Trädgårdens golv är ett ständigt aktuellt ämne, känns det som. Mycket viktigt och intressant, men svårt, om ni frågar mig. Många parametrar att hålla i huvudet samtidigt: material, hållbarhet, utformning, estetik, underhåll och kostnad, för att nämna några. 

Eftersom vår trädgård är begåvad med stora träd blir "nerskräpningen" omfattande och golvet måste vara någorlunda lätt att underhålla. Gräsmatta är mycket bra ur den synvinkeln, medan grus och dekorationsbark är mindre lämpliga. Å andra sidan tål inte gräsmattan hur mycket slitage som helst, särskilt inte på vårkanten. 

Så nu blev det stepstones:

Här en bild från 2014, innan rabatten gjordes om och gräset grävdes bort till förmån av dekorationsbark.

Som en total överraskning började vår yngsta son (11) prata trädgård vid middagsbordet i tisdags. (Eller också var det ganska givet. Tv:n i köket var på och Pernilla, John och Tareq myste för glatta livet.)

Sonen tände till och tyckte att var kul att odla och se vad det blir. Kanske kunna äta upp resultatet och känna att man har gjort något bra, skött om en planta och blivit  belönad. 

Aha, tänkte jag. I alla år har det varit raka nobben varje gång jag har försökt att engagera honom i trädgårdsarbete. Så sent som för några veckor sedan var allting tråkigt och jobbigt när jag bad honom att plocka nerfallna björkgrenar i rabatterna. 

I stundens hetta där vid mifåddagsbordet erbjöd honom något jag inte hade, en plätt att odla själv på. Han lyste upp och kom med massa idéer om svårodlade grönsaker och ville genast åka till plantskolan! 

Ja, besöket dagen efter kostade närmare 1 ooo kr och jag känner en blandning av glädje och ångest. 

Vi kom bl a hem med ett sött  miniplommonträd som kan odlas i kruka och världens ledsnaste dillplanta som han tyckte synd om och skulle återuppliva. 

Så här blev i alla fall Enzolandet. En minipallkrage där han sådde sockerärtor och planterade grönkål. I zinkblajan ska han så bönor eller mera ärtor. I krukan gammal pepparmynta vars doft han förälskade sig i. 

Är det trendbrott eller övergående barnslig entusiasm? 

Det här är min utsikt från takfönstret i mitt badrum på övervåningen:

Ser ni det blåa huset till höger? Där bodde Annika. Tills i slutet av februari i år.

Hon dog liggandes på sin soffa med ena armen under huvudet, vad vi grannar tror i en en hjärnblödning. 

Annika var inte särskilt gammal. Hon bodde ensam efter att hon för några år sedan hade förlorat sin man och i höstas även sin hund. Jag kände inte henne så väl, men två saker visste jag om henne. Att hon dansade klassisk balett på lördagarna och att hon älskade sitt kastanjeträd. 

Båda sakerna gjorde stort intryck på mig, baletten för sin exklusivitet och kärleken till trädet med anledning av att jag också har ett speciellt förhållande till kastanjeträd. Det var min barndoms mest älskade klätterträd, vars krona jag tillbringade många timmar.

Nu ligger Annikas hus ute till försäljning och jag är orolig. 

Trädet stort och står i sydvästläge i förhållande till huset. 

Kära vår nya granne! Du är hjärtligt välkommen att ge liv åt detta gamla hus och trädgård i vårt villaområde. Jag hoppas att du inser värdet av ett uppvuxet, vackert och välmående träd. Tomten är stor och det finns alltid någon plätt som är solig under dagen. 

Snälla, fäll inte Annikas älskade kastanj.

Jag ser det som ett privilegium att kunna odla rhododendron i vår trädgård, men jag har förstått att rhododendron är en vattendelare, antingen gillar man dem eller inte. Många rhododendronälskare föredrar de småbladiga sorterna, säkert till viss del av utrymmesskäl. Men jag gillar de storbladiga och inte bara de rena arterna. Det finns många lyckade hybrider. 

Rhododendron kräver - förutom porös jord, halvskugga och en del nederbörd - även sin omgivning, en ensam rhoddis i gräsmattan gör ingen glad. 

Som granne till tallskog och blåbärstäckt berg tyckte jag redan för början att platsen viskade rhododendron till mig. Dessutom ville jag ha snabbt resultat med så lite arbete som möjligt. Vintergröna buskar som fyller platsen och sköter sig själva var lösningen. 

