Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från oktober 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Förändring

I en trädgård pågår förändring överallt, även utan mänsklig inblandning, hela tiden. Nästan ingenting är bestående. Årstidsförändringar är fängslande i sig men ännu mer intressant är när en tomt omvandlas till trädgård. En stor, men rolig utmaning. 

Jag har samlat några bilder på min resa.

  

Här står jag i mars 2004 framför björkarna på en helt orörd naturtomt.


En helt nyanlagd rabatt mitt i gräsmattan i söder med temat vintergrönt i september 2013.

 

2014


Den 10 september 2017

I en annan del av trädgården behövdes lite mer än några plantor. Omarkerad tomtgräns, berg i dagen, dålig gräsmatta; ett riktigt problemområde på entrésidan om huset. 
 

Den 18 juli 2008. Växthuset och friggeboden tillhör grannen. 
 


Samma år byggde vi (läs min man) ett staket, blomlådor och en liten speljé. Det ojämna underlaget täcktes med trätrall.  

 


Under några år behöll jag gräsmattan, men var inte nöjd. Jag kände tydligt att platsens fulla potential inte var nådd. 



Så jag gjorde om för ett par sedan. Gräs blev till grus. Jag valde växter noga. Hostor och grus kanske inte det första man tänker på, men här befinner vi oss norr om huset med skugga större delen av året. 

 


Önskar faktiskt att jag förmådde att ligga i den här solsängen lite oftare och lite längre än jag faktiskt gör. Men det finns alltid nå't att göra. 



Grus är långt ifrån underhållsfritt. Att hålla den ren från löv så här års är nästan omöjligt. Men det hör till trädgårdslivet och björklöv, som det huvudsakligen handlar om här, blir fantastisk kompost. 

 


En samlig av föränderliga trädgårdar finns på Bloggen 'Bland rosor och bladlöss'

Hatkärlek

Hatkärlek, det är vad jag känner för Crocosmia 'Lucifer'. 


Den 8 augusti har de redan blommat i ca tre veckor. Lång blomning, snyggt bladvärk, elaganta blommor som blir till dekorativa fröställningar.

Jag minns inte längre var och hur jag fick tag i de första lökarna, men jag kommer ihåg att jag hade en idé som gick ut på att plantera in några sommarblommande uppropstecken lite varstans en befintlig rabatt. Den tanken gav jag dock upp för länge sedan, eftersom den tomteröda färgen är oerhört svårsmäld på sommaren i mina ögon. Jag stod inte ut med alla färgkrockar och numera har jag crocosmialökarna samlade på samma ställe. 

Jag minns också ihåg min oro över att jag hade gjort en vågad investering eftersom Montbretian, som den också heter, uppgavs vara dålig på att klara våra vintrar.

Efter snart 10 år kan jag bestämt avfärda farhågorna kring denna sydafrikanska skönhets härdighet i zon 2. På västkusten är den härdig i allra högsta grad. Och lite till. 

Vinterförvaring har aldrig varit aktuell och djupt planterad (15 cm) i väldränerad jord  har den klarat tuffa vintrar helt utan täckning. Lökarna vaknar sent på säsongen, men skjuter sedan sina gladiolusliknande blad i höjden. Som fullvuxen kan en planta nå en höjd på 100-130 cm. 


Frösådder i rabatten där jag planterade mina första lökar för ca 10 år sedan. Lökar i den storleken blommar inte ännu.

 

Men det gör de större lökarna till vänster.

Kritisk är jag även till rekommendationen om placering i full sol. Jag har mitt bestånd  i österläge och 5 timmars sol har visat sig fullt tillräcklig. 

Min avoghet till Lucifer beror på, förutom kulören, att dess förökningsförmåga ligger i nivå med daggkåpans och fingerborgsblommans, nästan. Eftersom jag har varit förtjust i fröställningarna, behöll jag dem över vintern och det skulle jag inte gjort. Nu har jag små gräsliknande fröplantor, om inte överallt, men i de rabatter där jag har experimenterat. 

