Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från maj 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Infrastruktursatsningar

Trädgårdens golv är ett ständigt aktuellt ämne, känns det som. Mycket viktigt och intressant, men svårt, om ni frågar mig. Många parametrar att hålla i huvudet samtidigt: material, hållbarhet, utformning, estetik, underhåll och kostnad, för att nämna några. 

Eftersom vår trädgård är begåvad med stora träd blir "nerskräpningen" omfattande och golvet måste vara någorlunda lätt att underhålla. Gräsmatta är mycket bra ur den synvinkeln, medan grus och dekorationsbark är mindre lämpliga. Å andra sidan tål inte gräsmattan hur mycket slitage som helst, särskilt inte på vårkanten. 

Så nu blev det stepstones:

Jag har länge funderat på att lägga trampstenar i denna mycket trafikerade del av gräsmattan
 

Och den gångna långhelgen blev det av.


Den sandfärgade skiffern passar ganska bra ihop med berget och de befintliga hårda ytorna.

 


Jag hyser farhågor om att det är för mycket sten och det är nog också på vinterhalvåret, när marken är naken. Men just nu tycker jag ändå att gången ger tyngd åt trädgården. Det är så mycket fluff runt om så det känns mer balanserat med stenar mitt i grönskan. 

Planen är att bara köra över stenarna med gräsklipparen. (Är dock lite orolig för att det kommer att sluta med att jag kryper runt med kökssaxen.)

Några veckor tidigare lade jag en annan liten "prydnadsgång" mellan staketet och "päronlunden". Här fanns gräs respektive dekorationsbark tidigare, som fungerade hyfsat, men jag blev sugen på den här modellen istället. Till saken hör att vi hade småstenar över efter ett tidigare projekt, som har legat på garageuppfarten i två år och retade min man. 
 

Här en bild från 2014, innan rabatten gjordes om och gräset grävdes bort till förmån av dekorationsbark.

 


Och epoken med svart dekorationsbark från 2016, fast från andra hållet.


Den gamla slipersen är inte särskilt fager, men något byte rymmer inte på renoveringsschemat på väldigt länge, är jag rädd. 


Vi tittar från denna sidan istället. 

Hur denna hemmakreation kommer att fungera återstår att se. Småstenar som dessa bör egentligen läggas i betong och jag har bara smågrus emellan. Men gången används nästan bara av mig för att sköta rabatten, möjligen för att hänga över staketet och njuta av utsikten. Den klara nog inte springande barn, men det gör inte torvblocken heller. Några år håller det, sedan är det bara att dra lärdom och göra om. Igen.

Oväntat

Som en total överraskning började vår yngsta son (11) prata trädgård vid middagsbordet i tisdags. (Eller också var det ganska givet. Tv:n i köket var på och Pernilla, John och Tareq myste för glatta livet.)

Sonen tände till och tyckte att var kul att odla och se vad det blir. Kanske kunna äta upp resultatet och känna att man har gjort något bra, skött om en planta och blivit  belönad. 

Aha, tänkte jag. I alla år har det varit raka nobben varje gång jag har försökt att engagera honom i trädgårdsarbete. Så sent som för några veckor sedan var allting tråkigt och jobbigt när jag bad honom att plocka nerfallna björkgrenar i rabatterna. 

I stundens hetta där vid mifåddagsbordet erbjöd honom något jag inte hade, en plätt att odla själv på. Han lyste upp och kom med massa idéer om svårodlade grönsaker och ville genast åka till plantskolan! 

Ja, besöket dagen efter kostade närmare 1 ooo kr och jag känner en blandning av glädje och ångest. 

Vi kom bl a hem med ett sött  miniplommonträd som kan odlas i kruka och världens ledsnaste dillplanta som han tyckte synd om och skulle återuppliva. 

 

Och hur lättgjort verkar inte det här?  Har i för sig råkat läsa positiva recensioner om patio fruit trees i en engelsk trädgårdstidning häromdagen, men på frukt får man nog vänta några år och så får man komma ihåg att vattna under tiden, tänker jag. 

  

Kryddodlingen behöver specialblanding av jord som ännu inte är klar. Dill, dragon, citrontimjan och oregano. Vad tror ni? 


