Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juni 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Att tappa hakan

Det händer allt oftare att jag gör, tappar hakan när jag rör mig i stan. Fler och fler offentliga planteringar överraskar. Kommunen och bostadsbolagen verkar ha kommit till insikt om utemiljöns betydelse för trivseln. 

Jag blev alldeles lycklig när jag fick syn på detta:


Vi befinner oss mitt i ett berykatat bostadsområde. Daggkåpa, kantnepeta och stäppsalvia kanske inte är så roliga i september, men desto häftigare nu i juli. Det finns några unga fjärilbuskar i mitten av planteringen som inte blommar än. 


Min midsommarträdgård

Ja, nu har det vänt, vi går nu mot mörkare tider. 

Jag tycker dessvärre inte att min trädgård gör sig bäst så här års, mitt i sommarhalvåret. 

De skyhöga förväntningarna spelar förtås in, men faktum är att det ser övervuxet och bångstyrigt ut för min smak just nu. Det har inte varit brist på regn i år och det är förstås att föredra framför torka, om man frågar mig. De flesta växter förefaller nöjda och växer så det knakar. Man hinner knappt vända bort innan gräset behöver klippas igen och idegranshäcken som jag friserade för några veckor sedan ser rufsigt ut redan. Buxbomshäcken har jag inte ens börjat med. Praktry, spireor, bambu behöver snyggas till och jag stör mig på de överblommade rhododendronen, vars fröställningar jag inte heller hunnit städa bort. 

 

En av mina största rhododendronbuskar är övertäckt av storblommig klematis - och sina egna vissna blommor och fröställningar. 

 

Rhododendron ser mycket fräschare ut utan sina fröställningar, de fina bladen är lika vackra som blommorna. Och snart är det dags att klippa bort blommorna på daggkåpor, för att slippa alla frösådder, som jag redan har för många av. 

Stora perennrabatten är däremot ser lovande ut, lite romantiskt som det ska vara så här års.  


Tack vore ihärdigt jagande morgon och kväll, lyckades jag rädda mina riddarsporrar från sniglarna

 


 

Fjädernejlikan är nog inte så glad i regnet

 

Stjärnflocka och stäppsalvia

  

och stjärnflocka och stäppsalvia igen
 
 

Rhododendronbusken och gillenian väller över gången så man knappt kan passera 


Mest lättskött alla årstider är ljung- och barrväxtrabatten.


På den avlånga platån högst upp odlar vi björnbär som har fått ny spaljé tidigare i år. Buskarna blommar för fullt just nu. 

 


Och en bild på midsommardrottningen som lägger sig lojt på sitt stöd. 


Nu önskar jag mig lite sol och värme efter helgens skurar  för att kunna njuta av allt härligt arbete som väntar.

Blomsterkornell

Juni är kornellblomningens tid. 

Jag börjar med den minsta, cornus canadensis, som inte är något träd utan en marktäckare, men jag vill klämma in den i sammanhanget. 

Den är väletablerad hos mig. För väl, skulle jag vilja påstå. 

Amerikanskt hönsbär, som den också heter, rycker man inte bort så lätt där den inte behövs. Det nestlar in sig i andra växters rötter, så när det är dags att rädda och flytta busken, följer små rotbitar av hönsbäret med så den då börjar etablera sig någon annanstans. Mindre kul.

Jag vill avråda från att plantera cornus canadensis mellan rhododendron, vars rötter inte har en chans att hävda sig i konkurrensen. På den punkten är jag väldigt bestämd och också helt oense med ett expertråd jag läste i en av våra trädgårdstidningar nyligen. Gör det inte!!!


Förföriskt söta blommor och blad, men ilskna rötter. 


Betydligt mer harmlös är fantastiska cornus kousa var. chinensis, kinesisk blomsterkornell. Efter ett viloår blommar den fantastiskt nu, en riktig skönhet så här års. På hösten blir bladfärgen orangerosa, ett rätt så udda inslag i höstträdgården. Rekommenderas, men räkna med några års väntan på blomningen.


Jag har farit fram med saxen även på detta stackars träd, vilket inte blev särskilt lyckat, måste jag medge. Hoppas nu att den skjuter nya skott på toppen för en snyggare figur. 

 

Det är högbladen vi uppfattar som blommor och de är grönaktiga i början för att med tiden få en vitare nyans.

 


Blommorna växer också till sig lite grand med tiden. Bilderna är tagna med en knapp veckas mellanrum.


Nästa skönhet heter ' Satomi' och är lite blomvilligare än sin kinesiska kompis. Blommar även som ung planta.
 