Men historian är inte slut än. 

Jag läser i en engelsk trädgårdstidning att det finns ca 150 namnsorter av crocosmia registrerade! Vem kunde ana det? 

De skiljer sig i färg, höjd och alldeles säkert även i livskraftighet (etableringsstid, härdighet, förmåga att bilda nya lökar) Jag är helt klart lite nyfiken på gula och orange sorter och de får gärna vara lite lägre och klenare. 

Någon med erfarenhet? 

Taggat med: 

,

Trädgården just nu

Trädgården just nu är säsongens andra tema på Blommig fredag och vem vill missa det? 

Jag tillhör dem som älskar hösten och inte lider av några årstidsrelaterade depressioner för tillfället. Man ska alltid säga aldrig, men trädgårdsrelaterade sysslor har hittills hjälpt mig att undvika den där väggen som många verkar gå in i så här års. Trots den för tillfället dystra prognosen för trädgården. Vi går ju mot en vinter som är mörk, lång och i värsta fall även kall. 

Trädgården just nu är höstfager, intensivt lövfällande och ger MYCKET arbete. 

 

Just här finns det inget behov av förändringar men desto större behov av underhåll. Höstlöv på grus är ingen hit. 

 

Växterna i den här rabatten får också vara i fred.

 

Samma här.

Men bakom den här lilla inramningshäcken finns det stora utmaningar.

 
Utmaningar i form av överdimensionerade hostor. Det kräver sin kvinna att dela en hosta som har fått växa fritt i 5-6 år. I denna bladväxtrabatt finns det 6-7 stycken som är i behov av uppfräschning. Den i förgrunden är redan klar.


I murrabatten utanför köket har jag grävt ner kungsängsliljor, hundtandsliljor och blå hyacinter som jag fått av min mamma. En mycket lustfylld verksamhet. 

 

Berget prunkar, men det kan bli ännu bättre. Jag fortsätter att leta efter planteringsgropar och försöker hitta växter som klarar det utsatta läget och som gör sig bra på långt håll. 

Grunden för nästa års ännu härligare trädgård lägger man nu.  

En samling av höstträdgårdar finns på bloggen 'Bland rosor och baldlöss'.

Några höstfavoriter

Nu är det höst på riktigt och det gäller att vara snabb om man vill föreviga höstfärgerna. Det händer massor på ett par dagar, färgfagra träd kan bli helt avlövade under en blåsig dag.

I frågan om vad som krävs för höstfärgernas fulla utveckling läser jag i engelska trädgårdstidningar att fukt och temperatur är de två viktigaste faktorerna. Det ska helst ha regnat ordentligt på hösten och sedan ska det ha varit några kalla nätter. Sur jord är en fördel för många växter, men inte är avgörande. Sol på dagen är bonus, men hamnar inte på första plats bland de faktorer som påverkar. I motsats till vad många tror. 

Jag har länge misstänkt att solens  betydelse är underordnad, eftersom vår trädgård nås av väldigt lite sol på hösten, ändå brukar den få till en fantastisk färgkavalkad. Torr och varm höst gör att bladen tröttnar och faller av för tidigt. Det händer inte allt för ofta på Västkusten. 
 

Viburnum plicatum mariesii

 

Fantastisk blomning på försommaren

  

Bladfärg i mitten av oktober

Även pärlrönnen, sorbus koehneana har en tjusig blomning.

  

En något oskarp bild från mitten av oktober, men budskapet är tydligt: högt prydnadsvärde under lång tid

 

Årets nya höstfavorit är Acer Aconitifolium. Iögonfällande läcker form på bladen, vilket gör den exotisk även på sommaren. 


