växternas skönhet ger mig tröst. Jag är så tacksam för att jag har lärt mig att se och uppskatta allt det vackra i naturen, det hjälper mig nu.  Jag upplever vila ifrån de tunga föraningarna när jag ser en blomma.

Och jag funderar på det Petra Mede säger i sin hyllade föreställning, Den ofrivilliga divan: " Ju enklare saker man förmår att engagera sig för här i livet, desto lyckligare blir man. "