Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg från juli 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Ros i kruka

Det finns åtminstone två saker som är lite utmärkande för mitt trädgårdsintresse. 

Det ena är min förkärlek för beskärning av buskar och träd och det andra är krukodling. Båda har sin upprinnelse i vår tomts grundförutsättningar, nämligen att den är begränsad både på bredden och på djupet. Tunt jordlager på  mindre tomt. 

Bristen på jorddjup insåg jag tidigt och därför har jag medvetet valt bort rosor. Jag är faktiskt lite glad för att jag har lyckats exkludera en så populär växt. Det var inte lätt. 

Men jag har inte lyckats fullt ut. Har  två stycken i alla fall. 

 

Tommelise 

 

Jag kallar färgen för karminröd och den är trots allt inte lika ilsken i verkligheten som på detta foto.

Tommelise är, som namnet antyder en miniatyrros, krypande, växer mest på bredden. 

Min första Tommelise planterade jag för drygt 10 år sedan, men den har kvävts av aggressiva perenner som jag glömde att hejda. Jag vill dock till varje pris odla den, för sin färg och oavbrutna blomning från juli till sen höst. Hon blommar kanske inte hela tiden så rikligt som på bilden ovan, men nästan. De små, söta, enkla blommorna verkar inte var för ansträngande att producera. Som krukodlad kvalar den in i den intensivvård som sommarblommorna får, med gödselvattning och allt och resultatet blir då mycket bättre än på friland. 

Min lilla Tommelise har övervintrat i sin kruka, nergrävd och nästan bortglömd i komposten. Jag fick klippa den tillbaka hårt i våras, till viss del beroende av att jag hade hunnit hoppa på komposten innan jag en natt vaknade kallsvettig av att komma på att min favoritros låg kvar där någonstans på djupet. Många grenar har gått av naturligtvis, men rotsystemet var oskadat, tack vore krukan. Fräscha, blomvilliga skott blev resultatet.

 

Sommerwind

En härlig klasblommande, marktäckande ros som har det lite tufft i konkurrensen med kärleksörterna. 

Sommerwind växer på en solig slänt där jag en gång bedömde att jordlagret var tillräckligt djupt för en mindre ros. Den är helt omgiven av perenner och gör inte  mycket väsen av sig förrän blomningen, en egenskap som ju delas av alla rosor. Och då gäller det att blomma länge om man ska ha en chans hos mig. Det gör båda mina två rosor. Det de saknar är doften och det är en minus för en ros förstås. 

Både Sommerwind och Tommelise har varit friska i alla de ca 10 år jag har odlat dem.

Taggat med: 

,

Fyndat även

I mitt förra inlägg berättade jag bara halva sanningen om min utflykt till Hornbachs trädgårdsavdelning. 

Det riktigt stora kapet var egentligen dvärgginkon 'Mariken'. Jag har haft utkik efter den ganska länge, men den är inte helt lätt att hitta eller också är den orimligt dyr. På Hornbach gick den loss för 240 kr. 

  

Ginko biloba 'Mariken', kanske 25 cm hög för tillfället. Den fick plats i min vintergröna rabatt, som mestadels består av ljung och barrväxter. Ginkon är ju en barrväxt, även om den inte är vitergrön. 
 

Väldigt tät och fin



Min andra ginko kommer, lustigt nog, också  från Hornbach. Den inhandlades för ca 10 år sedan, under en period när vi var nyblivna husägare och behövde åka till byggmarknad var och varannan dag.

Min stora ginko är något gles, men stilig, ca 3 meter. Att den klarar sig på slänten, i tallars skugga och rotkonkurrens ser jag som bevis på dess tålighet. Det är begränsad mängd jord som erbjuds men den har aldrig visat tecken på närings- eller vattenbrist. Ginkon är ju en överlevare, den tänker nog: "Ok, här gäller det att inte bli för frodig." Det är inte för intet ginkon är så gammal som art. Anpassningsförmåga var ordet.

Som träd marknadsförs ginkon ofta med argumentet att den får fina gula höstfärger. Det är helt riktigt, bladen faller inte av medan de är gröna, de blir gula varje år, oavsett väderlek, i motsatts till vissa lönnar som behöver både det ena och det andra för att utveckla sina sprakande höstfärger. Men ginkons gula period är väldigt kort, så jag tycker att man ska välja ginko i första hand för dess vackert formade blad och långsamma växt. 

Den enda nackdelen med ginkon är att den slår ut väldigt sent, hos mig, i partielll skugga i zon 2, vid månadsskiftet maj-juni. 


Har fyndat

Det pågår staketmålning hemma hos mig och detta tvingade mig till något så olustigt som att åka till byggmarknad för diverse inköp. När jag ändå var där kunde jag inte låta bli att kolla läget på trädgårdsavdelningen. 