Så här blev i alla fall Enzolandet. En minipallkrage där han sådde sockerärtor och planterade grönkål. I zinkblajan ska han så bönor eller mera ärtor. I krukan gammal pepparmynta vars doft han förälskade sig i. 

Är det trendbrott eller övergående barnslig entusiasm? 

 

Låt dig överraskas på Blommig fredag.

Öppet brev till en husspekulant

Det här är min utsikt från takfönstret i mitt badrum på övervåningen:

 

En japansk lönn och ett kastanjeträd, båda stora och omfångsrika. Bilden är tagen i mitten av maj.

Ser ni det blåa huset till höger? Där bodde Annika. Tills i slutet av februari i år.

Hon dog liggandes på sin soffa med ena armen under huvudet, vad vi grannar tror i en en hjärnblödning. 

Annika var inte särskilt gammal. Hon bodde ensam efter att hon för några år sedan hade förlorat sin man och i höstas även sin hund. Jag kände inte henne så väl, men två saker visste jag om henne. Att hon dansade klassisk balett på lördagarna och att hon älskade sitt kastanjeträd. 

Båda sakerna gjorde stort intryck på mig, baletten för sin exklusivitet och kärleken till trädet med anledning av att jag också har ett speciellt förhållande till kastanjeträd. Det var min barndoms mest älskade klätterträd, vars krona jag tillbringade många timmar.

Nu ligger Annikas hus ute till försäljning och jag är orolig. 

Trädet stort och står i sydvästläge i förhållande till huset. 

Kära vår nya granne! Du är hjärtligt välkommen att ge liv åt detta gamla hus och trädgård i vårt villaområde. Jag hoppas att du inser värdet av ett uppvuxet, vackert och välmående träd. Tomten är stor och det finns alltid någon plätt som är solig under dagen. 

Snälla, fäll inte Annikas älskade kastanj.

Tre rhododendronfavoriter

Jag ser det som ett privilegium att kunna odla rhododendron i vår trädgård, men jag har förstått att rhododendron är en vattendelare, antingen gillar man dem eller inte. Många rhododendronälskare föredrar de småbladiga sorterna, säkert till viss del av utrymmesskäl. Men jag gillar de storbladiga och inte bara de rena arterna. Det finns många lyckade hybrider. 

Rhododendron kräver - förutom porös jord, halvskugga och en del nederbörd - även sin omgivning, en ensam rhoddis i gräsmattan gör ingen glad. 

Som granne till tallskog och blåbärstäckt berg tyckte jag redan för början att platsen viskade rhododendron till mig. Dessutom ville jag ha snabbt resultat med så lite arbete som möjligt. Vintergröna buskar som fyller platsen och sköter sig själva var lösningen. 

Två arbetsinsatser om året gör jag, båda efter blomningen i juni-juli; jag lägger på rhododendrongödsel och tallbarr under buskarna och plockar bort vissna blomställningar. Det senare är ett monotont och rogivande arbete, en favoritsyssla. I år kommer jag att ha mycket att göra. 

 

Rhododndron 'Goldbukett' kan jag varmt rekommendera. Rik och långvarig blomning, runda blad och prydligt växtsätt. Färgen på de utslagna blommorna är väl vanilj med kopparröda stänk i svalget. Knopparna har en varm gul nyans. 

 


Det är jättesvårt att fånga färgen på gula rhododendron. Dessutom bleknar färgen för varje solig dag som går. I solsken, som här, blir allting gulare. Mitt exemplar av 'Goldbukett' är uppstammat, fast det märks inte på denna bild.

  

En annan älskling är Rhododendron orbiculata, också den med runda blad.
 

 Några dagar senare hänger stora klockor runtom på hela busken.

 

Lösa, nickande klockor i starkt ceris som dock bleknar med tiden och vissnar som ljusrosa.


och platsen där den står. Anlagt med torvblock för två vintrar sedan.

  

Rhododendron 'Golden Torch' är en hybrid med laxrosa knoppar och ganska intetsägande blad. Den saluförs ibland med argumentet att den är kalktolerant, men hos mig behöver den inte vara det, så jag kan inte säga om det stämmer eller ej.


Svårdefnierbar färg på de utslagna blommorna, åtminstone vid molnigt väder. 

 


Man kan nästan inte tro att det är samma buske fast några dagar senare och i morgonsol. 


