Jag tycker att vårvädret sköter sig anmärkningsvärt bra i år. 

Jag var ilsken på den hemskt sega och för höstljung och blåbär förödande vårvintern men efter tjällossningen, som hos oss fullbordades under påsken, har vi inte haft minusgrader på Västkusten. Nattemperaturen har legat runt 5-7 grader och strax över  10 på dagarna. Jag har till och med hunnit avhärda mina fuchsiasticklingar och frösådder av sommarblommor, de har nu varit ute i den karga verkligheten i över 2 veckor. 

Vi har också haft några ”extremt” varma (över 15 grader) dagar, vilket har gjort att vårens tidigare försening håller på att försvinna, nu handlar det om ca en veckas eftersläpning i växternas utveckling jämfört med tidigare år. Vissa perenner har helt “hunnit i kapp” tack vore att det har kommit tillräckligt mer regn och att solen har också tittat fram med jämna mellanrum. 

Nej, i år klagar jag faktiskt inte på vårvädret. Så här långt. (Men jag är kräsen, så det kan snabbt ändras.....)

Det som jag är mindre nöjd med är att jag har legat sjuk i bronchit och bihåleinflammation hela den gångna veckan. 

Men att kunna gå ut på en kort runda varje dag och beundra vårblomningen har varit en ovärderlig hjälp till att hålla själen i balans. Det räcker till och med att bara stå i förnstren och titta ut. Att se naturens återhämtning ger tilltro till egen läkning.