Två arbetsinsatser om året gör jag, båda efter blomningen i juni-juli; jag lägger på rhododendrongödsel och tallbarr under buskarna och plockar bort vissna blomställningar. Det senare är ett monotont och rogivande arbete, en favoritsyssla. I år kommer jag att ha mycket att göra. 

 Några dagar senare hänger stora klockor runtom på hela busken.

Lösa, nickande klockor i starkt ceris som dock bleknar med tiden och vissnar som ljusrosa.

och platsen där den står. Anlagt med torvblock för två vintrar sedan.

  

 Detta har hänt på en månad:

 

I bergets och tallskogens skugga trivs mina storbladiga rhododendron och blomningen i år kommer att överträffa alla förväntningar.

 

Man måste nog vara en trädgårdsmänniska för att förstå hur många nyanser av rosa det finns......

 

Rhododendron, hundtandslilja, bergenia, daphne, nunneört, vårärt, pärlhyacint, primula och lunddocka.

 

Det finns nog en hel del godis att njuta av denna fredag!!

Jag vill passa på att framföra ett litet förslag. 

Tycker inte ni att det vore bra om man snabbt kunde utläsa vilken zon våra trädgårdsbloggare är verksamma i? Några vet man, men de flesta gissar man sig till utifrån tecken på väderförhållanden. Att fästa uppgiften på förstasidan tar inte stor plats. Särskilt denna vår har jag undrat många gånger när jag har besökt trädgårdsbloggar.

Ja, vad händer i rabatterna? 

Man kan lungt konstatera att händelseförloppet är segt och ryckigt. Under några varma dagar förra veckan gick det fort men de senaste dagarna har vi kämpat för att hålla oss på rätt sidan nollstrecket på nätterna. Det har blåst och igår hade vi duggregn hela dagen utan någon nytta i rabatterna, det blev endast 2 mm. 

Vi är snart i mitten av maj och björkarna är ännu inte helt utslagna, normalt brukar de vara det första veckan i maj. Hostorna är försiktiga och i min trädgård är det mycket bar jord innan de tar plats. Värmen har utlovats komma tillbaka idag, men i morse, när jag öppnade altandörren, var det lika kallt ute som i ett kylskåp: hela 4 grader. 

Avhärdning av sommarblommorna har haft uppehåll hela veckan och det känns så där att återuppta processen.

Men jag ska inte klaga, det har inte varit värst här på västkusten. Visbys 7 minusgrader  har nog fått en och annan trädgårdsmänniska att gråta. Så hemskt. 

Trots det kalla vädret händer det förstås en del i trädgården och jag har valt ut min vintergröna rabatt för att demonstrera detta. 

 

Den roligaste tiden på året är när träd och buskar grönskar. 

Träd och buskar är alltid en större investering, både ekonomiskt, estetiskt och känslomässigt än perenner är. Att följa bladutsprånget under några veckor i maj är nog den mest spännande trädgårdshändelsen i mitt tycke. 

Lever trädet? Slår alla grenar ut? Växer det? Växer det snyggt? 

Magnolior har en förtjusande blomning. Exotiska, stora, färg- och formfagra blommor i mängder - vem kan motstå och i så fall varför? Men, i ärlighetens namn, har de flesta magnolior inte mycket att komma med resten av säsongen. Därför är det bra att välja sin magnolia med omsorg. 

Jag har endast tre magnolior i min trädgård (hybriden 'Susan', junimagnolia, stjärnmagnolia) och vill absolut inte utge mig för någon magnoliaexpert, vill bara berätta hur pass nöjd jag känner mig med min stjärnmagnolia.

 

Den kritvita blomningen är utmärkande

En annan utmaning är härdigheten, känslighet för djup tjäle och vårfrost. På bilden nedan kan man se att frosten har bränt spetsarna på två tidigt utslagna blommor till vänster. . 

Den officiella zonangivelsen på stjärnmagnolian är 3.

Det man kan tänka på är att inte plantera magnolian i fullt soligt läge ens i högre zoner. Vårsolen lockar då knopparna att slänga av sig sin varmande kappa med risk frostskador. Läge med några timmars sol räcker väl. Skuggan av ett större barrträd är kanske det mest idealiska, men skugga av byggnader bör också fungera.