Det ligger väl i farans riktning att det blir flera inlägg om rhododendron.

Månadsbilder maj

 Detta har hänt på en månad:

 

14 april

 

9 maj


15 maj

 

Småbladiga Rhododendron 'Dora Amatheis', ett gäng mer eller mindre självsådda brunnera  macrophylla, hasselört och vitsippor bär upp rabattten så här års. Aklejor och vitkantiga hostor står i startgroparna och tar snart över.


Det kan lungt konstateras att maj är trädgårdsälskarens mest händelserika månad, och det stämmer nog i hela landet. 

Andra delar av trädgården har fullständigt exploderat efter att moder natur haft den goda smaken att ordna dryga 15 mm regn och ungefär lika många plusgrader samtidigt.

 

I bergets och tallskogens skugga trivs mina storbladiga rhododendron och blomningen i år kommer att överträffa alla förväntningar.

 

Man måste nog vara en trädgårdsmänniska för att förstå hur många nyanser av rosa det finns......

 


Rhododendron, hundtandslilja, bergenia, daphne, nunneört, vårärt, pärlhyacint, primula och lunddocka.

 


Det finns nog en hel del godis att njuta av denna fredag!!


Jag vill passa på att framföra ett litet förslag. 

Tycker inte ni att det vore bra om man snabbt kunde utläsa vilken zon våra trädgårdsbloggare är verksamma i? Några vet man, men de flesta gissar man sig till utifrån tecken på väderförhållanden. Att fästa uppgiften på förstasidan tar inte stor plats. Särskilt denna vår har jag undrat många gånger när jag har besökt trädgårdsbloggar.


Vad händer?

Ja, vad händer i rabatterna? 

Man kan lungt konstatera att händelseförloppet är segt och ryckigt. Under några varma dagar förra veckan gick det fort men de senaste dagarna har vi kämpat för att hålla oss på rätt sidan nollstrecket på nätterna. Det har blåst och igår hade vi duggregn hela dagen utan någon nytta i rabatterna, det blev endast 2 mm. 

Vi är snart i mitten av maj och björkarna är ännu inte helt utslagna, normalt brukar de vara det första veckan i maj. Hostorna är försiktiga och i min trädgård är det mycket bar jord innan de tar plats. Värmen har utlovats komma tillbaka idag, men i morse, när jag öppnade altandörren, var det lika kallt ute som i ett kylskåp: hela 4 grader. 

Avhärdning av sommarblommorna har haft uppehåll hela veckan och det känns så där att återuppta processen.

Men jag ska inte klaga, det har inte varit värst här på västkusten. Visbys 7 minusgrader  har nog fått en och annan trädgårdsmänniska att gråta. Så hemskt. 

Trots det kalla vädret händer det förstås en del i trädgården och jag har valt ut min vintergröna rabatt för att demonstrera detta. 

 

Den allra största händelsen är att rhododendronen börjar blomma. Inte bara i denna rabatt....

 
Här finns det en hög grad av stabilitet och prydnadsvärde året runt, den här bilden är tagen den 14 april.

Vårljungen har varit fin länge

 


 

Spirea japonica 'Magic carpet' har en fantastisk lövsprickning. 
 

Barrväxter i miniatyr ser jag som mycket värdefulla. 

  

Buxbom, abies koreana 'Icebreaker' och taxus

 

Gräset runt om ger en bra inramning åt en rabatt där det inte är tanken att växterna ska växa ihop och täcka jorden. I den vintergröna rabatten odlas det individer.

  

En förändring som är på gång är att jag kommer att ta bort björngräset i mitten av rabatten. Jag behöver plats för mer intressanta växter.

 

Och det händer förståss massor i hela Sverige på Blommig fredag....



Nu är det riktigt roligt

Den roligaste tiden på året är när träd och buskar grönskar. 

Träd och buskar är alltid en större investering, både ekonomiskt, estetiskt och känslomässigt än perenner är. Att följa bladutsprånget under några veckor i maj är nog den mest spännande trädgårdshändelsen i mitt tycke. 

Lever trädet? Slår alla grenar ut? Växer det? Växer det snyggt? 


Japanska lönnar är samlingsobjekt för många. Här Acer palmatum 'Orange Dream', som har nu runt 7-8 på nacken. Acer shirasawanum Aureum till höger behöver några dagar till. Två favoriter som också utgör utsikten från vardagsrummet.
 