Både form och färg avviker från de tidigare presenterade, ändå är likheterna tydliga.

 


Satomi blommar generöst redan vid låg ålder.



Inte heller Satomis form är särskilt snygg, men här har jag inte varit inblandad. 


Båda mina blomsterkornellen står i partiell skugga av större träd, vilket de verkar klara väl utan att det påverkar blomningen som pågår ca en månad. Jag skulle tro att halvskugga och jord av det fuktigare slaget förlänger blomningen. I år har vi inte haft brist på nederbörd, men förra året fick de en kanna då och då. 

Om man ska välja mellan de två, chinensis och Satomi, skulle jag rekommendera den vita chinensis och det är med anledning av ett bredare prydnadsvärde. Fruterna är snyggare och höstfärgen bättre. Åtminstone hos mig. 

Andra erfarenheter? 

 


Cornus kousa var. Chinensis, på översta bilden längst ner till höger, i oktober 2015.


Sedan äger jag även en cornus kousa Venus, som har större blad och som lär få stoooora vita blommor. Någon gång i framtiden, förhoppningsvis. Den har i alla fall överlevt sin första vinter hos mig. 

Andra kornellen finns förtås att upptäcka, så som cornus alba sibirica för sin vinterfagra grenverk eller cornus controversa för sin pagodliknande uppbyggnad. Om det någon annan gång.

Månadens bild

Jag återkommer till min lite vilda hassellund när temat för Blommig fredag är månadens bild. 


Tumult är den mest träffande beskrivningen i mitten av juni.

  

En påminnelse om hur det såg ut i mitten av april


Till slut vaknade även hostan 'Patriot' till liv. 

 

Här trängs ormbunkar, rhododendron, hostor, julrosor och hasselört. En del snigelfavoriter finns här och följaktligen även ganska många sniglar. 

 

Aklejorna hittar livsutrymme alldeles på egen hand, vilket är tacksamt. 

 

Pärlan i rabatten är Acer campestre nana, klotnaverlönn, som står inför sin årliga frisering. Vid fötterna syns en tjusig bladväxt med bra utbredningsförmåga, Persicaria microcephala 'Purple Fantasy' :

  

Jag frestas att även visa bilder på mina underbara blomsterkornell, som blommar för fullt just nu, men det får bli ett nytt inlägg. 

Klicka på bilden för flera månadsbilder


Kryddbuske

Vackra Calycanthus raulstonii 'Hartlage Wine' ! Bästa köpet på länge! Nu i juni översållad av stora (4-5 cm), vackra, magnolialiknande blommor i en ovanlig vinröd färg. Bladen är inte märkvärdiga och inte växtsättet heller, men blomningen är alldeles enastående.  

Exotisk och tålig på samma gång, kan det bli bättre? 

 
Det första och sista jag gör varje dag är att jag går förbi, tittar och luktar på min kryddbuske. 

På ena sidan har jag en rödbladig ormhassel som granne

 

Och på andra sidan en Weigela florida 'Purpurea Nana' som blommar i nästan samma färg. En annan färgmatchningstips är mörkröda astrantia 'Claret'.

 

Busken är köpt så sent maj 2016! Detta kallar jag snabb etablering. Och den får gärna bli yvig och stor hos mig! 

Vilka krav kryddbusken har på tillvaron kan jag tyvärr inte redovisa för eftersom jag bara haft busken i lite drygt ett år. Misstänker dock starkt att kraven inte är speciella alls. Sol/halvskugga och någorlunda näringsrik, fuktighetshållande jord är en kvalificerad gissning. 

Frisera salix

Formklippning har blivit lite av en hobby inom hobbyn för mig, även om jag inte håller på med avancerade formationer utan syftet är närmast att hålla växten vital och prydlig på ett skonsamt sätt. 

Börjar man forma en ung planta från starten, blir ingreppet inte så dramatiskt. Beskärning från ung ålder betyder dock inte att man ska ge sig på en växt som inte är etablerad. Rötterna först, de är alltid viktigast. 

För tidig klippning på säsongen kan stressa växten till att producera små förkrympta blad och/eller tvingar en att göra om proceduren onödigt många gånger, så det ska man se upp med. Men så här års, runt midsommar, kan det vara lämpligt med fsirering av många buskar, företrädesvis sådana som har blommat eller inte odlas för sina blommors skull. Spireor och Weigela (praktry) som blommar i juni, kan man vänta med efter blomningen. 

Jag fortsätter på temat salix (se tidigare inlägg) med några bilder på hur jag går till väga när jag klipper.