Jag är helt såld. Vill ha plantan i kruka för att alltid kunna ha den nära 

 

Först ut att fälla sina blad var unga Acer tschonoskii,  redan i slutet av september. Men den passade på att vara så här tjusig i någon vecka i alla fall. Grenarna blir röda på vintern.

 


En till liebling, kärreken Quercus palustris 'Green Dwarf'



Det är bara att konstatera: hösten är härlig, åtminstone för den som älskar trädgård. 


Och det firar vi tillsammans med andra höstpremierfirande trägårdsbloggare som samlas på 'Blommig fredag'

Äppelskörden

Jag har de senaste åren skaffat några pelaräppelträd. Det smala växtsättet är en förutsättning i min snart överfulla trädgård. Luftrum kanske finnes, men inte jord.

 

 Bara en pinne, ingen skugga faller på perennrabatten. 

 

Frukten växer på de korta sidogrenarna. Här Redcats.


Och här är resultatet. Från höger: Suncats, Redcats, Greencats

Smaken är skiljer sig faktiskt inte nämnvärt, alla tre är ganska fasta, syrliga och aromatiska. Redcats tar nog ändå första platsen enligt mig. Det är också den som skulle kunna sparas en bit in i vintern, vad jag har läst. De mognar alla tre ungefär samtidigt, mot slutet av september. 

Skörden är förstås begränsad, men det hoppas jga kan förändras allt eftersom åren går. 

Att göra om och göra rätt

Trädgården har lärt mig att bli vän med hösten. Jag hittar fortfarande mycket vackert att titta på och det finns också att göra, milt uttryckt. De senaste årens misstag vill jag ju rätta till inför nästa säsong och det är nu man har chansen, känns det som.

Ett av de, trots allt mindre misstagen (vid sidan om en massa felaktiga växter på fel ställe, som känns jobbigare) var den ganska nyligen anlagda trampstengången. 

Den blev för kort helt enkelt. 

Från huset och från uteplatsen såg man både var den startade och var den slutade och det är ett kardinalt fel. En stig eller gång ska slingra sig bort i det okända, det vet alla som någonsin bläddrat i en trädgårdsbok. Jag är inte överförtjust i tanken att hacka sönder vår storslagna - får jag ändå säga - tomt i massa små trädgårdsrum, men däremot tycker jag att den lilla designen, som det ändå finns uttrymme för, ska bidra till att man känner ett sug efter att ge sig ut i i "det okända". Och för det behöver stigens ände döljas. 

Bild från slutet av maj. Gången slutade där nivåskillnaderna börjar på allvar. Dessutom en tjock rot till det nästående körsbärsträdet till vänster kommer upp i dagen. 

 


Sedan var det också en fråga om kostnad. Det sved att lägga massa pengar på platta, runda stenar i en trädgård som inte lider brist på stenar direkt. Men under sommaren sjönk det in att det var värt. 

 
Så jag skaffade 8 st ljusa skifferplattor till och fortsatte upp mot skogen. 

Här någonstans slutar rabatterna och naturlika planteringar tar över.


Tyvärr slumpade det så att de nya plattorna var lite större än de som redan låg, så jag fick byta rubbet, lägga de största närmast huset och de minsta längst bort. Det blev med andra ord ett ganska stort jobb, men nu är det gjort och jag känner mig nöjd. 

"Kors" sa min man, som tidigt hade deklarerat att han inte tänkt delta i mitt "onödiga" projekt. 

Nu kan man känna att man "dras upp" mot skogen till

 

Nu slutar plattorna där man knappt kan urskilja den smala gången i blåbärsriset.

 

Så ja.


De kommande veckorna kommer jag att ägna åt den årliga flyttkarusellen. Tyvärr är många svårgrävda och svårdelade perenner inblandade och det går trögt. Jag behöver också dela de flesta av mina hostor, det blir nog växtloppis till våren. Ett trädfällningsprojekt och gallring i hassellunden får vänta tills efter lövfällningen. 

Må hösten bli lång.