Juni är kornellblomningens tid.
Jag börjar med den minsta, cornus canadensis, som inte är något träd utan en marktäckare, men jag vill klämma in den i sammanhanget.
Den är väletablerad hos mig. För väl, skulle jag vilja påstå.
Amerikanskt hönsbär, som den också heter, rycker man inte bort så lätt där den inte behövs. Det nestlar in sig i andra växters rötter, så när det är dags att rädda och flytta busken, följer små rotbitar av hönsbäret med så den då börjar etablera sig någon annanstans. Mindre kul.
Jag vill avråda från att plantera cornus canadensis mellan rhododendron, vars rötter inte har en chans att hävda sig i konkurrensen. På den punkten är jag väldigt bestämd och också helt oense med ett expertråd jag läste i en av våra trädgårdstidningar nyligen. Gör det inte!!!
Förföriskt söta blommor och blad, men ilskna rötter.
Betydligt mer harmlös är fantastiska cornus kousa var. chinensis, kinesisk blomsterkornell. Efter ett viloår blommar den fantastiskt nu, en riktig skönhet så här års. På hösten blir bladfärgen orangerosa, ett rätt så udda inslag i höstträdgården. Rekommenderas, men räkna med några års väntan på blomningen.
Jag har farit fram med saxen även på detta stackars träd, vilket inte blev särskilt lyckat, måste jag medge. Hoppas nu att den skjuter nya skott på toppen för en snyggare figur.
Det är högbladen vi uppfattar som blommor och de är grönaktiga i början för att med tiden få en vitare nyans.
Blommorna växer också till sig lite grand med tiden. Bilderna är tagna med en knapp veckas mellanrum.
Nästa skönhet heter ' Satomi' och är lite blomvilligare än sin kinesiska kompis. Blommar även som ung planta.
Både form och färg avviker från de tidigare presenterade, ändå är likheterna tydliga.
Satomi blommar generöst redan vid låg ålder.
Inte heller Satomis form är särskilt snygg, men här har jag inte varit inblandad.
Båda mina blomsterkornellen står i partiell skugga av större träd, vilket de verkar klara väl utan att det påverkar blomningen som pågår ca en månad. Jag skulle tro att halvskugga och jord av det fuktigare slaget förlänger blomningen. I år har vi inte haft brist på nederbörd, men förra året fick de en kanna då och då.
Om man ska välja mellan de två, chinensis och Satomi, skulle jag rekommendera den vita chinensis och det är med anledning av ett bredare prydnadsvärde. Fruterna är snyggare och höstfärgen bättre. Åtminstone hos mig.
Andra erfarenheter?
Cornus kousa var. Chinensis, på översta bilden längst ner till höger, i oktober 2015.
Sedan äger jag även en cornus kousa Venus, som har större blad och som lär få stoooora vita blommor. Någon gång i framtiden, förhoppningsvis. Den har i alla fall överlevt sin första vinter hos mig.
Andra kornellen finns förtås att upptäcka, så som cornus alba sibirica för sin vinterfagra grenverk eller cornus controversa för sin pagodliknande uppbyggnad. Om det någon annan gång.
8 kommentarer | Skriv en kommentar