 

Förberedelse. Lägger ut en klippkappa, som frisörerna använder. Vill man att det ska räcka hela vägen runt en buske för man ha två stycken, men jag klarar mig med en. Jag har gått över till att använda uppladdningsbar elektrisk sax, men det går självfallet lika bra att klippa för hand. Grundformen finns redan, så det blir ingen större dramatik. 

 

Klippet samlas på duken och kan lätt städas bort.

 

Färdig!

 

Och omgivningarna


Salix

Det gick upp för mig häromdagen att jag har en hel samling av salix. Det var inte någon medveten satsning utan mer ett resultat av spontana inköp av tåliga buskar. Salix kan vara väldigt olika, men alla är mycket medgörliga. 


Litet rödvide, Salix Purpurea 'Nana' är favorit nr 1. Fluffig och älskar att "gå hos frissan".

 

Salix lanata, ullvide är en ny bekantskap och den enda erfarenheten hittills är att den är älskad av sniglar. Jag har den i kruka, ändå hittar snigelbarnen dit. Men den ska vara extremt härdig och klarar kruktillvaron året runt. Sen i utsprånget. 

 

Snygg.

  

Lik, men betydligt mindre än ullvide är salix boydii, styvervide. Växer långsamt, för att inte säga ingenting. 

 

Små, små gråludna, runda blad.

Salix sachalinensis 'Golden Sunshine' står nog lite väl torrt för att den ska komma till sin rätta, men jag ville placera den mot mörk bakgrund, så den för anpassa sig.

 

Ingen märkvärdig form på bladen,men färgen håller sig över hela säsongen. Grönskar tidigt på säsongen. 

  

Salix Helvetica, alpvide. Inköpt för formklippning. 


Och en bästsäljare. Så nära vita blad man kan komma har salix integra 'Hakuro Nishiki', japansk dvärgpil.

 

Ympade, uppstammade exemplar finns i många trädgårdar i landets södra del. Min planta är gammal, kort i växten och hålls kompakt. 

 

Jag har nu också skaffat mig ett exemplar i buskformat. Zonangivelen är en etta, men hos mig  i zon två klarar den sig helt utan frostskador. Vågar dock inte experimentera med att ha den kruka över vintern, så den kommer att planteras i rabatt så fort jag hittar den ultimata platsen. 

 

Rosmarinvide kallas denna glesa, sirliga variant med silvriga, lansettlika blad. Salix repens Rosmarinifolia är snyggare i verkligheten än på denna bild. Det är lite medelhavskänsla över den.

Dessutom är grenarna rödaktiga som ger en fin kontrast. Värdefullt även vintertid. 

Ingen av mina salix är särskilt anmärkningsvärd, men de är snälla, toleranta och billiga i inköp. Flera är tacksamma beskärningsobjekt och att själv få bestämma form och storlek är aldrig fel. 

Det finns säkert många fler roliga sorter, bl a en med vridna blad, som jag har sett hos trädgårdsvännen Marie-Louise, men som jag tappat namnet på. Så samlandet fortsätter. 



Det kan inte bli bättre

Månadsskifte maj-juni! Hela sommaren är framför oss! Kan det bli bättre? 

För det första fick vi 22 mm regn natten till förrigår och sol på det igår, så växterna stortrivs. 

Hostorna har äntligen vecklat ut sina tjusiga blad och täcker nu nästan all bar jord, hurra! Trädgården känns inte färdig förrän hostorna tar plats. 

 
Hosta 'Sun Power'

Friska, krispiga blad, än så länge

50 medlemmar i Vaggeryds trädgårdsförening kommer på visit på lördag så det är extra roligt att kryddbuskens första blomma har slagit ut. 

   

Så magnolialik. Den vita

 

och  även den röda.

 

Jag tror jag räknade 32 knoppar på den röda sorten. Den planterades förra våren och bestod då av två klena grenar. 


Även nysroten beter sig väluppfostrat och skjuter fram sina enorma blad med imponerande energi. Det var en lång väntan, plantan är säkert 7-8 gammal och varit en besvikelse hittills. 

 

Veratum album har äntligen fått en plats där den kan utvecklas till sin fulla potential. Snigelmums som den är får den daglig tillsyn.


Trädgården är grön och levande, träden är utslagna och många perenner står i knopp. 


3 år gamla idegranshäcken spricker av livslust


Sedan är jag en person som sällan är nöjd. Det är inte så att jag går runt och känner mig missnöjd och olycklig, tvärtom, jag får energi av insikten att något kan göras ännu bättre. Varför stanna upp? Livet är ständig rörelse. Framåt. Helst. 


 

Läs vidare på Blommig fredag