Hornbachs trädgårdsavdelning är tämligen simpel över lag men den har överraskat mig förut. Man får räkna med långresta, mestadels tyska och holländska plantor, men jag är inte bättre än att fullständigt glömma alla vackra principer när jag ser något som det här:

 

Hydrangea macrophylla 'Deep Purple Dance', här redan omplanterad i rymlig kruka  och noga placerad i halvskugga. 

 

Denna hybrid ingår i en "kollektion" som heter Music och är framtagen av en holländsk plantskola.

 

Alla sju medlemmar i serien uppges vara rikblommande på årsskott. Det innebär något större chans för blomning på våra breddgrader än blomning på fjolårsskott, men sen frost kan naturligtvis skada. 

Om du undrar: "Hur i hela världen kan hon falla för en hortensia med det här smått vulgära, anabolamissbrukar-utseende?" - så har jag en förklaring. 

En trädgårdsvännina köpte två likadana förra året för att snabbpryda ingången till sitt nya växthus inför en visning. Jag njöt av synen men befarade kort lycka. 

Till min stora förvåning ser jag häromdagen, när jag besöker hennes trädgård i egenskap av växthusvakt under deras semester att de två hortensiaplantorna grönskar och frodas. De ser nästan lika drogade ut som när de kom från plantskolan förra året, massor med blomknoppar och kompakt växtsätt. Detta säger i och för sig inte mycket om härdigheten, för vi har haft en ganska mild vinter med en lägsta temperatur på 7-8 grader en enda natt, men förmågan att komma igen i en vanlig trädgårdsmiljö imponerar. Så, jag handlade. 149 kr var inget att bråka om. Och jag var ganska klar över att det inte är 'Soft Pink Salsa' eller 'Blue Ballad' utan just 'Deep Purple Dance' jag ville ha. 

Men Hydrangea marophylla är en fantastiskt iögonfallande buske oavsett färg. Plantan är inte särskilt fager på våren, men fr o m det att knopparna börjar synas fram till att vinterstormarna bryter ner de intorkade, bruna blomställningarna är den en fröjd för ögat. De är sjukdomsfria, men törstiga.

Ja, kruxet är härdigheten. Hur mycket svensk klimat klarar de? Åtminstone zon två, skulle jag vilja påstå, antagligen även tre. 

Mina erfarenheter är från tre gamla plantor som har funnits i trädgården när vi flyttade hit 2004. De har blommat, mer eller mindre, i alla år. 


Vatten, vatten, vatten. Det är kanske tack vore regntunnans närhet som gör att jag finner hortensior lättodlade. Och björkarnas skugga. 


Blomfärgerna varierar en del, t o m på samma planta

 

Om man plockar och torkar blommorna innan de vissnar, behåller de både färg och form och är fantastiska inomhus. Jag har sett dörrkrans av vit hortensia på lägenhetsdörr, den synen glömmer jag aldrig. 


En samling blått

Blålila blomning lockade mig inte i början av mitt trädgårdsliv. Jag kan inte förklara varför, jag var helt enkelt betuttad av den varma färgskalan: rosa, rött och orange, helst i kombination. 

Idag är min smak något annat. Ju mindre väsen blomningen gör av sig i grönskan, desto bättre. Tar en lättnadens suck varje år när rhododendronen och de få pioner jag har kvar har blommat färdigt och innan dagliljorna och montbretian sätter igång. 

Geranium 'Rozanne' har börjat sin långa blomning. En klippa bland nävorna.

 
Ängsnävan, 'Midnight Reiter' har mörkbruna blad. Blommar intensivt men ganska kort. 

 

Annorlunda

 

Riddarsporrarna blåste naturligtvis ner sedan denna bild togs. Förra veckans ökenstormar var inte nådiga. De var ganska varma, torra och från det enda hållet vår trädgård inte har ordentligt vindskydd, från öster. 

  

Men klematisen Annabell är noga uppbunden och har klarat sig. 

 

Lavendel  är inte min trädgårds starka sida, men jag måste ha några plantor till varje pris, för doftens skull. Nu börjar blomningen.

 

Tremasterblomman trivs bäst i skugga

 

Blåast av alla är hortensian 'Veerle'

 


Underbara fyllda strandirisen har jag fått av trädgårdsvännen Carina. Den blommar rikligt och länge och är väldigt lättskött. Lagom höjd på ca 60 cm, fina proportioner. Klarar att växa i en djupare spricka i berget. Jag har bara gott att säga om denna planta. 

 


Fylld är även nässelklockan 'Benice'

 


Odlas i kruka, här tillsammans med bl a en frösådd hortensia, som jag hittade i närheten av Veerle för två år sedan. 



Och ännu en till fylld skönhet. Petunia, köpt som stickling i februari. Den trivs bra under tak på uteplatsen.

Jag blir själv lite förvånad när jag ser hur mycket blått jag har hunnit samla på mig under årens lopp, trots att jag från början var fokuserad på helt andra färger. Blått funkar alltid, alla nyanser, medan rött gör inte alls det. Det ska jag visa en annan gång...