Det finns åtminstone två saker som är lite utmärkande för mitt trädgårdsintresse. 

Det ena är min förkärlek för beskärning av buskar och träd och det andra är krukodling. Båda har sin upprinnelse i vår tomts grundförutsättningar, nämligen att den är begränsad både på bredden och på djupet. Tunt jordlager på  mindre tomt. 

Bristen på jorddjup insåg jag tidigt och därför har jag medvetet valt bort rosor. Jag är faktiskt lite glad för att jag har lyckats exkludera en så populär växt. Det var inte lätt. 

Men jag har inte lyckats fullt ut. Har  två stycken i alla fall. 

I mitt förra inlägg berättade jag bara halva sanningen om min utflykt till Hornbachs trädgårdsavdelning. 

Det riktigt stora kapet var egentligen dvärgginkon 'Mariken'. Jag har haft utkik efter den ganska länge, men den är inte helt lätt att hitta eller också är den orimligt dyr. På Hornbach gick den loss för 240 kr. 

Det pågår staketmålning hemma hos mig och detta tvingade mig till något så olustigt som att åka till byggmarknad för diverse inköp. När jag ändå var där kunde jag inte låta bli att kolla läget på trädgårdsavdelningen. 

Hornbachs trädgårdsavdelning är tämligen simpel över lag men den har överraskat mig förut. Man får räkna med långresta, mestadels tyska och holländska plantor, men jag är inte bättre än att fullständigt glömma alla vackra principer när jag ser något som det här:

En trädgårdsvännina köpte två likadana förra året för att snabbpryda ingången till sitt nya växthus inför en visning. Jag njöt av synen men befarade kort lycka. 

Till min stora förvåning ser jag häromdagen, när jag besöker hennes trädgård i egenskap av växthusvakt under deras semester att de två hortensiaplantorna grönskar och frodas. De ser nästan lika drogade ut som när de kom från plantskolan förra året, massor med blomknoppar och kompakt växtsätt. Detta säger i och för sig inte mycket om härdigheten, för vi har haft en ganska mild vinter med en lägsta temperatur på 7-8 grader en enda natt, men förmågan att komma igen i en vanlig trädgårdsmiljö imponerar. Så, jag handlade. 149 kr var inget att bråka om. Och jag var ganska klar över att det inte är 'Soft Pink Salsa' eller 'Blue Ballad' utan just 'Deep Purple Dance' jag ville ha. 

Men Hydrangea marophylla är en fantastiskt iögonfallande buske oavsett färg. Plantan är inte särskilt fager på våren, men fr o m det att knopparna börjar synas fram till att vinterstormarna bryter ner de intorkade, bruna blomställningarna är den en fröjd för ögat. De är sjukdomsfria, men törstiga.

Ja, kruxet är härdigheten. Hur mycket svensk klimat klarar de? Åtminstone zon två, skulle jag vilja påstå, antagligen även tre. 

Mina erfarenheter är från tre gamla plantor som har funnits i trädgården när vi flyttade hit 2004. De har blommat, mer eller mindre, i alla år. 

Vatten, vatten, vatten. Det är kanske tack vore regntunnans närhet som gör att jag finner hortensior lättodlade. Och björkarnas skugga. 

Om man plockar och torkar blommorna innan de vissnar, behåller de både färg och form och är fantastiska inomhus. Jag har sett dörrkrans av vit hortensia på lägenhetsdörr, den synen glömmer jag aldrig.