Två senblommare upptäcktes under helgens intensiva trädgårdsarbete. 

Stormhatten får mindre och mindre sol trots söderläge, beroende av att solen går lägre  och hamnar bakom skogens träd. På gott och ont: sen men lång blomning är att vänta.    

Stormhatten är en ny bekantskap för mig. Stabila höga stjälkar som förhoppningsvis kommer att klara höststormarna.

 

Och en okomplicerad mörkblå färg. Ännu är omgivningen grön, men snart kommer björkarna, gräset och hostorna runtomkring att gulna. Det kan bli en fin färgkombination. 

  


Fräscht ljusgul är vårplanterade fackelliljan 'Pineapple Popsicle' . Den stod i blom när den köptes på Botaniska i våras och nu kommer den med fyra nya blomstänglar. Glad!

  




Hostsilveraxet Brunette har blommat ett tag, åtminstone den som står soligast. Det är märkligt vilka distinkta stråk doften sprider sig. Man kan bli helt överväldigad på ett ställe flera meter ifrån plantan medan ett steg närmare ingenting känns. Doftar sofistikerat som bara en giftig växt kan...

 


Här i knoppar, nästan snyggare är själva blomman. Det mörka bladverket reser sig över sin färgglada omgivning. Brunette kan bli närmare två meter hög. 

 


Svart och vitt

  


Samma planta från ett annat håll. 

 


Inte heller klockrankans blomning är helt ny, men man får gå nära om man vill upptäcka en nyutslagen blomma.  

Och det har jag gjort i helgen, varit mina växter nära. Jag har gått runt och tittat och analyserat  och försökt att måla upp nya vyer i mitt huvud utan att tappa bort växternas behov på vägen. 

Ett gräs, två buskar och tre småträd fick byta plats med varandra. Jag har delat dagliljor, tigerliljor och  sköldpaddsört, planterat kärleksört och satt tulpanlökar och mycket mer. 

Vad kommer orken ifrån, undrar jag ibland. Kan det vara alla spännande förändringar som pågår ständigt även utan min medverkan?