En annan bronsfärgad historia, smällspirea Physocarpus opuliofolius 'Amber Jubilee' har bra härdighet och jag odlar den kruka. Färgen påverkas starkt av rådande ljusförhållanden och plantan flyttas därför med fördel runt för att hitta det mest optimala läget. För mycket sol bränner bladen och i skugga blir busken intetsägande gulgrönbladig. Snyggt hängande växtsätt dock.

 

Rönnspirea Sorbaria sorbifolia 'Sem' är läcker men sätter rotskott. Eftersom den är mycket härdig går det bra att odla även den i kruka. 

 

Min självsådda mörkbladiga lönn är ett mycket lyckat barn till grannens stora träd.

 

Nykomling sedan 2 år är sydboken som har ett mycket smakfullt, glest men snyggt växtsätt. Svårfotograferad dock.

 

Ännu yngre är dvärgkastanjen som har en helt osannolik start på våren. Aesculus pavia 'Koehnei' får laxrosa blommor och gröna blad längre fram. 

 

Inte undra att silverpäron är populär. Härligt silvriga blad och söta blommor. Jag säger bara, klipp. Det naturliga växtsättet är glest och spretigt.

 

Mörkast av alla mörkbladiga fläder är nog Sambucus nigra 'Black Tower'.

Fortsättning följer. 

Magnolia stellata

Magnolior har en förtjusande blomning. Exotiska, stora, färg- och formfagra blommor i mängder - vem kan motstå och i så fall varför? Men, i ärlighetens namn, har de flesta magnolior inte mycket att komma med resten av säsongen. Därför är det bra att välja sin magnolia med omsorg. 

Jag har endast tre magnolior i min trädgård (hybriden 'Susan', junimagnolia, stjärnmagnolia) och vill absolut inte utge mig för någon magnoliaexpert, vill bara berätta hur pass nöjd jag känner mig med min stjärnmagnolia.


Maj 2010. Stjärnmagnolian blommar även som ung planta.

  


Två år senare, den 30 april 2012


Ett utav problemen med magnolior är att de tenderar bli för stora för en villaträdgård. Höjden kanske inte det största problemet, men många blir breda och täta, om de trivs. Stellatan är ett undantag, med sin storlek 2-4 meter. Hos mig är den nästan lika bred som hög. 
 

Den kritvita blomningen är utmärkande


Den 30 april 2017 är trädet ca 3 m högt. Här har endast de översta knopparna hunnit slå ut. 

Jag köpte min planta för ca 8 år sedan och har format den till att bli flerstammig.
De nedersta horisontella grenarna klipper jag bort för att få ett lite luftigare träd och plats för lägre växter bredvid. Jag tar ett par, tre grenar på vårvintern och driver dem till blomning inomhus, helst till påsk. Detta ska dock inte tas efter på alltför unga plantor, de ska formas mitt på sommaren vid behov. 

Rik blomning

En annan utmaning är härdigheten, känslighet för djup tjäle och vårfrost. På bilden nedan kan man se att frosten har bränt spetsarna på två tidigt utslagna blommor till vänster. 


 

Den officiella zonangivelsen på stjärnmagnolian är 3.


Det man kan tänka på är att inte plantera magnolian i fullt soligt läge ens i högre zoner. Vårsolen lockar då knopparna att slänga av sig sin varmande kappa med risk frostskador. Läge med några timmars sol räcker väl. Skuggan av ett större barrträd är kanske det mest idealiska, men skugga av byggnader bör också fungera. 


Stjärnmagnolians blommor är verkligen kritvita


Som alltid för växter med lite taskigare härdighet gäller det att köpa lite större exemplar, om man inte är sugen på att dalta extra mycket med dem i början. Vårplantering är nog ett måste. 

Och sist med inte minst. Om olyckan ändå skull vara framme och din unga planta drabbas av omfattande frostskador, fatta inga hastiga beslut. Magnolior har en enastående förmåga att skjuta nya skott från marken och från tjocka grenar/stammen. Bit ihop och vänta fram till augusti. Mina två andra magnolior frös tillbaka helt våren 2013 men idag är de vackrare än någonsin. Om det i ett annat inlägg.